Tag Archives: Romantik

Inläggen innehåller reklam genom annonslänkar för Bokus & Storytel.

Feelgoodfestivalen 2018

Jag hade turen och nöjet att få åka med fina Kim (BokViskerskan) från Älvsjö till Mariefred, men vi hamnade i värsta sortens åskväder på vägen ner. Regnet öste ner och vindrutetorkarna var inställda på max annars hade man knappt sett vägen. Parkeringsplatserna runt Gripsholms värdshus var få, men vi fick tag på en plats en liten bit bort. Inte så bra när man glömt att ta med sig ett paraply!

Under dagen så skrev jag ner mycket av det vi fick höra i min rosa anteckningsbok och när jag renskrev allt på datorn så hade jag fått ihop hela 1450 ord. Nu kommer jag inte att ta med allt här, utan enbart sammanfatta seminarierna baserat på mina anteckningar. Så får vi se om ni som var där känner igen er 😉

Vi hann inte med alla seminarium då vi var med på skrivarskolan, men den var verkligen intressant och kommer att få ett eget inlägg. Så håll utkik efter det!

Vi hade inte turen att få sitta i den finare festsalen med grupp 1, så det blev mycket spring fram och tillbaka mellan de båda husen under dagen.

Livet börjar vid 50!

Kerstin Särneö (moderator) med Eva Swedenmark, Marianne Cedervall och Åsa Hellberg.

I deras böcker får femtioplussarna glänsa, lösa mord och bli förälskade igen. Jag fastnade direkt för uttrycket krak, kvinnors rätt att knulla, som Eva nämnde. Att kvinnorna är less på att curla vuxna karlar förstår jag så väl. Män är rätt “skrymmande” och har man inte vunnit på livets lotteri och fått tag på en av de få fantastiska män som finns, då kan man lika gärna skita i det. Oavsett om man är 30 eller 50+. Livet är för kort för att slösa bort det. Man ska satsa på sig själv och leva i nuet! En av mina favoritfilmer (och böcker) nämns också, Stekta Gröna Tomater. Det handlar om sjukdom, olyckor och mord, men är ändå sådär mysigt och fint samtidigt som den har en allvarlig underton.

Sen är det ju ofta så att när man kommit till en viss ålder så minns man ungdomen som betydligt roligare än den faktiskt var. Man ska inte stirra sig blind på åldern i böcker, för även om de skriver om yngre karaktärer så kan det hända att de får en del av författarens egen livserfarenhet i processen och då blir de i slutändan som “små tanter”. En 25-åring med en 50-årings sinne.

”Feelgood är inte bara socker.” – Eva Swedenmark.

“Det var inte så jävla kul förr heller!” – Åsa Hellberg.

Författarlivet – bara glamour?

Anna Levahn (moderator) med Anette Haaland, Anna Fredriksson och Birgitta Bergin.

Vad händer egentligen efter genombrottet? Det svarade bland annat den tidigare manusförfattaren Anna på (som skrivit manus till Rederier, Pelle Svanslös julkalendern och Tjenare Kungen.) Hon är van vid att vara kreativ på beställning i och med att hon jobbat med tv, men när man skriver böcker så finns det ingen att skylla på om det går dåligt. När man är manusförfattare så behöver man inte vara i fokus på samma sätt eftersom skådespelare och regissörer är de som står i rampljuset. Men jämför man de två så är det betydligt mer glamouröst med tv- och filmpremiärer.

Det blir inte så glamouröst när själva jobbet att producera en bok är långt och ganska krävande. Det finns en viss frihet kring själva skrivandet då man kan bo var man än vill i världen, men man måste vara beredd på att det är ett ganska ensamt yrke. Kraven blir även högre på en efter varje ny bok och även om det är fantastiskt med bokreleaser och liknande glamorösa tillställningar så är det inte för alla.

“Jag är en social ensamvarg.” – Birgitta Bergin.

“Förlagsmingel är det värsta som finns.” – Anette Haaland.

Location, location, location!

Pia Printz (moderator) med Anna Jansson, Åsa Hellberg och Jöns Hellsing.

Ja, hur viktig är egentligen miljön i en feelgoodroman? I skrivarskolan så fick vi höra att miljön är en viktigt karaktär i sig, en som skapar igenkänning eller känns exotisk för att vi aldrig tidigare varit där. Men alla är inte förtjusta i miljöbeskrivning. Åsa byter ofta miljö när hon eller hennes karaktärer känner sig rastlösa och lägger inte alltför mycket tid på att beskriva minsta lilla detalj då det bromsar ner handlingen för mycket. Hon tycker bäst om stadsmiljöer och de platser hon inte har varit på tidigare, besöker hon via Google maps och blandar då verklighet med fiktion. För Anna så är det småstäder som lockar mest. Men man kan även skriva om en annan tid för att på så sätt få en – annars välbekant – miljö att kännas ny och spännande.

Populära miljöer att lägga sina handlingar i har på sistone varit Gotland, strandcaféer, bokhandlar eller små öar i allmänhet. Jöns har skapat sig en egen ö, Hope Island, som han baserat på Islay i den Skotska övärlden (ligger en bit väst om Glasgow) där han ärvt en by. Just Skottland är en väldigt tacksam miljö att skriva om då det känns exotiskt, men inte ligger alltför långt från Sverige.

”Några blommiga kaffekoppar finner ni inte i mina böcker.” – Åsa Hellberg.

Efter klockan 12 så var det dags för lunch, men Skrivarskolan drog ut på tiden så vi hann knappt ta oss utanför värdshuset innan det var dags att bege sig tillbaka till nästa seminarium.

Jag slängde i mig lite strömming och potatismos medan Kims mat inte hann bli klar i tid på grund av strul med nummerlapparna, så den fick hon tråkigt nog ta med sig tillbaka. Varför man har lingon till fisk förresten? Vidrigt med sött till salt fisk, speciellt här då det var mer sylt än rårörda sådana. Nej, det skulle jag bett att slippa. Annars mycket god strömming!

Mys och Mord!

Helena Dahlgren (moderator) med Anette Haaland, Olséni & Hansen och Marianne Cedervall.

Mord kan trots allt vara ganska mysigt så länge det handlar om fiktion och feelgood-deckare. Tänk er Morden i Midsomer, svenskarnas stora sommartv-serie (om vi inte räknar med Ernst) som nu har kommit upp i 20 säsonger. Mycket på grund av de viktiga punkter man kan följa för att det ska bli feelgood:

  • Det ska inte vara mycket blod
  • Inga älskvärda djur dör
  • Det ska utspela sig i en välbekant eller idyllisk miljö
  • Ett kreativt, men – oftast – sannolikt mord

Anette berättade att hon hade velat ha med en K-pist i sin bok, men sannolikheten för att hennes karaktär skulle få tag på en sådan var så pass liten att det i slutändan blev en soft air gun istället. Annars så pratades det om allt från golfklubbor till gift som mordvapen. Att man skriver om civila huvudpersoner som råkar snubbla över mord i varje bok kanske inte låter så troligt, men det är väldigt roligt att läsa om just på grund av det osannolika. Ska man eller ska man inte avslöja mördaren tidigt i boken? Här var de lite oense om det då det kan bli ett riktigt antiklimax om läsaren inte har hängt med i svängarna.

Micke Hansen och Christina Olséni skriver tillsammans och det kan bli lite konstigt om man skriver på vardera håll. En person som den ena skriver om kanske den andra har mördat i ett kapitel tidigare. Det gäller att man tänker någorlunda likadant. När de får frågan om de har haft problem med att komma överens så svarar de att det har varit en process att komma till den punkten då man tänker så pass lika att de får ett gemensamt skrivspråk.

“Vi har inte ihjäl oskyldiga i våra böcker.”– Ohséni Hansen.

Romantik och Relationer

Ann Ljungberg (moderator) med Lina Forss, Frida Skybäck och Ewa Klingberg.

Från att ha varit lite av en okänd genre i Sverige så är romance nu så pass populärt att förlagen satsar lite extra på bra skrivna relationsromaner med fokus på romantik. Det är något speciellt med att läsa om stora känslor, om personer i olika åldrar och från olika bakgrunder som går sin egen väg, byter miljö och möter kärleken där man minst anar. Här fick vi höra hur viktigt det är att kunna skriva ur andras perspektiv, att det som skrivs inte behöver vara sant, men att det ska kännas trovärdigt. Kulturkrockar och klasskillnader är väldigt populärt att skriva om och kan ibland vara ett hinder som ska övervinnas för kärlekens skull.

Vi fick även reda på att Lina Forss kommer att skriva mer med sig själv som utgångspunkt framöver och Fridas nästa bok kommer tydligen att utspela sig i Skåne. Det ska bli spännande att se vad det blir för böcker!

“Sexscener = Skämskudde och vin.” – Ewa Klingberg.

”Författarskapet är inte ensamt. Jag har jättemånga låtsaskompisar.” – Lina Forss.

Att satsa på sin dröm

Pia Printz (moderator) med Marie-Louise Marc, Jenny Fagerlund och Anne Liljeroth.

Hur blir man egentligen författare – och vad måste man offra? För Marie-Louise så var det en uppsägning från Elle som blev starten på hennes resa till att bli författare. Hon beskrev euforin av att sedan få sitt manus antaget, men även det antiklimax då boken kom ut i butik. Det var så att säga ingen som rullade ut röda mattan, ingen bok fanns i skyltfönstret, den var knappt uppackad första dagen. Den sortens debutantblues är tydligen vanligt förekommande. Man har så stora förväntningar på författarskapet, kanske efter flera år av jobb med sitt manus. Som med Anne och hennes bok som hon skrev om hela 13 gånger innan den var klar. Det var efter en kurs i Litteraturvetenskap, kreativt skrivande som hon blev uppmuntrad till att skriva mer. Jenny var med i en tävling hos HarperCollins Nordic efter att hon blivit tipsad om att vara med och hon vann. Det gäller dock att man tar till sig av den kritik man får och gör något bra av det. Man ska aldrig ge upp! I vissa fall så kan det betyda att man måste offra en del tid med familjen.

När man väl har fått sin dröm om att bli författare uppfylld så tar det inte slut där. Nej då vill man fortsätta leva drömmen, nå ut till fler läsare, våga och skriva mer. Det får inte vara en engångsföreteelse om man vill fortsätta som författare.

De tips vi fick var att man inte ska bli ledsen för ett nej, utan istället skicka vidare och skaffa en agent om man har ett bra och unikt manus på gång. Man vinner även mycket på att var generös med tips och peppning av andra författare, att gå med i en skrivargrupp är ett bra tips om man vill ha hjälp med sina böcker.

Efter en stressig dag full med seminarier – och en liten stunds fika – så var det äntligen dags att avrunda och få sig en fin, gul kasse med böcker. (se nästa inlägg för innehållet!) Ett glas bubbel på det och lite mingel hann vi med innan det var dags att bege sig in till Skänken och middagen vi bokat in ihop med Feelgoodfredag på Facebook.

Sofia Ymén hade verkligen ordnat det fint med bokmärken vid varje plats och vi slog oss ner tillsammans med henne och flera andra författare och bokälskare från gruppen. Det var i min mening dagens höjdpunkt! Jag och Kim åt varsin räkmacka med en minst sagt udda creme brulée smaksatt med choklad. Det hade varit godare med en klassisk vanilj, men i det stora hela så var det så roligt att få prata om allt från böcker till politik och framtidsvisioner.

Det här får vi verkligen göra om! Stort tack till Printz Publishing och Christoffer Holts för att ni tog initiativ till festivalen och fick till det så bra! Jag hoppas att ni tycker att det blev så pass lyckat att det blir en festival även nästa år!

Karin bjöd även på en kort rundtur av sviten på värdshuset innan vi skulle åka hemåt. Verkligen fint inrett! Jag har hört att det spökar en hel del här dock…

Lola och pojken i huset bredvid

Lola and the Boy Next Door
Titel: Lola and the Boy Next Door
Författare:
Utgiven: 2015
Förlag:
Sidor: 287
Format: Ljudbok
ISBN: 9789176455661
Goodreads Betyg: 3.99
Lola Nolan är blivande kostymtecknare, och tycker det är bättre ju mer fantastiskt, glittrande och roligt ett klädesplagg är. Allt i hennes liv är mer eller mindre perfekt inklusive hennes snygge pojkvän - ända tills tvillingarna Calliope och Cricket Bell återvänder till kvarteret.

När Cricket, en begåvad uppfinnare, kliver ut ur sin tvillingsysters skugga och tillbaka in i Lolas liv, tvingas hon till sist handskas med de känslor hon haft för pojken i huset bredvid under hela sin uppväxt.

Lola jobbar på samma biograf som Anna från Anna och den franska kyssen och man träffar på både henne och St. Clair även denna gång fast som bikaraktärer. Jag gillar den här typen av berättande när man nämner personer från tidigare böcker även om den här räknas som fristående. Tyvärr så har Lola samma problem med killar som Anna (ajg gillade aldrig veliga St. Clair), fast här med den hemska Max - en person som jag starkt ogillade under hela läsningen - som hon hamnat i klorna hos efter att hon fått hjärtat krossat av sin barndomsvän Cricket. Det här med barndomsvänner tycker jag är en trevlig romance trope och det är självklart att man faller för en så mysig kille som Cricket i jämförelse med Max. Lite väl förutsägbart kanske, men jag tycker om det ändå. Att Anna har två pappor tycker jag var en trevlig kontrast till alla andra föräldrapar man läser om så ofta. Även hennes adoptionsbakgrund var intressant och även hennes namn. Men jag tycker att hon hade passat betydligt bättre med smeknamnet Luna med tanke på hennes fascination för månen. Det jag kanske är lite mindre förtjust i är det faktum att det än en gång handlar om en kort tjej som bara verkar falla för långa killar. Nu gillar jag också långa killar, men varför spelar längdskillnaden så stor roll? Samma sak med åldersskillnaderna i boken. Det är inget jag bryr mig om i varje fall, men så har jag en 9 år äldre pojkvän också...

Som ljudbok så tyckte jag att boken var väldigt behaglig att lyssna på, kanske lite långtråkig om man inte gör något medan man lyssnar. Men jag störde mig något enormt på att inläsaren uttalade Calliopes namn fel (sök på "How to Pronounce Calliope" om ni vill veta hur det ska uttalas.) Det är ofta uttalen jag har svårt för när jag lyssnar på böcker, men vill man ta långa promenader så är en ljudbok som denna det bästa sällskapet och en bra uppföljare till Anna och den franska kyssen.

Jag kommer hem till jul

171202-04

Jag kommer hem till jul av Joanna Bolouri

Fira jul i Skottland i en härligt romantisk komedi.

Trettioåttaåriga Emily har ett roligt jobb, härliga vänner och framför allt: en underbar lägenhet i London, som tacksamt nog ligger hundratals mil bort från hennes galna familj. Emily har också den perfekta pojkvännen, Robert. Deras förhållande har till och med nått den nivån att Emily har bestämt sig för att ta med Robert till Skottland denna jul, och presentera honom för familjen, som helst av allt bara vill se sin dotter gift.

Men en vecka innan julafton gör Robert slut, och Emily blir alldeles förstörd. Dessutom får knappt någon sömn eftersom hennes unga playboy till granne Evan envisas med att spela hög musik och ha ännu högre sex. Men Emily får en idé, och med hjälp av en månads hyra lyckas hon övertala Evan. Hon är nämligen fast besluten att ta med sig Robert till Skottland. Även om det inte är den riktige Robert…

Det är något speciellt med Skottland. Det har jag alltid tyckt och inte minst nu efter att ha sett alla säsonger av Outlander – även om de inte utspelar sig enbart i Skottland… Därför så var jag sugen på att läsa om en lite äldre kvinna som inte har varken barn eller man, men som fortfarande vill ha ett stadigt förhållande. Lite som jag själv, även om jag har en kille och bara har hunnit bli 30. Men hur som haver så tyckte jag om den här boken. Den är inte alls så värst komisk som jag hade trott av en del av texten på omslaget, men lagom mysig och rolig, så som en bra julfilm eller bok bör vara. Det här kommer garanterat att bli en perfekt julfilm i framtiden! Make it happen! Jag gillar verkligen Emily och hennes familj, samt Evan, men fastnade inte alls för hennes vänner. De kändes överflödiga och tog bort fokuset från Emily och hennes historia. Men i det stora hela så tycker jag att det var en väldigt bra bok!

betygbetygbetygbetygbetyg

Titel: Jag kommer hem till jul | Originaltitel: The Most Wonderful Time of the Year | Författare: Joanna Bolouri | Genre: Romantik | Förlag: Printz publishing | Format: Inbunden, Lånebok | Sidantal: 313 | Utgivningsår: 2017 | Köp boken: Bokus

Ingenting och allting

2c0av0u

Ingenting och allting av Nicola Yoon

Kärlek stark nog att dö för.

“Vi kanske inte kan förutsäga framtiden, men vissa saker går ändå att förutspå. Som att jag kommer att bli kär i Olly. Och att det kommer att sluta i katastrof.”

Maddy lider av en extremt ovanlig sjukdom som i princip innebär att hon är allergisk mot världen. På sjutton år har hon aldrig varit utanför huset. Hon fördriver sina dagar med att plugga på distans, umgås med sin mamma och sköterskan Carla och läser mängder av böcker.

Så en dag flyttar den jämnårige Olly in i huset bredvid – svartklädd, graciös som en katt och med ögon blåa som Atlanten. Fascinerade betraktar de varandra från varsitt fönster. Men när de börjar chatta och lär känna varandra på riktigt inser Maddy att hon måste få träffa honom, vilka riskerna än är. För vad är egentligen livet värt om man aldrig får veta hur det är att älska någon på riktigt?

Det här var verkligen en bok för mig, en person som vägrade att lämna huset under flera år – jag gick bara ut för att hämta posten – och för en person som har varit så pass isolerad så kan jag relatera till Maddy, men även störa mig något enormt på historien.

Den börjar bra och jag är lite av en sucker för omöjlig kärlek, men så ska det till en twist i slutet som i min (och många andras) mening förstör mer än den hjälper boken. Det känns inte som om författaren kunde skriva en hel ungdomsbok om en sjuk/handikappad person utan var tvungen att hitta på något för att få ut Maddy från sin bubbla istället för att berätta en tragisk historia om en obotligt sjuk tjej. Boken är för övrigt full av plot holes när det kommer till allergierna, saker som händer och man får inte reda på så mycket om sjukdomen som jag hade hoppats. Det förstörde boken för mig, men upp till twisten så var den riktigt bra skriven, hade intressanta karaktärer som jag tyckte bra om och ville veta mer om. Illustrationerna är så fina och omslaget är en av mina personliga favoriter under 2016 (även om jag stör mig på det röda hjärtat i mitten.)

Tack Bonnier Carlsen för det fina recensionsexemplaret.

betygbetygbetygbetygbetyg

Titel: Ingenting och allting | Författare: Nicola Yoon | Genre: Unga Vuxna, YA, Romantik | Förlag: Bonnier Carlsen | Format: Häftad | Sidantal: 300 | Utgivningsår: 2016 | Köp boken: Bokus

Jag utan dig

Jag utan dig

Jag utan dig av Kelly Rimmer

A story of how love can break our hearts – and heal them.

Callum arbetar på en stor PR-byrå i Sydney och tar varje dag färjan hem till förorten Manly. En dag på färjan kommer han av en slump i samtal med Lilah, som är en engagerad jurist och miljökämpe, och detta första möte utvecklar sig snabbt till en stormig förälskelse. Ingen av dem tror egentligen på kärlek vid första ögonkastet, men de klickar helt enkelt med varandra.Lilah försöker först kämpa emot med alla medel. Hon hittar på den ena ursäkten efter den andra för att inte låta känslorna ta över, men till sist ger hon upp och låter sig översköljas av kärleken. Allt ser ljust ut, och deras förhållande blir allt starkare. Men så kommer den dag då Lilah inte längre kan ignorera de sjukdomstecken som hon fruktat och hållit hemliga för Callum…

Det här känns som en bok man antingen älskar eller hatar, eller är det kanske själva genren i sig som skapar så starka känslor kring boken? Det är omöjligt att börja läsa boken utan att redan innan veta att den ena huvudpersonen är sjuk, har man läst böckerna som den jämförs med (Livet utan dig och En dag) så vet man ungefär hur det hela kommer att sluta. Det är faktiskt just denna jämförelse som förstör lite av tjusningen med boken, för det är inte särskilt roligt att läsa en bok som man redan på förhand vet hur den kommer att sluta. Och att jämföra Jag utan dig med böcker som har de mest tragiska sluten känns väldigt ödesdigert.

Det andra som jag störde mig väldigt mycket på var tiden det tar innan själva sjukdomen i fråga nämns eller tas upp ordentligt. Väldigt segt och väldigt jobbigt att läsa när man vet i stort sett allt innan det står i boken. Man lider med huvudpersonerna genom hela boken och det är nog det jag tyckte bäst om. Att man faktiskt känner med dom även om man kanske aldrig själv har upplevt en sådan förlust – och hoppas att man aldrig ska behöva det heller. Jag tillhör dessvärre den typ av läsare som älskar lyckliga slut (eller där precis alla dör / ondskan segrar totalt) och då känns sådana här melankoliska historier ganska mesiga. Romantiken är det inget fel på, jag tyckte verkligen om Lilah och Callum, men det känns inte som en minnesvärd historia. Det är ingen bok som påverkade mig på djupet även om den var både läsvärd och lättläst.

Tack Modernista för recensionsexemplaret.

betygbetygbetygbetygbetyg

Titel: Jag utan dig | Författare: Kelly Rimmer | Genre: Romantik | Förlag: Modernista | Format: Inbunden, Recex | Sidantal: 320 | Utgivningsår: 2016

Sätt mig i brand

igniteme

Sätt mig i brand av Tahereh Mafi

Totalt kaos väntar i min framtid. Och jag tänker lämna handskarna kvar.

Juliette överlevde en pistolkula i bröstkorgen. När hon vaknar efter att ha svävat mellan liv och död vet hon varken om rebellerna är besegrade eller om Adam eller ens någon av hennes vänner fortfarande lever.

Warner har räddat Juliettes liv. Warner, överbefälhavaren. Warner, som hon hatade, men som blev hennes älskare. Warner, Adams bror. Juliettes och Warners kärlek är förbjuden, men omöjlig att kämpa emot. Nu vill Warner slåss vid hennes sida mot Återetablissemanget, och krossa skräckväldet. Men är det verkligen det enda han vill med henne

Jag älskade boken. De tidigare böckerna var bra, men jag tyckte inte om Juliette förrän nu när hon slutar vara den falskt veka tjejen som bara gnäller över allt och faktiskt tar egna initiativ och lever ut med sin kraft.

Utan att spoila boken för er som ännu inte har läst den, så är det enda jag inte gillade med boken, slutet. Eller avsaknaden av slut snarare då boken är på tok för kort för att vara sista i serien. Hur tänkte du här Tahereh!? Att plåga sina läsare kanske funkar för vissa, men det är inte snällt att ge oss bara en liten del när potentialen för så mycket mer finns där.

Nu har jag hört att böckerna ska bli en tv-serie och ser självklart fram emot den, men bävar inför det faktum att serier som kretsar kring personer med övernaturliga krafter alltid läggs ner i förtid. Ge oss mer!

betygbetygbetygbetygbetyg0
Sätt mig i brand | Tahereh Mafi | 363 s. | Lånebok | B. Wahlströms | 2014