Inläggen innehåller reklam genom annonslänkar för Bokus & Storytel.

Inga kelgrisar, inga styvbarn

140612-05

Inga kelgrisar, inga styvbarn av Cia Sigesgård

Ett typiskt hyreshus. En trappuppgång med fyra lägenheter. På utsidan liknar det gula tegelstenshuset en folkhemsidyll, men innanför väggarna lurar ondskan.

Astrid har alltid vetat att det var något fel på hennes son. Ingen trodde henne. De sade att hon var en dålig mor. Att det var henne det var fel på. Men ingen visste det som Astrid visste. För de hemliga gästerna som plötsligt börjar dyka upp kan hon berätta sanningen om vad som hände Caroline och de andra.

Någon gör inbrott i Annas lägenhet. Ingen tror henne. De säger att hon inbillar sig. Anna har ju alltid varit annorlunda. Speciell, som Kristoffer sade. En enda person tar henne på allvar.

Långsamt förs läsaren djupare in i husets hjärta där skuld, vrede och galenskap brottas med hopp och naivitet, och där alla inblandades tillvaro redan står på ända. Samtidigt sänker sig en stank av förruttnelse över byggnaden. En stank av ruttnande lik.

Jag hade inte turen att få hem boken ihop med en mjukisråtta vilket jag grämer mig något enormt för. Tänk att få läsa boken ihop med en råtta! Genialiskt! Men jag fick boken innan den hade gått till tryck och läste ut den direkt. Den kretsar kring de boende i ett hyreshus, det låter simpelt, men är långt ifrån det. Lite extra spännande blir det att få läsa om då författarinnan själv länge varit fastighetsförvaltare.

För att gå rakt på sak så älskade jag den här debutromanen! Det är verkligen en psykologisk folkhemsrysare med så perfekt hemska beskrivningar att jag jublar inombords. Jag fastade redan efter ett par sidor och Astrids umgänge med råttorna är något jag kommer att komma ihåg länge. Det känns som en bok som jag önskar att jag hade skrivit själv, så bra är den. Anna är så lätt att identifiera sig med att man blir mörkrädd.

Det här är en bok som jag rekommenderar alla att läsa – eller kanske inte de mest äckelmagade då. Enda anledningen till att den inte får full pott är att jag inte var helt nöjd med slutet, samt att den var för kort. Nu hoppas jag att det kommer fler böcker från Cia, så att jag får möjlighet att sätta en 5:a nästa gång.

betygbetygbetygbetygbetyg
Inga kelgrisar, inga styvbarn | Cia Sigesgård | 391 s. | Recensionsex från Kalla Kulor Förlag | 2014

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.