Huset mittemot

haunted_house_5_by_fairiegoodmother-d5d3xaz

Huset mittemot av Alex Haridi

Det finns historier som berättas om och om igen trots att alla redan har hört dem. Historien om Jonathan Andersson var en av dessa. 

Det fanns inte en elev på Uddviksskolan som inte kunde den utantill och ändå slutade den aldrig att fascinera. Det var ingen lång historia och den var inte särskilt komplicerad. Den gick så här: ”Den nittonde oktober 1992 cyklade Jonathan Andersson hem från skolan. Han åt sitt mellanmål och gjorde sina läxor. Sedan gick han upp på vinden och hängde sig. Han var bara tretton år gammal.”

Alla i stan kan den här historien. Även Joel: en smart, grubblande kille som växer upp mittemot huset där allting hände. Det kallas Ödehuset eftersom ingen har bott där sedan det hemska för tjugo år sen.

Men så en septemberdag parkerar en bil vid infarten. En man kliver in med en papperspåse och kommer ut tomhänt. Och den enda som ser honom är Joel. Det här blir början på ett sökande efter sanningen där alla gränser suddas ut. Är det lek eller allvar? Verklighet eller fantasi? Joel eller Jonathan?

För att inte ge läsarna falska förhoppningar om att det här ska vara en övernaturlig skräckroman så kan jag direkt berätta att den inte är det.
Jag skulle snarare kalla det thriller, inte skräck men spännande och stundtals mörk och en aning gotisk. En riktigt genuin skildring av hur det är att vara 13 år och samtidigt lite mer än så. Den handlar egentligen om hur det kan bli när man tappar bort sig själv och försöker ta reda på vem man är eller vem man vill bli.

Jag älskar att den inte lägger för stor vikt på att beskriva minsta lilla löv som rasslar i vinden som andra författare verkar tro att vi läsare måste ha för att det ska bli en bra bok. Här är det fokus på vad som sägs och vad som görs och det skapar ett bra flöde i läsandet så man inte fastnar vid överflödiga omgivningsbeskrivningar.

Min favorit i boken är helt klart Kalle och trots att jag var en av de mer intelligenta i min klass vid den åldern så var jag även den stökigaste och fick mycket problem med skolan. Så jag och Kalle hade en hel del gemensamt. Det är främst det som jag älskade med den här boken, att karaktärerna kändes så verkliga och nu efteråt så känns det som om de fortfarande finns någonstans därute, att man verkligen har träffat dom.

Jag hade gärna fått veta mer om Kalle och de andra personerna, då jag tyckte att de var mer intressanta än huvudpersonen själv. Bland annat Joels syster med sina problem, som jag i slutändan inte vet om hon får bukt med eller ej. Löser det sig för Kalle med skolan? Hur går det för dom?

Det är en lagom spännande bok, med otroligt bra skrivna karaktärer, men jag hade gärna läst mer om de andra och mindre om Joel. Fått mer info om vad som får dom att agera på det sätt de gör och hur de blev som de blev.

Jag tyckte om boken, men det fanns som sagt några saker som inte gick hela vägen för mig. För att vara Alex romandebut så är jag dock mäkta imponerad – och en aning avundsjuk för att den var så bra skriven.

betygbetygbetygbetygbetyg
Huset mittemot | Alex Haridi | 368 s. | Recensionsex från Bonnier Carlsen | 2015

Stjärnstenen

jo

Stjärnstenen av Jo Salmson

Den mystiska kraften i Stjärnstenen kan förgöra en hel värld – men den kan också varna för faror.

Neas mamma var en av Demars berömda drakriddare. När hon förälskade sig i Belon, stjärntolkaren, tvingades hon att lämna sin familj och överge sin gröna drake. Hon och Belon fick bara några få lyckliga år tillsammans. Nea var inte mer än nyfödd när hennes pappa dödades i kriget mot häxmästaren.

Sedan dess har mäster Fenel varit stadens enda stjärntolkare. Nu står Nea inför sitt stora prov – om hon också visar sig ha Gåvan blir hon stjärntolkarens lärling.

Men det hon ser i stenens skuggmönster förändrar hennes liv för alltid. När Nea upptäcker sanningen om sin pappas död börjar hon ana vilken fara som hotar! Nu behövs Demars drakar mer än någonsin – men de och drakriddarna verkar ha svikit sina löften ..

Jag erkänner att jag tyvärr brukar undvika fantasygenren när det kommer till barn & ungdom. Ofta för att de kan vara skrivna på ett ganska nedlåtande sätt – som om läsaren inte bara är ung utan även efterbliven och inte kan lägga ihop två och två. Men även för att de ofta blir långa bokserier av böckerna och jag fastnar inte gärna i en specifik värld alltför länge.

Nu kan jag bara ta och slänga ut det tänket genom fönstret, för den här boken var helt i min smak. Nästan lite för engagerande för nu blev jag sugen på att läsa alla hennes tidigare böcker som utspelar sig i samma värld som denna. Stjärnstenen är fri från illustrationer och det är skönt för oss lite äldre “barn” som tycker det är bäst att få fantisera ihop hur saker och personer ser ut i våra egna huvuden.

Som riktig boknörd så hade jag velat läsa ännu mer och haft både denna och uppföljaren (för det kommer en sådan som tur är – hur ska det sluta?!) i en och samma bok – för det hade nog blivit ännu bättre. Så det, plus att Nea är väldigt osäker på sig själv vilket kändes ganska frustrerande för mig som läsare drar ner mitt betyg något. Fast det är bara min personliga åsikt, det är en fantastiskt fin bok som jag rekommenderar till lite yngre bokbesatta.

Hela Jos värld är otroligt detaljerad och genomtänkt, så jag hoppas att hon fortsätter att utveckla den och dess invånare i fler böcker.

 

betygbetygbetygbetygbetyg
Stjärnstenen | Jo Salmson | 303 s. | Recensionsex från Bonnier Carlsen | 2015