Det här är den andra boken i Svartåsviten som kretsar kring Christina Sporre och det har gått ett par år sedan vi träffade henne sist i “Om du var min”. Nu är det 1789 och Christina vet vad hon vill och är beredd att ge upp allt för att få behålla sitt älskade Svartå. Planen är att gifta sig och på så vis säkra upp familjens rätt till deras familjehem. Hennes ungdomskärlek Gustaf gör det däremot inte lätt för Christina och när de möts igen på Lycksalighetens ö så går det inte längre att kämpa emot.
Arvet som Christina tvingas axla är både en välsignelse och en börda, och genom hennes ögon får vi en inblick i de förväntningar och begränsningar som kvinnor på den tiden stod inför. Samtidigt ger den välkända historiska biten – med franska revolutionen i antågande – ett extra djup till berättelsen. Relationen mellan Christina och Gustaf är smärtsam men vacker. Deras kärlek trotsar klassgränser och är en påminnelse om att vissa band inte kan brytas, oavsett avstånd eller tid.
Utöver Christina så får vi följa hennes frökenpiga Maja och hon lyfter berättelsen ytterligare genom hennes intresse för den nya prästen och de uppoffringar hon själv gör genom boken. Christinas otroligt irriterande syster vill jag däremot strypa så fort hon dyker upp och försöker sabotera för Christina.
Historiska fakta och fiktion vävs samman på ett skickligt sätt och det resulterar i en gripande berättelse om kärlek, arv och starka kvinnor. Det var länge sedan jag läste början på en så här bra svensk historisk romance-serie och jag återkommer alltid till att den påminner mig om mina favoritböcker av Simona Ahrnstedt. Det är välskrivet, genomtänkt och svårt att sluta läsa. Så älskar man historiska romaner, där kvinnor kämpar för sin rätt att styra över sina egna liv, då är det här en bok man inte bör missa. Det bästa är att vi inte behöver vänta länge på nästa del i serien!
Rekommenderas varmt!
