Skönlitteratur

Inläggen innehåller reklam genom annonslänkar för Bokus.

Pachinko

Pachinko
Titel: Pachinko
Författare:
Utgiven: 2018
Sidor: 521
Format: Inbunden
ISBN: 9789177950677
Goodreads Betyg: 4.26
I en liten fiskeby i Yeondgo, Korea föds 1911 Sunja, den efterlängtade dottern till fattiga men stolta föräldrar. Men när Sunja blir gravid med en gift yakuza är hela familjens tillvaro nära att falla samman. När Isak, en kristen tuberkulosdrabbad präst, ber om Sunjas hand uppenbarar sig en lösning - ett nytt liv för henne i Japan, som hans hustru. I ett främmande land där hon inte känner någon och inte pratar språket måste hon finna styrkan att skapa sig ett nytt hem och göra de uppoffringar som krävs för att överleva.

Med breda penseldrag målar Min Jin Lee en myllrande fresk över exiltillvarons smärtpunkter sedda genom en familj som sveps med i efterverkningarna av historiens skoningslösa vingslag.

Pachinko rör sig mellan Koreas trånga gatumarknader, Japans toppuniversitet och den undre världens pachinkohallar, och spänner över fyra generationer starka och motsägelsefulla kvinnor och män. Den är en episk berättelse om familj, identitet, kärlek, död och överlevnad. Den fick ett jublande mottagande när den kom ut i USA.

Första delen av boken tycker jag var väldigt lättläst och jag kände mig direkt hemma i den koreanska och japanska kulturen på 10- till 30-talet just på grund av de många asiatiska filmer jag sett från den tidsperioden. Senast såg jag Fighter in the Wind som innehåller en del av det som tas upp i boken, framförallt om hur det är att vara en korean i japan under slutet av andra världskriget.

Det bästa med den här boken hittills tycker jag ändå är att det får plats så mycket historia på så lite text. Att Min Jin Lee inte har fyllt boken med onödiga miljöbeskrivningar utan bara håller sig till det väsentliga och fokuserar på att berätta historien. Det här är en av få tegelstenar till böcker som inte känns urvattnad på det sättet. Jag tappar helt enkelt inte intresset och sträckläser i stort sett den här första delen, för språket är enkelt och handlingen flyter på i ett raskt tempo.

Jag tycker även om karaktärerna boken kretsar kring. Det är förstås lite väl mycket religiöst nonsens för min smak, men det känns ändå rätt tidstypiskt och viktigt för handlingen i det här fallet. Jag ogillar starkt äldre män som utnyttjar naiva flickor (även alla otrogna män), så nu får jag läsa vidare och hoppas på att det kommer att gå bra för Sunjas familj och mindre bra för den som utnyttjade henne.

Boken är rakt igenom lättläst och jag gillar verkligen alla japanska och koreanska uttryck som inte översätts. För de läsare som inte kan språken (jag förstår en del japanska) så är det säkert mindre kul. Oishii betyder exempelvis “utsökt” eller “delikat” och uttryck när något man äter smakar extra bra. Det finns en himla massa uttryck och seder som man tar till vid just måltiderna, lite udda men ganska kul när man väl är van vid det.

I den här delen så är det mest fokus på Sunjas söner och deras uppväxt samt livet efter atombomberna och krigets slut. Jag gillade Noa till en början då han verkade smart, och Mozasu aningen mindre. Mot slutet av den här delen så tyckte jag precis tvärtom. Noa är för stram, strävar efter kunskap och vill inte bli sedd som korean, det han i grunden är, utan som en människa. Han tror att han är mer än vad han är och förskjuter sin familj på grund av att de ljugit för honom. Mozasu däremot är en bråkstake som sätter familjen främst och strävar efter rikedom och bryr sig inte så mycket om sin bakgrund. Han är en skön typ med vänner som jag gärna hade läst mer om.

Jag tycker mindre illa om Hanzo efter atg man fått reda på mer om hans familjesituation, men det ursäktar inte hans beteende och det faktum att han är en väl dold yakuzaboss. Han utnyttjar kvinnor och tror att pengar löser alla problem.

Sista delen av boken tycker jag var den svagaste av de tre.

Jag förstår mig inte alls på Noa och det han gör i den här boken. Det känns inte alls som om det passade in i hur han blivit uppfostrad, av en troende adoptivfar, och trots att det inte nämns något om en vettig anledning så måste han varit mycket deprimerad eller sjuk för att lämna båda sina familjer på det viset. Noa var en riktig besvikelse även för läsaren.

Det är väldigt mycket fokus på sex i den här delen, vilket inte är något fel i sig, men det känns inte som om språket som används passar så bra ihop med resten av historien. Jag gillade bitarna med Mozasu, men när han blir tillsammans med Etsuko och det börjar handla om Solomon och Hana – som jag inte alls tyckte om – så tappar jag intresset för familjen. Solomons jobb och flickvän är så tråkiga att det förtar lite av nöjet. Att det skulle sluta så platt och trist!

Sunja och Kyunghee får inte alls lika stort utrymme i den här delen och det är nog anledningen till varför jag inte tyckte slutet var så bra. Boken avslutas även på ett sorgligt och otillfredsställande sätt på en kyrkogård. Att Hansu fortsätter att vara en horbock som behandlar kvinnor som skit även som gammal man känns trist, han har inte lärt sig någonting, karaktärsutveckling finns det mycket lite av i Pachinko är jag rädd.

I det stora hela så tyckte jag om de två första delarna och den sista var lite av en besvikelse.

Vaggvisa

Vaggvisa
Titel: Chanson douce
Författare:
Utgiven: 2018
Sidor: 250
Format: Ljudbok
ISBN: 9789127152502
Goodreads Betyg: 3.41
Hemmet har aldrig tidigare varit så välstädat och barnen avgudar henne. Barnfickan Louise, en äldre fransyska som valts ut med omsorg, har kommit in i deras liv och förändrat det. Tack vare henne har Myriam kunnat återuppta sin juristkarriär och hon och maken Paul lägger tacksamt sina barn i hennes händer.

Lika beroende som de blir av Louises hjälp, lika instängda känner de sig efter ett tag. De märker hur hon förändras, får plötsliga vredesutbrott och dyker ibland inte alls upp, men de undviker i det längsta att konfrontera henne. I det vackra huset i Paris tionde arrondissement har ett mörker sipprat in och nedräkningen mot en katastrof har tagit sin början.

Paris blir ett mikrokosmos där klass, etnicitet och skillnaden mellan förort och innerstad tydligt framträder. Romanen genomsyras även av konflikten i det moderna föräldraskapet, hur kombinera barn, arbete och ett ständigt dåligt samvete?

Hur den här - i mina ögon - mediokra boken har blivit nominerad till årets bok förstår jag inte alls. Jag satt och väntade på någon form av tillfredsställande svar på frågan om varför den här personen gjort de små barnen illa, men fick inget. Jag drar hela tiden paralleller till de verkliga morden i Arboga 2008 och då känns den här historien inte alls lika extrem. Verkligheten är så mycket värre.

Boken är i stort sett en lång uppbyggnad till ingenting. I många mordfall så finns det inget vettigt motiv, men sådana fall gör inga bra böcker heller, för vem vill plåga sig själv genom att läsa om meningslösa och påhittade hemskheter? Förutom allt detta så får vi en rätt långtråkig bakgrundshistoria berättad för oss och familjen är inte någon familj man hade velat läsa om, om det inte vore för morden. Ingenting i Louise bakgrund frambringade något annat än fler frågor och i slutet så ger författaren inga svar. En spänningsroman utan spänning tyvärr.

Små eldar överallt

Little Fires Everywhere
Titel: Little Fires Everywhere
Författare:
Utgiven: 2019
Sidor: 362
Format: Inbunden, Ljudbok
ISBN: 9789100177348
Goodreads Betyg: 4.12
Det brinner i det idylliska villasamhället Shaker Heights. Elena Richardson ser lågor och svart rök välla ut ur fönstren på familjens hus. Redan börjar nyfikna grannar viska om att det måste ha varit minstingen Izzy som tände på.

Hur kunde allt gå så snett i en så lycklig familj som Richardsons? Och när tändes gnistan som fick Shaker Heights att sjuda av konflikter? Var det när Mia Warren flyttade in i kvarteret med tonårsdottern Pearl i släptåg? Eller började det redan vintern innan, när ett spädbarn hittades övergivet i en kartong utanför brandstationen?

Små eldar överallt är en roman om hemligheter och lögner, om starka blodsband och om en moderskärlek så intensiv att den når bortom dem.

Det här är verkligen en mindre dramatisk Desperate Housewives i bokform, något jag tycker om. Jag hade nog lite för höga förväntningar på den, för den är inte riktigt så fantastisk som många har sagt. Mycket bra, men inte den bästa jag har läst på långa vägar. Jag fastnade direkt för Moody, men tyckte omgående illa om alla mödrar i boken.

För de läsare som är föräldrar så känns det kanske självklart vilka man ska hålla på i tvisten om barnen i boken. Men för mig så tycker jag att mödrarna i boken är otroligt själviska och tänker mindre på barnen än deras egna behov av att få vara mamma. Både de biologiska och adoptivföräldrarna. Ingen kan veta hur barnens liv kommer te sig oavsett vilka de växer upp med, men när domaren i boken tänker på Kung Salomo, så vet man direkt att den som sätter barnets liv före sitt eget är den sanna modern. Nu blev ingen tvungen att göra det valet i boken, så vem som hade mest rätt eller minst fel fick man aldrig veta - något jag störde mig ganska rejält på.

Det är trots det en riktig bladvändare och jag älskar hur den är skriven, även om det tog ett tag innan jag förstod att den inte utspelade sig i nutid. En helt klart läsvärd bok som jag kan rekommendera om man tycker om familjerelationer och hemligheter.

Om det här ska bli en tv-serie så hoppas jag att man får ett mindre påskyndat slut, för det gick väldigt fort på slutet och det kändes på tok för öppet för min smak.

Och varje morgon blir vägen hem längre och längre

Och varje morgon blir vägen hem längre och längre
Titel: Och varje morgon blir vägen hem längre och längre
Författare:
Utgiven: 2017
Sidor: 86
Format: Inbunden
ISBN: 9137150898
Goodreads Betyg: 4.29
Farfar och Noah sitter på en bänk och pratar. Under bänken växer hyacinter, just de blommor som farmor odlade i sin trädgård.

Farfar och Noah kan prata med varandra om allt. Om livets alla frågor, både de största och de minsta. Under samtalet med Noah kan farfar inte låta bli att minnas hur det var att förälska sig i farmor, och hur det var att förlora henne. Han kan fortfarande se henne framför sig och fruktar den dag då han inte längre kommer att minnas henne.

Farfar inser att den värld han känner håller på att förändras. Därför vill han stanna här på bänken med Noah, där doften av hyacinter fortsätter vara så stark. Men minnena blir allt svårare att fånga och farfar och Noah är nu tvungna att lära sig att göra det svåraste av allt: ta farväl.

Fredrik Backman tecknar här som bara han kan göra ett ömsint porträtt av en åldrande mans kamp för att hålla kvar sina allra käraste minnen, och hur hans öde påverkar dem som står honom närmast.

Och varje morgon blir vägen hem längre och längre är en liten bok med ett stort budskap som kommer att stanna länge hos läsaren.

En sorglig och tänkvärd liten bok med stort hjärta! Jag rekommenderar den verkligen oavsett om man har erfarenhet av demenssjukdom eller ej. Kan även passa på att tipsa om spelet Ether One som också berör samma ämne.

Bränn alla broar

no-book-cover-available
Författare:
Utgiven: 2018
Sidor: 281
Format: Inbunden, Ljudbok
ISBN: 9789188447753
Goodreads Betyg: 3.21
Utåt sett har Liv Björk det perfekta livet. Hon har ett välbetalt finansjobb, gör avundsvärda uppdateringar på Instagram och dricker hälsosmoothies till frukost. Så varför är hon så olycklig? I tonåren skrev hon ett brev till sig själv, som hon skulle läsa om hon någon gång övervägde att ta sitt liv. I brevet finns en uppmaning att ge livet en sista chans, spendera alla pengar och göra det där hon drömt om men aldrig vågat. Liv bestämmer sig för att ge det tre månader. När hon träffar den idealistiska gatukonstnären Sanna öppnar sig plötsligt en värld av nya möjligheter - samtidigt som det utsatta dödsdatumet kommer allt närmare.

Bränn alla broar är en roman som tar upp var tids svåra frågor med både allvar och livsbejakande humor. Om framgångsideal, hälsohets och hur vi egentligen mår bakom våra polerade profiler. En rapp uppgörelse med frågan som ständigt gäckar oss: Hur tusan blir jag lycklig?

Det här är en tänkvärd bok som var en frisk fläkt jämfört med det jag läst på sistone. Jag gillar verkligen alla karaktärer med ett undantag, Liv. Jag har så svårt för den typen av person som hon var i början av boken och hur hon utvecklas. Det är inget jag kan relatera till, kaos och ytlighet om vartannat. Sanna däremot känns som en härlig person som man vill lära känna. Det är skönt att slippa läsa om heterokärlek i varenda bok också! Mycket bra skriven bok, så jag rekommenderar den verkligen.

Blott en dag

no-book-cover-available
Författare:
Utgiven: 2018
Förlag:
Sidor: 283
Format: Inbunden
ISBN: 9789176975336
Goodreads Betyg: 4.07
Nora växer upp på 1960-talet som enda barn till två äldre föräldrar. Hon är mobbad i skolan, och spenderar helst sin lediga tid med pappa Herman som hon har en varm och nära relation till och som hon ser som sin bästa vän. En dag på väg hem från skolan blir Nora överfallen och svårt misshandlad. Familjen tar det mycket hårt och inget blir sig likt efter detta. Tiden går, och Herman blir mer och mer frånvarande, han är där men ändå inte.

En till synes obetydlig händelse får Nora att förstå att han döljer något för henne, deras far- och dotterrelation sätts på spel och ingenting blir någonsin som förut, då hemligheten han bär på visar sig få ödesdigra konsekvenser.

Blott en dag är en gripande relationsroman som sträcker sig över flera generationer där mörka familjehemligheter skapar livslånga splittringar. Den kretsar kring hur en pappas svek mot sin ungdomskärlek får tragiska följder för den han älskar högst, dottern Nora.

Det är alltid lite extra spännande att få läsa någons debutbok och jag hörde först talas om Blott en dag hos Hoi på Bokmässan förra året. Det är en väldigt gripande och till viss del hemsk uppväxtskildring där många familjehemligheter inte kommer upp till ytan förrän efter flera decennier. För er som gillar sorgliga böcker med en gnutta hopp som exempelvis Stekta Gröna Tomater, så kan den här nog tilltala.
Man får följa familjen ur flera kvinnors perspektiv. Först mamma Hillevi, sedan dottern Nora - som är berättelsens huvudperson - och sedan flera år senare Noras dotter Sara som börjar nysta i sin familjs historia. Det är verkligen skickligt skildrat hur ett barn som varit med om hemska saker i unga år, påverkas av händelserna så pass att hennes vuxna liv blir självdestruktivt och tragiskt. Jag kände verkligen för den unga Nora, men hennes val som vuxen har jag svårt att relatera till. Ett genomgående tema i boken är alla män - som istället för att vara sanna och försvara Nora - istället väljer att lämna henne i ovisshet. Ibland kan hemligheter och vara minst lika skadliga som fysiskt våld.
Jag kunde ana mig till vad Hermans hemlighet var redan från början, men det gjorde inte att boken blev mindre spännande för det. En positiv aspekt med boken är att det går fort fram och man känner inte att den fastnar alltför länge på en och samma plats. Den är lättläst och jag tror att den skulle kunna bli en riktigt bra film eller miniserie då den utspelar sig under flera tidsperioder och generationer. Jag hoppas att det blir fler böcker från Therese, för jag gillar hur hon skriver och jag läser gärna mer!
 
Tack till Therese och Hoi förlag för det fina, signerade recensionsexemplaret!