Bokmässan 2019 – Dag 2

Vi började dagen med en supersnabb hotellfrukost innan vi sprang mot mässan och mässans första bokfrukost hos Bonnier, som Selma Stories höll i.

Mycket trevligt att höra på författarna, speciellt de internationella gästerna Liane Moriarty (älskar Big Little Lies!) och Tessa Hadley som jag nu måste ta och läsa! Mattias Edvardsson pratade om sin bok som nu utkommit i pocket, men jag har boken hemma och den ligger högt på läslistan efter allt bra jag hört om den. Henrik Fexeus och Catharina Enblad har skrivit en högaktuell bok som heter Reload och handlar om hur man kan återhämta sig i en allt stressigare vardag. Mest oväntade lässuget fick jag av Ola Lindholm och Johan Lindqvist som berättade om den nya barnboksserien Kung Pow. Våld lockar till läsning helt klart!

Andra bokfrukosten hade temat feelgood och var hos Hoi förlag och de tre författarna som medverkade var Marcus Palm, Katja Hvenmark-Nilsson och Susanne Brijker.

Katjas bok har jag redan läst, men hon är alltid trevlig att lyssna på. Susanne och Marcus berättade även de om sina böcker och vad som inspirerade dom till att skriva. Det ska bli så kul att få läsa de här böckerna!

Jag säger det varje år, men det tål att sägas igen, Niclas Christoffer är den härligaste moderatorn jag träffat. Så charmig och framförallt rolig att lyssna på. Nu ska jag inte sitta här och lovorda alla jag träffat, men alla på Hoi är underbara! Och det är inte enbart för att jag gillar deras böcker 😉

Efter frukostarna så vandrade vi vidare och lyssnade på några samtal längst vägen. Här har vi Mats Strandberg i Gamla stans bokhandels monter.

Och här satt Christoffer Holst och Ebba Östberg och samtalade om hans senaste bok Blå, blå höstvågor. En recension från mig dyker snart upp här på bloggen 🙂

Åh, vad jag älskar julen! Den här adventskalendern från Bonnier fick inte plats i väskan hem, men jag vill ha!

Här hade jag gärna suttit och botaniserat bland Bamse och pannkakor i Farmors pannkakscafé. Men vi hade helt enkelt inte någon tid att förlora. Allt skulle ses, fotas och bläddras i!

Det fanns en Harry Potter-monter! Helt underbart! Jag har redan alla böcker på svenska och engelska, men de här nya är så sköna att bläddra i. Mjuka och lena.

Och jag kan inte posera för allt i världen. Den här häxan ser inte ett dugg farlig ut. Men som med Dolores Umbridge, skenet kan bedra…

Åhå, godingen Pascal Engman stötte vi på hos Bookmark. När man skriver lika bra som man är trevlig, då har man lyckats som författare <3

På eftermiddagen så var det äntligen dags för Årets bok 2019 och vi var inbjudna av Bonniers bokklubbar att mingla runt innan prisutdelningen. Jag hade läst ut alla utom en av de nominerade innan utdelningen och jag hade mina favoriter. Titti Schultz var med även i år.

Mina favoriter var Silvervägen, Till minne av en villkorslös kärlek och Det som göms i snö.

Så gissa om jag blev glad när de alla tre vann! Silvervägen vann årets bok 2019 medan de andra två kom på andra och tredje plats. Mycket bra böcker som man bör läsa om man inte redan gjort det!

Sen passade vi på att ta det lugnt uppe på hotellrummet och se över vad vi fått med oss under första riktiga heldagen på mässan.

Så här såg min bokhög ut. Jag fick en del recensionsex av Hoi förlag och Bokförlaget NoNa, men jag köpte även böcker hos Bookmark, Harper Collins Nordic, Lovereads och Nosebleed studios. Jag har fått recensionsex av alla dom tidigare och jag stödjer gärna de generösa förlagen när jag väl har möjlighet. Det blir tyvärr alltför sällan när man som jag jobbar halvtid, så jag är verkligen glad över att vi som bokbloggar har möjlighet att få läsa recex från både små och stora förlag! Ni är guld värda!

Under andra dagen på mässan så började mitt zero-sug att kicka in. Jag kollade i alla caféer och barer på mässan. De hade bara Apotekarnes cola! Det var dåligt väder så jag ville inte ge mig ut utanför hotellet. På ett av förlagsminglen så bjöds det på vanlig cola, så jag fick mig en dos. Men jag tycker inte den smakar lika bra som zero nu när jag vant mig vid det annars så hemska sötningsmedlet.

Fortsättning följer…

Påfågelsommar

The Peacock Summer
Titel: The Peacock Summer
Författare:
Utgiven: 2019
Sidor: 398
Format: Inbunden, Ljudbok
ISBN: 9789137153612
Goodreadsbetyg: 4.05
En uppslukande roman om familjehemligheter och förbjuden kärlek på den engelska landsbygden. På samma släktgods, men med många år emellan, är två kvinnor med om varsin omvälvande sommar. Lillian Oberon känner sig instängd i ett olyckligt äktenskap men ser ingen väg ut. När den karismatiske konstnär som hennes man anlitat kommer till godset vänds allt upp och ner. Årtionden senare kliver Lillians barnbarn Maggie över tröskeln till det nedgångna huset. Hon har återvänt från Australien, dit hon flydde efter ett stort kärlekssvek. Tiden är inne att se sanningen i vitögat och konfronteras med det förflutna. Nutid och dåtid flätas samman och bildar en gripande historia.

För mig så var det här en bok som jag hoppades skulle vara betydligt mer fängslande än den faktiskt var. Jag älskar annars böcker där handlingen utspelar sig i två separata tidsepoker, är full med familjehemligheter och vackra gods. Men jag hade så svårt att bry mig om Lillian och Maggie, kände inte för att ta reda på mer om deras bakgrunder och föll verkligen inte för den ganska fattiga romantiken och melankoliska känslan som genomsyrar hela boken. Kanske är det bara jag som är less på att läsa om misslyckade äktenskap och olycklig kärlek. Eller så är det för att jag fann den så pass seg och tråkig att jag inte orkade läsa klart den. Det i sig är ett ganska dåligt betyg då jag läser klart 99% av alla böcker jag börjar på. Efter vad jag har läst om boken nu i efterhand så skulle jag inte ha tyckt om hur den slutar heller.

Om jag ska jämföra Påfågelsommar med en annan bok, så blir det Ormen i Essex, en annan hyllad bok som inte föll mig i smaken. Det krävs lite mer än engelsk landsbygd och ett vackert omslag för att underhålla mig som läsare.

Pachinko

Pachinko
Titel: Pachinko
Författare:
Utgiven: 2018
Sidor: 521
Format: Inbunden
ISBN: 9789177950677
Goodreadsbetyg: 4.26
I en liten fiskeby i Yeondgo, Korea föds 1911 Sunja, den efterlängtade dottern till fattiga men stolta föräldrar. Men när Sunja blir gravid med en gift yakuza är hela familjens tillvaro nära att falla samman. När Isak, en kristen tuberkulosdrabbad präst, ber om Sunjas hand uppenbarar sig en lösning - ett nytt liv för henne i Japan, som hans hustru. I ett främmande land där hon inte känner någon och inte pratar språket måste hon finna styrkan att skapa sig ett nytt hem och göra de uppoffringar som krävs för att överleva. Med breda penseldrag målar Min Jin Lee en myllrande fresk över exiltillvarons smärtpunkter sedda genom en familj som sveps med i efterverkningarna av historiens skoningslösa vingslag. Pachinko rör sig mellan Koreas trånga gatumarknader, Japans toppuniversitet och den undre världens pachinkohallar, och spänner över fyra generationer starka och motsägelsefulla kvinnor och män. Den är en episk berättelse om familj, identitet, kärlek, död och överlevnad. Den fick ett jublande mottagande när den kom ut i USA.

Första delen av boken tycker jag var väldigt lättläst och jag kände mig direkt hemma i den koreanska och japanska kulturen på 10- till 30-talet just på grund av de många asiatiska filmer jag sett från den tidsperioden. Senast såg jag Fighter in the Wind som innehåller en del av det som tas upp i boken, framförallt om hur det är att vara en korean i japan under slutet av andra världskriget.

Det bästa med den här boken hittills tycker jag ändå är att det får plats så mycket historia på så lite text. Att Min Jin Lee inte har fyllt boken med onödiga miljöbeskrivningar utan bara håller sig till det väsentliga och fokuserar på att berätta historien. Det här är en av få tegelstenar till böcker som inte känns urvattnad på det sättet. Jag tappar helt enkelt inte intresset och sträckläser i stort sett den här första delen, för språket är enkelt och handlingen flyter på i ett raskt tempo.

Jag tycker även om karaktärerna boken kretsar kring. Det är förstås lite väl mycket religiöst nonsens för min smak, men det känns ändå rätt tidstypiskt och viktigt för handlingen i det här fallet. Jag ogillar starkt äldre män som utnyttjar naiva flickor (även alla otrogna män), så nu får jag läsa vidare och hoppas på att det kommer att gå bra för Sunjas familj och mindre bra för den som utnyttjade henne.

Boken är rakt igenom lättläst och jag gillar verkligen alla japanska och koreanska uttryck som inte översätts. För de läsare som inte kan språken (jag förstår en del japanska) så är det säkert mindre kul. Oishii betyder exempelvis “utsökt” eller “delikat” och uttryck när något man äter smakar extra bra. Det finns en himla massa uttryck och seder som man tar till vid just måltiderna, lite udda men ganska kul när man väl är van vid det.

I den här delen så är det mest fokus på Sunjas söner och deras uppväxt samt livet efter atombomberna och krigets slut. Jag gillade Noa till en början då han verkade smart, och Mozasu aningen mindre. Mot slutet av den här delen så tyckte jag precis tvärtom. Noa är för stram, strävar efter kunskap och vill inte bli sedd som korean, det han i grunden är, utan som en människa. Han tror att han är mer än vad han är och förskjuter sin familj på grund av att de ljugit för honom. Mozasu däremot är en bråkstake som sätter familjen främst och strävar efter rikedom och bryr sig inte så mycket om sin bakgrund. Han är en skön typ med vänner som jag gärna hade läst mer om.

Jag tycker mindre illa om Hanzo efter atg man fått reda på mer om hans familjesituation, men det ursäktar inte hans beteende och det faktum att han är en väl dold yakuzaboss. Han utnyttjar kvinnor och tror att pengar löser alla problem.

Sista delen av boken tycker jag var den svagaste av de tre.

Jag förstår mig inte alls på Noa och det han gör i den här boken. Det känns inte alls som om det passade in i hur han blivit uppfostrad, av en troende adoptivfar, och trots att det inte nämns något om en vettig anledning så måste han varit mycket deprimerad eller sjuk för att lämna båda sina familjer på det viset. Noa var en riktig besvikelse även för läsaren.

Det är väldigt mycket fokus på sex i den här delen, vilket inte är något fel i sig, men det känns inte som om språket som används passar så bra ihop med resten av historien. Jag gillade bitarna med Mozasu, men när han blir tillsammans med Etsuko och det börjar handla om Solomon och Hana – som jag inte alls tyckte om – så tappar jag intresset för familjen. Solomons jobb och flickvän är så tråkiga att det förtar lite av nöjet. Att det skulle sluta så platt och trist!

Sunja och Kyunghee får inte alls lika stort utrymme i den här delen och det är nog anledningen till varför jag inte tyckte slutet var så bra. Boken avslutas även på ett sorgligt och otillfredsställande sätt på en kyrkogård. Att Hansu fortsätter att vara en horbock som behandlar kvinnor som skit även som gammal man känns trist, han har inte lärt sig någonting, karaktärsutveckling finns det mycket lite av i Pachinko är jag rädd.

I det stora hela så tyckte jag om de två första delarna och den sista var lite av en besvikelse.

Lässommar

Jag känner på mig att det här kommer att bli en riktigt bra lässommar. Inte enbart på grund av alla bra böcker jag fyndat som ni kan se på bilden ovan, utan för att det kommit ut så mycket nytt nu i vår som man äntligen har tid att läsa på semestern!

Vi har även Feelgoodfestivalen i Augusti och i höst så laddar jag inför Bokmässan och Årets bok 2019 som jag nu läser alla nominerade inför. Kanske tar och läser förra årets vinnare också om det finns tid 😉

Vad ska ni på för bokevent nu i sommar? Eller blir det lata läsdagar i solen?

Silvervägen

Silvervägen
Titel: Silvervägen
Författare:
Utgiven: 2018
Sidor: 302
Format: Inbunden, Ljudbok
ISBN: 9789100176006
Goodreadsbetyg: 3.80
Det är sommar. Sedan tre år tillbringar Lelle nätterna med att köra bil. Han kör utmed väg 95 som skär genom landet från Skellefteå i nordvästlig riktning förbi Arvidsjaur, Arjeplog och mynnar vid norska gränsen, den väg som kallas Silvervägen. För tre år sedan försvann hans dotter spårlöst och hennes försvinnande gnager sönder Lelle inifrån. Samtidigt anländer Meja och hennes mamma till samma lilla ort. Meja är i samma ålder som Lelles dotter var när hon försvann. Medan höstens mörker närmar sig knyts Lelles och Mejas öden ihop och när ytterligare en ung flicka försvinner förstår vi att deras liv för evigt kommer att vara ihoptvinnade. Silvervägen är en stark och berörande psykologisk spänningsroman. Med den lilla orten som fond, där alla känner alla, utvecklar sig ett drama om att aldrig ge upp, om att orka vara stark när det är som mörkast.

Det här är en bok som direkt påminner mig om ett avsnitt av mordpodden. Ett försvinnande som efter flera år inte har blivit löst. Samtidigt som man får följa de som blev kvar, de som försöker leva sina liv som om allting är normalt fast det inte är det, så närmar man sig så smått en lösning. Jag älskar den här typen av böcker och tycker att det är mycket spännande, men även väldigt jobbigt att läsa om såna här försvinnanden där man inte vet om ett brott har begåtts eller inte. Jag vill hemskt gärna läsa mer av Stina och tycker att det här är en värdig kandidat till Årets bok 2019.

På gång i juni: Johannas bokklubb

Nästa bok i Johannas bokklubb blir Pachinko av Min Jin Lee som även är nominerad till Årets bok 2019 och ges ut av Bokförlaget Polaris. Eftersom det här är en bokcirkel online, så tänkte jag skriva lite om boken på instagram varje söndag. Alla som vill får vara med att läsa boken samtidigt, det enda som man kan försöka hålla sig till är läsplanen, så att man inte hamnar efter i läsandet.

Så här kommer läsplanen att se ut i juni: 
Till den 9 juni ska vi har läst till och med sid. 162
Till den 16 juni ska vi ha läst till och med sid. 350
Till den 23 juni ska vi ha läst till och med sid. 521
Den 30 juni diskuterar vi boken som helhet

Om man sedan skriver om boken så kan man tagga inläggen med #pachinko och #johannasbokklubb.