Inläggen innehåller reklam genom annonslänkar för Bokus.
Monster i terapi
Originaltitel: Monster i terapi
Förlag:
Utgiven: 2020
Sidor: 289
Format: Inbunden, Lånebok
ISBN: 9789113093314
Goodreadsbetyg: 3.90
Den gotiska skräcklitteraturens ikoner i terapi. En psykolog är försvunnen. På hennes mottagning hittas en samling dokument: en arbetsdagbok, brev, researchmaterial och transkriberingar av de terapisessioner som hon genomfört inom ramen för ett bokprojekt. Där får vi följa samtalen med en identitetsstörd läkare, en lesbisk psykopatvampyr, en manisk vetenskapsmans fruktade avkomma och en narcissistisk dandy. De visar sig vara några av den gotiska skräcklitteraturens mest ikoniska monster - Dr Jekyll, Carmilla, Frankensteins monster och Dorian Gray - och de brottas med tidlösa dilemman, som vi alla kan känna igen oss i. Mats Strandberg och Jenny Jägerfeld låter populärkultur möta psykologi och litteraturhistoria i denna genreöverskridande och fascinerande bok. De ställer med lika delar humor och allvar de rätta frågorna och analyserar svaren för att kunna hjälpa klienterna - och kanske även läsaren.

Det här är en bok helt i min smak! Jag älskar att läsa böcker där man får lära känna gamla klassiska karaktärer på ett helt nytt sätt. Min favorit är helt klart Dr Jekyll och Mr Hyde, men även Frankensteins monster. Personligen är jag mer förtjust i Dracula än i föregångaren Carmilla – även om det är kul att få läsa om lite lesbiska vampyrer som omväxling. Mycket bra skrivet och det var minst sagt underhållande att läsa både om monster och terapeuten. Den enda i gruppen “monster” som jag aldrig varit och aldrig kommer att vara särskilt förtjust i är Dorian Grey, en ytlig individ som i alla film och serieadaptioner jag sett har varit en person som man hoppas ska försvinna så fort som möjligt. Det gäller även här, så det är en väldigt lyckad porträttering av den här urtråkiga karaktären. Jag hade föredragit någon annan karaktär i hans ställe, tänk er Heathcliff från Svindlande höjder i terapi! Omslaget är för övrigt superfint, men jag hade helst sett det i 100% svartvitt. Underbart koncept helt enkelt och jag gillar verkligen den här sortens böcker där det är transkriptioner, mail och anteckningar om vartannat – även om jag inte kunde läsa den snirkliga handstilen på vissa ställen…

Svara

E-postadressen publiceras inte. Required fields are marked *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.