Älskade barn

Liebes Kind
Titel: Liebes Kind
Författare:
Utgiven: 2019
Sidor: 432
Format: Inbunden
ISBN: 9789188901248
Goodreads Betyg: 4.34
Den här berättelsen börjar där andra slutar. En nedgången stuga utan fönster ligger långt inne i skogen. Lenas och barnens liv styrs helt av barnens far. Måltider, toalettbesök och läsning följer strikta tider och övervakas med pedantisk noggrannhet. Han skyddar familjen från alla faror "där ute" och ser till att barnen - födda och uppväxta i fångenskap - alltid har en mor som ser efter dem. En dag lyckas Lena fly - men mardrömmen fortsätter. Tre människor befrias från en helvetisk, mångårig fångenskap. Men terrorn följer efter dem ut i friheten och stirrar dem rakt i ansiktet.

Älskade barn är en oväntad berg- och dalbana av känslor och spänning. När man tror att man vet vad som hänt och ska hända så stöter man på något nytt som ändrar på precis allt. Det är en riktigt stark och välskriven debut!

Jag har läst om många kidnappningar och sett filmer om kvinnor som får barn i fångenskap, men den här läsupplevelsen var helt unik. Det är en psykologisk thriller sett ur flera personers perspektiv och kapitlen växlar mellan dessa vilket gör att varje kapitel får en cliffhanger som gör att jag måste läsa vidare. Mycket spännande bok helt enkelt och jag rekommenderar den varmt!

Tack Bokförlaget NoNa för det fina recensionsexemplaret och det var så trevligt att träffa er på Bokmässan!

Om du bara vågar

Om du bara vågar
Titel: Om du bara vågar
Utgiven: 2018
Sidor: 282
Format: Inbunden, Ljudbok
ISBN: 9789188097811
Goodreads Betyg: 3.75
I denna fristående uppföljare har Mia återhämtat sig från utmattningsdepressionen och tycker att jobbet fungerar bättre. Nya möjligheter till utveckling finns, om hon bara vågar säga ja. Privatlivet däremot är sämre än någonsin. Hennes beslut att skilja sig är det enda möjliga, men Torbjörn och dottern Frida håller inte med. Bästa väninnan Serena som brukar stötta, har egna problem att brottas med. Agneta och Kattis lever i sin lyckobubbla. Mia känner sig ensam och tänker ofta på kurskamraten Ola, även om hon tror att det är utsiktslöst. Hon vill följa sitt hjärta, frågan är om hon vågar? "Om du bara vågar" är en relationsroman av feelgood-karaktär. Den handlar om våndan av separation, oro för att exmannen dricker väl mycket och för att förlora kontakten med dottern. Men också om att resa sig efter tuffa tider, att möta rädslan inför att vara ensam och att ta för sig av livet.

I väntan på bok nummer tre i serien om Mia så måste jag självklart läsa bok två. Till skillnad från den ångestfyllda Allt det du måste, så ser nu Mia ljust på framtiden. Även fast det uppstår en del  nya problem som hon inte hade räknat med. Men nu hanterar hon problemen på ett mer hälsosamt sätt.

Att hon äntligen får uppleva lite kärlek och lycka känns väldigt bra och det är ett nöje att läsa trots att jag annars inte brukar fastna för realistiska skildringar av vardag och familj. Det beror nog till störst del på Sylvias lättsamma sätt att skriva, de kortare kapitlen och att jag känner med Mia - som känns som en riktig person.

Vi får hoppas att det fortsätter gå bra för Mia och att de frågor som uppstod i den här boken kommer att få sina svar i sista delen som kommer snart.

Tack Sylvia för boken och jag ser fram emot fortsättningen!

Påfågelsommar

The Peacock Summer
Titel: The Peacock Summer
Författare:
Utgiven: 2019
Sidor: 398
Format: Inbunden, Ljudbok
ISBN: 9789137153612
Goodreads Betyg: 4.05
En uppslukande roman om familjehemligheter och förbjuden kärlek på den engelska landsbygden. På samma släktgods, men med många år emellan, är två kvinnor med om varsin omvälvande sommar. Lillian Oberon känner sig instängd i ett olyckligt äktenskap men ser ingen väg ut. När den karismatiske konstnär som hennes man anlitat kommer till godset vänds allt upp och ner. Årtionden senare kliver Lillians barnbarn Maggie över tröskeln till det nedgångna huset. Hon har återvänt från Australien, dit hon flydde efter ett stort kärlekssvek. Tiden är inne att se sanningen i vitögat och konfronteras med det förflutna. Nutid och dåtid flätas samman och bildar en gripande historia.

För mig så var det här en bok som jag hoppades skulle vara betydligt mer fängslande än den faktiskt var. Jag älskar annars böcker där handlingen utspelar sig i två separata tidsepoker, är full med familjehemligheter och vackra gods. Men jag hade så svårt att bry mig om Lillian och Maggie, kände inte för att ta reda på mer om deras bakgrunder och föll verkligen inte för den ganska fattiga romantiken och melankoliska känslan som genomsyrar hela boken. Kanske är det bara jag som är less på att läsa om misslyckade äktenskap och olycklig kärlek. Eller så är det för att jag fann den så pass seg och tråkig att jag inte orkade läsa klart den. Det i sig är ett ganska dåligt betyg då jag läser klart 99% av alla böcker jag börjar på. Efter vad jag har läst om boken nu i efterhand så skulle jag inte ha tyckt om hur den slutar heller.

Om jag ska jämföra Påfågelsommar med en annan bok, så blir det Ormen i Essex, en annan hyllad bok som inte föll mig i smaken. Det krävs lite mer än engelsk landsbygd och ett vackert omslag för att underhålla mig som läsare.

Pachinko

Pachinko
Titel: Pachinko
Författare:
Utgiven: 2018
Sidor: 521
Format: Inbunden
ISBN: 9789177950677
Goodreads Betyg: 4.26
I en liten fiskeby i Yeondgo, Korea föds 1911 Sunja, den efterlängtade dottern till fattiga men stolta föräldrar. Men när Sunja blir gravid med en gift yakuza är hela familjens tillvaro nära att falla samman. När Isak, en kristen tuberkulosdrabbad präst, ber om Sunjas hand uppenbarar sig en lösning - ett nytt liv för henne i Japan, som hans hustru. I ett främmande land där hon inte känner någon och inte pratar språket måste hon finna styrkan att skapa sig ett nytt hem och göra de uppoffringar som krävs för att överleva. Med breda penseldrag målar Min Jin Lee en myllrande fresk över exiltillvarons smärtpunkter sedda genom en familj som sveps med i efterverkningarna av historiens skoningslösa vingslag. Pachinko rör sig mellan Koreas trånga gatumarknader, Japans toppuniversitet och den undre världens pachinkohallar, och spänner över fyra generationer starka och motsägelsefulla kvinnor och män. Den är en episk berättelse om familj, identitet, kärlek, död och överlevnad. Den fick ett jublande mottagande när den kom ut i USA.

Första delen av boken tycker jag var väldigt lättläst och jag kände mig direkt hemma i den koreanska och japanska kulturen på 10- till 30-talet just på grund av de många asiatiska filmer jag sett från den tidsperioden. Senast såg jag Fighter in the Wind som innehåller en del av det som tas upp i boken, framförallt om hur det är att vara en korean i japan under slutet av andra världskriget.

Det bästa med den här boken hittills tycker jag ändå är att det får plats så mycket historia på så lite text. Att Min Jin Lee inte har fyllt boken med onödiga miljöbeskrivningar utan bara håller sig till det väsentliga och fokuserar på att berätta historien. Det här är en av få tegelstenar till böcker som inte känns urvattnad på det sättet. Jag tappar helt enkelt inte intresset och sträckläser i stort sett den här första delen, för språket är enkelt och handlingen flyter på i ett raskt tempo.

Jag tycker även om karaktärerna boken kretsar kring. Det är förstås lite väl mycket religiöst nonsens för min smak, men det känns ändå rätt tidstypiskt och viktigt för handlingen i det här fallet. Jag ogillar starkt äldre män som utnyttjar naiva flickor (även alla otrogna män), så nu får jag läsa vidare och hoppas på att det kommer att gå bra för Sunjas familj och mindre bra för den som utnyttjade henne.

Boken är rakt igenom lättläst och jag gillar verkligen alla japanska och koreanska uttryck som inte översätts. För de läsare som inte kan språken (jag förstår en del japanska) så är det säkert mindre kul. Oishii betyder exempelvis “utsökt” eller “delikat” och uttryck när något man äter smakar extra bra. Det finns en himla massa uttryck och seder som man tar till vid just måltiderna, lite udda men ganska kul när man väl är van vid det.

I den här delen så är det mest fokus på Sunjas söner och deras uppväxt samt livet efter atombomberna och krigets slut. Jag gillade Noa till en början då han verkade smart, och Mozasu aningen mindre. Mot slutet av den här delen så tyckte jag precis tvärtom. Noa är för stram, strävar efter kunskap och vill inte bli sedd som korean, det han i grunden är, utan som en människa. Han tror att han är mer än vad han är och förskjuter sin familj på grund av att de ljugit för honom. Mozasu däremot är en bråkstake som sätter familjen främst och strävar efter rikedom och bryr sig inte så mycket om sin bakgrund. Han är en skön typ med vänner som jag gärna hade läst mer om.

Jag tycker mindre illa om Hanzo efter atg man fått reda på mer om hans familjesituation, men det ursäktar inte hans beteende och det faktum att han är en väl dold yakuzaboss. Han utnyttjar kvinnor och tror att pengar löser alla problem.

Sista delen av boken tycker jag var den svagaste av de tre.

Jag förstår mig inte alls på Noa och det han gör i den här boken. Det känns inte alls som om det passade in i hur han blivit uppfostrad, av en troende adoptivfar, och trots att det inte nämns något om en vettig anledning så måste han varit mycket deprimerad eller sjuk för att lämna båda sina familjer på det viset. Noa var en riktig besvikelse även för läsaren.

Det är väldigt mycket fokus på sex i den här delen, vilket inte är något fel i sig, men det känns inte som om språket som används passar så bra ihop med resten av historien. Jag gillade bitarna med Mozasu, men när han blir tillsammans med Etsuko och det börjar handla om Solomon och Hana – som jag inte alls tyckte om – så tappar jag intresset för familjen. Solomons jobb och flickvän är så tråkiga att det förtar lite av nöjet. Att det skulle sluta så platt och trist!

Sunja och Kyunghee får inte alls lika stort utrymme i den här delen och det är nog anledningen till varför jag inte tyckte slutet var så bra. Boken avslutas även på ett sorgligt och otillfredsställande sätt på en kyrkogård. Att Hansu fortsätter att vara en horbock som behandlar kvinnor som skit även som gammal man känns trist, han har inte lärt sig någonting, karaktärsutveckling finns det mycket lite av i Pachinko är jag rädd.

I det stora hela så tyckte jag om de två första delarna och den sista var lite av en besvikelse.

Vaggvisa

Vaggvisa
Titel: Chanson douce
Författare:
Utgiven: 2018
Sidor: 250
Format: Ljudbok
ISBN: 9789127152502
Goodreads Betyg: 3.41
Hemmet har aldrig tidigare varit så välstädat och barnen avgudar henne. Barnfickan Louise, en äldre fransyska som valts ut med omsorg, har kommit in i deras liv och förändrat det. Tack vare henne har Myriam kunnat återuppta sin juristkarriär och hon och maken Paul lägger tacksamt sina barn i hennes händer. Lika beroende som de blir av Louises hjälp, lika instängda känner de sig efter ett tag. De märker hur hon förändras, får plötsliga vredesutbrott och dyker ibland inte alls upp, men de undviker i det längsta att konfrontera henne. I det vackra huset i Paris tionde arrondissement har ett mörker sipprat in och nedräkningen mot en katastrof har tagit sin början. Paris blir ett mikrokosmos där klass, etnicitet och skillnaden mellan förort och innerstad tydligt framträder. Romanen genomsyras även av konflikten i det moderna föräldraskapet, hur kombinera barn, arbete och ett ständigt dåligt samvete?

Hur den här - i mina ögon - mediokra boken har blivit nominerad till årets bok förstår jag inte alls. Jag satt och väntade på någon form av tillfredsställande svar på frågan om varför den här personen gjort de små barnen illa, men fick inget. Jag drar hela tiden paralleller till de verkliga morden i Arboga 2008 och då känns den här historien inte alls lika extrem. Verkligheten är så mycket värre.

Boken är i stort sett en lång uppbyggnad till ingenting. I många mordfall så finns det inget vettigt motiv, men sådana fall gör inga bra böcker heller, för vem vill plåga sig själv genom att läsa om meningslösa och påhittade hemskheter? Förutom allt detta så får vi en rätt långtråkig bakgrundshistoria berättad för oss och familjen är inte någon familj man hade velat läsa om, om det inte vore för morden. Ingenting i Louise bakgrund frambringade något annat än fler frågor och i slutet så ger författaren inga svar. En spänningsroman utan spänning tyvärr.

Små eldar överallt

Little Fires Everywhere
Titel: Little Fires Everywhere
Författare:
Utgiven: 2019
Sidor: 362
Format: Inbunden, Ljudbok
ISBN: 9789100177348
Goodreads Betyg: 4.12
Det brinner i det idylliska villasamhället Shaker Heights. Elena Richardson ser lågor och svart rök välla ut ur fönstren på familjens hus. Redan börjar nyfikna grannar viska om att det måste ha varit minstingen Izzy som tände på. Hur kunde allt gå så snett i en så lycklig familj som Richardsons? Och när tändes gnistan som fick Shaker Heights att sjuda av konflikter? Var det när Mia Warren flyttade in i kvarteret med tonårsdottern Pearl i släptåg? Eller började det redan vintern innan, när ett spädbarn hittades övergivet i en kartong utanför brandstationen? Små eldar överallt är en roman om hemligheter och lögner, om starka blodsband och om en moderskärlek så intensiv att den når bortom dem.

Det här är verkligen en mindre dramatisk Desperate Housewives i bokform, något jag tycker om. Jag hade nog lite för höga förväntningar på den, för den är inte riktigt så fantastisk som många har sagt. Mycket bra, men inte den bästa jag har läst på långa vägar. Jag fastnade direkt för Moody, men tyckte omgående illa om alla mödrar i boken.

För de läsare som är föräldrar så känns det kanske självklart vilka man ska hålla på i tvisten om barnen i boken. Men för mig så tycker jag att mödrarna i boken är otroligt själviska och tänker mindre på barnen än deras egna behov av att få vara mamma. Både de biologiska och adoptivföräldrarna. Ingen kan veta hur barnens liv kommer te sig oavsett vilka de växer upp med, men när domaren i boken tänker på Kung Salomo, så vet man direkt att den som sätter barnets liv före sitt eget är den sanna modern. Nu blev ingen tvungen att göra det valet i boken, så vem som hade mest rätt eller minst fel fick man aldrig veta - något jag störde mig ganska rejält på.

Det är trots det en riktig bladvändare och jag älskar hur den är skriven, även om det tog ett tag innan jag förstod att den inte utspelade sig i nutid. En helt klart läsvärd bok som jag kan rekommendera om man tycker om familjerelationer och hemligheter.

Om det här ska bli en tv-serie så hoppas jag att man får ett mindre påskyndat slut, för det gick väldigt fort på slutet och det kändes på tok för öppet för min smak.