Det här är en bok som jag verkligen ville tycka om – och på många sätt gjorde jag det också! Den är charmig, fantasifull och fylld av katter, magi och en smått excentrisk manlig huvudkaraktär. Men samtidigt gick det inte att skaka av sig känslan av déjà vu.

Agnes är på många sätt väldigt lik Sophie i Howl’s Moving Castle – bara att hon arbetar med katter istället för hattar. Haveloc känns som en direkt kusin till Howl, med samma flärd och mystik, och vi har både en stark syster till huvudpersonen och en häxa som gör livet svårt för de alla. Det finns till och med en butik där Haveloc kan få dörrar och fönster att leda till andra platser vid behov. Likheterna är så pass tydliga att det ibland skaver snarare än känns som en hyllning.

Samtidigt är det här en mysig och lättläst cosy fantasy. Världen är trivsam, de flesta katter är underbara och det finns en varm ton genom hela berättelsen. På tok för lite romantik dock, vilket är synd för den hade behövt lite mer av det! När boken hittar sitt eget uttryck fungerar den fint, särskilt i samspelet mellan karaktärerna och i de mer lågmälda, humoristiska scenerna.

Problemet är bara att jag hela tiden jämför. Och i jämförelsen förlorar den lite av sin egen magi. Det är en charmig bok med potential och hjärta, men som för mig aldrig riktigt lyckas kliva ur skuggan av sin tydliga inspiration.

Har man inte läst eller sett Howl’s Moving Castle så rekommenderar jag att man gör det innan man läser den här boken så att man inte ger den högre betyg än den förtjänar.