Inläggen innehåller reklam genom annonslänkar för Bokus & Storytel.

Inga kelgrisar, inga styvbarn

140612-05

Inga kelgrisar, inga styvbarn av Cia Sigesgård

Ett typiskt hyreshus. En trappuppgång med fyra lägenheter. På utsidan liknar det gula tegelstenshuset en folkhemsidyll, men innanför väggarna lurar ondskan.

Astrid har alltid vetat att det var något fel på hennes son. Ingen trodde henne. De sade att hon var en dålig mor. Att det var henne det var fel på. Men ingen visste det som Astrid visste. För de hemliga gästerna som plötsligt börjar dyka upp kan hon berätta sanningen om vad som hände Caroline och de andra.

Någon gör inbrott i Annas lägenhet. Ingen tror henne. De säger att hon inbillar sig. Anna har ju alltid varit annorlunda. Speciell, som Kristoffer sade. En enda person tar henne på allvar.

Långsamt förs läsaren djupare in i husets hjärta där skuld, vrede och galenskap brottas med hopp och naivitet, och där alla inblandades tillvaro redan står på ända. Samtidigt sänker sig en stank av förruttnelse över byggnaden. En stank av ruttnande lik.

Jag hade inte turen att få hem boken ihop med en mjukisråtta vilket jag grämer mig något enormt för. Tänk att få läsa boken ihop med en råtta! Genialiskt! Men jag fick boken innan den hade gått till tryck och läste ut den direkt. Den kretsar kring de boende i ett hyreshus, det låter simpelt, men är långt ifrån det. Lite extra spännande blir det att få läsa om då författarinnan själv länge varit fastighetsförvaltare.

För att gå rakt på sak så älskade jag den här debutromanen! Det är verkligen en psykologisk folkhemsrysare med så perfekt hemska beskrivningar att jag jublar inombords. Jag fastade redan efter ett par sidor och Astrids umgänge med råttorna är något jag kommer att komma ihåg länge. Det känns som en bok som jag önskar att jag hade skrivit själv, så bra är den. Anna är så lätt att identifiera sig med att man blir mörkrädd.

Det här är en bok som jag rekommenderar alla att läsa – eller kanske inte de mest äckelmagade då. Enda anledningen till att den inte får full pott är att jag inte var helt nöjd med slutet, samt att den var för kort. Nu hoppas jag att det kommer fler böcker från Cia, så att jag får möjlighet att sätta en 5:a nästa gång.

betygbetygbetygbetygbetyg
Inga kelgrisar, inga styvbarn | Cia Sigesgård | 391 s. | Recensionsex från Kalla Kulor Förlag | 2014

Bokbloggsjerka 20 – 23 februari

Veckans fråga i Annikas bokbloggsjerka är:

Var och hur författar du dina blogginlägg?

Jag sitter just nu och har skrivit ett par inlägg vid köksbordet på min lilla laptop. För det mesta så ligger jag på sängen, på mage och skriver med då får jag ont i mina armbågar då jagstödjer mig på dom.

Ibland gör jag allt från min iPhone som underlättar då jag både kan fotografera och posta inlägg samtidigt på ett smidigt sätt. Jag är glad att jag ens bokbloggar då jag inte hinner med att lsa lika mycket som tidigare. Jag har för många intressen helt enkelt. Tv-spel, filmer, träning. Det tar tid och jag får inte riktigt ro till att läsa. Men nu tänker jag ta mig tid och läsa kan jag göra på tåget när jag pendlar mellan Uppsala (där min pojkvän bor) och Sollentuna. Det är smidigt och bara jag inte fastnar för mycket i böckerna – så att jag missar min station – så är det roligt.

Men ja, jag verkar ju skriva mest och bäst i köket, vid köksbordet medan diskmaskinen dunkar i bakgrunden. Det ger mig bäst skrivarro.

Bara människor

image

Bara människor av Anne Liljeroth

Hur ska det egentligen gå för dem som bor på Smedjegatan 6?

Journalisten Saga Widerbeck bestämmer sig för att flytta tillbaka till sin barndomsstad i ett försök att hitta sina rötter, och snart låser hon upp dörren till en lägenhet på Smedjegatan 6. Med sig har hon en plan för att göra upp med de personer som en gång sårade henne.

Plötsligt står hon öga mot öga med sina nya grannar, Patrick Swedmark, Per Norder, fröken Andersson och Wille Weber, alla med sina egna historier och motiv. Saga vill få dem att minnas vad de gjorde, och också se henne som den hon är idag. Men saker och ting blir inte riktigt som hon tänkt sig.

Jag fick denna debutroman från författarinnan själv och blev förstås väldigt glad då jag har svårt att få pengarna att räcka till just nu. Blev även positivt överraskad av att den var så pass bra då jag inte hade hört mycket om den tidigare. Det tog inte lång tid att sätta sig in i handlingen och det var ett bra driv i boken, man undrar verkligen vad det är som har hänt och vad som ska hända. Det är så lätt att ta till sig boken då den är skriver på ett så lättsamt sätt, den är inte alls simpel, utan bara riktigt bra skriven.

Saga är nästan 40, men i mitt huvud så kändes hon mer som en person som närmar sig 30. Milla är precis tvärtom, hon känns relativt äldre än vad hon faktiskt är. Det är roligt när man får en egen känsla för karaktärerna än det som står i boken. Styrkan i boken är människorna, vilket nog är uppenbart med tanke på titeln. Det finns minst en person som man kan identifiera sig med. För mig är det Saga och Milla, utan att gå in på detalj vad det är med just dom två – då jag undviker spoilers i mina recensioner 😉

Det är dock många historier som nystas upp på en och samma gång och är man inte uppmärksam så kan det hända att man missar något. Jag läste ut den på en vecka, sittandes på tåget, vid frukosten, i sängen, och hade på så sätt historien färsk i minnet hela tiden. Så tycker man inte om böcker med många trådar som ska knytas ihop i slutet så är det här nog ingen bok man ska ge sig in på. Själv älskar jag sånt och författare som lyckas med det är minst sagt intelligenta.

Måste se till att komma över Annes nästa bok, Vanliga människor glömmer och går vidare, när den kommer som pocket – för det här var som sagt en perfekt bok att ha som sällskap på tåget eller bussen!

betygbetygbetygbetygbetyg
Bara människor | Anne Liljeroth | 380 s. | Hoi Förlag | 2013

Crimetime Gotland 13-16 Augusti

crime

Idag släpps biljetterna till Crimetime Gotland – Sveriges nya internationella deckarfestival. 

Bakom festivalen står Books & Dreams och Blixten & Co, i samarbete med Region Gotland. Den 13-16 augusti är det premiär för Crimetime Gotland som blir Sveriges nya mötesplats för alla deckarentusiaster. Bland de medverkande stjärnförfattarna märks Denise Mina, Belinda Bauer, Anne Holt, Jussi Adler-Olsen, Lars Kepler, Jens Lapidus, Mari Jungstedt, Viveca Sten, Anna Jansson, Kristina Ohlsson, Christoffer Carlsson, Carin Gerhardsen med flera. Totalt kommer 40 författare att medverka.

På programmet står bland annat personliga författarmöten, seminarier, film och teater. Besökarna kommer också att kunna åka på utflykter, följa med på mordvandringar, lösa deckargåtor och anmäla sig till skrivarskola med kända författare.

Idag, lagom till lanseringen av Crimetime Gotlands hemsida och biljettsläpp, bjöd de in journalister och bokbloggare till en frukost där Anna Jansson och Lars Kepler berättade om sina förväntningar på deckarfestivalen i ett samtal med Carina Nunstedt, programchef för Crimetime Gotland.

På Crimetime Gotlands hemsida kan du just nu läsa en intervju med deckardrottningen Anna Jansson, en av alla författare som kommer att delta. Hon berättar bland annat att hon tror att festivalen kommer att inspirera både unga och gamla till mer läsning.

Mer information kan ni hitta på:
Crimetimegotland.se

Många nya böcker nu i början av året

image

Jag älskar snygga omslag och de här klassikerna är helt klart något att visa upp i bokhyllan! Här är mina önskeböcker i år, det är inte så många än men listan kommer garanterat att bli längre ju fler release som utannonseras.

Tipsa mig gärna om fler nyheter!

 

imageimageimageimage