Bokrecensioner

Inläggen innehåller reklam genom annonslänkar för Bokus.

Konsten att bli en viol

Konsten att bli en viol
Titel: Konsten att bli en viol
Författare:
Utgiven: 2018
Förlag:
Sidor: 336
Format: Häftad
ISBN: 9789150933024
Goodreads Betyg: 3.89
Melinda jobbar som administratör på en reklambyrå men drömmer om att bli en framgångsrik art director. Hon försöker alltid passa in och göra det som förväntas av henne. Men på jobbet finns två andra som inte är lika måna om att följa normen. Som den äldre kollegan Erik, och Mårten – den udda killen som jobbar i postrummet och som Melinda inte kan låta bli att störa sig på.

Men trots att hon gör allt rätt känns det bara fel. Inte ens när det blir semester och Melinda får vara ensam i sitt älskade torp kan hon slappna av. När tillvaron till slut rämnar inser hon att hon tappat bort sig själv på vägen. Vem är hon egentligen? Vad är viktigt i livet? Och hur kommer det sig att Erik inte har några rosor i sin trädgård, men däremot gott om violer?

Hade jag skrivit en bok, så hade den varit precis som Konsten att bli en viol! Melinda tänker lite som jag gör och det skapar en del missförstånd och konflikter, något som jag gillar att läsa om. Hon är väldigt lätt att tycka om och jag förstår så väl det här med att försöka passa in trots att man kanske inte alls gör det. Det är inte alltid lätt att veta vem man är som person. Det är en lättsam och somrig feelgood som underhåller från början till slut. Att jag läste den samtidigt som jag renoverade på familjens egen lilla stuga gjorde inte läsningen sämre, snarare så höjde det läsupplevelsen en hel del! Hade en hel del möbler som jag också ville kasta ut och köpa något nytt!

Sommar, semester och spännande nya och gamla människor är precis det jag gillar att läsa om, så jag kan varmt rekommendera Konsten att bli en viol både som bok och som ljudbok - perfekt när man ligger och påtar i rabatten eller renoverar sommarstugan! Titeln förstår man inte förrän man läst boken, men det ligger något i det där med blommors betydelser och att vara en viol låter mer lockande än att vara en ros.

Det som göms i snö

Det som göms i snö
Titel: Det som göms i snö
Författare:
Utgiven: 2018
Sidor: 366
Format: Ljudbok
ISBN: 9789188745057
Goodreads Betyg: 3.66
Första boken efter populära Hammarbyserien är en psykologisk thriller med gastkramande intrig och fullständigt oväntade vändningar.

Ett otroget kärlekspar sätter sig i bilen för att hitta en avskild mötesplats. En ung, vilsen kvinna får oväntat lift av en främling. En man kör för fort på de snötäckta vägarna. Alla inblandade har passerat samma ravin. Men bara en har kört någon av vägen, bara en har lämnat någon att dö.

Från att inte ha känt till varandra knyts de samman av en eskalerande våldsspiral, och fastän ingen av dem känner till hela bilden är det ändå någon som vet tillräckligt för att berätta historien.

Det som göms i snö är en oförutsägbar psykologisk thriller, där ingenting är vad det ger sig ut för att vara. Skuld, hat och destruktivitet är det bränsle som driver berättelsen framåt, och i fjärran hägrar hämndens ljuva eufori.

Det här är min första bok av Carin och jag blir verkligen sugen på att läsa mer, för det här var riktigt bra! Jag älskar när jag blir lurad av författaren att tolka handlingen på ett sätt, samtidigt som det i nästa kapitel visar sig vara något helt annat som har hänt. Vem som är vem är svårt att lista ut i början och när allt uppdagas mot slutet så känns det som om man har fått lära känna var och en. Om det inte hade nämnts mer än en gång, så hade jag aldrig trott att den utspelade sig på Gotland. Det är rätt skönt när man själv kan förpassa handlingen till en plats som man är mer hemma på. Jag har aldrig varit på Gotland tyvärr.

Av omslaget så kanske man tror att den utspelar sig enbart på vintern, men det här är en riktigt bra bok att läsa i hängmattan nu till sommaren. Om det är något jag tycker om så är det psykologiska thrillers!

Mörkret

Dimma
Titel: Dimma
Författare:
Utgiven: 2018
Förlag:
Sidor: 288
Format: Pocket
ISBN: 9789177814573
Goodreads Betyg: 3.53
En ung kvinna hittas död på en enslig strand. Här sökte hon skydd. I stället fann hon sin grav i vågorna. En förhastad polisutredning bedömer händelsen som självmord.

Hulda Hermannsdóttir, kommissarie vid Reykjavikpolisen, tvingas till en tidig pension. Dessförinnan ges hon möjlighet att åta sig ett sista fall. Hon vet exakt vilket hon ska välja. Och vad hon finner är något avsevärt mycket värre än självmord. Ändå har hon svårt att få ut ens den mest elementära information i fallet. När Huldas egna kolleger försöker bromsa utredningen, finns till sist bara ett sätt kvar. För att avslöja sanningen riskerar hon sitt eget liv.

Mörkret är den första boken i en planerad romantrilogi om poliskommissarie Hulda Hermannsdottír, av Islands just nu hetaste kriminalromanförfattare, Ragnar Jonásson.

För att ni ska slippa känna er förda bakom ljuset av bokens baksidetext, så bör man veta att det här är sista boken i en trilogi som skrivs i omvänd ordning. Den här boken handlar om slutet på Huldas karriär som kommissarie och de andra två böckerna utspelar sig när hon var yngre. Lite trist då jag gillade att läsa om den här äldre Hulda och jag blev frustrerad av slutet som inte alls är särskilt spektakulärt så förvänta er inte det, för då kommer ni att bli besvikna. Hopplösa slut är inget för mig egentligen, men det är en förbaskat bra skriven bok (säkert inget för dom som gillar snabba vändningar och högt tempo) och jag älskar verkligen Hulda som den torra, men väldigt smarta karaktär hon är. Som en kvinnlig Leif GW på sätt och vis. Så jag kommer självklart att läsa böckerna som utspelas innan denna!

Något som störde mig under läsningen dock var kyrkan på omslaget som jag inte tycker passar in alls på bokens handling, då det bara förekommer en kyrka vid ett tillfälle i boken. Det säger inte mycket om vad boken handlar om och jag tycker att omslagen för The Darkness på engelska var betydligt mer i linje med handlingen.

Pachinko

Pachinko
Titel: Pachinko
Författare:
Utgiven: 2018
Sidor: 521
Format: Inbunden
ISBN: 9789177950677
Goodreads Betyg: 4.26
I en liten fiskeby i Yeondgo, Korea föds 1911 Sunja, den efterlängtade dottern till fattiga men stolta föräldrar. Men när Sunja blir gravid med en gift yakuza är hela familjens tillvaro nära att falla samman. När Isak, en kristen tuberkulosdrabbad präst, ber om Sunjas hand uppenbarar sig en lösning - ett nytt liv för henne i Japan, som hans hustru. I ett främmande land där hon inte känner någon och inte pratar språket måste hon finna styrkan att skapa sig ett nytt hem och göra de uppoffringar som krävs för att överleva.

Med breda penseldrag målar Min Jin Lee en myllrande fresk över exiltillvarons smärtpunkter sedda genom en familj som sveps med i efterverkningarna av historiens skoningslösa vingslag.

Pachinko rör sig mellan Koreas trånga gatumarknader, Japans toppuniversitet och den undre världens pachinkohallar, och spänner över fyra generationer starka och motsägelsefulla kvinnor och män. Den är en episk berättelse om familj, identitet, kärlek, död och överlevnad. Den fick ett jublande mottagande när den kom ut i USA.

Första delen av boken tycker jag var väldigt lättläst och jag kände mig direkt hemma i den koreanska och japanska kulturen på 10- till 30-talet just på grund av de många asiatiska filmer jag sett från den tidsperioden. Senast såg jag Fighter in the Wind som innehåller en del av det som tas upp i boken, framförallt om hur det är att vara en korean i japan under slutet av andra världskriget.

Det bästa med den här boken hittills tycker jag ändå är att det får plats så mycket historia på så lite text. Att Min Jin Lee inte har fyllt boken med onödiga miljöbeskrivningar utan bara håller sig till det väsentliga och fokuserar på att berätta historien. Det här är en av få tegelstenar till böcker som inte känns urvattnad på det sättet. Jag tappar helt enkelt inte intresset och sträckläser i stort sett den här första delen, för språket är enkelt och handlingen flyter på i ett raskt tempo.

Jag tycker även om karaktärerna boken kretsar kring. Det är förstås lite väl mycket religiöst nonsens för min smak, men det känns ändå rätt tidstypiskt och viktigt för handlingen i det här fallet. Jag ogillar starkt äldre män som utnyttjar naiva flickor (även alla otrogna män), så nu får jag läsa vidare och hoppas på att det kommer att gå bra för Sunjas familj och mindre bra för den som utnyttjade henne.

Boken är rakt igenom lättläst och jag gillar verkligen alla japanska och koreanska uttryck som inte översätts. För de läsare som inte kan språken (jag förstår en del japanska) så är det säkert mindre kul. Oishii betyder exempelvis “utsökt” eller “delikat” och uttryck när något man äter smakar extra bra. Det finns en himla massa uttryck och seder som man tar till vid just måltiderna, lite udda men ganska kul när man väl är van vid det.

I den här delen så är det mest fokus på Sunjas söner och deras uppväxt samt livet efter atombomberna och krigets slut. Jag gillade Noa till en början då han verkade smart, och Mozasu aningen mindre. Mot slutet av den här delen så tyckte jag precis tvärtom. Noa är för stram, strävar efter kunskap och vill inte bli sedd som korean, det han i grunden är, utan som en människa. Han tror att han är mer än vad han är och förskjuter sin familj på grund av att de ljugit för honom. Mozasu däremot är en bråkstake som sätter familjen främst och strävar efter rikedom och bryr sig inte så mycket om sin bakgrund. Han är en skön typ med vänner som jag gärna hade läst mer om.

Jag tycker mindre illa om Hanzo efter atg man fått reda på mer om hans familjesituation, men det ursäktar inte hans beteende och det faktum att han är en väl dold yakuzaboss. Han utnyttjar kvinnor och tror att pengar löser alla problem.

Sista delen av boken tycker jag var den svagaste av de tre.

Jag förstår mig inte alls på Noa och det han gör i den här boken. Det känns inte alls som om det passade in i hur han blivit uppfostrad, av en troende adoptivfar, och trots att det inte nämns något om en vettig anledning så måste han varit mycket deprimerad eller sjuk för att lämna båda sina familjer på det viset. Noa var en riktig besvikelse även för läsaren.

Det är väldigt mycket fokus på sex i den här delen, vilket inte är något fel i sig, men det känns inte som om språket som används passar så bra ihop med resten av historien. Jag gillade bitarna med Mozasu, men när han blir tillsammans med Etsuko och det börjar handla om Solomon och Hana – som jag inte alls tyckte om – så tappar jag intresset för familjen. Solomons jobb och flickvän är så tråkiga att det förtar lite av nöjet. Att det skulle sluta så platt och trist!

Sunja och Kyunghee får inte alls lika stort utrymme i den här delen och det är nog anledningen till varför jag inte tyckte slutet var så bra. Boken avslutas även på ett sorgligt och otillfredsställande sätt på en kyrkogård. Att Hansu fortsätter att vara en horbock som behandlar kvinnor som skit även som gammal man känns trist, han har inte lärt sig någonting, karaktärsutveckling finns det mycket lite av i Pachinko är jag rädd.

I det stora hela så tyckte jag om de två första delarna och den sista var lite av en besvikelse.

En katts resedagbok

no-book-cover-available
Författare:
Utgiven: 2019
Sidor: 292
Format: Häftad
ISBN: 9789188901033
Goodreads Betyg: 4.29
Nana vet varken vart de är på väg eller varför de gör den här resan. Men han trivs med att sitta i en silverfärgad van bredvid sin älskade husse Satoru. Tillsammans far de tvärs över Japan och hälsar på hos gamla vänner.

Men varför reser de? Och varför är alla så intresserade av Nana? När det går upp för honom brister hans lilla hjärta och han gör allt för att få ett slut på äventyret.

En katts resedagbok av Hiro Arikawa är en hyllning till livet och vänskapen, och till de små ting som ofta skänker oss störst glädje. Det är en gripande berättelse som fängslat läsare världen över.

Jag köpte den här fina boken av en ren slump för en del av pengarna jag vann i Akademibokhandelns tävling på Bokmässan 2018. Den var på engelska, men översättningen var riktigt bra och den är nog inte sämre på svenska. Eftersom jag redan är väl insatt i Japansk kultur och älskar den, så känner jag mig hemma i miljöerna. Eftersom det inte är lika enkelt att ha råd och plats för husdjur i Japan så är det extra speciellt när man hittar sin speciella kisse. Katten på omslaget matchar dock inte katten i boken som är ljus med fläckar vilket känns lite trist, men det förtar inget av bokens innehåll.

Boken är bra skriven ur en katts förmodat perspektiv vilket är en frisk fläkt. Som den blödiga kattälskare jag är så blev jag lite tårögd mot slutet av Nanas resa med Satoru, det är en fin berättelse som jag kan rekommendera och jag kommer helt klart att titta på filmatiseringen också!

Manhattan Transfer

no-book-cover-available
Utgiven: 2019
Sidor: 283
Format: Häftad
ISBN: 9789176970836
Goodreads Betyg: 3.50
Manhattan Transfer är en rapp feelgood om Vienna Anderzén från Linköping som efter en traumatisk separation reser ensam till New York. Hon flyttar in i ett kollektiv i Brooklyn och upptäcker plötsligt nya sidor av sig själv i sällskap med den sargade levnadskonstnären Courtney Wilson och hunden Play.

Vistelsen i New York blir en omtumlande inre och yttre resa, och hon inser hur mycket en människa kan förändras av en ny geografisk och social kontext. När Vienna slutar vara turist och kastas rätt in i stadens hårda livsvillkor inser hon vidden av sin kapacitet. För att överleva och vinna i betongdjungeln måste hon slänga präktigheten och kontrollbehovet åt sidan och bli streetsmart.

Manhattan Transfer är en roman om frigörelse och självständighet, om att finna sig själv.

Vilken härlig feelgood! Det här var en riktigt underhållande och välskriven debutbok som jag med stort intresse plöjde igenom. Tyvärr har jag aldrig varit i New York, men Katja beskriver det så att det känns som om jag har varit där efter att jag läst boken. Jag älskar verkligen den något naiva Vienna och att få läsa en bok om ett av mina största intressen, fotografi, är extra roligt. Utan att spoila något så finns det en scen i boken som gjorde att jag blev eld och lågor precis som Vienna. Det är dödsstraff omgående för något sådant i min värld och jag tycker det är roligt när böcker får mig att känna saker jag inte hade räknat med att känna. Jag har både lyssnat och läst boken och kan varmt rekommendera ljudboken också. En ypperlig och fartfylld debut som gör att jag hoppas få läsa mer av Katja i framtiden!

Tack Hoi för det fina recensionsexemplaret!