Storytel Reader Gen 2 fix

Eftersom jag nyligen fått fixa en Storytel Reader, gen 2, så kommer här en guide till hur jag gjorde. Jag lyckades däremot inte installera ny firmware eftersom ADB sideload inte verkar vara tillgängligt i Gen 2:s recovery. Guiden visar därför hur du får igång läsplattan genom att patcha boot-partitionen och installera den senaste versionen av Storytel-appen.

Guiden är min egen tolkning av guiden för att modda läsplattan skapad av ntherning. De flesta av bilderna är även från hans guide så all credit till honom! Jag har gjort detta i Windows 11, så ni behöver göra lite annorlunda om ni har ett annat OS.

OBS! Denna guide gäller ENDAST Gen 2. Jag rekommenderar att ni bara gör detta om ni har en gen 2-platta som inte fungerar som den ska i dagsläget, jag ansvarar inte för om något skulle gå fel vid uppdateringen. Detta görs på egen risk.

Så här ser du om du har en Gen 1 eller Gen 2.

Förberedelser:

Steg 0 – Innan du börjar så behöver du  ha tillgång till en dator med en USB 2.0-port (inte USB 3.0 eller högre som ofta är standard numera på laptops) samt plattans originalkabel (den vita med orange kontakt), alternativt en datakabel med USB-A till USB-C. Har du detta så kan du börja med steg 1.

Steg 1 – Börja med att ladda ner Android SDK Platform Tools för att få tillgång till ADB-kommandot som du behöver för att installera nya uppdateringar till plattan. Här laddar du ned det:
https://developer.android.com/tools/releases/platform-tools

Steg 2 – Klicka på “Download SDK Platform-Tools for Windows”, Läs/scrolla ner, Bocka i “I have read and agree to terms and conditions…” och sedan Download. Du laddar då ner en Zip-fil som du extraherar mappen platform-tools från och sedan lägger någonstans i C:  (jag la den i en mapp som heter adb.)

För att underlätta processen så kan du bara göra exakt som jag och placera/döpa mappar och filer likadant.

Steg 3 – Här kan du klicka på url-länkarna (alt. kopiera de långa länkarna efter “url:” och klistra in i din webbläsare) för att ladda ner uppdateringen av appen (APK) och firmware:

https://api.storytel.net/reader-updates/devices/salamander/updates

Så här ser exempelvis länken ut för mig i Firefox.

  • Jag laddade ner båda och döpte om filerna till
    APK: storytel_latest.apk
    Firmware: fw_salamander.zip
  • Lägg in båda filerna i mappen platform-tools.
  • Firmware-filen används inte i den här guiden eftersom jag ännu inte hittat ett fungerande sätt att installera den på Gen 2, men den kan vara bra att spara ner ändå.

Steg 4 – Installera WinUSB med Zadig

  • Ladda ner Zadig härifrån.
  • Kör programmet som administratör.
  • Gå till: Options → List All Devices
  • Nu kommer vi till det tidskrävande momentet. Du har bara några sekunder på dig att försätta plattan i maskrom-läge (ett lågnivåläge där datorn kan skriva direkt till läsplattans minne) och när plattan dyker upp i drop down-menyn (den heter oftast Unknown device #1, men namnet kan variera) så måste du fort som attan välja den och sedan klicka på knappen Install Driver och vänta på att den installeras klart (det kan ta några minuter).
  • Du ska alltså: Stänga av plattan helt och inte ha USB-kabeln i plattan (den kan sitta i datorn, men ska sitta i ett USB 2.0 uttag och se till att du använder den vita/orange kabeln som kom med plattan, alltså en USB-A till USB-C datakabel.)
  • Håll in den orange Storytelknappen under skärmen på framsidan.
  • Samtidigt som du håller in knappen ska du koppla in USB-kabeln i plattan.
  • Håll in knappen några sekunder extra tills det plingar till i datorn  och det är då du måste agera fort i Zadig: klicka på Unknown device #1 (eller det namn som nyss dykt upp efter plinget) i drop down menyn och tryck så fort du kan på Install Driver. Är du för långsam så försvinner den i menyn och det är bara att starta om plattan och försöka igen.
  • Även om plattan hoppar ur maskrom-läget när du tryckt på Install driver och går in i säkert läge så kommer drivrutinen installeras rätt på datorn.
  • När det står Driver installation successful så är det klart.
  • Är plattan i säkert läge så väljer du Reboot med pilarna och gör valet genom att trycka på on-knappen.

Steg 5 – Ladda ner rkflashtool

  • Här laddar du ner rkflashtool: Windows-version
  • Här laddar du ner den patchade boot-filen: boot-gen2-patched.zip
  • Lägg både rkflashtool.exe och den extraherade filen: boot-gen2-patched.img i samma mapp (ex. i C:\adb\platform-tools)

När allt är installerat och klart så är det dags att börja jobba med plattan:

Steg 6 – Flasha boot-partitionen (OBS fungerar endast i cmd.exe, inte i PowerShell/Terminal.)

  • I sökfältet på datorn skriver du in cmd.exe och trycker på enter så att du får upp Kommandotolken.
  • Skriv in cd C:\adb\platform-tools och tryck enter igen.
  • Skriv .\rkflashtool.exe w boot < boot-gen2-patched.img men tryck inte på enter än!
  • Nu ska du istället sätta plattan i maskrom-läge igen.
  • Stäng av plattan helt och dra ur USB-kabeln ur plattan (den kan sitta kvar i datorn.)
  • Håll in den orange Storytelknappen under skärmen på framsidan.
  • Samtidigt som du håller in knappen ska du koppla in USB-kabeln i plattan.
  • Håll in knappen några sekunder extra tills det plingar till i datorn igen och nu är det bråttom att klicka på Enter i Kommandotolken. Tar det för lång tid får du starta om plattan igen.
  • Om det lyckas ser du: working with partition: boot, writing flash memory … Done!
  • När du ser “done” så kan du skriva in .\rkflashtool.exe b och tryck enter för att starta om plattan, sedan kan du stänga ner Kommandotolken. Plattan kan sitta kvar i datorn, men ska nu startas i normalt läge – så du ser loginskärmen.

Steg 7 – Nu så börjar vi installationen av appen (apk). Högerklicka på Start-knappen på aktivitetsfältet och välj Terminal (Admin är inte nödvändigt men fungerar också). Nu kan du använda PowerShell.

  • Skriv in sökvägen till mappen platform-tools beroende på var du lagt den och tryck Enter:
    cd C:\adb\platform-tools
  • Sedan skriver du in följande och trycker Enter:
  • .\adb install -r .\storytel_latest.apk
  • Vänta tills den har installerats på plattan. Rör inte USB-kabeln under installationen. När det är klart kommer det att stå Success i Powershell. Sist ut så kan du skriva in och tryck Enter i Powershell:
  • .\adb reboot
  • Nu kan du se om plattan fungerar som den ska igen och logga in med din mailadress och lösenord (glöm inte att ansluta till ditt wi-fi om det står Ingen internetuppkoppling.) Nu ska det stå “Laddar…” och plattan ska starta som vanligt.
  • Om installationen misslyckas, kontrollera att plattan är helt uppstartad innan du kör adb install och prova sedan igen – eller hör av dig till mig.
0
  • Dela

Den stora illusionen: Att vi fortfarande äger det vi köper

Sony har nyligen meddelat förändringar kring försäljningen av fysiska spel, något som återigen väckt debatten om den digitala framtiden. För mig handlar frågan dock om något betydligt större än PlayStation. Vad är det egentligen vi betalar för när vi köper något digitalt – och äger vi längre någonting alls?

Jag har deltagit i flera diskussioner om ämnet och märkt att många fastnar i frågan om bekvämlighet. Digitala spel är snabbare, enklare och smidigare. Det håller jag helt med om. Jag är själv en del av den utvecklingen.

På PC köper jag nästan uteslutande mina spel digitalt. Och till mina konsoler köper jag både digitala och fysiska spel. Ibland är jag helt enkelt för otålig för att vänta på att ett paket ska komma med posten, eller för lat.

Det här handlar alltså inte om att jag är emot digital distribution. Tvärtom. Det handlar om något helt annat.

En tjänst eller en produkt?

När jag betalar för Netflix, HBO eller PlayStation Plus vet jag exakt vad jag köper. Jag köper tillgång till en tjänst.

Den dagen jag avslutar abonnemanget försvinner innehållet. Det är en del av överenskommelsen och något jag accepterar när jag tecknar abonnemanget.

Men när jag betalar 700-900 kronor för ett spel i PlayStation Store känns det annorlunda. Det marknadsförs som ett köp. Orden som används är “Buy”, “Purchased” och “Your Library”. Allt signalerar att jag nu äger det, men i verkligheten gör jag oftast inte det. Rent juridiskt köper jag i de flesta fall bara en licens kopplad till mitt konto.

Jag kan inte sälja spelet vidare. Jag kan inte ge bort det. Jag kan inte låna ut det. Och i teorin är jag beroende av att företaget fortsätter ge mig tillgång till det.

Det är här jag tycker att diskussionen blir intressant. Jag tycker inte problemet är digitalt – jag tycker problemet är otydlighet. Om ett företag säljer en prenumerationstjänst är spelreglerna glasklara. Men om ett företag säljer ett spel till fullt pris (“fysisk produkt-pris”) och använder ord som “köp” och “äger”, samtidigt som kunden i praktiken bara får en återkallelig licens, då tycker jag att gränsen börjar bli suddig.

Jag säger inte att Sony kommer att ta bort mina spel. Men de skulle kunna göra det. Och det är en viktig skillnad.

Många konsumenter tror att ett digitalt köp fungerar på samma sätt som ett fysiskt köp, trots att rättigheterna är betydligt mer begränsade.

Jag tycker att det borde vara tydligare.

Varför jag fortfarande föredrar fysiska spel – och böcker

Jag tycker om fysiska spel av samma anledning som jag tycker om fysiska böcker. Inte för att jag vill samla på hyllor fulla av plast, papper och prylar likt en organiserad hoarder. Tvärtom börjar förvaringen faktiskt bli ett problem.

Men trots det uppskattar jag känslan av att faktiskt äga det jag betalat för. Jag kan ställa spelet i bokhyllan. Jag kan sälja det. Jag kan låna ut det. Jag kan ge bort det.

Det handlar inte om nostalgi. Det handlar om valfrihet.

Min gräns går här

Jag kommer fortsätta köpa digitala spel. Men främst på PC. Där känns digital distribution naturlig för mig. Jag har redan ett stort Steam-bibliotek och en dator som är betydligt kraftfullare än en spelkonsol.

Det är också därför jag köpte en PlayStation 5 med skivläsare. Jag ville ha möjligheten att välja. Jag kan köpa spel digitalt när det passar mig. Jag kan köpa dem fysiskt när jag vill äga dem.

Dessutom fungerar konsolen som en Blu-ray-spelare för mina filmer, som fungerar om internet tillfälligt skulle dö av olika anledningar, vilket ger den ett mervärde utöver själva spelen.

Om Sony i framtiden väljer att enbart sälja digitala spel ser jag faktiskt inte längre någon anledning att köpa deras konsol. Streamingtjänster har jag redan i min smart-TV. Digitala spel har jag redan på PC.

Om konsolen inte längre erbjuder möjligheten att välja mellan digitalt och fysiskt försvinner mycket av det som gör den attraktiv för mig.

Det är inte ett försök att straffa Sony. Det är inte heller ett upprop till bojkott. Det är bara mitt sätt att rösta med plånboken. Sa även symboliskt upp min PSN plus-prenumeration.

Den här diskussionen handlar inte bara om Sony.

Den handlar om hur vi ser på digitalt ägande i framtiden. Jag accepterar gärna en prenumeration när det är tydligt att det är en prenumeration. Jag accepterar gärna digitala köp när jag vet vad jag får.

Men jag tycker inte att vi ska vänja oss vid att betala fullt pris, nästan 1000 kronor för en produkt som marknadsförs som ett köp om vi samtidigt förväntas acceptera att vi egentligen bara hyr tillgången så länge någon annan tillåter det.

Det handlar om principen.

När jag betalar fullt pris för ett spel vill jag känna att jag faktiskt äger det – eller åtminstone att jag tydligt vet när jag inte gör det.

0
  • Dela