Inläggen innehåller reklam genom annonslänkar för Bokus.

20130807-120234.jpg

A Clockwork orange av Anthony Burgess

Det gör ont att ha en kropp i alla fall om du råkar röra dig på fel gata, på fel sätt, i Anthony Burgess stålhättehårda A Clockwork Orange, romanen som en gång myntade termen ultravåld.

Burgess tar oss med på en resa in i en mardrömslik framtid där våldsbesatta gäng styr över den nattliga staden. Han skrev boken efter att hans fru rånats och misshandlats av desertörer från den amerikanska armén i ett mörklagt London under kriget. Vreden över händelsen fick Burgess att reflektera över den mänskliga friheten: Hur fri kan människan tillåta sig att vara när hon också känner sina onda krafter? Och å andra sidan, vad är priset för en inskränkning av friheten?

Filmen såg jag innan jag läste boken, ville läsa boken enbart för detta och att den här utgåvan innehöll det 21:a kapitlet – som inte var med i filmen för att det var för orealistiskt med en sociopat som i slutet vill bli en bättre människa av egen fri vilja istället för att gå tillbaka till sin gamla livsstil.

Tyvärr så känns boken halvt oläslig pga översättningen även med ordlista på slutet. Det är för jobbigt att kolla upp var och vartannat ord, boken blir bara dryg och jobbig när man behåller det här språket så gott som intakt.

“Normala” läsare skulle aldrig orka slutföra en sån bok så varför inte göra boken mer lättläst så att fler kan ta del av den? Jag kom igenom boken på någon timme men då fattade jag inte mycket av handlingen till och från trots att jag lärt mig en del av orden utantill på slutet.

Jag rekommenderar verkligen inte den här boken, trots att jag gillar handlingen (våld, sex & tortyr är väl alltid intressant?) så är det inte en kul bok att läsa pga språket och översättningen.

betygbetygbetygbetygbetyg0

A Clockwork orange | Anthony Burgess | 188 s. | Recensionsex från Modernista. | 2012