Pachinko: Bok III Pachinko 1962 –1989

Pachinko av Jin Min Lee

Sista delen av boken tycker jag var den svagaste av de tre.

Jag förstår mig inte alls på Noa och det han gör i den här boken. Det känns inte alls som om det passade in i hur han blivit uppfostrad, av en troende adoptivfar, och trots att det inte nämns något om en vettig anledning så måste han varit mycket deprimerad eller sjuk för att lämna båda sina familjer på det viset. Noa var en riktig besvikelse även för läsaren.

Det är väldigt mycket fokus på sex i den här delen, vilket inte är något fel i sig, men det känns inte som om språket som används passar så bra ihop med resten av historien. Jag gillade bitarna med Mozasu, men när han blir tillsammans med Etsuko och det börjar handla om Solomon och Hana – som jag inte alls tyckte om – så tappar jag intresset för familjen. Solomons jobb och flickvän är så tråkiga att det förtar lite av nöjet. Att det skulle sluta så platt och trist!

Sunja och Kyunghee får inte alls lika stort utrymme i den här delen och det är nog anledningen till varför jag inte tyckte slutet var så bra. Boken avslutas även på ett sorgligt och otillfredsställande sätt på en kyrkogård. Att Hansu fortsätter att vara en horbock som behandlar kvinnor som skit även som gammal man känns trist, han har inte lärt sig någonting, karaktärsutveckling finns det mycket lite av i Pachinko är jag rädd.

I det stora hela så tyckte jag om de två första delarna och den sista var lite av en besvikelse.

Fritt fram för spoilers av boken i kommentarerna, så har ni inte läst boken än så vänta med att läsa nedan 😉

Pachinko: Bok II Fäderneslandet 1939 – 1962

Pachinko av Jin Min Lee
Något försenad, men här kommer mina kommentarer på del två.

Boken är rakt igenom lättläst och jag gillar verkligen alla japanska och koreanska uttryck som inte översätts. För de läsare som inte kan språken (jag förstår en del japanska) så är det säkert mindre kul. Oishii betyder exempelvis “utsökt” eller “delikat” och uttryck när något man äter smakar extra bra. Det finns en himla massa uttryck och seder som man tar till vid just måltiderna, lite udda men ganska kul när man väl är van vid det.

I den här delen så är det mest fokus på Sunjas söner och deras uppväxt samt livet efter atombomberna och krigets slut. Jag gillade Noa till en början då han verkade smart, och Mozasu aningen mindre. Mot slutet av den här delen så tyckte jag precis tvärtom. Noa är för stram, strävar efter kunskap och vill inte bli sedd som korean, det han i grunden är, utan som en människa. Han tror att han är mer än vad han är och förskjuter sin familj på grund av att de ljugit för honom. Mozasu däremot är en bråkstake som sätter familjen främst och strävar efter rikedom och bryr sig inte så mycket om sin bakgrund. Han är en skön typ med vänner som jag gärna hade läst mer om.

Jag tycker mindre illa om Hanzo efter atg man fått reda på mer om hans familjesituation, men det ursäktar inte hans beteende och det faktum att han är en väl dold yakuzaboss. Han utnyttjar kvinnor och tror att pengar löser alla problem.

Det går fort fram och jag hoppas det kommer sluta väl för åtminstone ett av Sunjas barn.

Inga spoilers i kommentarerna nu, annat än från bok I och II 😉

På gång i juni: Johannas bokklubb

Nästa bok i Johannas bokklubb blir Pachinko av Min Jin Lee som även är nominerad till Årets bok 2019 och ges ut av Bokförlaget Polaris. Eftersom det här är en bokcirkel online, så tänkte jag skriva lite om boken på instagram varje söndag. Alla som vill får vara med att läsa boken samtidigt, det enda som man kan försöka hålla sig till är läsplanen, så att man inte hamnar efter i läsandet.

Så här kommer läsplanen att se ut i juni: 
Till den 9 juni ska vi har läst till och med sid. 162
Till den 16 juni ska vi ha läst till och med sid. 350
Till den 23 juni ska vi ha läst till och med sid. 521
Den 30 juni diskuterar vi boken som helhet

Om man sedan skriver om boken så kan man tagga inläggen med #pachinko och #johannasbokklubb.

De hemlösa katterna i Homs

no title has been provided for this book
Författare:
Utgiven: 2018
Sidor: 300
Format: Inbunden
ISBN: 9789146234869
Goodreadsbetyg: 3.79
Sami växer upp i Homs i Syrien. Hans barndom är trygg, men som vuxen får han alltmer erfara regimens förtryck. Som kartritare i militären blir han mot sin vilja själv delaktig i övergreppen mot civilbefolkningen, samtidigt som demonstrationer börjar äga rum runt om i landet. Samis flickvän Sarah är en av alla som deltar i protesterna. En dag får han ett sms från henne, som bara går att tolka på ett sätt: De skjuter mot oss. »De hemlösa katterna i Homs« är en varm och skakande roman om revolutionens hopp och krigets fasor, en unik inifrånskildring av en stad i ruiner i efterdyningarna av den arabiska våren. Det är en berättelse om död och lidande, men ännu mer om liv och kärlek.

Jag läste boken ihop med bokcirkeln Kollektivet och jag förstod ganska omgående att det inte var en bok för mig. Det här är en ganska ensidig skildring av kriget och en hemskt sådan. I andra böcker från krigshärjade länder så finns där en känsla av hopp eller roliga anekdoter som väger upp misären. Jag upplever inte att det finns i den här boken. Huvudpersonen verkar inte ha många fel eller brister heller vilket känns onaturligt på något sätt. Jag tyckte om hur boken var skriven dock, på ett okomplicerat sätt som gjorde den lätt att läsa. Tyvärr tål jag inte att läsa om djur och oskyldiga som får illa och det är bland annat många små djur och även barn som dör (som i alla krig så det är ingen spoiler.) Så långt från verklighetsflykt man kan komma helt enkelt.

Helgfrågan V.45 – Stressad till tusen

Helgfrågan

“Då var det torsdag igen, veckorna går fort nu, jag fattar inte riktigt hur man ska hinna fixa allt. […] Jag har inte heller varit så aktiv bloggare så frågan denna veckan blir lätt.” – Mia

Vad läser du nu?

Jag har varit så sjukt stressad på sistone, på gränsen till att lägga mig ner på golvet och skrika och gråta på grund av att jag har så mycket att göra, men det känns inte som om jag får något gjort alls. Det går åt helvete med min NaNoWriMo som jag skriver på, men jag har svårt att hålla mig till min genre och vill hela tiden döda mina karaktärer. Det är roligare att skriva om misär än om lycka har jag märkt.

Men jag försöker att läsa ändå och just nu så lyssnar jag på Kämpa Tjejer av Jenny Gromark Wennberg, en underbart rolig ljudboksserie i tio delar. Boken jag läser annars är De hemlösa katterna i Homs av Eva Nour för bokcirkeln Kollektivet.

Bonusfråga: Berätta något du tror vi inte vet om dig?

Jag tror inte att alla vet att jag har en aspergerdiagnos, eller autismspektrumtillstånd som det heter numera. Jag kämpar dagligen med sociala situationer och att intala mig själv att jag klarar mer än jag faktiskt gör.

Helgfrågan kommer från Mias bokhörna.

Bokcirkeln Kollektivet

Förra fredagen så var jag hos Bonnier och SelmaStories för bokfrukosten med bokcirkeln Kollektivet. 

Boken var denna gång den Augustvinnande biografin Ett jävla solsken – En biografi om Ester Blenda Nordström av Fatima Bremmer. Eftersom jag jobbat med just gamla brev (Amerikabrev som jag skannat in på uppdrag av Riksarkivet) och även digitaliserat kyrkböcker från 1930-talet så är det alltid spännande att ta del av sådana här berättelser. Speciellt när det handlar om en så fantastisk person som Ester Blenda.

Recensionen av boken dyker upp här snart, men jag måste redan nu säga att det var hemskt trevligt att träffa Fatima och lyssna på hennes svar på frågorna från läsarna. Man kunde även följa samtalet på Facebook om man inte kunde närvara vilket jag tycker är kul att de börjat med. Tidigare så kunde man bara ta del av boksamtalen på plats.