Ingrid av Love Kölle

På dagen är hon en rar liten tant som arbetar inom kyrkan – på natten praktiserar hon neromanti och kommunicerar med de döda.

Ingrid Eskilsson är en rar liten tant som på bred östgötska charmar sin omgivning och alltid har ett gott ord till övers för andra. Om dagarna arbetar hon som församlingsassistent inom Svenska kyrkan i Linköping. På nätterna praktiserar hon nekromanti – magi och trollkonster som låter henne kommunicera med de döda och väcka dem till liv.

Mer än något annat vill Ingrid knäcka odödlighetens gåta, och till sin hjälp tar hon därför Magnus Benedictus Petri, biskop i Linköpings stift under digerdödens härjningar, och mästernekromantiker i hemlighet. Problemet är dock att när den 700 år gamla biskopen kommer tillbaka till jordelivet visar det sig snart att han har en helt egen agenda…

Nu tillhör jag skaran av läsare som faktiskt älskar att läsa gore (lika mycket som jag älskar att titta på detsamma) även om jag inte tycker att en berättelse blir läskigare med lemlästade kroppar, blod och andra kroppsvätskor. Men så tycker jag inte att Ingrid är särskilt läskig, den är underhållande att läsa med en sjuk humor som jag uppskattar och det är en bra inledning på en bok(serie). Fast jag känner personligen att den här boken hade varit betydligt bättre som manus till en serietidning likt The Walking Dead eller som Ola Skogängs Theos ockulta kuriositeter. Jag älskar omslaget och hade tyckt mycket bättre om att se allt som beskrivs, med dialogen i pratbubblor. Det är så jag upplevde boken i mitt huvud i alla fall.

När det kommer till skräck i bokform så tycker jag nästan att more is more och det får man verkligen med Ingrid. Från början till slut så är det äckel och våld. Mysigt! Jag har lite svårt att förstå mig på Ingrid dock. Inte minst vad det är hos henne som kan locka en yngre man, så som hon beskrivs, men vad hennes motivation är. Klart att man inte vill dö, vem vill det?! Fast hon verkade vara en intelligent kvinna (och nekromantiker) till en början, men sedan gör hon osannolikt många misstag under bokens gång. Det kändes ärligt talat lite okarakteristiskt. För vem som helst som läst något om nekromanti vet att det ofta krävs en viss mängd livskraft för att återuppväcka de döda. Ett offer av lika värde. Om man inte tror att det fungerar som det gjorde för exempelvis Dr. Frankenstein…

Jag har sett några filmer med samma tema, främst från 80-talet som med Re-animator, men den kändes mer komplett än Ingrid. Ingrid känns på tok för kort och mer som början på en längre bok vilket givetvis gjorde mig sugen på mer av samma vara, men även besviken på att jag inte fick mer på en gång. Jag avskyr cliff hangers och kommer alltid att göra det. Men hur som haver, jag tyckte som sagt om boken och hoppas på en fortsättning snart. Förhoppningsvis är den lite längre än denna så att man kan lära känna personerna och få veta lite mer om deras bakgrund.