Inläggen innehåller reklam genom annonslänkar för Bokus.
Ensamma tillsammans
Originaltitel: Ensamma tillsammans
Författare:
Förlag:
Utgiven: 2017
Sidor: 191
Format: Inbunden, Ljudbok
ISBN: 9789188681119
Goodreadsbetyg: 3.69
Johan har kommit in på psykologprogrammet på Karolinska Institutet. Där träffar han Eva. Hon är hemlighetsfull och tycker att de ska vara blanka för varandra. Men Johan börjar ändå berätta. Om sin barndoms tristess. Om hur han lyckats göra sig ekonomiskt oberoende på nätpoker. Om hur han fyller väggarna i sin dyra lägenhet med illustrationer. Om hur han lägger ut sin egen konst på nätet, och om hur hypen kring hans verk drar igång och föder en fåfäng jakt på allt fler likes. En dag är Eva borta. Johan inser att han inte vet någonting om henne. Och när han börjar leta inser han att inget som dyker upp om henne stämmer överens med den bild han har byggt upp. Ensamma tillsammans är en tidlös berättelse om ett par i gränslandet mellan nyfunnen vänskap och nyvunnen kärlek. Men det är också en roman om det uppkopplade liv vi lever i dag, där vi ständigt är tillgängliga för andra, men där det också är allt enklare att utge sig för att vara någon helt annan än den man är.

Här är en intressant observation: Om man läser den här boken fort. Tänk er x1.5 på Storytel om ni lyssnar på boken. Då kan man få ett hum hur det låter i mitt huvud när jag tänker.

Jag känner igen mig i Johan då han påminner för väl om hur jag som har en aspergerdiagnos fungerar. Hur jag själv resonerar och skriver. Det är lite stelt och rakt på sak, inget ordbajsande bara för att fylla ut sidorna. Jörgen använder beskrivningar som är målande i den enklaste och renaste formen. Jag gillar det.

Johan som person känns väldigt svår att ta på dessvärre. Efter att jag läst ut boken så förstår jag fortfarande inte varför han gör allt han gör. Det är väldigt lite känslor involverade vilket jag kan relatera till, men om man exempelvis skänker en massa pengar till behövande så brukar man ha en motivering eller stark känsla till varför. Inte bara för att. Johan känns som en bara-för-att-människa. Påverkad av sociala medier till den grad att han gör det som han tror anses rätt och bra. Rätta mig om jag har fel, men jag uppfattar honom på det sättet. Eva tyckte jag inte om. Hon tillförde inget till varken historien eller till Johan som karaktär. Det saknades något där. Jag som läsare känner ingen kärlek dem emellan, bara vänskap.

Det bästa med boken är som sagt hur den är skriven. Det är intelligent, så som alla böcker borde vara skrivna egentligen. Det är en fröjd att få läsa om studierna och hur saker och ting fungerar i kroppen.  Det är intressant att läsa om konsten och hur Johan hoppar mellan pokervärlden till konstvärlden medan han mellanlandar i sjukvården och skolan. Jag hade gärna sett någon av Johans genomskärande tavlor som omslag till boken, det hade varit lite mer iögonfallande även om det här omslaget också var fint.

En toppen debut helt klart som jag hoppas öppnar upp för fler böcker i framtiden, oavsett om de är skrivna för oss som läser eller enbart för författarens egna intresse av att skriva!

Tack Mima förlag för det fina recensionsexemplaret!

Svara

E-postadressen publiceras inte. Required fields are marked *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.