B O K B E S A T T
Inläggen innehåller reklam genom annonslänkar för Bokus.

Kungens fånge

170918-10

Kungens fånge av Victoria Aveyard

I tredje delen av Victoria Aveyards Röd drottning-serie prövas lojaliteter på alla sidor.

Mare Barrow är fånge, maktlös utan sin blixtförmåga, hemsökt av de förödande misstag hon begått. Hon lever på nåder av den förrädiske unge man som hon en gång älskade, Maven Calore. Numera är han kung, och han fortsätter att väva sin döda mors nät för att behålla kontrollen över sitt rike – och över sin fånge. Samtidigt fortsätter Mares gäng av blandblodiga och röda att organisera sig, träna och expandera. De förbereder sig för krig. Och Cal, prinsen som befinner sig i exil och har sitt eget romantiska intresse av Mare, är beredd att göra allt för att få henne tillbaka. När blod ställs mot blod, förmåga mot förmåga, finns det kanske inte någon kvar som kan släcka elden – och Norta, så som Mare känner det, riskerar att förtäras…

Just den här bokserien har jag inte alls varit lika förtjust i som andra i samma genre, mycket på grund av de ganska så lama huvudpersonerna. Det krävs lite mer än att man kan kontrollera elektricitet och skjuta blixtar för att vara intressant…

Men i den här boken så börjar jag äntligen att tycka om Mare. Hon blir så mycket större i min bok när hon tar för sig och inte behöver gömma sig hela tiden. Det andra största minuset är kärleksintresset Cal, som trots att han bokstavligt talat är het, är väldigt tråkig. Så fruktansvärt tråkig att jag inte förstår vad Mare ska ha varken honom eller hans lillebror till.

Allt detta drar ner mitt intresse totalt, men jag gillar hur den här boken var skriven. Här händer det äntligen lite grejer och jag hoppas verkligen att det kommer en fjärde bok snart så att vi får se hur det här ska sluta!

betygbetygbetygbetygbetyg

Titel: Kungens fånge | Originaltitel: King’s Cage | Författare: Victoria Aveyard | Serie: Röd drottning-serien #3 | Genre: Fantasy, Science Fiction, Unga Vuxna, YA | Förlag: Modernista | Format: Inbunden | Sidantal: 511 | Utgivningsår: 2017 | Köp boken: Bokus

Midnattskronan

Crown of Midnight

Midnattskronan av Sarah J. Maas

En lönnmördares lojaliteter är alltid ställda under tvivel. Men ­hennes hjärta vacklar aldrig.

Artonåriga Celaena Sardothien är skarp, modig och vacker. En fulländad förförerska och den bästa lönnmördare hennes värld någonsin skådat. Men även om hon vunnit kungens lönnmördartävling och därmed blivit hans kämpe, har hon varken friheten att fatta sina egna beslut eller att följa sitt hjärta.

Endoviers hemska saltgruvor, där hon hölls som slavarbetare före tävlingen, var ingenting för henne jämfört med hur det är att leva bunden till sin värsta fiende – en kung vars styre är så ondskefullt att det tycks omöjligt att utmana. Celaena ställs inför hopplösa val. Ska hon utföra kallblodiga mord för mannen hon hatar? Eller riskera att skicka dem hon älskar i döden?

Hon måste välja vad hon ska slåss för: sin överlevnad, sin kärlek eller rikets framtid. För en lönnmördare kan inte få allt. Och om hon ändå försöker riskerar hon att gå under.

Jag blev verkligen förtjust i Celaena och Endovier efter första boken. Trots att jag varken gillar playboys och tysta, starka män som inte vågar prata om sina känslor, så plöjde jag igenom Midnattskronan på en kväll. Det är en solklar sträckläsarbok som är omöjlig att lägga ifrån sig när man väl har börjat! Jag är extra förtjust i kvinnor med oanade krafter som bara är sådär extra mycket bättre än alla män i hennes närhet. Verkligen girl power i sin yttersta form.

Sista biten av boken så störde jag mig något enormt på Celaena och hennes vrede gentemot en person som hon uppenbarligen älskar. ”Sveket” tycker jag inte var något att bli så arg och sårad av, speciellt inte då det inte var personens fel egentligen. Nä, hon betedde sig ytterst illa och det kändes inte helt logiskt av henne som person.  Bortsett från den delen så var det en riktigt bra uppföljare och jag ser fram emot bok tre!

Jag läste boken ”Crown of Midnight” på engelska.

betygbetygbetygbetygbetyg

Titel: Midnattskronan | Originaltitel: Crown of Midnight | Författare: Sarah J. Maas | Serie: Glastronen #2 Genre: Ungdom | Förlag: Modernista | Format: Inbunden | Sidantal: 415 | Utgivningsår: 2017 | Köp boken: Bokus

De sista änglarna

160430-13

De sista änglarna av Mattias Kuldkepp

De sista änglarna är berättelsen om Joanne, Inés och Richard, som tvingas samman av ödets vindar. En inre och en yttre resa påbörjas i deras strävan efter svar – svar som de desperat behöver för att förstå sig själva och för att undvika undergångens brant.

Tvillingarna Joanne och Inés är inte som andra. De har aldrig träffats eller talat med varandra, men ändå är deras öden sammansvetsade sedan födseln. De är de sista änglarna. Falskt anklagade för mord slits de från sina invanda liv och kastas ut i en svårbegriplig tillvaro där de måste kämpa för sin överlevnad.
Utanför Albuquerque i New Mexico sker samtidigt en hemsk flygplansolycka. Endast en person överlever, en okänd man som fångas på bild strax innan han försvinner spårlöst. Men vem är han? Den desillusionerade frilansjournalisten Richard Carter är säker på att han sett den okände överlevaren tidigare och beslutar sig för att göra sitt livs scoop.
Historierna om Joanne, Inés och Richard vävs samman i deras försök att finna svar, svar som de är i desperat behov av, för tiden är knapp. Men vem kan man lita på när marken under fötterna är satt i gungning?
Det tog ett tag för mig att läsa ut boken – trots att den var väldigt lättläst och det gick verkligen snabbt att komma in i handlingen – för att jag varit dålig på att läsa klart böcker nu på sistone. Nu fick jag dock tummen ur och läste igenom hela boken i ett nafs. Det var verkligen inte svårt för boken är full av dialog och handlingen flyter på nästan helt utan avbrott vilket är ovanligt. Visst kändes det lite udda att läsa en svensk bok som enbart kretsar kring icke svenskar och utspelar sig utanför Sveriges gränser. Språket känns även det amerikanskt i sig, hur de uttrycker sig. Exempelvis så säger man väl aldrig i svenskan att någon kan ”gå och knulla dig själv” när man översätter ”go fuck yourself”? Planer på att ge ut den utomlands? Den är oavsett väldigt bra skriven och verkligen på det sätt jag tycker är skönast att läsa.
Jag tyckte mycket om de båda kvinnliga huvudrollerna, Joanne och Inés, men aningen mer om Inés. Som jag ärligt talat ville läsa mer om och därför inte var så värst glad över att hon inte fick lika stort utrymme som Joanne på slutet. Något annat som jag var glad över var att här hoppade man inte fram och tillbaka i tiden utan att berätta vilket år och dag det gällde innan nästa kapitel började. Så skönt att slippa gissa. Fast det kändes lite tråkigt att man tappade så mycket tid mot slutet av boken och jag hade hemskt gärna läst något kapitel till om hur Inés och Johannes fick till det, innan vi hoppade nästan 20 år framåt i tiden.
Jag kanske bör nämna originaltiteln också, för De sista änglarna låter så mycket bättre än Efter branden i Sodom. Mest på grund av att det inte låter lika religiöst (änglar figurerar ju överallt numera inte enbart inom kristendomen), för både jag och många andra skyr religion som pesten och skulle säkert ha missat att läsa boken om vi såg den på hyllorna under det gamla namnet. Men änglar är spännande att läsa om, speciellt den här nya sortens änglar och demoner. Jag var faktiskt väldigt förvånad över hur intresserad jag var och hade gärna läst mer om hela mytologin i sig eftersom den inte alls överensstämmer med det jag läst om ämnet tidigare. Väldigt spännande skulle jag säga. Det är för övrigt långt ifrån en förutsägbar bok, man vet inte alls vad som ska hända och även fast jag inte gillar allt oförutsett så blir det som sagt väldigt spännande.
Det här är helt enkelt en bok som lyckas med att berätta en historia om bibliska väsen utan att göra det till en bok om religion i sig, det är riktigt bra gjort! Jag tyckte verkligen om De sista änglarna och rekommenderar den varmt som sommarläsning!
Kul att få läsa ännu en bok från en lokal författare. Jag bor ju också i Sollentuna/Helenelund och har annars bara läst Elisabet Nemerts böcker. Får se om jag kan få tag på fler böcker eller noveller av Mattias framöver…

Tack Ragnarök Förlag & Mattias för recensionsexemplaret.

betygbetygbetygbetygbetyg

Titel: De sista änglarna (Efter branden i Sodom) | Författare: Mattias Kuldkepp | Genre: Fantasy, Spänning, Övernaturligt | Förlag: Ragnarök Förlag | Format: Inbunden, Recex | Sidantal: 369 | Utgivningsår: 2016

Glastronen

Glastronen av Sarah J. Maas

Lönnmördare, palatsintriger, magi och romanser. Vad mer kan man begära?

I kungadömet Adarlan – där magi och gamla seder förbjudits, och där härskaren styr med järnhand – kallas landets främsta lönnmördare, 18-åriga Celaena Sardothien, till rikets vackra, skimrande glasslott.

Hon reser dit, inte för att mörda kungen, utan för att vinna sin frihet. Om Celaena besegrar tjugotre motståndare i en tävling – mördare, tjuvar och soldater – blir hon frigiven från fängelset och kommer att få tjäna som kungens kämpe.

Kronprinsen, Dorian Havilliard, kommer att utmana henne. Kaptenen för livgardet, Chaol Västfall, kommer att träna henne. Och båda kommer att försöka vinna hennes hjärta. Men något ondskefullt ruvar i glasslottet, något som är där i syfte att döda.

Celaenas kamp för sin frihet övergår till en kamp för överlevnad, till ett desperat försök att förgöra de mörka krafterna innan de utplånar hela hennes värld.

Det här är en bok i min smak, den har lite av varje och har en handling som jag tycker flyter på bra. Celaena är en intressant karaktär som inte får leva ut riktigt i den här boken av uppenbara anledningar. Vi får hoppas att hon får visa vad hon går för i kommande böcker. En sak jag inte förstår mig på är romantiken i boken, varför Chaol är intressant bland annat. Han är en ganska platt karaktär och väldigt mesig när det kommer till kvinnor. Dorian är hans raka motsats, men inte heller där så förstår jag tjusningen (okej båda tycker om böcker vilket är ett plus, men annars?) utan det verkar mest vara det yttre som lockar. Jag tror att boken hade varit ännu bättre utan romantik tills dess att man lärt känna karaktärerna bättre.

Handlingen i boken påminner en del om Hungerspelen och Divergent i och med träningen och prövningarna, men har även vissa likheter med Röd drottning. Nu tycker jag betydligt bättre om Celaena än både Tris och Mere (svårt att slå Katniss) då hon verkar ha betydligt bättre självförtroende och då hon inte har någon familj så gör det henne mer känslokall och trovärdig som lönnmördare. Jag hade som sagt gärna fått veta mer om de andras personligheter och varför de är som de är, kungen och drottningen till exempel förstår jag mig inte riktigt på. Varför utrotades allt som hade med magi att göra? Det känns som om det finns många lösa trådar i behov av att knytas samman. Det här är förvisso bara en bok av många av samma författare, så jag ser fram emot fortsättningen.

Jag måste rikta lite kritik till översättarna tyvärr, det känns inte som om de har översatt vissa ord på ett korrekt sätt. Alltså inte ersätt det engelska ordet med ett passande svenskt ord utan bara översatt det ordagrant. Det gör att jag som läsare kom av mig flera gånger. Samt att man i modern tid väljer att översätta namn bara för att det är fantasy tycker jag är beklagligt, det låter så mycket bättre med namn och orter på originalspråket om det är engelska. Om Modernista läser detta så ställer jag gärna upp på att korrekturläsa böcker som denna innan publicering – eller ge den till någon annan bokbloggare som har koll – för det känns inte som om någon har kritiskt granskat översättningen ordentligt. Många svenska översättningar står och faller på just detta, vilket är anledningen till varför så många väljer att köpa böckerna på engelska. Måste förstås säga att det är mycket av boken som är bra översatt, men just de här enstaka orden, meningarna och namnen gör att det känns som en dålig översättning, det är inte lätt att översätta – jag vet – jag har översatt en hel del i mina dar.

Slutligen så vill jag säga att jag inte direkt blev besviken, men så hade jag inga höga förväntningar heller. Jag tycker om Celaena och Nehemia, men inte fler än så. Det finns inga fantastiska killar i boken att bli upp över öronen i heller, men jag tycker inte att Celaena behöver någon romantik ärligt talat. Hon bör hålla sig till att ha ihjäl folk och monster, utrota ondskan. Det gör hon trots allt allra bäst!

Tack Modernista för recensionsexemplaret.

betygbetygbetygbetygbetyg

Titel: Glastronen | Serie: Glastronen #1 | Författare: Sarah J. Maas | Genre: Fantasy, Science fiction, Tonår, Unga vuxna | Förlag: Modernista | Format: Inbunden, Recex | Sidantal: 400 | Utgivningsår: 2016

Röd drottning

Röd drottning av Victoria Aveyard

I sjuttonåriga Mare Barrows värld är samhället inte uppdelat efter klass, religion, ras eller kön, utan efter blod.

De silverblodiga – de silvriga – är supermänniskor med häpnadsväckande förmågor, som regerar över de vanliga röda och använder dem som soldater, arbetare och tjänare.

Mare hör till den röda delen av befolkningen och ser inga tecken på att den världsordning hon växt upp med någonsin kommer att rubbas. Men när hon genom en ödets nyck börjar arbeta som tjänare vid det kungliga Solpalatset förändrats allt. Till sin egen och hovfolkets stora förvåning upptäcker Mare att hon själv besitter en unik och dödlig förmåga, trots sitt röda blod.

Kung Tiberias inser snart att Mare utgör ett hot mot den maktbalans hans rike vilar på. Men medan han smider en plan för att oskadliggöra Mare ser hon en möjlighet att krossa silverregimen inifrån – och öppna dörren till en ny värld. Samtidigt har hennes hjärta börjat dra henne åt helt fel håll…

Röd drottning är som en mer intressant Divergent (eller Hungerspelen, men jag föredrar Hungerspelen framför Divergent.) Böckerna är lika på så sätt att det är en framtidsvision där människor är uppdelade i olika grupper och en person tar på sig ansvaret med att förändra världen. Jag föredrar dock alltid när huvudpersonerna har övernaturliga krafter och inte är alltför mjäkiga och känslosamma, vilket Mare tack och lov inte är. Hon är rättfram och det uppskattas verkligen.

Själva boken börjar lite segt och man får veta lite om hur den här världen fungerar, vad personer med olika krafter kallas bland annat. Men det är tråkigt att Aveyard inte berättar varför världen är som den är, då det är det mest intressanta med boken. Något annat jag tycker var lite dåligt skrivet var twisten på slutet. Den var väldigt förutsägbar då ledtrådarna till detta upprepas mer än en gång (det kändes tjatigt till och med) innan det stora avslöjandet.

Egentligen är jag inte förtjust i allt för mycket text om hur minsta sten ser ut på gatan i bokens universum, men i Röd Drottning så får man verkligen ingen klar bild av hur allt ser ut. Efter att jag läst boken så kan inte inte för allt i världen komma ihåg hur personerna såg ut. Det är inte bra.

Med det sagt så är det en bra bok, helt klart läsvärd. Den är säkert mycket bättre om man inte har läst böcker som liknar denna tidigare förstås. Många intressanta karaktärer som jag hoppas får större utrymme i nästa bok och att man får veta mer om världen som sådan. Är väldigt intresserad av de andra länderna som vi inte fått veta så mycket om hittills.

Uppföljaren Glass sword har precis kommit ut på engelska och jag vill väldigt gärna läsa fortsättningen!

Tack Modernista för recensionsexemplaret.

betygbetygbetygbetygbetyg
Titel: Röd drottning | Serie: Röd drottning-serien #1 | Författare: Victoria Aveyard | Genre: Fantasy, Science Fiction, Unga Vuxna, YA | Förlag: Modernista | Format: Inbunden, Recex | Sidantal: 384 | Utgivningsår: 2015

Cinder

Cinder-marissa-meyer

Cinder av Marissa Meyer

Människor och androider trängs på de stökiga gatorna i Nya Beijing. En dödlig pest plågar befolkningen. Från rymden övervakas de av ett hänsynslöst månfolk, som väntar på att sätta sina planer i verket. Ingen vet att Jordens öde hänger på en enda flicka…

Cinder, begåvad mekaniker till yrket, är en cyborg. Hon är en andra klassens medborgare med ett mystiskt förflutet, vars styvmamma klandrar henne för hennes styvsysters sjukdom. Men när den snygge prins Kai kommer in i hennes liv upptäcker hon plötsligt att hon hamnat mitt i en intergalaktisk kamp, och samtidigt dragits in i en förbjuden attraktion.

Cinder slits, i denna futuristiska version av Ask­unge­sagan, mellan plikt och frihet, lojalitet och förräderi, och tvingas nu gräva fram hemligheter ur sitt förflutna om hennes värld ska ha en framtid.

Skeptisk till den här nya världen var jag garanterat redan innan jag började läsa. Den påminner mig en hel del om The Silver Metal Lover & Metallic Love av Tanith Lee, fast med en twist. Cinder är otroligt bra skriven och jag kunde inte lägga ifrån mig boken utan läste ut den i ett svep. Jag hade förväntat mig mer Askungen-referenser men tycker ärligt talat att de inte behövs, de är överflödiga för storyn står bra på sina egna ben (konstgjorda eller ej.)

Det enda som jag inte riktigt förstod mig på är hur alla ser ut, det beskrivs en del, men inte tillräckligt. Har Cinder ett asiatiskt utseende fast hon inte är från Nya Beijing? Jag blev smått förvånad över vissa delar i boken där det kändes lite som i Mockinjay – varför gör man så mot sina karaktärer? Det kändes inte befogat och bara onödigt. Jag kommer dock att sätta tänderna i uppföljaren Scarlet så fort jag bara kan för det här är precis det jag älskar att läsa. En av de bättre böckerna jag har läst i år!

betygbetygbetygbetygbetyg
Cinder | Marissa Meyer | 336 s. | Modernista | 2015

Själlös

Själlös av Gail Carriger

En ångande steampunk-roman fylld av spänning, romantik, humor, luftskepp, bläckfiskar och bakelser.

Att vara Alexia Tarabotti i det viktorianska London är inte det lättaste. För det första har hon ingen själ. För det andra är hon redan tjugofem år och fortfarande ungmö ett faktum som inte blir bättre av att hon är rejält kurvig, frispråkig och värst av allt halv­italienska. Men detta är bara början på Alexias problem. Döda vampyrer, alldeles för stiliga varulvar och hemliga sällskap är snart vardagsmat och frågorna hopar sig:

Är hennes själlösa förmågor verkligen en tillgång? Vem är fienden egentligen? Och viktigast av allt: Finns det te?

Det tog ett tag att komma in i boken, den börjar lite abrupt med en fest och vi får stöta bekantskap med den underbara Alexia då hon gör det hon gör bäst, hamnar i onåd med den övernaturliga världen. Jag föll pladask för den Mr Darcy-bistra Lord Maccon.

Skönt att man får hålla lite på varulvarna nu istället för all denna Vampyr-hysteria. Det finns mycket sådant i boken också så ingen kommer bli missnöjd.

Det här var en fantastisk upplevelse, med allt jag älskar i det viktorianska england fast även med allt jag älskar i fantasy och romance. Vampyrer, varulvar, övernaturliga, heta möten, missförstånd och en massa te och bakelser.

Kunde inte sluta läsa när jag väl fastnat och jag måste bara läsa fortsättningen (skulle vilja ha Chanslös som inbunden men lite sent att be om recensionsex på den kanske…) så fort jag kan få tag på den. Det här är en bokserie ni måste ge en chans om ni inte redan gjort det. Speciellt om ni inte varit förtjusta i kostymdraman tidigare för att det är stelt och för gammalmodigt. Här har ni en bok som är allt annat än det!

Stor eloge till formgivarna av omslaget och ryggen. Snyggt gjort! En av de snyggaste böckerna i min hylla.

Jag är så nära att sätta en femma för jag älskade verkligen den här boken, men den har ett stort problem. Den hade gärna fått vara 300 sidor längre!

betygbetygbetygbetygbetyg

Själlös | Gail Carriger | 364 s. | Recensionsex från Styxx Fantasy. | 2012

Ett paket från Modernista



Blev jätteglad när jag fick hem ett paket med boken Drömgångare av Samantha Shannon, en bok jag inte hört talas om tidigare men nu när jag läst om den så passar den ju mig perfekt! Övernaturliga förmågor, kvinnlig huvudperson, utspelar sig i en mycket annorlunda framtid, fantasy & sci-fi.

Spännande helt klart. Hösten är full av bra böcker och den här kommer jag sätta tänderna i snart. Tack Modernista!

Paige Mahoney vet inte själv gränserna för sin förmåga. Hotad i en kontroll i t-banan råkar hon döda en vakt. Att undkomma kommer i princip att vara omöjligt. Ingen är efterlyst av Scion särskilt länge.

Året är 2059. Det är tvåhundra år sedan Scion inrättades i Storbritannien; som ett säkerhetssystem, men alla vet vad det i själva verket är – en ockupationsmakt, ett växande imperium.

Sedan hon var 16 har Paige arbetat åt Jaxon Hall i Londons kriminella undre värld. Hennes jobb är att skaffa information genom att bryta sig in i folks medvetanden. Paige är nämligen klärvoajant och därtill av en ytterst sällsynt sort: hon är drömgångare. Enligt Scion begår hon högförräderi bara genom att finnas till.

Exakt hur åtråvärd hon är för sin fiende kommer hon tids nog att bli varse.