Året är 1935, vintern är iskall på Brynäs och den unga Benedikte har inte längre något val; skafferiet gapar tomt, vräkningsbeskedet ligger på bordet och hennes små pojkar håller på att tyna bort.
2023 minns Eder vad hans mor tvingades göra för att rädda honom själv och lillebror Tom. Han minns också miraklet: morfars stuga i Rengsjö, värmen och rotmos med smör.
Han minns hur allt föll samman igen, hur sanningen om det förflutna kom i kapp och ödelade. Och så minns han kärleken.
"Tigerkakshjärta" är en historisk roman om svek, kärlek och mod i en stuga vid foten av Hälsinglands blånande berg.
Det här var en gripande och tung berättelse som jag kommer att komma ihåg länge. Tyvärr hade jag väldigt svårt för hur den var skriven, språket tilltalar mig inte trots att det är perfekt för boken. Vissa kapitel förstår jag mig inte på alls då jag tolkar det som att personer dött, fast de är vid liv i nästa kapitel som om inget hänt. Det finns några ljusglimtar och jag gillade det fina slutet, men i övrigt så är det på tok för mycket misär vilket gör att boken känns för lång och jobbig att läsa för min smak. Kan tänka mig att den hade gjort sig bra som film.
Boken finns hos: Bokus
