Lockwood & Co. – Den skrikande trappan

denskrikandetrappan

Lockwood & Co. – Den skrikande trappan av Jonathan Stroud

”Temperaturen sjönk snabbt. Spökdimma svävade runt våra vrister och skvalpade mot sofforna. Och när vi såg oss över axeln hade de första verkliga apparitionerna tagit form – skuggiga gestalter som stod mitt i entréhallen.”

I över femtio år har varenda landsände i England plågats svårt av en epidemi – av vålnader. Spöken, andar och gengångare som inte är speciellt vänliga, snarare rent livsfarliga. Antalet parapsykiska agenturer har ökat med åren, alla med samma affärsidé: att förgöra spöken. Bara barn och unga har den rätta övernaturliga förmågan när det gäller att uppsöka och förinta. Till detta används värjor, järnkedjor och magnesiumeld. Konkurrensen mellan agenturerna är stenhård.

Lucy Carlyle, en talangfull, mycket ung agent med stor ambition, anländer till London, säker på att hon ska få anställning hos en av de mest framstående agenturerna. Istället hamnar hon hos Anthony Lockwood. Hans firma befinner sig på fallrepet, men han driver den med stolthet, och utan någon vuxens närvaro. Efter att ett jobb får ett katastrofalt avslut, sinar uppdragen. Mot sin vilja måste de därför anta sin farligaste utmaning någonsin. På ett av de absolut mest hemsökta godsen i England.

Det känns som om jag bara har läst bra böcker på sistone vilket är riktigt roligt. Jag blir nästan aldrig besviken på böckerna då jag inte har alltför höga förväntningar inför dessa. Jag kände förvisso till Jonathan Stroud sedan tidigare, men hade inte läst något av honom innan jag fick boken i en goodiebag från förlaget. Handlingen var verkligen intressant och det var länge sedan jag läste en bok där “riktiga” spöken var en del av vardagen. Jag älskar att den har en kvinnlig berättare i Lucy samtidigt som det är tre huvudpersoner med George och Lockwood i spetsen.

Boken börjar som ett sånt där irriterande tv-avsnitt där man kastas in i handlingen omgående, det händer en massa saker och sedan så handlar nästa kapitel (avsnitt) om vad som ledde upp till händelserna i första kapitlet. Det fungerar faktiskt bättre i böcker och suget att få läsa mer var minst sagt påtagligt. Det enda jag kan anmärka på är att den inte var tillräckligt läskig för mig. Den hade potential, men många dialoger klipptes av mitt i det “intressanta” alltså det vidriga eller vad man ska säga, förmodligen till förmån för yngre läsare. Nu tycker jag att det är hälsosamt för barn att läsa just skräcknoveller (själv läste jag tonvis men spökhistorier när jag var liten – När fan flådde smeden och Häxdopet var favoriter!) så Stroud borde kryddat berättelsen med ytterligare hemskheter för oss äldre läsare.

Älskar att det inte finns någon romans i boken och att huvudpersonen inte är en sån där underbart söt och speciell tjej som de ofta tenderar till att vara, Lucy är speciell, men för att hon kan det hon kan. Att den småfeta karaktären George förutom att han är tjock är rätt odräglig känns inte så kul. Varför måste den tjocka alltid vara tråkig och elak eller glad och rolig? Lockwood känns inte som om han har någon speciell karaktär i den här boken utan påminner mest om klassiska detektiver som exempelvis Sherlock Holmes. Väldigt spännande var den oavsett och jag bet lite på naglarna 8vilket jag annars aldrig gör, så det är ett gott tecken! Jag kommer helt klart att fortsätta att följa den här serien och rekommenderar den varmt.

Tack B. Wahlströms för recensionsexemplaret.

betygbetygbetygbetygbetyg
Titel: Lockwood & Co. – Den skrikande trappan | Serie: Lockwood & Co. #1 | Författare: Jonathan Stroud | Genre: Övernaturligt, Skräck, Spänning, Ungdom | Förlag: Ponto Pocket | Format: Pocket, Recex | Sidantal: 399 | Utgivningsår: 2015

Spring så fort du kan

spring-så-fort-du-kanSpring så fort du kan av Sofia Nordin

Den fristående fortsättningen på ”En sekund i taget”.

“Det var feberns fel att jag hamnade här. I en glänta i skogen, med bara en usel presenning som skydd mot regn och vind. Eller min feghets fel, kan man också säga. Min eviga, förbannade feghet. En modigare person skulle ha stannat och hjälpt till. Men inte jag. När alla plötsligt blev dödssjuka drog jag. Jag struntade i min egen mamma. Jag struntade i Hillevi. Hillevi som var världens finaste tjej.”

Ante tror att han är ensam om att ha överlevt febern, men plötsligt dyker Ella och Hedvig upp och han följer med dem till gården där de bosatt sig. Det är en lättnad att träffa andra människor, men det är svårt också. Hur gör man när man ska bo ihop och alla inte vill samma sak? Är det okej att bli kär och tänka på sex trots att världen har gått under? Och får man drömma om en framtid, trots att man är en fegis som bara sprang när man borde ha stannat?

Att den är fristående kan man kanske säga, men jag rekommenderar inte att man läser den innan man har läst En sekund i taget, då missar man alltför mycket av historien om Hedvig, Ante & Ella. Att vi i denna del får se allt ur Antes synvinkel känns inte helt toppen, men samtidigt är det kul med lite omväxling. Dock förstår jag mig fortfarande inte på Ella och jag stör mig bara mer och mer på henne och hennes bekräftelsebehov. Personer som ställer sig in bara för att de ska bli omtyckta avskyr jag, de är så falska. Är man inte genuint snäll så bör man inte låtsas som om man är det. Bättre elak och ärlig än inte ärlig alls. Jag är nog mer som Hedvig och har svårt att känna för Ante till en början då han dras till Ella.

Precis som med förra boken så är den på tok för kort. Om alla tre böckerna hade varit en tjock bok i tre delar med vardera karaktärs namn som skiljeblad så hade det blivit en fantastisk bok. Nu känns den här och den förra inte kompletta och avsaknaden av en riktigt jobbig och spännande cliffhanger drar ner betyget något. Älskar hur boken är skriven och rekommenderar hela serien till alla som vill läsa om en svensk “postapokalyps”.

 

betygbetygbetygbetygbetyg0
Spring så fort du kan| Sofia Nordin | 209 s. | Lånebok | Rabén & Sjögren | 2014

The Lynburn Legacy 2: Untold

unspoken

The Lynburn Legacy 2: Untold av Sarah Rees Brennan

It’s time to choose sides. . . .

On the surface, Sorry-in-the-Vale is a sleepy little town. But Kami Glass knows the truth. Sorry-in-the-Vale is full of magic. In the old days, the Lynburn family ruled with fear, terrifying the people into submission by killing human sacrifices for blood and power. Now the Lynburns are back, and Rob Lynburn is gathering sorcerers so the town can return to the old ways.
 
But Rob and his followers aren’t the only sorcerers around. The town must make a decision: pay the blood sacrifice, or fight. For Kami, this means more than just choosing between good and evil. With her link to Jared Lynburn severed, she’s now free to love whomever she chooses. But who should that be?

Det är på sitt originalspråk som uppföljaren till Outtalat kommer till sin fulla rätt, den känns mer äkta och genuin än den första som jag läste på svenska. Alla engelska uttryck och skillnader mellan det amerikanska hos Jared och de andra Vale-borna blir så mycket bättre oöversatta. Det är för övrigt i den här boken som allt sätter fart, den är rapp och spännande, har lite romantik men även lite deckarkänsla över sig. Det är roligt att läsa om hur personerna vi lär känna utvecklas och gamla hemligheter avslöjas.

En perfekt bok att läsa när man var sjuk (jag var förkyld som ni ser på bilden ovan.) Untold är en bladvändare av sällan skådat slag, en uppföljare som är bättre än sitt original. Kami är en person som man kan identifiera sig med, se upp till eller som man vill vara bästa vän med. Det ska bli spännande att få läsa fortsättningen, som jag även denna gång lånat på biblioteket!

betygbetygbetygbetygbetyg0
The Lynburn Legacy 2: Untold | Sarah Rees Brennan | 386 s. | Lånebok | Random House | 2013

Är man sugen på fortsättningen så är man

image

Jag vill inte vänta på fortsättningen av The Lynburn Legacy så jag lånade uppföljaren till Outtalat, Untold, på biblioteket idag. Ska se om den blir bättre av att läsas på originalspråket. Del tre har jag redan bokat in mig på så jag kan läsa klart den också. Så nu läser jag två böcker samtidigt, det går bättre än jag hade trott.

Jag älskar verkligen att läsa!

Född Fenomenal

image

Född fenomenal av Josephine Bornebusch

Det enda som Rut inte gillar hos sig själv är sitt namn. Och det är ju trots allt hennes föräldrars fel. Rut är nämligen självsäker, klarsynt och lite smartare än alla andra. Det här är inget hon kan rå för – hon är helt enkelt född fenomenal!

Vid Ruts sida finns bästa kompisen Magda – en mytomanisk, översexuell hypokondriker helt utan spärrar – och den störige sportfånen Abbe. Fast om sanningen ska fram är Abbe ganska schysst och en solklar tiopoängare. Men för Rut finns det viktigare saker att tänka på, hon är nämligen nördigt intresserad av statistik och andra världskriget och på gränsen till besatt av Anne Franks dagbok. Därför skriver hon själv:

“Hittills lever jag ett väldigt odramatiskt liv. Jag har aldrig behövt fly från nazister och ingen jag känner har suttit fängslad i ett gårdshus. Inte ens min bror, som typ borde sitta fängslad gör det, så jag är fullt medveten om att denna dagbok kanske inte kommer vara helt späckad av spänning. Men jag kommer bjuda på exakthet. När någon hittar min dagbok, om ca 100 år, då ska alla luckor vara ifyllda, allt ska vara glasklart. Så om du läser det här är jag förmodligen redan död.”

Men Ruts liv visar sig vara allt annat än odramatiskt. Det hela börjar med att den populära, ytliga Kattis paraderar runt i skolan i ett par nya jeans. När Rut försöker motarbeta Kattis hybris blir allt fel, och snart är Rut ansvarig för att få iväg hela sin dysfunktionella klass, med allt från lajvare till låtsasgangsters, på en skolresa. Frågan är bara vart fan de ska åka?

Det finns få böcker som jag längtat efter att läsa lika mycket som denna. Trots det så väntade jag två år med att läsa den – mest för att jag inte hade råd att köpa böcker (fattig som jag är) och jag hade inte kommit på den briljanta idén att låna den på biblioteket förrän nu. Givetvis läste jag ut boken på två röda, nästan exakt som med Anne Franks dagbok som jag också läste ut på samma sätt ett flertal år sedan. Var också lite besatt av Anne Frank vid den tiden, men inte som Rut.

Rut är lätt att ta till sig som den intelligenta tjej hon är, men det är dessvärre – eller ja, det är inte negativt – Magda som jag känner igen mig själv mest i. Hon är nästan lika snuskig som jag, fast jag är värre 😉

Vissa saker i boken tycker jag mindre om, som Ruts mailkontakt med sin brorsa, som ibland är riktigt rolig, andra gånger rätt ointressant även om den förde storyn vidare på ett snyggt sätt. Jag älskar hur Josephine skriver och önskar bara att boken hade varit längre, kanske handlat om en aningen äldre tjej – som fortfarande är lika galet rolig utan att bli en i mängden av alla tonårstjejer som ska ligga och supa och inte har några vettiga intressen (ett exempel på ett vettigt intresse: läsa böcker!)

Det jag menar är att jag gärna läser mer från Josephine och hoppas att det blir fler böcker, kanske om en äldre Rut? För det är sånt här jag tycker om att läsa. Född fenomenal är en fenomenalt underhållande bok helt enkelt!

betygbetygbetygbetygbetyg
Född fenomenal | Josephine Bornebusch | 260 s. | Bonnier Carlsen | 2013

Nikkis dagbok #1: Berättelser från ett (inte så) fantastiskt liv

nikki

Nikkis dagbok #1: Berättelser från ett (inte så) fantastiskt liv av Rachel Renée Russell

I Nikkis Dagbok #1 får vi följa fjortonåriga Nikki Maxwell som i text och teckningar skildrar sitt dagliga liv med alla dess utmaningar.

Boken handlar om Nikki, en 14-årig tjej som är bra på att teckna. Hon har just flyttat från en småstad till en större stad och har varit tvungen att byta skola. Hon känner ingen och typiskt nog får hon skåpet precis bredvid MacKenzie, skolans populäraste tjej, som från första stund bestämmer sig för att hata Nikki. Nikki blir smått kär i Brandon som sitter framför henne på biologin och så småningom lär hon känna de bokgalna och smått konstiga tjejerna Zoey och Chloé som kanske först verkar lite IQ-befriade men som sen visar sig kunna bli Nikkis vänner.

Dessutom har Nikki en lillasyster, Brianna, som hon blir helt galen på ibland. Och orsaken till varför de flyttade från första början var att Nikkis pappa fick ett jobb som skadedjursbekämpare på den nya skolan, Westchester Country Day Middle School, som Nikki tack vare det fick ett stipendium. Nikki kan absolut inte visa sig i hans närhet då hennes pappas bil har en enorm kackerlacka på taket. För det skulle ju bara vara för pinsamt.

Det här är en minst sagt överraskande bok. På ytan se den ut att vara i barnsligaste laget, men det är inte alls det som lurar mellan sidorna. Nikkis dagbok är en rolig och lättläst bok som jag kan rekommendera till alla över 9 och uppåt.

Nikki är en karaktär som är precis så som de flesta tjejer i skolan, de säger att de inte vill vara populära, men innerst inne så är det precis det som lockar. Fast i verkligheten så borde den populära typen inte vara så populär då de oftast är det på riktigt löjliga grunder som pengar, utseende och att de är riktiga översittare. Personer som är populära baserat på att de är snälla och omtänksamma är den värdiga typen. Tyvärr så tycker jag att Russell har skrivit så att Nikki känns yngre än sin ålder, vilket är ovanligt för tjejer och mer karaktäristisk hos pojkar. Hon är väldigt omogen och inte på ett bra sätt.

Nu är jag inte heller superförtjust i personer som är “followers”, som inte vågar gå sin egen väg för att hon är rädd att inte passa in eller bli förlöjligad. Nikki visar dock prov på att även om hon hamnar i pinsamma situationer så klarar hon av att hantera det hela på ett smart sätt. Jag hoppas att hon kommer växa i kommande böcker och visa tjejer i hennes ålder att det bästa är att vara sig själv och stå för vem man är istället för att vara tyst och bara hålla med om andras åsikter.

Russell tecknar riktigt fina bilder och igenkänningsfaktorn från skolåldern är stor, beroendeframkallande minst sagt! Jag läste ut den på ett par timmar och det kändes lite snopet att den var så kort. Som tur är finns det fler böcker i serien och trots att jag nu fyller 28 så kommer jag fortsätta att läsa om Nikki för den här typen av böcker har ingen åldersgräns.

Tack till Modernista för det fina recensionsexemplaret!

betygbetygbetygbetygbetyg
Nikkis dagbok #1: Berättelser från ett (inte så) fantastiskt liv | Rachel Renée Russell | 282 s. | Recensionsex från Modernista | 2013