Sätt mig i brand

igniteme

Sätt mig i brand av Tahereh Mafi

Totalt kaos väntar i min framtid. Och jag tänker lämna handskarna kvar.

Juliette överlevde en pistolkula i bröstkorgen. När hon vaknar efter att ha svävat mellan liv och död vet hon varken om rebellerna är besegrade eller om Adam eller ens någon av hennes vänner fortfarande lever.

Warner har räddat Juliettes liv. Warner, överbefälhavaren. Warner, som hon hatade, men som blev hennes älskare. Warner, Adams bror. Juliettes och Warners kärlek är förbjuden, men omöjlig att kämpa emot. Nu vill Warner slåss vid hennes sida mot Återetablissemanget, och krossa skräckväldet. Men är det verkligen det enda han vill med henne

Jag älskade boken. De tidigare böckerna var bra, men jag tyckte inte om Juliette förrän nu när hon slutar vara den falskt veka tjejen som bara gnäller över allt och faktiskt tar egna initiativ och lever ut med sin kraft.

Utan att spoila boken för er som ännu inte har läst den, så är det enda jag inte gillade med boken, slutet. Eller avsaknaden av slut snarare då boken är på tok för kort för att vara sista i serien. Hur tänkte du här Tahereh!? Att plåga sina läsare kanske funkar för vissa, men det är inte snällt att ge oss bara en liten del när potentialen för så mycket mer finns där.

Nu har jag hört att böckerna ska bli en tv-serie och ser självklart fram emot den, men bävar inför det faktum att serier som kretsar kring personer med övernaturliga krafter alltid läggs ner i förtid. Ge oss mer!

betygbetygbetygbetygbetyg0
Sätt mig i brand | Tahereh Mafi | 363 s. | Lånebok | B. Wahlströms | 2014

Är man sugen på fortsättningen så är man

image

Jag vill inte vänta på fortsättningen av The Lynburn Legacy så jag lånade uppföljaren till Outtalat, Untold, på biblioteket idag. Ska se om den blir bättre av att läsas på originalspråket. Del tre har jag redan bokat in mig på så jag kan läsa klart den också. Så nu läser jag två böcker samtidigt, det går bättre än jag hade trott.

Jag älskar verkligen att läsa!

Cinder

Cinder-marissa-meyer

Cinder av Marissa Meyer

Människor och androider trängs på de stökiga gatorna i Nya Beijing. En dödlig pest plågar befolkningen. Från rymden övervakas de av ett hänsynslöst månfolk, som väntar på att sätta sina planer i verket. Ingen vet att Jordens öde hänger på en enda flicka…

Cinder, begåvad mekaniker till yrket, är en cyborg. Hon är en andra klassens medborgare med ett mystiskt förflutet, vars styvmamma klandrar henne för hennes styvsysters sjukdom. Men när den snygge prins Kai kommer in i hennes liv upptäcker hon plötsligt att hon hamnat mitt i en intergalaktisk kamp, och samtidigt dragits in i en förbjuden attraktion.

Cinder slits, i denna futuristiska version av Ask­unge­sagan, mellan plikt och frihet, lojalitet och förräderi, och tvingas nu gräva fram hemligheter ur sitt förflutna om hennes värld ska ha en framtid.

Skeptisk till den här nya världen var jag garanterat redan innan jag började läsa. Den påminner mig en hel del om The Silver Metal Lover & Metallic Love av Tanith Lee, fast med en twist. Cinder är otroligt bra skriven och jag kunde inte lägga ifrån mig boken utan läste ut den i ett svep. Jag hade förväntat mig mer Askungen-referenser men tycker ärligt talat att de inte behövs, de är överflödiga för storyn står bra på sina egna ben (konstgjorda eller ej.)

Det enda som jag inte riktigt förstod mig på är hur alla ser ut, det beskrivs en del, men inte tillräckligt. Har Cinder ett asiatiskt utseende fast hon inte är från Nya Beijing? Jag blev smått förvånad över vissa delar i boken där det kändes lite som i Mockinjay – varför gör man så mot sina karaktärer? Det kändes inte befogat och bara onödigt. Jag kommer dock att sätta tänderna i uppföljaren Scarlet så fort jag bara kan för det här är precis det jag älskar att läsa. En av de bättre böckerna jag har läst i år!

betygbetygbetygbetygbetyg
Cinder | Marissa Meyer | 336 s. | Modernista | 2015

Ett paket från Modernista



Blev jätteglad när jag fick hem ett paket med boken Drömgångare av Samantha Shannon, en bok jag inte hört talas om tidigare men nu när jag läst om den så passar den ju mig perfekt! Övernaturliga förmågor, kvinnlig huvudperson, utspelar sig i en mycket annorlunda framtid, fantasy & sci-fi.

Spännande helt klart. Hösten är full av bra böcker och den här kommer jag sätta tänderna i snart. Tack Modernista!

Paige Mahoney vet inte själv gränserna för sin förmåga. Hotad i en kontroll i t-banan råkar hon döda en vakt. Att undkomma kommer i princip att vara omöjligt. Ingen är efterlyst av Scion särskilt länge.

Året är 2059. Det är tvåhundra år sedan Scion inrättades i Storbritannien; som ett säkerhetssystem, men alla vet vad det i själva verket är – en ockupationsmakt, ett växande imperium.

Sedan hon var 16 har Paige arbetat åt Jaxon Hall i Londons kriminella undre värld. Hennes jobb är att skaffa information genom att bryta sig in i folks medvetanden. Paige är nämligen klärvoajant och därtill av en ytterst sällsynt sort: hon är drömgångare. Enligt Scion begår hon högförräderi bara genom att finnas till.

Exakt hur åtråvärd hon är för sin fiende kommer hon tids nog att bli varse.

Rädda mig inte

130617-08

Rädda mig inte av Tahereh Mafi

Juliettes beröring är dödlig.

Livet är inte lätt för den före detta mentalsjukhuspatienten Juliette. Hon har inte bara svårt för att komma in i livet och samvaron på sitt nya hem, Omega Point, hon står också inför stora problem med sitt förhållande med Adam, hon kan inte röra någon utan att skada dem och fiendens psykopatiska ledare är besatt av henne. Men alla de här problemen blir oviktiga när kriget plötsligt närmar sig med rasande fart: Juliette måste förbereda sig inför den stora striden.

Återetablissemangets stora ledare, Warners far, har tröttnat på den lilla rebellgruppen med övernaturliga förmågor. Men ingen hade kunnat vänta sig just hur drastiska åtgärder han kan ta sig till i stridens hetta.

Äntligen! Som jag har väntat på fortsättningen av Rör mig inte och nu är den här. Tyvärr blir det nu ännu mer väntan på nästa bok för oj vad bra den här var. Den hade sina baksidor dock. Vissa kapitel kändes tjatiga, vi vet ju redan vad Juliette känner, vi behöver inte få höra det om och om igen som om vi är glömska. Det var mycket Warner men jag ville bara ha mer, mer, mer! Boken börjar segt och fokuserar mycket på Juliettes relation till de andra på Omega Point. Det är relevant för storyn men inte det som vi läsare är ute efter, vi vill veta mer om den här dystopiska världen, mer om de relevanta relationerna (de mellan Juliette, Adam & Warner), mer om de andras övernaturliga krafter.

Sånt slukar jag som choklad och det är det jag sitter och väntar på. Plus de smaskiga delarna då Juliette blir kåt och okontrollerbar. Sånt vill “vi” ha mer av eller hur?! 😉 Jag kan inte säga att jag är mycket för kriget i boken men så tyckte jag illa om sista boken i Hungerspelen för just samma anledning så det är väl bara jag. Hoppas på mindre krig i nästa bok och mer av den nya starka Juliette som äntligen har fattat vem hon är, eller börjar göra det åtminstone.

Totalt kaos väntar i min framtid. Och jag tänker lämna handskarna kvar.

Jag ser så fruktansvärt mycket fram emot nästa bok!

Spoiler!? -> I’m Team Warner all the way! Adam är ju så hemskt tråkig och klängig av sig. Ingen gillar väl en toffel? Hoppas bara att Warner kan shape up och ta efter Juliette något. <- Spoiler!?

betygbetygbetygbetygbetyg0

Rädda mig inte | Tahereh Mafi | 398 s. | Recensionsex från B. Wahlströms | 2013

Rör mig inte

Rör mig inte av Tahereh Mafi

Ingen vet varför Juliettes beröring är dödlig.

Och så länge hon sitter inlåst och inte kan skada någon är det ingen som bryr sig om det heller. Världen har för fullt upp med att falla sönder för att ha tid med en 17-årig, trasig och inbunden tjej. Svält och sjukdomar decimerar befolkningen, fåglarna flyger inte längre och molnen har fel färg. Återetablissemanget sa att bara de kunde ställa saker till rätta igen, och de låste in Juliette i en cell. Nu har så många människor dött att de överlevande viskar om krig. Och Återetablissemanget ändrar sig. Kanske är Juliette mer än en pinad själ i en giftig kropp. Kanske är hon precis vad de behöver just nu. Juliette tvingas välja: bli ett vapen i Återetablissemangets tjänst. Eller slåss mot dem.

Juliette känns som en tvillingsjäl, hon tänker som mig, hon beter sig som mig och hon har något som gör att hon inte vill att andra ska röra henne. Fast det hon innerst inne vill är att någon ska kunna hålla om henne. Det kan jag relatera till med min aspergers, jag tyckte inte om att folk rörde mig, men sen kom jag till insikt att det inte är en ursäkt att hålla sig undan folk för det. Precis det som jag vet att Juliette kommer lära sig.

Boken är skriven på ett sätt så att man känner att man får veta Juliettes inre tankar och känslor. Den är poetiskt skriven, något som irriterar till och från men samtidigt är det som gör boken så tilltalande. Ett tveeggat svärd som man vill spetsat på om och om igen. Jag gillar att läsa om dystopier, det tilltalar mig att det kan faktiskt bli värre än vad det är nu. Vi har det ganska bra ändå. Det bästa är också de överstrukna meningarna, som är precis så vi människor tänker, vi tänker något dåligt, något dumt som vi sedan stryker över i vårt sinne och ersätter med en bättre tanke. Det betyder inte att vi inte har tänkt det där dåliga och här får vi veta exakt vad det var hos Juliette. Nu är det förstås hennes anteckningar, men där gör vi just så om vi inte har möjlighet att sudda ut det vi skrivit, vi stryker ett streck över det.

Jag älskar intensiteten mellan Juliette och Adam, Juliette och Warner. Jag föredrar faktiskt den andre. Han känns mer äkta och mer passande för Juliette, kanske är det bara jag som gillar bad boys (som innerst inne är rädda små pojkar?) i böcker. Jag hoppas ändå att Warner får mer plats i kommande böcker och att det blir mer av det passionerade. För jag kan behöva lite passion i mitt liv.

Recensionsex från B. Wahlströms.