Bokträff

Inläggen innehåller reklam genom annonslänkar för Bokus & Storytel.

Skrivarskolan på Feelgoodfestivalen

Det här är alltså det jag fick ut av Skrivarskolan som vi gick på under Feelgoodfestivalen i Mariefred. Den var på både morgonen och eftermiddagen, men med olika författare som gav tips och råd. Om jag har fått något om bakfoten så får ni hemskt gärna skriva en kommentar så ordnar jag till texten direkt. Men jag tycker att det mesta låter som väldigt vettiga förslag och bra tips att ta till sig som aspirerande författare.


Marianne Cedervall

Som så många andra så tipsade Marianne om att man ska skriva om det man känner till, miljöer man redan har en stark anknytning till. Hon skriver även på tid vilket kan vara värt att testa om man vill komma igång med skrivandet, men har mycket att göra hemma. Skriv i 15 minuter, tänk inte, låt pennan gå. Ta sedan en paus och gör hushållssysslor där du får röra på dig lite, det är inte bra att sitta stilla för länge. Sen 15 minuter igen. Tänk er intervallträning fast i skrivande.

Men innan man börjar så kan man behöva ha en bra plan. Det finns olika metoder man kan använda sig av, men det här är Mariannes upplägg när hon ska skriva en novell. Det fungerar även på längre romaner, men då har upplägget mer än en höjdpunkt. Hon skapar en Karta/Mindmap där det är minst två stödord per punkt. Hon fyller på med årtal, dagar, personer, och viktiga händelser.

Upplägg:

  • Karta
  • Utgångspunkt
  • Ny person in
  • Höjdpunkt
  • Konsekvens omgående
  • Konsekvens senare

Marianne har ofta slutet klart för sig redan när hon börjar skriva. Hon gör även research innan där hon passar på att lära sig något nytt. När man väl är insatt så är det lättare att skriva om vissa ämnen på ett naturligt sätt. Hon skriver även klart boken och redigerar först efteråt. Det kan ta fem månader att skriva en bok och sedan en månad att redigera den.

Snabba tips:

  • Cirkelkomposition (fungerar bra på noveller.)
  • Sluta när det är som mest hemskt (Klimax.)
  • Gotland säljer bra.

Åsa Hellberg

Det roliga med Åsa är att hon skriver på ett ganska unikt sätt då hon aldrig vet vad som ska hända i sina böcker utan låter fingrarna flyga över tangenterna och låter boken hon har inom sig ta form. Det gör att hennes böcker får ett bra driv, rytm och inte stagnerar.

Hon har en plan med delmål över hur hon ska skriva dock. Ungefär tre pass per dag och 2000 ord per dag. Det gör att en bok kan ta mellan nio till tolv veckor. Hon har aldrig missat en deadline tack vare detta. Under tiden hon skriver så går hon inte tillbaka och rättar under tiden utan hon redigerar sina böcker minimalt. Ofta så lägger hon bara till och fördjupar sina texter, men stryker ingenting (med undantag av en karaktär i Toscana tur och retur som hon gjorde sig av med helt i boken.)

Åsa får – tack vare sitt sätt att skriva – aldrig skrivkramp, men hon tipsar att man kanske ska ta och byta genre om man fastnar och inte kommer vidare. Ett annat tips är att man slutar skriva mitt i en mening eller när det är som mest roligt att skriva. Det gör att man kommer minnas just den känslan eller tanken man hade då, när det är dags att sätta igång med skrivandet igen.

Snabba tips:

  • Tänk inte på läsarna, Skriv för dig själv.
  • Fastnar man så kan man testa att byta genre.
  • Prioritera bort allt annat om möjligt.
  • Det går att förändra sitt liv och nå en ljusare tillvaro om man vill det.

Anna Jansson

Anna berättade om sätt man kan upptäcka om en bok är bra. Att man öppnar och läser en bok på tre slumpmässigt valda ställen. Fastnar man för handling och karaktärerna och vill läsa mer så är det nog en bok värd att läsa. Hon förklarade att det är så viktigt med gestaltningar för att få liv i karaktärerna och att man kanske ska undvika “adjektivsjuka” då det ofta är ett tecken på att man berättar istället för att gestalta. Man kan även ta och beskriva kroppsformer och ovanliga personer genom att använda humoristiska liknelser då humor distanserar och kan göra att läsaren lättare kan se personen framför sig. Något som man kanske inte tänker på är alla småljud som folk gör. Det kan även vara något som ger variation på karaktärerna.

Frågor att ställa sig själv:

  • Hur klarar karaktärerna av olika situationer ex. ensamhet eller folksamlingar?
  • Vad har de för drivkrafter, vad vill karaktärerna?
  • Vilka hemligheter har karaktärerna?
  • Vilka människor eller situationer har påverkat dina karaktärer genom livet?

Snabba tips:

  • Intervjua äldre människor.
  • Ge även de oangenäma karaktärerna bra drag.

Anna Fredriksson

Anna berättar att det är viktigt att man har en ny, unik grundidé och att det bör finnas ett sug i berättelsen. Det läsare letar efter är igenkänning och huvudpersonen får gärna brottas med ett moraliskt dilemma.  Huvudkaraktären bör vara aktiv och drivande, men även flerdimensionell, sympatisk och ha några fel och brister i sin person som gör att läsaren kan känna empati och leva sig in i dess situation.

De allra flesta bra romaner har en början, ett mitt och ett slut.

  • Akt 1. Presentation.
  • Akt 2. Fördjupa konflikten.
  • Akt 3. Upplösning.

Frågor att ställa sig själv:

  • Vem är huvudkaraktären? Känner man empati för denne?
  • Vad försöker du uppnå?
  • Vem försöker hindra huvudkaraktären att nå sitt mål? Vem eller vad står i vägen?
  • Konsekvens: Vad händer om de misslyckas med att nå sitt mål?
  • Varför måste de nå sitt mål just nu?
  • Vad blir resultatet?
  • Förändrar det livet för karaktärerna?
  • Är det jag skriver intressant för mer än mig?
  • Kan man baka ihop beskrivningen av bokens handling till en effektiv mening?

Edith & Maria Enberg (Engbergs agency)

Bokagenterna Edith och Maria berättade att feelgood är en växande trend även utomlands. Fredrik Backman och Jonas Jonasson har verkligen banat väg för genren utomlands. Trender kommer och går dock, som med exempelvis chicklit. Även om det går bra för feelgood så verkar det som om vissa länder föredrar en viss typ av böcker. I Japan så verkar de föredra böcker om ensamhet, som boken The Loneliness of the Hedgehog av Toon Tellegen som är en fabel för vuxna. Om man vill nå ut till flera länder så bör man tänka på att Sverige ofta ses som exotiskt och att det inte alls är lika säkert att boken kommer att sälja i England bara för att ens bok utspelar sig där. Snarare tvärtom.

Knepen för att vara bra i sin genre är att vara ny och fräsch samt inspirerande. Just nu så verkar historiska berättelser och böcker om författarvärlden eller bokhandlar vara extra lockande. Det gäller att skriva en succé där det osannolika och oförutsägbara händer. Man bör känna för personerna redan i början av boken för att skapa det där suget efter att läsa vidare. Några bra ingredienser för att skapa en bästsäljare är familjehemligheter, djur och natur. Att hålla sig till det magiska sidantalet: 320 sidor (70-90 000 ord) är något som fungerar för de flesta. Att läsa boken högt för sig själv är knep man kan använda för att se om det låter bra och man kan då skriva om det som inte fungerar.

Snabba tips:

  • Skaffa en agent, det är bättre – men även svårare – än att signa sig för ett förlag direkt.
  • Komprimera bokens handling till en oneliner – om det skapar ett sug efter att få läsa boken så är det en vinnare.
  • Ha inget stort persongalleri, det är inte lätt att lyckas med en bokserie á la Game of Thrones.
  • Viktiga ingredienser: Familjehemligheter, Djur och natur.
  • Tänk på att miljö och tid är en egen karaktär i sig.
  • Var konsekvent och tappa inte tråden i varken handling eller karaktärens person.
  • En bra feelgood innehåller minimalt med våld, blod, sex och rasism. Men har alltid ett lyckligt slut.
  • Save the Cat! Djur som far illa är det sällan någon läsare tycker om, så låt djuren få ett lyckligt slut även de.

Vad fokuserad jag såg ut när jag tog anteckningar på skrivarskolan! Det är jag som sitter där mitt på första raden iförd svarta sandaler, röd blommig kjol och har både träningsarmband i lila och glasögon på mig. En stor hemmagjord skylt som det står mitt namn samt Bokbesatt.se på hade jag även fått till.

Feelgoodfestivalen 2018

Jag hade turen och nöjet att få åka med fina Kim (BokViskerskan) från Älvsjö till Mariefred, men vi hamnade i värsta sortens åskväder på vägen ner. Regnet öste ner och vindrutetorkarna var inställda på max annars hade man knappt sett vägen. Parkeringsplatserna runt Gripsholms värdshus var få, men vi fick tag på en plats en liten bit bort. Inte så bra när man glömt att ta med sig ett paraply!

Under dagen så skrev jag ner mycket av det vi fick höra i min rosa anteckningsbok och när jag renskrev allt på datorn så hade jag fått ihop hela 1450 ord. Nu kommer jag inte att ta med allt här, utan enbart sammanfatta seminarierna baserat på mina anteckningar. Så får vi se om ni som var där känner igen er ;)

Vi hann inte med alla seminarium då vi var med på skrivarskolan, men den var verkligen intressant och kommer att få ett eget inlägg. Så håll utkik efter det!

Vi hade inte turen att få sitta i den finare festsalen med grupp 1, så det blev mycket spring fram och tillbaka mellan de båda husen under dagen.

Livet börjar vid 50!

Kerstin Särneö (moderator) med Eva Swedenmark, Marianne Cedervall och Åsa Hellberg.

I deras böcker får femtioplussarna glänsa, lösa mord och bli förälskade igen. Jag fastnade direkt för uttrycket krak, kvinnors rätt att knulla, som Eva nämnde. Att kvinnorna är less på att curla vuxna karlar förstår jag så väl. Män är rätt “skrymmande” och har man inte vunnit på livets lotteri och fått tag på en av de få fantastiska män som finns, då kan man lika gärna skita i det. Oavsett om man är 30 eller 50+. Livet är för kort för att slösa bort det. Man ska satsa på sig själv och leva i nuet! En av mina favoritfilmer (och böcker) nämns också, Stekta Gröna Tomater. Det handlar om sjukdom, olyckor och mord, men är ändå sådär mysigt och fint samtidigt som den har en allvarlig underton.

Sen är det ju ofta så att när man kommit till en viss ålder så minns man ungdomen som betydligt roligare än den faktiskt var. Man ska inte stirra sig blind på åldern i böcker, för även om de skriver om yngre karaktärer så kan det hända att de får en del av författarens egen livserfarenhet i processen och då blir de i slutändan som “små tanter”. En 25-åring med en 50-årings sinne.

”Feelgood är inte bara socker.” – Eva Swedenmark.

“Det var inte så jävla kul förr heller!” – Åsa Hellberg.

Författarlivet – bara glamour?

Anna Levahn (moderator) med Anette Haaland, Anna Fredriksson och Birgitta Bergin.

Vad händer egentligen efter genombrottet? Det svarade bland annat den tidigare manusförfattaren Anna på (som skrivit manus till Rederier, Pelle Svanslös julkalendern och Tjenare Kungen.) Hon är van vid att vara kreativ på beställning i och med att hon jobbat med tv, men när man skriver böcker så finns det ingen att skylla på om det går dåligt. När man är manusförfattare så behöver man inte vara i fokus på samma sätt eftersom skådespelare och regissörer är de som står i rampljuset. Men jämför man de två så är det betydligt mer glamouröst med tv- och filmpremiärer.

Det blir inte så glamouröst när själva jobbet att producera en bok är långt och ganska krävande. Det finns en viss frihet kring själva skrivandet då man kan bo var man än vill i världen, men man måste vara beredd på att det är ett ganska ensamt yrke. Kraven blir även högre på en efter varje ny bok och även om det är fantastiskt med bokreleaser och liknande glamorösa tillställningar så är det inte för alla.

“Jag är en social ensamvarg.” – Birgitta Bergin.

“Förlagsmingel är det värsta som finns.” – Anette Haaland.

Location, location, location!

Pia Printz (moderator) med Anna Jansson, Åsa Hellberg och Jöns Hellsing.

Ja, hur viktig är egentligen miljön i en feelgoodroman? I skrivarskolan så fick vi höra att miljön är en viktigt karaktär i sig, en som skapar igenkänning eller känns exotisk för att vi aldrig tidigare varit där. Men alla är inte förtjusta i miljöbeskrivning. Åsa byter ofta miljö när hon eller hennes karaktärer känner sig rastlösa och lägger inte alltför mycket tid på att beskriva minsta lilla detalj då det bromsar ner handlingen för mycket. Hon tycker bäst om stadsmiljöer och de platser hon inte har varit på tidigare, besöker hon via Google maps och blandar då verklighet med fiktion. För Anna så är det småstäder som lockar mest. Men man kan även skriva om en annan tid för att på så sätt få en – annars välbekant – miljö att kännas ny och spännande.

Populära miljöer att lägga sina handlingar i har på sistone varit Gotland, strandcaféer, bokhandlar eller små öar i allmänhet. Jöns har skapat sig en egen ö, Hope Island, som han baserat på Islay i den Skotska övärlden (ligger en bit väst om Glasgow) där han ärvt en by. Just Skottland är en väldigt tacksam miljö att skriva om då det känns exotiskt, men inte ligger alltför långt från Sverige.

”Några blommiga kaffekoppar finner ni inte i mina böcker.” – Åsa Hellberg.

Efter klockan 12 så var det dags för lunch, men Skrivarskolan drog ut på tiden så vi hann knappt ta oss utanför värdshuset innan det var dags att bege sig tillbaka till nästa seminarium.

Jag slängde i mig lite strömming och potatismos medan Kims mat inte hann bli klar i tid på grund av strul med nummerlapparna, så den fick hon tråkigt nog ta med sig tillbaka. Varför man har lingon till fisk förresten? Vidrigt med sött till salt fisk, speciellt här då det var mer sylt än rårörda sådana. Nej, det skulle jag bett att slippa. Annars mycket god strömming!

Mys och Mord!

Helena Dahlgren (moderator) med Anette Haaland, Olséni & Hansen och Marianne Cedervall.

Mord kan trots allt vara ganska mysigt så länge det handlar om fiktion och feelgood-deckare. Tänk er Morden i Midsomer, svenskarnas stora sommartv-serie (om vi inte räknar med Ernst) som nu har kommit upp i 20 säsonger. Mycket på grund av de viktiga punkter man kan följa för att det ska bli feelgood:

  • Det ska inte vara mycket blod
  • Inga älskvärda djur dör
  • Det ska utspela sig i en välbekant eller idyllisk miljö
  • Ett kreativt, men – oftast – sannolikt mord

Anette berättade att hon hade velat ha med en K-pist i sin bok, men sannolikheten för att hennes karaktär skulle få tag på en sådan var så pass liten att det i slutändan blev en soft air gun istället. Annars så pratades det om allt från golfklubbor till gift som mordvapen. Att man skriver om civila huvudpersoner som råkar snubbla över mord i varje bok kanske inte låter så troligt, men det är väldigt roligt att läsa om just på grund av det osannolika. Ska man eller ska man inte avslöja mördaren tidigt i boken? Här var de lite oense om det då det kan bli ett riktigt antiklimax om läsaren inte har hängt med i svängarna.

Micke Hansen och Christina Olséni skriver tillsammans och det kan bli lite konstigt om man skriver på vardera håll. En person som den ena skriver om kanske den andra har mördat i ett kapitel tidigare. Det gäller att man tänker någorlunda likadant. När de får frågan om de har haft problem med att komma överens så svarar de att det har varit en process att komma till den punkten då man tänker så pass lika att de får ett gemensamt skrivspråk.

“Vi har inte ihjäl oskyldiga i våra böcker.”– Ohséni Hansen.

Romantik och Relationer

Ann Ljungberg (moderator) med Lina Forss, Frida Skybäck och Ewa Klingberg.

Från att ha varit lite av en okänd genre i Sverige så är romance nu så pass populärt att förlagen satsar lite extra på bra skrivna relationsromaner med fokus på romantik. Det är något speciellt med att läsa om stora känslor, om personer i olika åldrar och från olika bakgrunder som går sin egen väg, byter miljö och möter kärleken där man minst anar. Här fick vi höra hur viktigt det är att kunna skriva ur andras perspektiv, att det som skrivs inte behöver vara sant, men att det ska kännas trovärdigt. Kulturkrockar och klasskillnader är väldigt populärt att skriva om och kan ibland vara ett hinder som ska övervinnas för kärlekens skull.

Vi fick även reda på att Lina Forss kommer att skriva mer med sig själv som utgångspunkt framöver och Fridas nästa bok kommer tydligen att utspela sig i Skåne. Det ska bli spännande att se vad det blir för böcker!

“Sexscener = Skämskudde och vin.” – Ewa Klingberg.

”Författarskapet är inte ensamt. Jag har jättemånga låtsaskompisar.” – Lina Forss.

Att satsa på sin dröm

Pia Printz (moderator) med Marie-Louise Marc, Jenny Fagerlund och Anne Liljeroth.

Hur blir man egentligen författare – och vad måste man offra? För Marie-Louise så var det en uppsägning från Elle som blev starten på hennes resa till att bli författare. Hon beskrev euforin av att sedan få sitt manus antaget, men även det antiklimax då boken kom ut i butik. Det var så att säga ingen som rullade ut röda mattan, ingen bok fanns i skyltfönstret, den var knappt uppackad första dagen. Den sortens debutantblues är tydligen vanligt förekommande. Man har så stora förväntningar på författarskapet, kanske efter flera år av jobb med sitt manus. Som med Anne och hennes bok som hon skrev om hela 13 gånger innan den var klar. Det var efter en kurs i Litteraturvetenskap, kreativt skrivande som hon blev uppmuntrad till att skriva mer. Jenny var med i en tävling hos HarperCollins Nordic efter att hon blivit tipsad om att vara med och hon vann. Det gäller dock att man tar till sig av den kritik man får och gör något bra av det. Man ska aldrig ge upp! I vissa fall så kan det betyda att man måste offra en del tid med familjen.

När man väl har fått sin dröm om att bli författare uppfylld så tar det inte slut där. Nej då vill man fortsätta leva drömmen, nå ut till fler läsare, våga och skriva mer. Det får inte vara en engångsföreteelse om man vill fortsätta som författare.

De tips vi fick var att man inte ska bli ledsen för ett nej, utan istället skicka vidare och skaffa en agent om man har ett bra och unikt manus på gång. Man vinner även mycket på att var generös med tips och peppning av andra författare, att gå med i en skrivargrupp är ett bra tips om man vill ha hjälp med sina böcker.

Efter en stressig dag full med seminarier – och en liten stunds fika – så var det äntligen dags att avrunda och få sig en fin, gul kasse med böcker. (se nästa inlägg för innehållet!) Ett glas bubbel på det och lite mingel hann vi med innan det var dags att bege sig in till Skänken och middagen vi bokat in ihop med Feelgoodfredag på Facebook.

Sofia Ymén hade verkligen ordnat det fint med bokmärken vid varje plats och vi slog oss ner tillsammans med henne och flera andra författare och bokälskare från gruppen. Det var i min mening dagens höjdpunkt! Jag och Kim åt varsin räkmacka med en minst sagt udda creme brulée smaksatt med choklad. Det hade varit godare med en klassisk vanilj, men i det stora hela så var det så roligt att få prata om allt från böcker till politik och framtidsvisioner.

Det här får vi verkligen göra om! Stort tack till Printz Publishing och Christoffer Holts för att ni tog initiativ till festivalen och fick till det så bra! Jag hoppas att ni tycker att det blev så pass lyckat att det blir en festival även nästa år!

Karin bjöd även på en kort rundtur av sviten på värdshuset innan vi skulle åka hemåt. Verkligen fint inrett! Jag har hört att det spökar en hel del här dock…

De två sista bokfrukostarna för sommaren

Eftersom jag är så fruktansvärt – ett av mina favoritord för övrigt- seg på att skriva om de fina bokfrukostarna jag har haft privilegiet att få gå på, så blir det nu en snabbgenomgång av böckerna. Boktips! Så att ni inte missar att köpa det bästa och senaste till era små läslöss under sommarlovet eller kanske unnar ni er en barn eller ungdomsbok åt er själva? Det är Rabén & Sjögren som håller i dessa evenemang där de bjuder in bokbloggare, bibliotekarier, lärare eller andra bokintresserade som främjar läsandet hos unga.

Första bokfrukosten måste vara årets bästa hittills! Jag vill läsa precis alla och har redan satt tänderna i några på biblioteket. Tog först bilder på alla som medverkade, men när vi kom till Katarina Wennstam så blev jag helt till mig när de läste upp en del av min recension av Flickan på hotellet, som jag älskade! Så det blev ingen bild, för jag satt bara där och kände mig lite självgod. Det är verkligen dags att börja skriva mina egna texter istället för att – som det är just nu – skriva flera tusen ord om dagen då jag för minnesanteckningar på jobbet (praktiken, ingen lön för mig ännu.) Det är läskigt hur fort jag kan skriva, men när det kommer till att få ner mina egna tankar och känslor på papper, eller i det här fallet, i ett Word-dokument så är det betydligt svårare. Det bästa är kanske att bara skriva på och inte tänka så mycket. Men det blir nog ingen bok om två homosexuella hustomtar som Bokviskerskan föreslog som en ny, inte tidigare skriven, bokidé…

Jag hade turen att få med mig Falafelflickorna, och förutom att jag älskar falafel, så har jag alltid tyckt om Mme Ramotswe och det här ska påminna lite om Damernas Detektivbyrå fast den utspelar sig i nutida Sverige. Mycket intressant att få läsa!

Författarfrukost 26 april 2018

De ihåliga (Den sista illusionen #2) av Henrik Fexeus

Adam och Ky försöker förstå vad de nyss varit med om. De har blivit manipulerade och Stockholm – staden de bor i och trott sig känna utan och innan – är bara en illusion. De vann den första striden mot De grå, en armé bestående av själlösa varelser. Men kriget är långtifrån över. Staden måste räddas och det är bråttom, den håller på att upplösas och försvinna. Och det gäller att se upp. Verkligheten har aldrig varit så skör och den du tror är din vän kan mycket väl vara din värsta fiende.

Falafelflickorna av Christina Wahldén

Falafelflickorna är den första svenska boken för barn som handlar om hedersbrott. Vi befinner oss i en av de 23 förorter som polisen har beskrivit som ”särskilt utsatta”. I centrum står flickan Hawa, som snart ska börja högstadiet. Hon har en problematisk hemsituation men lever för sin stora dröm: att en dag komma in på polishögskolan. Under sommaren startar Hawa en liten detektivbyrå och får snabbt två svåra fall att lösa: klasskompisen som ska giftas bort mot sin vilja och flickorna som är kära i varandra men hotas till livet av den ena flickans pappa. Falafelflickorna är skriven som en feel-good-berättelse med både värme och humor, men kan även läsas som en guide över några av barns mest grundläggande rättigheter. Ytterst handlar Falafelflickorna om barnets rätt att själv få bestämma över sitt liv.

Hemma hela sommaren av Ellen Ekman & Elin Johansson

Vad ska ni göra i för roligt i sommar? frågar fröken. Vi ska till Legoland, till Thailand, på Vattenland, svarar alla andra. Vi ska på safari, säger jag. Men egentligen är det inte sant, för mamma säger att vi ska ha hemmasommarlov och bara vara här. Hon säger att vi kan ha kul ändå, bada och kanske sova på balkongen om det blir fint väder. Men sen ångrar hon sig och rotar fram ett tält, stormkök och campinggrejer. Och så cyklar vi ut på safari, bara hon och jag.

Comedy Queen av Jenny Jägerfeld

Sasha har just fyllt tolv år. Atomnumret för magnesium. Hennes mamma brukade säga att en del människor har funny bones. De är liksom roliga ända in till skelettet. Sen finns det de som kan lära sig att bli roliga, om de övar. Det finns också en tredje sort som inte är roliga alls, hur mycket de än försöker (troligen är Cecilia, Sashas lärare, en sån). Tyvärr misstänker Sasha att hon inte har funny bones, men hon har en plan: Hon SKA bli en riktig comedy queen! Och hon tänker öva tills vartenda halvtrist ben i kroppen är roligt. Om hon bara lyckas få folk att skratta kanske det andra försvinner. Det som ligger bakom ögonen och bränner och hotar att trilla ner för kinderna i form av – jo faktiskt – livsfarlig gråt.

Pojken under bron av Katarina Wennstam

Att vara nykär är inte alltid helt lätt. Alex finner sig, bokstavligt talat, dragen ifrån två håll av sin nya pojkvän Noah och bästa vän Charlie. På en fest på väg att spåra ur eskalerar svartsjukan och Alex vill bara komma därifrån. Hon går utan att säga hej då till Charlie. Ett beslut hon kommer att ångra. Dagen efter nås hon av ett chockbesked. Efter festen har en kille blivit misshandlad till döds i Rålambshovsparken. Samtidigt får hon inte tag i Charlie …

Pojken under bron är berättelsen om hur lite det krävs för att ett liv ska släckas en kväll efter en fest, om machorollens alla tragiska offer bland unga killar och om synen på killar som just offer. Och så handlar det förstås om en synnerligen skärpt tjej som tillsammans med sina vänner än en gång hjälper polisen att se till att rättvisa skipas.

Samtidigt i min låtsasvärld av Lisa Bjärbo, Illustrerad av Emma Adbåge

Vad drömmer du om? Att vara en katt? Eller en superhjälte? Vad tänker du på när du sitter och äter frukost en mulen torsdagsmorgon? När tankarna plötsligt far iväg och du befinner dig nån helt annanstans. Hur ser din låtsasvärld ut? Samtidigt i min låtsasvärld är en underbar kärleksförklaring till dagdrömmandet och fantasin (och till vardagen, som inte är så pjåkig den heller).

Inuti huvudet är jag kul av Lisa Bjärbo

Liv har levt hela sitt liv i en hyresrätt på Södermalm i Stockholm, men nu har hennes pappa plötsligt bestämt att de ska flytta ut på landet.
Så här är hon nu. I ett fallfärdigt ruckel i Småland, mitt ute i ingenstans. Busshållplatsen där hon står och väntar på skolbussen är omgiven av skog och skog och inget mer.

Att börja i en ny gymnasieskola kan vara jobbigt för vem som helst. För Liv blir det nästan katastrof. Utan något bekant att hålla sig i förvandlas hon från rätt blyg till ett fullfjädrat freak. I alla fall är det så hon beskriver sig själv. Hur vågar man säga hej till sina nya klasskompisar? Hur vågar man ens titta upp och möta någons blick?

Var normal. Tänk på Hannah i Girls. Få det här att funka.

Oftast kan Liv gömma sig och försvinna i mängden, men när de ska jobba två och två på franskan går det inte längre. Herregud, Gunnar kommer ju att få panik och sucka djupt redan efter fem minuter. Han kan ju inte veta att Liv faktiskt är jättekul, inuti huvudet.

Höjdpunkten från andra bokfrukosten var alla söta barnböcker. Jag kommer på mig själv med att vara barnsligt förtjust i de fina illustrationerna i bland annat Sarah Sheppards ABC-bok. Bianca och Benjamin (Benny) känner man ju igen, så genialiskt! Jag måste helt klart läsa om Bröderna Lejonhjärta också. Systrarna av Silverdalen verkar väldigt spännande, inte minst för att jag är född och uppvuxen  mellan Helenelund och Edsviken – som ju gränsar till Rådan vid Silverdal i Sollentuna. Passerar där flera gånger under sommaren på väg till Ulriksdal slott när jag cyklar Edsviken runt :) Att Salikons Rosor är en av mina stora Astrid-favoriter bör också nämnas.

Med mig hem så fick jag däremot Sjöhästar och det ska bli en fröjd att få läsa den också givetvis. Jag är väldigt intresserad av Spoken Word Poesi även fast jag aldrig hört det live tidigare. En av mina favoriter är Rachel Wiley. Vars poesi jag kan identifiera mig mest med och verkligen går in på djupet.

Författarfrukost 31 maj 2018

Nyutgåva av Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren med Jesper Waldersten

Astrid Lindgrens klassiska och älskade berättelse Bröderna Lejonhjärta, som gavs ut första gången 1973, kommer nu i en helt ny, exklusiv utgåva i stort format. Boken är illustrerad av Jesper Waldersten, en av Sveriges mest kända nutida konstnärer och illustratörer.

Berättelsen är skrämmande aktuell, och den talar till både unga läsare och äldre. Dess eviga teman kring mod, kampen mot förtryck, kärlek och död träder i boken fram i en samtida skepnad.

– Det är farligt att skriva någon på näsan. Liksom att teckna någon på ögat. Så jag lägger mina bilder runt magen och hjärtat. Det är där jag tror Astrid menade att allt skulle vila. Och gro, berättar Jesper Waldersten.

– Astrid Lindgren arbetade med de bästa, säger Annika Lindgren, publicistisk chef på Saltkråkan, Astrid Lindgrens rättighetsbolag. De bästa illustratörerna, filmregissörerna och producenterna. Det vill vi fortsätta att göra. När stora självständiga konstnärskap möts kan ett plus ett bli mycket mer än två.

Djuren i skogen ABC av Sarah Sheppard 

Benny Björn och Beata Bäver bråkar om vem det är som har bajsat i blåbärsriset. Båda säger att de inte har begått detta brott! Barbro Bofink berättar att hon har sett vem som är boven. Hon har bevis! BU för bajs på blåbär! ropar Benny och Beata.

Abborrar, björnar och citronfjärillar – i den svenska skogen finns det massor av filurer som hittar på massa knasiga grejer. Lär dig om alfabetet med Sarah Sheppards Djuren i skogen. En abc-bok fylld med humor och finurlig fakta du inte visste att du ville veta om våra svenska djur.

Ninas sommarlov av Emi Guner

Nina ska äntligen ha sitt första riktiga sommarlov. Det mellan förskoleklass och ettan. De första två veckorna går hon på sommarfritids, men sen börjar sommaren på riktigt!

Det här är berättelsen om att fira midsommar och lägga sju sorters blommor under kudden. Om att sova i sovsäck på balkongen med sin allra bästa kompis. Bråka med ett syskon sådär som man bara gör när man är ledig tillsammans under lång tid. Om att drabbas av sommarmelankoli – det som händer när världen är så vacker att sjuårshjärtat nästan går sönder. Och om att kanske, kanske få ta hand om en hund alldeles själv.

Systrarna av Silverdalen av Pascale Vallin Johansson

Jag borde förstått att den inte fanns på riktigt. Den där världen där min tvillingsyster bodde. Ändå hittade jag dit tillslut.

Ylva-li har aldrig haft någon riktig vän. Någon som förstår så där bra som bara en bästis kan göra. En sådan vän som man läser om i sagorna. När klassen samlats för att titta på solförmörkelsen blir Ylva-li lockad in i skogen av en gestalt i en gammeldags klänning. Plötsligt är marken snötäckt. Och skolbyggnaden är annorlunda. På utsidan ser den likadan ut men när hon öppnar dörren till klassrummet finns där inte längre bänkar. Rummet är fyllt av prydliga rader med sängar. Och längst in, i en av sängarna, rör sig någon. En flicka i hennes egen ålder. Barbro. Flickorna blir oskiljaktiga. Det är bara det att Ylva-li har hamnat i 1945. Kriget pågår och något hemskt har hänt på skolan. Skolan, som nu är ett internat för föräldralösa flickor. För att Ylva-li ska lyckas ta sig tillbaka till sin egen tid behöver hon lösa ett mysterium. Det handlar om gestalten i skogen. Och det är bråttom.

Juno och Jillis flyttar av Anna Bjelkholm & Mia Olofsson

Juno bor med sin familj och goseråttan Jillis i ett högt lägenhetshus. Från Junos fönster ser man långt och alla kompisarna bor nära. Men så en dag skall de plötsligt flytta, allt ska packas ner och följa med till nya huset. Kuddar, leksaker och sängen ska visst med, men inte badkaret. Vem skall bada i det nu, när Jillis inte kan. Kommer allt att bli annorlunda nu? Och vad händer med kompisarna på förskolan? En berättelse om att flytta och hur det kan kännas för de yngre familjemedlemmarna.

Sjöhästar av Niklas Mesaros

Ingenting låter så högt som när du försöker att vara tyst i köket på morgonen. Men idag saknar jag att bli väckt av dina ljud. Sovrummets trasiga element gjorde att kylan påminde om tre smärtsamma fakta, att vintern var på väg, att jag hade spenderat natten ensam och att det kanske var något att vänja sig vid. I kylskåpet satt en post it-lapp på kaffeburken.
Handstilen var kursiverad. Vi signerade alltid våra namn med korsstygn, som om det vore ett ord att vara försiktig med, alltid i bestämd form, inget en slösar med. Kanske är det för att löften kostar mer än tråd.

Nilo och Nasim har varit ett par i fem år. En dag är det inte så längre. Det finns plötsligt ett före och ett efter. Lägenheten i Hornstull har utsikt över den gamla fabriken. Regnet piskar mot rutan. Katterna trampar på Nilos mage som om ingenting har hänt. Under en vecka i november satsar Nilo allt för att rädda sitt förhållande, för att försonas med tanken på att det kanske är slut. Nilo måste fortsätta framåt, för det finns något där framme. Även om det är suddigt och utom räckhåll. I alla fall just nu.

Sjöhästar är en relationsroman om ett uppbrott, om att våga släppa taget för att kunna älska sig själv igen.

Vi ses väl i höst igen? ;)

Bokcirkeln Kollektivet

Förra fredagen så var jag hos Bonnier och SelmaStories för bokfrukosten med bokcirkeln Kollektivet. 

Boken var denna gång den Augustvinnande biografin Ett jävla solsken – En biografi om Ester Blenda Nordström av Fatima Bremmer. Eftersom jag jobbat med just gamla brev (Amerikabrev som jag skannat in på uppdrag av Riksarkivet) och även digitaliserat kyrkböcker från 1930-talet så är det alltid spännande att ta del av sådana här berättelser. Speciellt när det handlar om en så fantastisk person som Ester Blenda.

Recensionen av boken dyker upp här snart, men jag måste redan nu säga att det var hemskt trevligt att träffa Fatima och lyssna på hennes svar på frågorna från läsarna. Man kunde även följa samtalet på Facebook om man inte kunde närvara vilket jag tycker är kul att de börjat med. Tidigare så kunde man bara ta del av boksamtalen på plats.

Fest med Bladen Brinner

171026-03

Vilken trevlig kväll jag hade i torsdags! Klädde upp mig i min senaste klänning från Nelly och satte upp håret för omväxlings skull för att mingla runt på Dieselverkstadens bibliotek i Sickla när Bladen Brinner firade ännu en lyckad Kickstarter. Det var boksamtal, quiz (jag kunde svaret på två av frågorna! Yay!), godis och vin (eller alkoholfritt.) Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck gjorde ett fenomenalt jobb även denna gång!

Jag drack något glas eller två för mycket – vilket resulterade i lite väl många suddiga bilder från kvällen – men jag hade verkligen trevligt och vågade mig på att prata med många jag inte kände sedan tidigare. Inte illa för en person som lidit av social fobi i flera år och som inte har några inbyggda social skills tack vare min aspergerhjärna.

171026-04

Linn Gottfridsson pratade om sin nya Myran-bok medan Agnes Lindström pratade om sin bok Hata Gustavsberg som bara tog en månad att skriva! Och här har jag gått i flera år utan att skriva en enda sida på en bok… Det är lätt att få prestationsångest över detta…

Åsa Lind berättade om sin bok Här är vi som är illustrerad av Ingrid Godon.

171026-05

Johanna Olsson berättade om sin bok Glömskan, som är lite i samma stil som boken jag filat på i många år nu. Tror ni att jag kan skriva klart den under NaNoWriMo? Bryr mig inte så mycket om den skulle bli utgiven eller ej, vill bara skriva ner min berättelse i sin helhet.

Svenska Barnboksakademin med Mårten Sandén och Per Gustavsson i spetsen, kuppade med att dela ut ett Gillar-diplom till Bladen Brinner. Grattis!

171026-06

Jag passade på att ta en bild med mina favorit-Johannor; Johanna Lindbäck och (Sincerely) Johanna Lundin, något jag aldrig gör annars. Trots att det är så roligt att ha så här i efterhand! Målet med kvällen var att mingla runt med så många jag bara kunde och jag är verkligen nöjd – för jag stod och pratade med andra bokälskare ända till det var dags att stänga!

Några av de jag pratade med under kvällen var: Nina De Geer (Debutera eller dö), Emily Ringborg, Johanna (Barnens boktips), Ann-Sofie Lindholm (Breakfast Book Club), Annakarin Täng (Läsande barn), Loveina, Lilian, Sofia och Boel. Jag tog bilder på så många namnlappar jag kunde, så att jag skulle komma ihåg er ;) Skriv gärna en kommentar om jag missat ett namn eller länk till er sida/sociala medier.

Tack för en supertrevlig kväll och jag hoppas att vi ses igen framöver! Nu ska jag lyssna ikapp de senaste avsnitten av podcasten!

Goodiebags med böcker

Bokträff goodiebag

Goodiebagen med böcker från den stora bokträffen var verkligen tung! Favoriten i påsen blev läsprovet från nya Vox by Opal. Papperssjälar tog mig med storm!

170515-01

Kassen med böcker från senaste bokfrukosten hos B. Wahlströms. Jag valde Camilla Lagerqvists bok Försvunnen då den utspelar sig i Uppsala där jag spenderar mycket tid tillsammans med min pojkvän. Sen så älskar jag böcker skrivna i dagboksformat så jag ser fram emot att läsa Chloe Snows dagbok!

Bokträff
Bokträff