Familjen Bridgerton: En oväntad förälskelse

The Viscount Who Loved Me
Titel: The Viscount Who Loved Me
Författare:
Utgiven: 2019
Förlag:
Sidor: 432
Format: Danskt band, Ljudbok
ISBN: 9789188801401
Goodreadsbetyg: 4.18
Greve Anthony Bridgerton är partylejonet i Londons överklasskretsar som enligt ryktet aldrig kommer att gifta sig. Vad ingen ännu vet är att han nu har valt ut sin tillkommande. Men hennes rekorderliga syster tänker göra allt för att förhindra förlovningen. Det här är andra fristående delen i serien om Familjen Bridgerton som utspelar sig i 1800-talets England.

Jag älskar verkligen Familjen Bridgerton och även om den här andra boken i serien inte riktigt når upp till sin föregångare så faller jag pladask för Kate. Jag hade inte haft något emot att läsa mer om hennes syster heller, för hon är också speciell.

Det bästa med de här böckerna är att de är så roliga att läsa. Det är inte enbart romance utan innehåller en hel del komiska scener.

Eftersom vi redan lärt känna Anthony i första boken så vet vi att han är en principfast man, alltså helt galet envis. Som när han bestämt sig för något inte kan ändra sig även om han ändrar åsikt. Det är riktigt frustrerande, men som i de flesta romantiska böcker så smälter även jag för hans charm i slutändan.

Jag kommer att läsa alla böcker i den här serien, så jag hoppas att Lovereads får ut alla på svenska så fort som möjligt!

En sång för Hedda

En sång för Hedda
Titel: En sång för Hedda
Författare:
Utgiven: 2019
Förlag:
Sidor: 336
Format: Inbunden, Ljudbok
ISBN: 9789113096872
Goodreadsbetyg: 3.38
Med mindre än två veckor kvar till jul, förändras Linas lugna tillvaro drastiskt: hon blir uppsagd från sitt jobb och hon får plötsligt veta att hennes sedan länge avlidne far, Björn, lever i all välmåga. Även Linas mamma Hedda har en del att tampas med: hennes gästgiveri är konkursmässigt, sonen Jesper vill inte längre jobba kvar i familjeföretaget, och själv har hon fått allt svårare att komma ihåg saker. Och så var det detta med Björn ... Frågetecknen hopar sig när familjen Sundell samlas till det sedvanliga julfirandet. Varför är Hedda så ovillig att tala om det förflutna? Kan gästgiveriet räddas? Ska Lina finns sin egen väg? I En sång för Hedda återvänder Annika Estassy till det lilla samhället Måneby från Gröna fingrar sökes, med en berättelse om frihet, förlåtelse och försoning.

Jag har hört att många som läst En sång för Hedda tycker att den här inte är lika bra som föregångaren Gröna fingrar sökes. Jag tycker det motsatta. Det här är en bok mer i min smak, då jag inte är så förtjust i trädgårdar och sommaren. En mysig jul med släkten och nya vänner, problematik och familjehemligheter är helt i min smak. Jag har lättare att identifiera mig med Lina än Leyla och det är skönt att slippa läsa om våldsamma män. Här är det kvinnorna som är i fokus och även om det är ledsamt att läsa om hur det går för Agnes så är det ändå bättre att veta än inte som med alla sjukdomar.

Själv hade jag aldrig hört Koppången tidigare, men jag älskar områdena mellan Orsa och Gävle där vi spenderade många vintrar i min barndom. Så nu har jag äntligen lyssnat på den fina låten, som man bör spela medan man läser de bitarna i boken. Jag hoppas på fler böcker om Måneby, för att läsa Annikas böcker är ett rent nöje!

Ljuset vid världens ände

Ljuset vid världens ände
Titel: Ljuset vid världens ände
Författare:
Utgiven: 2019
Förlag:
Sidor: 112
Format: Pocket
ISBN: 9789198481204
Goodreadsbetyg: 0.00
Vårens dofter blandades med den fräna lukten från cigarett röken och han kupade den ena handen ovanför ögonbrynen för att inte bländas för mycket av solen, som alltid tycktes vara som starkast när den var på väg ner i horisonten - Robin brukade likna den vid ett försvinnande ljus vid världens ände innan natten, den som ibland upplevdes som så plågsamt lång, rentav ändlös, bredde ut sig över världen och sedan blev det, för många men inte alla människor, dag igen och på det här viset fortsatte allting i en cykel som inte föreföll ha något slut. Ljuset vid världens ände utgörs av ett antal levnadsskildringar som vävs samman till en mörk, okonventionell deckare med existentiella undertoner. Dominoeffekten är ett viktigt tema i de olika berättelserna som i huvudsak är förlagda till Västra Götaland och sträcker sig från Göteborgs havsnära stadsdelar till de öde landsvägarna och orterna som utgör de vidsträckta landskap vars slut markeras av de norra och nordöstra länsgränserna.

Det här är ingen lättsam bok och därför tycker jag att den bör läsas mer än en gång, vilket man lätt hinner då den är på ca 100 sidor. Själv gillade jag att läsa om Rasmus mest, men så dras jag till det mörka hos människor, det som inte går att förklara.

Det är helt klart en välskriven bok som är svår att lägga ifrån sig, speciellt då jag fastnar för vissa karaktärer. Existentiella frågor går dock över huvudet på mig - en person som valt att leva i nuet och inte lägger tid på att tänka på vare sig det förgångna eller framtiden. Det finns värre saker än att dö och att föra mina gener vidare är inget jag känner mig manad till heller. Men det sagt så är det här en bok som får en att stanna upp och tänka till. Det är alltid ett plus.

Jag gillar även att David tagit med en Soprano-referens då det ofta är så med böcker och serier som inte är övertydliga i sitt berättande. Läsaren eller tittaren kan helt enkelt missa poängen om man inte ser mellan raderna. Det är svårt om man - som jag - försöker hålla en objektiv syn på det mesta, men i slutändan så är läsning subjektiv och upplevelsen baseras på mina egna livserfarenheter och känslor. Jag är inget stort fan av Sopranos, men tycker att det är en fantastisk serie ändå.

Det som drar ner betyget för min del är de otroligt långa meningarna som skulle fått min svenskalärare att gå i taket. Jag räknade ett flertal gånger till över hundra ord innan slutpunkt. Vilket - för mig - försvårande läsningen och gjorde mig trött i huvudet i inledningen av boken. Själv älskar jag att skriva långa meningar med bindestreck, komma och semikolon, men för läsaren så är det viktigt att hålla sig kort. Ett bra exempel är baksidestexten till boken som ni ser ovan, läs den i huvudet en gång och se om ni kommer ihåg hur meningen började när ni kommer till slutet. Det kan vara ett medvetet sätt att skapa en viss stämning, men för mig gör det att jag tappar tråden och har svårt att ta mig vidare - för att jag måste läsa om meningar ett par gånger. Och jag har inga lässvårigheter annars.

En annan sak är att vissa kapitel kretsar kring namngivna karaktärer och andra om icke namngivna, exempelvis Han, Hon och Pojken, vilket gjorde det svårare att skilja dem åt och få någon form av tidsuppfattning. Det speciella med boken är hur de olika personerna och händelserna vävs samman och när jag inte vet vem som är vem, så är det som om någon ställt en bricka fel och dominoeffekten uteblir.

Bortsett från det jag nämnt så är Ljuset vid världens ände en läsvärd bok och en stark debut som jag som sagt har läst om två gånger.