En sekund i taget

En sekund i taget av Sofia Nordin

En gripande, otäck och väldigt intressant berättelse om Hedvig, vars hela familj dött i en mystisk feber. Hon lämnar lägenheten, vet inte om det finns några fler människor kvar i världen eller om hon är helt ensam kvar.

På gatorna ligger det döda människor överallt, det är alldeles tyst. Hon cyklar till skolan, går till förrådet med friluftssaker, packar ner så mycket hon kan. Men vart ska hon ta vägen? Hon kommer på att skolan har en undervisningsgård med djur en bit utanför stan, dit beger hon sig. Och där bygger hon långsamt upp en tillvaro: hon lär sig elda i spisen, mjölka korna, och efter ett tag känns plötsligt allting ganska som vanligt.

Även om skuldkänslorna över att ha lämnat sin familj, över att vara ensam kvar, är ständigt närvarande. Det går inte att tänka på. Det går inte heller att inte tänka på. Och hur ser framtiden ut, den långa raden av ensamma dagar?

Det blir inte riktigt så illa som Hedvig först trott, en dag kommer en tjej till gården. Hon trodde också hon var ensam kvar. Tillsammans försöker de skapa en tillvaro mitt i den stora ovissheten. Ska det vara så här resten av livet?

Den bästa svenska ungdomsromanen jag har läst på sistone som inte har ett övernaturligt tema. Det handlar om Hedvig och hennes ensamhet, hennes känslor och hur hon försöker klara sig i en värld som har gått under. Det är gripande och jag fastnar direkt för Hedvig som person, hon är lätt att tycka om och att sätta sig in i hennes situation är lättare än man kan tro – så länge man har en gnutta fantasi och empati för påhittade karaktärer – så man fastnar fort. Den är bra skriven och det enda jag klagar på som vanligt med bra böcker är att de är alldeles för korta. Det abrupta slutet gör att det inte är en fullpoängare för mig, det och att den känns som om man missar något, att det fanns ännu mer att berätta. Kanske kommer det med i uppföljaren. Det återstår att se.

betygbetygbetygbetygbetyg
En sekund i taget | Sofia Nordin | 193 s. | Recensionsex från Rabén & Sjögren. | 2013

Divergent

Divergent av Veronica Roth

I Beatrice Pryors dystopiska hemstad Chicago är samhället uppdelat i fem falanger: De ärligaDe osjälviska, De tappraDe fridfulla och De lärda.

En särskild dag varje år måste alla sextonåringar välja vilken falang de vill tillhöra för resten av livet. För Beatrice står valet mellan att stanna kvar med sin familj hos De osjälviska eller att vara den hon innerst inne är.
Hon gör ett val som överraskar alla, inklusive henne själv. Under den hårda initieringsfas som följer, döper Beatrice om sig till Tris och tvingas utkämpa strider mot sina medkandidater för att upptas av De tappra. Bara de tio bästa släpps in, de övriga tvingas leva utanför samhället som falanglösa. Under extrema fysiska och psykiska prövningar måste Tris avgöra vilka som är hennes verkliga vänner och vad hon egentligen känner för sin mystiske instruktör, Four.

Tris bär också på en farlig hemlighet. När samhället hotas av våldsamma konflikter inser hon att den skulle kunna rädda de människor hon älskar. Om den inte förgör henne först.

Höga förväntningar brukar göra mig högst besviken när jag väl läser boken i fråga, men inte den här gången. Den var inte alls vad jag hade trott men varken på ett bra eller dåligt sätt utan ett nytt och betydligt mer intressantare än jag först trodde.

Boken utspelar sig i en dystopisk framtid, men handlingen kretsar kring staden Chicago och vad som försiggår i världen utanför kan man bara spekulera i så här länge. Det gör allt så mycket mer spännande! Boken har jämförts med Hungerspelen och ja, den har vissa drag av den men annars är det långt ifrån samma typ av bok.

Tris är inte särskilt lätt att identifiera sig med men man känner med henne, bryr sig om henne och hennes närmaste även om man inte får lära känna dom särskilt bra då det är mer fokus på Tris initiering.

Det är en skrämmande bild av framtiden och man kan inte hjälpa att undra vilken falang man själv skulle passat in i bäst och man inte varit divergent. Är obotligt ärlig så det hade nog varit närmast för mig.

Det var länge sedan jag fastnade så i en bok och jag kan rekommendera Divergent varmt. Det är inte det bästa jag läst men bland det bästa jag läst nu i sommar. Fantastiska karaktärer och jag ser fram emot att läsa den spännande fortsättningen.

betygbetygbetygbetygbetyg

Divergent | Veronica Roth | 362 s. | Recensionsex från Modernista. | 2012