Maja har nästan helt slutat prata efter det som hände i simhallen. Mamma tror på en nystart i den lilla byn Stenberga, långt bort från mobbarna, och fattar inte att Maja är en loser var hon än bor.
Den enda som verkligen förstår är Frans, men han är en hund och mamma vill att Maja ska träffa vänner på två ben.
Maja försöker passa in i den nya klassen, men hur lätt är det när Isabella med isögonen får alla att behandla henne som luft?
När det äntligen blir sommarlov anmäler sig Maja till ett hundläger fast hon egentligen inte vågar. Där dyker Daria upp med sitt trassliga hår och bubbelprat, och plötsligt känns drömmen om en kompis inte lika omöjlig längre.
Men det svåraste kanske inte är att få en riktig vän, utan att vara en?
Barfota forever är en berättelse om utsatthet, mod och att hitta sig själv.
Det här är en bok som väcker många känslor i mig när jag läser, då jag vet hur det är att vara den udda personen i skolan. Att uppmuntras till att passa in och göra saker som man inte alls är intresserad av. När man hellre är själv eller umgås med sina husdjur då man inte tycker de jämngamla är kul att vara med. Som tur är hade jag inte en mamma som Majas, det var jobbigt att läsa om henne i början, men det här är ändå en hoppfull bok om vikten att stå upp för sig själv och de man tycker om. Och att det inte går att se på utsidan om någon mår dåligt, det är så viktigt att prata om sina problem och inte hålla något inne. Verkligen bra läslovsbok. Rekommenderas varmt!
