Bokrecensioner

Inläggen innehåller reklam genom annonslänkar för Bokus.

A Clockwork orange

20130807-120234.jpg

A Clockwork orange av Anthony Burgess

Det gör ont att ha en kropp i alla fall om du råkar röra dig på fel gata, på fel sätt, i Anthony Burgess stålhättehårda A Clockwork Orange, romanen som en gång myntade termen ultravåld.

Burgess tar oss med på en resa in i en mardrömslik framtid där våldsbesatta gäng styr över den nattliga staden. Han skrev boken efter att hans fru rånats och misshandlats av desertörer från den amerikanska armén i ett mörklagt London under kriget. Vreden över händelsen fick Burgess att reflektera över den mänskliga friheten: Hur fri kan människan tillåta sig att vara när hon också känner sina onda krafter? Och å andra sidan, vad är priset för en inskränkning av friheten?

Filmen såg jag innan jag läste boken, ville läsa boken enbart för detta och att den här utgåvan innehöll det 21:a kapitlet – som inte var med i filmen för att det var för orealistiskt med en sociopat som i slutet vill bli en bättre människa av egen fri vilja istället för att gå tillbaka till sin gamla livsstil.

Tyvärr så känns boken halvt oläslig pga översättningen även med ordlista på slutet. Det är för jobbigt att kolla upp var och vartannat ord, boken blir bara dryg och jobbig när man behåller det här språket så gott som intakt.

“Normala” läsare skulle aldrig orka slutföra en sån bok så varför inte göra boken mer lättläst så att fler kan ta del av den? Jag kom igenom boken på någon timme men då fattade jag inte mycket av handlingen till och från trots att jag lärt mig en del av orden utantill på slutet.

Jag rekommenderar verkligen inte den här boken, trots att jag gillar handlingen (våld, sex & tortyr är väl alltid intressant?) så är det inte en kul bok att läsa pga språket och översättningen.

betygbetygbetygbetygbetyg0

A Clockwork orange | Anthony Burgess | 188 s. | Recensionsex från Modernista. | 2012

Rädda mig inte

130617-08

Rädda mig inte av Tahereh Mafi

Juliettes beröring är dödlig.

Livet är inte lätt för den före detta mentalsjukhuspatienten Juliette. Hon har inte bara svårt för att komma in i livet och samvaron på sitt nya hem, Omega Point, hon står också inför stora problem med sitt förhållande med Adam, hon kan inte röra någon utan att skada dem och fiendens psykopatiska ledare är besatt av henne. Men alla de här problemen blir oviktiga när kriget plötsligt närmar sig med rasande fart: Juliette måste förbereda sig inför den stora striden.

Återetablissemangets stora ledare, Warners far, har tröttnat på den lilla rebellgruppen med övernaturliga förmågor. Men ingen hade kunnat vänta sig just hur drastiska åtgärder han kan ta sig till i stridens hetta.

Äntligen! Som jag har väntat på fortsättningen av Rör mig inte och nu är den här. Tyvärr blir det nu ännu mer väntan på nästa bok för oj vad bra den här var. Den hade sina baksidor dock. Vissa kapitel kändes tjatiga, vi vet ju redan vad Juliette känner, vi behöver inte få höra det om och om igen som om vi är glömska. Det var mycket Warner men jag ville bara ha mer, mer, mer! Boken börjar segt och fokuserar mycket på Juliettes relation till de andra på Omega Point. Det är relevant för storyn men inte det som vi läsare är ute efter, vi vill veta mer om den här dystopiska världen, mer om de relevanta relationerna (de mellan Juliette, Adam & Warner), mer om de andras övernaturliga krafter.

Sånt slukar jag som choklad och det är det jag sitter och väntar på. Plus de smaskiga delarna då Juliette blir kåt och okontrollerbar. Sånt vill “vi” ha mer av eller hur?! 😉 Jag kan inte säga att jag är mycket för kriget i boken men så tyckte jag illa om sista boken i Hungerspelen för just samma anledning så det är väl bara jag. Hoppas på mindre krig i nästa bok och mer av den nya starka Juliette som äntligen har fattat vem hon är, eller börjar göra det åtminstone.

Totalt kaos väntar i min framtid. Och jag tänker lämna handskarna kvar.

Jag ser så fruktansvärt mycket fram emot nästa bok!

Spoiler!? -> I’m Team Warner all the way! Adam är ju så hemskt tråkig och klängig av sig. Ingen gillar väl en toffel? Hoppas bara att Warner kan shape up och ta efter Juliette något. <- Spoiler!?

betygbetygbetygbetygbetyg0

Rädda mig inte | Tahereh Mafi | 398 s. | Recensionsex från B. Wahlströms | 2013

En dag

En dag av David Nicholls

Du kan leva hela ditt liv utan att inse att det du letar efter finns rakt framför dig.

Snygg och populär överklasspojke träffar en inte lika snygg och inte fullt lika populär arbetarklassflicka. Efter att ha tillbringat en natt i ett sjabbigt studentrum i Edinburgh tillsammans blir de oskiljbara och lever lyckliga i alla sina dagar. Nej så bygger man inte upp storyn i en romcom och så berättas den naturligtvis inte i En dag heller. Emma och Dexter tillbringar visserligen en natt tillsammans och därefter håller de någon form av kontakt, år efter år. Men deras liv blir precis som för de allra flesta, något av en berg- och dalbana med både höjdpunker och lågvattenmärken. Som läsare för man följa med i deras liv genom ett besök varje år, på årsdagen av deras första möte den 15:e juli.

Hemska, hemska bok. Så här går det när en manlig författare ska skriva en romantisk roman, det går upp och ner, upp och ner och slutar… ja inte som jag ville åtminstone.
Ännu en bok jag bara glömt att recensera. Läste den i Excess-format och den passade verkligen bra som sådant. Läste på bussen, på tåget, ute på vift, ja lite varstans. Läste ut den så pass fort att jag glömde bort att jag hade läst den. Den var bra men medelmåttigt skriven, hade karaktärer som jag tyckte om men inte trollband mig. Blir alltid lite sur av att läsa böcker med slut som i En dag, men vad gör man… Stryper författaren? Bra idé!

betygbetygbetygbetyg0betyg0

En dag | David Nicholls | 715 s. | Recensionsex från Pocketförlaget | 2011

Varma Kroppar

Varma Kroppar

av Isaac Marion

Världen har fyllts av zombier och ingen vet varför. R är en av dem.

Zombier har inga egna känslor eller minnen – men om de äter av en människas hjärna återupplever de scener ur den personens liv.

Det är så det går till när R blir förälskad. Han dödar en ung man och övertar hans kärlek till flickvännen. Nu har R ett mål i tillvaron. Han vill hålla kvinnan gömd från de andra zombierna och se till att hon överlever.

Den unge mannens känslor blir som en drog för R; bit för bit äter han av pojkvännens hjärna. Scen för scen upplever R hans liv, och det förändrar honom för alltid.

Jag har helt glömt bort att recensera den här fantastiska boken som jag läste för något år sedan. Jag fastnade direkt för R och jag tyckte om hur han växer som både zombie och människa, hur deras Romeo & Julia-story känns mer äkta än Shakespeares kändes för mig. Udda hur det kan bli så, men det här är en av de bästa zombie-böckerna jag läst och även om jag inte sett filmen än så kommer det garanterat inte att kunna leva upp till mina förväntningar. Det här är en av mina favoritböcker.

betygbetygbetygbetygbetyg

Varma kroppar | Isaac Marion | 288 s. | Recensionsex från Mix Förlag | 2012

Bödeln frälsaren observatören

Bödeln frälsaren observatören

av Catrine Tollström

Allt är inte som du tror. Inget är att lita på.

Leona Bowmoore anländer till den isolerade ön Palawu för att jobba som projektledare vid Sveriges hittills största produktion inom reality-tv. Här, bland palmer och korallstränder, upptäcker hon snart att allt inte står riktigt rätt till. Märkliga saker händer och Leonas kamerateam kan inte längre få kontakt med produktionsledningen på andra sidan ön. Sedan gör hon en skrämmande upptäckt: Det finns ingen ledning kvar. Alla är spårlöst försvunna. Leonas team har dessutom förlorat sina möjligheter att kommunicera med omvärlden. Ett dödligt spel tar sin början. Ett spel som tvingar var och en att möta sina djupaste rädslor och får dem att omvärdera allt de hittills har trott på. Från och med nu går det inte att lita på någon.

Jag trodde verkligen att den här boken skulle tilltala mig enormt, speciellt efter att ha läst böcker som Blod & död av Jens Ganman & Flugornas herre av William Golding och det börjar bra. Boken har en stark kvinnlig huvudperson i form av Leona Bowmoore, en intressant och komplex karaktär som är lätt att ta till sig. Många av karaktärerna i boken växer under läsandet och det blir lite som en survival/horror-film stundtals.

Men (ja, tyvärr) boken är så lång och utdragen att jag verkligen kämpar mig igenom den, kapitlen i mitten känns så sega och jag tycker nästan inte att det är värt att läsa vidare för det händer inte så värst mycket i vissa kapitel. I en sån här spänningsroman ska det hända grejer hela tiden annars tröttnar man fort om man har andra böcker som väntar eller filmer som erbjuder mer fart och fläkt. Hade boken varit hälften så lång och hade haft mer dialog karaktärerna mellan istället för inre tankar och känslor (huvudpersonens kärlekshistoria föll mig inte alls i smaken) och hade hela boken hållt samma tempo som den hade i det spännande slutet så hade jag säkert älskat boken. Dock gillade jag även Leonas klättring och personernas inre monolog när de utsattes för fara för sitt eget liv. Så det finns mycket gott att säga om boken, något som säkert faller de flesta i smaken, men inte mig.

Det är en så ovanlig sak som en spännande, trög roman – som jag inte fastnade i utan helst bara ville veta slutet på så att jag kunde komma vidare i min lässommar.

betygbetygbetyg0betyg0betyg0

Bödeln frälsaren observatören | Catrine Tollström | 527 s. | Recensionsex från Hoi Förlag | 2013

Kaninhjärta

Kaninhjärta

av Christin Ljungqvist

Christin Ljunqvists debut är en gripande skildring av en hjärtskärande syskonrelation, och en gastkramande hälsning från andra sidan. Om livet och döden, och skiktet där emellan.

Mary och Anne är enäggstvillingar, och det är svårt att veta var den ena börjar och den andra slutar. De ser sig båda som den starka, den som bär den andra, den som har ansvaret. Sedan de var små har de sett sådant som andra inte ser, känt sådant som andra inte känner. Anne ser andar, och Mary känner dem inta hennes kropp. Tillsammans utgör de ett medium.

Av vad som tycks vara en slump kommer de i kontakt med en medial grupp, som söker efter en liten flicka. Hon försvann för nio månader sen, och förmodas vara bortrövad och kanske mördad. Polisen har inga misstankar om vem gärningsmannen är, men med gruppens hjälp närmar sig Mary och Anne ett svar.

De är tvillingar och nästan som ett, och samtidigt så skrämmande skilda. Båda har de ett kaninhjärta som bultar, båda är de rädda, men för olika saker. Mary fasar för att deras sökande ska sluta i en grav. Anne är rädd för att Mary ska ta livet av sig.

Då jag blev riktigt glad över att få träffa Christin och att få mina ex signerade så hade jag höga förväntningar på boken och jag blev inte besviken. Det är inte ofta jag läser svenska böcker med den här sortens tema. Jag fastnade för Anne & Mary, det känns verkligen i hjärtat när man tar till sig karaktärer som man inte vet vart de kommer hamna, vad som kommer hända. Och då jag inte inte riktigt kan identifiera mig med dom så är det extra speciellt, för jag bryr mig om dom. Det tog dock ett tag att komma in i boken och sättet den var skriven på – skriven på ett ovanligt bra sätt som känns mer vuxet eller snarare ålderslöst. Men jag sträckläste boken och kommer garanterat att göra det med Fågelbarn också.

betygbetygbetygbetygbetyg0

Kaninhjärta | Christin Ljungqvist | 273 s. | Recensionsex från Gilla Böcker | 2012