
Minst lika spännande som föregångaren, men med lite längre startsträcka med tanke på Mikaelas tillstånd. Det tog sig rejält mot slutet och jag ville bara läsa mer. Hoppas det kommer en fortsättning eller fler böcker av Johan snart!
Minst lika spännande som föregångaren, men med lite längre startsträcka med tanke på Mikaelas tillstånd. Det tog sig rejält mot slutet och jag ville bara läsa mer. Hoppas det kommer en fortsättning eller fler böcker av Johan snart!
Den här kortromanen ska utspela sig mellan första och andra boken i Crown of Nyaxia-serien, men den fanns inte utgiven på svenska än vilket känns tråkigt för de som börjat läsa serien då den här var ännu bättre än första boken. Jag älskar Lilith och hennes relation med den buttra vampyren Vale. Jag gillar forskningsaspekten och att Lilith försöker få fram ett botemedel mot den pest som härjar sedan hennes pappa dog och hur det arbetet gör att hon kommer närmare Vale. Det är precis lagom sexigt för min smak och jag plöjde igenom boken fort som attan för att få reda på hur det skulle sluta – såklart med en liten twist. Jag ser fram emot att läsa mer om karaktärerna i nästa bok, men en sak är säker, gudarna i den här världen är riktiga svin. Rekommenderas varmt!
Jag älskar Theo och försökte samla på mig alla böckerna får några år sedan, men misslyckades fatalt och det är nu ett stort hål i samlingen då jag missade en av böckerna mitt i. Gillar man Hellboy, The Mummy och Ture Sventon (en oväntat härlig mix) så är det här något för dig. Just denna lilla novell utspelar sig utanför Uppsala i trakter jag besökt många gånger eftersom min pojkvän ärvde sin pappas hus utanför Bälinge som ligger norr om Forkarby. Det springer runt många kissar i området och eftersom Uppsala är känt som Pelle Svanslös-stad så det passande att de får agerar Uppsalas väktare. Tyvärr är den här lilla godingen på tok för kort och jag hade väldigt gärna läst mer, både om Theo och den andra novellen om Mina. Eftersom boken inte går att köpa längre (ad jag vet) så jag fick låna den på biblioteket i Uppsala.
Det var olagligt länge sedan det kom en Theo-bok och nu har det passerat lång tid i bokens värld också. Det känns lite vemodigt att Theo har lagt ner sin verksamhet och att Max slutat vid polisen och nu driver en privat byrå istället. Det går fort att komma in i berättelsen som betar av mycket på få sidor. Givetvis så slutar det med en rejäl cliff hanger, så nu måste det bara komma en fortsättning inom en inte för avlägsen framtid, för jag orkar inte vänta flera år denna gång!
Det här var en gripande och tung berättelse som jag kommer att komma ihåg länge. Tyvärr hade jag väldigt svårt för hur den var skriven, språket tilltalar mig inte trots att det är perfekt för boken. Vissa kapitel förstår jag mig inte på alls då jag tolkar det som att personer dött, fast de är vid liv i nästa kapitel som om inget hänt. Det finns några ljusglimtar och jag gillade det fina slutet, men i övrigt så är det på tok för mycket misär vilket gör att boken känns för lång och jobbig att läsa för min smak. Kan tänka mig att den hade gjort sig bra som film.
Den här magiska världen tog ett tag att komma in i, men när jag väl lärt mig de olika ätterna, krafterna och lärt känna karaktärerna så fastnade jag helt. Det är blodigt, mörkt och spännande att följa Oraya i Kejarin. Hennes relation med pappan Vincent, Hiaj-vampyr och nattättens kung, gav Stockholm syndrom-vibbar då det många gånger upprepades hur mycket han älskade sin adopterade dotter trots att han tog henne från hennes döda familj som barn.
Har man läst mycket i genren så är det här inget nytt, men det är ett gammalt hederligt och beprövat recept som går hem hos mig. Det som känns originellt är gudarna och jag hade gärna läst mer om deras bakgrund och speciellt Nyaxia verkar vara minst sagt intressant.
Boken innehåller lagom mycket spice och Raihn beskrivs som en mycket het vampyr som påminner en del om Outlanders Jamie fast med vingar. Helt i min smak alltså. Det här var en ojämn, men välskriven och underhållande berättelse. Den första halvan var lite seg, men den fick sedan upp fart och höll mig på tårna ända till slutet – ett både förväntat men även oväntat slut. Jag läser gärna fortsättningen, för hur ska det här sluta?!