
Precis som med de tidigare delarna i Gärdet-serien så drogs jag in direkt i berättelsen och släppte inte taget förrän sista sidan. Jag fastnade särskilt för den där blandningen av vemod och värme som Fagerlund är så skicklig på att förmedla. Hon har ett så trevligt sätt att skriva på som är både lättläst och följsamt, samtidigt som det är mycket känslor mellan raderna.
Det jag tyckte mest om var hur mycket jag känner med karaktärerna. Glädje, sorg och hopp vävdes samman på ett sätt som gjorde läsningen både trygg och berörande. Det är en sådan bok som jag gärna läser långsamt för att stanna kvar längre och som jag har svårt att lägga ifrån mig. Just den här boken utspelar sig inte mycket på Gärdet, men det här är trots det den bästa boken i serien. Ett fint avslut på en serie som jag helst inte vill ska avslutas! Rekommenderas varmt!




