Adventskalender 2021 – Lucka 4

Adventskalendern 2021 - Lucka 4 I dagens lucka lottar David Danielsson ut sin bok ”Årstidernas växlingar”, som trots sin avsaknad av direkt julfirande lägger stor vikt vid de årstidsbundna bildspråken och metaforerna, däribland vintern. Det är en mångbottnad berättelse om utanförskap, och en skildring av medelklassens bräckliga fasad i en svensk avindustrialiserad småstad. I berättarjagets ungdom framträder en upplevelse av en längtan efter att – inifrån och ut – krossa ytskiktet i jakt på en mer autentisk upplevelse av livet.

Årstidernas växlingar av David Danielsson

Även om jag hade försökt glömma min uppväxt gjorde den sig påmind som vore den en oönskad, påträngande och extremt ihärdig gäst. Dessa minnen, som hade legat vid ett mörkt okänt djup i mitt inre började gradvis att stiga till ytan, som att en tyngd hade hållit dem nere under alla dessa år som hade passerat, men att den tyngden nu hade avlägsnats.

HÄR TÄVLAR DU:

Gå in på @Bokbesatt och tävla i dagens lucka där.

Den här luckan är öppen fram till och med 23:59 ikväll. Tävlingsregler hittar ni här.

Ljuset vid världens ände

Ljuset vid världens ände
Originaltitel: Ljuset vid världens ände
Författare:
Förlag:
Utgiven: 2019
Sidor: 112
Format: Pocket
ISBN: 9789198481204
Goodreadsbetyg: 0.00
Vårens dofter blandades med den fräna lukten från cigarett röken och han kupade den ena handen ovanför ögonbrynen för att inte bländas för mycket av solen, som alltid tycktes vara som starkast när den var på väg ner i horisonten - Robin brukade likna den vid ett försvinnande ljus vid världens ände innan natten, den som ibland upplevdes som så plågsamt lång, rentav ändlös, bredde ut sig över världen och sedan blev det, för många men inte alla människor, dag igen och på det här viset fortsatte allting i en cykel som inte föreföll ha något slut. Ljuset vid världens ände utgörs av ett antal levnadsskildringar som vävs samman till en mörk, okonventionell deckare med existentiella undertoner. Dominoeffekten är ett viktigt tema i de olika berättelserna som i huvudsak är förlagda till Västra Götaland och sträcker sig från Göteborgs havsnära stadsdelar till de öde landsvägarna och orterna som utgör de vidsträckta landskap vars slut markeras av de norra och nordöstra länsgränserna.

Det här är ingen lättsam bok och därför tycker jag att den bör läsas mer än en gång, vilket man lätt hinner då den är på ca 100 sidor. Själv gillade jag att läsa om Rasmus mest, men så dras jag till det mörka hos människor, det som inte går att förklara.

Det är helt klart en välskriven bok som är svår att lägga ifrån sig, speciellt då jag fastnar för vissa karaktärer. Existentiella frågor går dock över huvudet på mig – en person som valt att leva i nuet och inte lägger tid på att tänka på vare sig det förgångna eller framtiden. Det finns värre saker än att dö och att föra mina gener vidare är inget jag känner mig manad till heller. Men det sagt så är det här en bok som får en att stanna upp och tänka till. Det är alltid ett plus.

Jag gillar även att David tagit med en Soprano-referens då det ofta är så med böcker och serier som inte är övertydliga i sitt berättande. Läsaren eller tittaren kan helt enkelt missa poängen om man inte ser mellan raderna. Det är svårt om man – som jag – försöker hålla en objektiv syn på det mesta, men i slutändan så är läsning subjektiv och upplevelsen baseras på mina egna livserfarenheter och känslor. Jag är inget stort fan av Sopranos, men tycker att det är en fantastisk serie ändå.

Det som drar ner betyget för min del är de otroligt långa meningarna som skulle fått min svenskalärare att gå i taket. Jag räknade ett flertal gånger till över hundra ord innan slutpunkt. Vilket – för mig – försvårande läsningen och gjorde mig trött i huvudet i inledningen av boken. Själv älskar jag att skriva långa meningar med bindestreck, komma och semikolon, men för läsaren så är det viktigt att hålla sig kort. Ett bra exempel är baksidestexten till boken som ni ser ovan, läs den i huvudet en gång och se om ni kommer ihåg hur meningen började när ni kommer till slutet. Det kan vara ett medvetet sätt att skapa en viss stämning, men för mig gör det att jag tappar tråden och har svårt att ta mig vidare – för att jag måste läsa om meningar ett par gånger. Och jag har inga lässvårigheter annars.

En annan sak är att vissa kapitel kretsar kring namngivna karaktärer och andra om icke namngivna, exempelvis Han, Hon och Pojken, vilket gjorde det svårare att skilja dem åt och få någon form av tidsuppfattning. Det speciella med boken är hur de olika personerna och händelserna vävs samman och när jag inte vet vem som är vem, så är det som om någon ställt en bricka fel och dominoeffekten uteblir.

Bortsett från det jag nämnt så är Ljuset vid världens ände en läsvärd bok och en stark debut som jag som sagt har läst om två gånger.