Stockholm Rosé

Stockholm Rosé av Sophia Wolf Lösnitz

“Du tar dig igenom det här, Desdemona. Ända sedan vi förväxlade din mammas aborttid med bilbesiktningen så har du inte gjort något annat än överlevt. Slår man upp överlevare i en ordbok så hittar man en bild av dig.”

26-åriga Desdemona “Destiny” Ohlsson blir lämnad av sin pojkvän Ludwig på det som skulle ha varit deras förlovningsfest. Medan Ludwig istället roar sig i Dubai tillsammans med den 19-åriga dykinstruktören Bambi sitter Destiny ensam i den nyinköpta våningen som går i kaffekulörer och funderar ut en plan i sex steg för att få Ludwig tillbaka. Tillsammans med vännerna Daphne, Tessan och Tessans lillasyster parerar hon bakfylleångest, åldersnoja och begynnande livsleda med flärd, förmiddagscocktails och champagne samtidigt som hon gör allt i sin makt för att omvandla sex-stegs-systemet till praktik.
Men en tablettmissbrukande glamourmodell som återvänder från Los Angeles, ogifta gifta män med klotformade presenter och Destinys pappas pojkvän (som anser att hon bör anpassa sin livsstil efter sin ekonomi) riskerar att komplicera, inte bara Destinys framfart, utan även hela sex-stegs-systemet.

Baksidestexten beskriver boken perfekt. Det är en bok om en livskris och skor. Som den skoälskare jag är så kan jag klaga på att det var lite för lite skor och för mycket kris, men det hoppar vi över för nu. Sophia Wolf Lösnitz skriver på ett bra och engagerande sätt om Desdemona, Destiny och hennes plan på att få tillbaka sin pojkvän och livet hon levde innan allt gick käpprätt åt helvete. Men gjorde det verkligen det?

Boken som är på över fyrahundra sidor såg riktigt inbjudande ut med sina rosakantade blad, guldfärgad titel och illustrationer av – i mitt tycke, rätt skrämmande kvinnor.
Fyrahundra sidor är på tok för mycket för en sån här bok, men trots det så läste jag ut den ganska fort. Hade nog varit bättre om den varit hälften så lång om ni frågar mig. Fast den var mycket lättsmält. Alla referenser till samtida modehus, märkesvaror och inneställen får mig dock att gäspa av tristess.

Den ytliga biten av boken är helt enkelt inget som intresserar mig, inte när det kommer till läsning åtminstone. Till vardags så är jag ganska sko-, väsk- och shoppinggalen, vill operera om det mesta med min person, tänker på min vikt, tränar så gott som varje dag och är väldigt frigjord när det kommer till sex. Jag kan relatera till kvinnorna i boken men ändå inte. De uppvisar inte en livsstil jag vill eftersträva samtidigt som det säkert inte är långt ifrån målet med mina planer. Jag mår inte så bra av att läsa om sånt, sen tycker jag att Destiny gör för få framsteg i min smak. Tar två steg framåt och ett bakåt. Jag är heller ingen som känner mig bättre till mods över mitt eget liv när det går dåligt för karaktärer i böcker. Att den har en sagd parodisk ton märkte jag inte ens så det tyckte jag uppenbarligen inte att den hade i mina ögon. Stockholm Rosé är en smått underhållande bok med toner av ett eller ett par Sex and the City-avsnitt, lättsmält och halvmörk chic-lit helt enkelt.

Recensionsex från Albert Bonniers Förlag.

Repetitionen av Eleanor Catton

“Det är bara det att jag oroar mig för vissa idéer som hon kommer hem med. Idéer som hon inte haft förut. De sätter sig fast i sidan av munnen på henne som en valnöt och när hon pratar kan jag se spår av de där idéerna – bara en glimt då och då när hon gapar – men det räcker för att göra mig hemskt nervös. Det är som om hon smakar på dem, eller kör runt dem i munnen med tungan. Sådana idéer hade hon inte förut.”

När det uppdagas att en flicka vid en high school haft ett förhållande med en medelålders lärare är skandalen ett faktum och händelsen får ödesdigra konsekvenser för både lärare, elever och föräldrar.

Flera av eleverna tar regelbundna saxofonlektioner, och något hos den vassa saxofonlärarinnan får tonårsflickor att börja tala och berätta vad som händer i skolan och i deras liv. Lektionerna blir biktstunder och på flickskolan Abbey Grange kan det behövas. Isoldes äldre syster, Victoria, har haft en sexuell förbindelse med en mycket äldre lärare på skolan. Var det ett övergrepp eller en kärleksrelation?

Isolde befinner sig plötsligt i oönskat fokus på skolan men står samtidigt som vanligt i skuggan av sin storasyster. När hon får upp ögonen för den tuffa, lockande Julia blir allting än mer komplicerat. Samtidigt blir skandalen det givna ämnet för årets stora uppsättning på stadens teaterhögskola. Föga anar den tafflige och oskuldsfulle Stanley vad repetitionerna kommer att leda till. När han, ovetande om vem hon är, börjar träffa Isolde är han med ens dömd att hamna i mer dramatiskt klister än han någonsin kunnat vänta sig av sitt annars så menlösa liv.

Det här är en minst sagt förvirrande bok. Redan efter något kapitel så var jag beredd att lägga ner den och aldrig ta upp den igen. Jag störde mig på språket som verkade extremt konstlat och överdrivet och hur rörig boken verkade, men jag gav den en chans och det var bra tur att jag gjorde det. Efter ett tag så började allt sakta med säkert uppdagas för mig och jag kunde inte släppa boken förrän jag kommit till sista sidan.

Makt är ett dominerade tema i boken. Makten föräldrar har över barn, lärare över elever, kvinnor över män och vise versa. Men den stora frågan är vad i leken är verkligt, vad är skådespel? Det är svårt att veta då alla karaktärer, både på och av scen, framställs som skådespelare. Det finns två separata delar i boken, olika tidsramar där den ena följer dag till dag och den andra månad för månad, det svåra är att det förutom detta hoppas fram och tillbaka i tiden. Jag har alltid haft svårt för sånt, men just på grund av att den här boken är så pass förvirrande i grunden så gör det snarare boken bättre, inte sämre.

Trots att historien kretsar kring relationen mellan Mr Saladin och Victoria så spelar de väldigt små roller och man får inte många konkreta detaljer om relationen. Det finns mycket man undrar över. Hur började det? Hur långt gick det? Hur länge? Allt man får veta kommer från opålitliga källor, skvaller från avundsjuka, fantasifulla tonårsflickor. Det är omöjligt att skilja på alla berättelser, vart de kommer ifrån och om de är sanna eller ej. Helt enkelt för många motsägelsefulla detaljer som kommer från olika håll. Man kan tolka den på olika sätt – vilket märktes på bokträffen jag var på hos Wahlström & Widstrand. Jag är osäker på om jag har greppat boken eller ej, men oavsett så är jag riktigt glad att jag läste den. Den kom som en frisk fläkt och fick mig att tänka till lite mer än vanligt. Släppa mitt tvångsmässiga sätt att vilja veta precis allt om allt och alla – om så bara för en stund. Jag fick fly vardagen lite utan att gå till min vanliga fantasiberikade värld av böcker, samtidigt som jag slapp den trista verkligheten. Repetitionen är inte en bok jag älskar eller hatar. Det är en bok jag upplevde och kan rekommendera andra att uppleva.

Recensionsex från Wahlström & Widstrand.

Sanningen om Alice

Sanningen om Alice av Rebecca James

Var du glad, innerst inne? Var du glad att du blev av med henne? Din perfekta syster? Gladde du dig i hemlighet åt att hon dog?

Katherines lillasyster Rachel är död. Brutalt mördad. Fylld av sorg och skuld flyttar Katherine till Sydney. Här träffar hon Alice och börjar leva igen. Hon blir lyckligare än på länge. Men snart står det klart att det finns ett skäl till att Alice vill komma nära Katherine, så nära som möjligt. Sanningen om Alice är mer skrämmande än Katherine någonsin kunnat tro.

Att ta sig an den här boken var början på en resa som jag aldrig skulle trott mig våga på. När jag valde att delta i bloggaftonen på Långholmen så fick jag den hemskickad av Alfabeta och den var signerad av författaren vilket gjorde läsupplevelsen en aningen mer personlig.

Själva handlingen i Sanningen om Alice tyckte jag redan från början var deprimerande. Allt från det första kapitlet, som är lite av en epilog till huvudberättelsen, till när man får veta vad som hände med Katherines syster och när hon först möter Alice, allt är genomsyrat av en överhängande mörker som jag störde mig på i början. Men när jag väl börjat komma in i boken – som var riktigt lättläst och skriven på ett sätt som får varje slut på ett kapitel att kännas som en cliffhanger inför nästa, så lyfte mörkret något.

Jag är inte riktigt förtjust i när det hoppar mellan olika tidpunkter i huvudpersonens liv utan tydliga markeringar för när detta sker då det är lätt att bli förvirrad och det är inte riktigt lika spännande när man har en aning om vad som kommer ske i slutet. Men det för ändå historien framåt på ett bra sätt och man blir sugen på att läsa mer och mer, det går inte att lägga ner boken förrän man fått veta allt.

Det finns en sak som jag tyckte var onödigt i skrivandet och det är när James byter från “Jag” och “Vi”-form till “Du”- och “Ni”-form. Som för att distansera karaktärerna eller få oss läsare att känna oss mer delaktiga. Det kändes bara konstigt och jag gillar inte när det bryter av på det viset.

Så trots att jag tycker att boken var väldigt förutsägbar och har sina brister så tycker jag om den. Den hade det där lilla extra som jag gillar med ungdomsböcker och spännande är den verkligen. Intressant skriven och en streckläsarbok som jag rekommenderar till både unga och vuxna.

Recensionsex från Alfabeta.

Dö, Resa, Återvända

Svalornas lek: Dö, Resa, Återvända av Zeina Abirache

Svalornas lek är en självbiografisk serieroman från inbördeskrigets Beirut. Zeina Abirached växte upp bara några meter från demarkationslinjen, en plats där granatbeskjutning, utegångsförbud och grannar som dödades var en självklar del av vardagen. För att skydda barnen från krigets verklighet försökte Zeinas föräldrar göra händelserna runt omkring till en spännande saga, eller en lek. Men ibland kom verkligheten alltför nära.Svalornas lek utspelar sig under en enda natt, i hallen till Zeinas barndomshem. I detta lilla rum, som är hyreshusets säkraste plats, har alla grannar tagit skydd undan de plötsligt uppblossande striderna. Här berättar de sina historier, visar sin sorg och skräck samtidigt som de gör allt för att upprätthålla den krackelerande illusionen av vardag inför Zeina och hennes lillebror, vars föräldrar fångats i granatregnet på väg hem.

Den har jämförts med Marjane Satrapis utomordentliga böcker och det fick mig riktigt sugen på att läsa Svalornas lek. Fick den från Galago Förlag. Men jag blev ganska besviken. Bilderna är riktigt fina och svartvita serier har alltid tilltalat mig, men det finns inte mycket till humor i berättandet. Jag känner inte mycket för karaktärerna i boken trots att jag vet att de är baserade på verkliga personer. Nej, läs någon av Satrapis böcker istället.

Överenskommelser

Överenskommelser av Simona Ahrnstedt

Det är i december 1880 på Operan de möts för första gången. Hon Beatrice Löwenström som bor med sin farbrors familj och som lever ett hårt hållet konventionellt borgarliv. Han karismatiske Seth Hammerstaal, stadens mest omtalade ungkarl, en av Sveriges rikaste män som aldrig har levt sitt liv efter någon regelbok.

Efter den kvällen tycks de ständigt korsa varandras vägar i Stockholms societet. Seth fascineras av Beatrices intelligens, frispråkighet och hon liknar ingen annan kvinna han tidigare mött. Det dröjer inte länge förrän Beatrice och Seth inser att de är involverade i en mycket komplicerad men passionerad romans.

Men det finns planer och överenskommelser som personer i Beatrices närhet har avtalat planer som varken innefattar frihet, lycka eller Seth.

Damm förlag var vänliga nog att skicka mig ett ex av Överenskommelser, skriven av Simona Ahrnstedt och förväntningarna var inte annat än höga. Bland annat av texten på omslaget: “Sveriges nya Jane Austen!” Det kan jag tyvärr inte hålla med om. För trots att jag älskar Austen och hennes underbara verk så tyckte jag att Överenskommelser och framförallt Beatrice var snäppet mer underhållande och lättare att identifiera sig med. Ärligt talat blev jag riktigt överrumplad av boken då jag inte har läst en svensk bok på länge vars karaktärer har fått mig helt fast i historien (som med Elisabeth Nemerts böcker) – ofta stör jag mig på namn och annat oviktigt men jag älskade allt i Överenskommelser.

Jag älskar hela “Oskyldig kvinnlig huvudkaraktär i misär, träffar mannen i sina drömmar, det går åt helvete och oskulden är ett minne blott, sen ordnar saker upp sig i slutet” Nu hoppas jag bara att det kommer fler böcker av Ahrnstedt, för så här ska fan-i-mig svenska böcker skrivas! Mer romantik till oss svältfödda.

betygbetygbetygbetygbetyg

Titel: Överenskommelser | Författare: Simona Ahrnstedt | Genre: Romance, Historisk | Förlag: Forum | Format: Inbunden | Sidantal: 450 | Utgivningsår: 2010 | Köp boken: Bokus

Jannike #3

De Dödas Imperium av Mårten Sandén

Hon har färdats genom folksagor, handskats med kriminella nätverk, haft närkontakt med sataniska systrar och löst 200-åriga förbannelser. Nu är hon 18 år och har gjort militärtjänst som kustjägare. Hon är redo för sin sista strid.
De luftskepp som syntes på himlen redan i Det viskande barnet står nu över Grimeton, en nedlagd långvågssändare i Halland. När de undersöker radiostationen blir Jannike, Magnus och Reuter angripna av något som definitivt inte är mänskligt.
Jannike skickas till London och MI0, den paranormala delen av brittiska MI5. Där presenteras hon för den unge agenten Geoffrey Wilmot som ska bli hennes partner. Geoffrey faller för Jannike, men hon är inte förtjust: “Han är för helvete vampyr!” är det första hon säger.

Geoffreys vampyrism är dock ärftlig, vilket innebär att eventuella offer visserligen blir vampyrer och odödliga, men att Geoffrey själv dör efter bettet. Han bär sitt öde med motvillig värdighet.
Tillsammans spårar Jannike och Geoffrey luftskeppen till den hemlighetsfulle Lord Horlock; en industriman som har blivit förmögen på att tillverka klockor och radiomottagare. På The Paragon Hotel där Horlock bor är bara bröllopssviten ledig, och för att få den måste man uppvisa vigselbevis. Motvilligt går Jannike med på att gifta sig med Geoffrey.

I jakten på Lord Horlocks dödlige hejduk Muddy Boots finner det nu äkta paret en passage från The Paragon in i en annan tidsdimension. Denna parallellvärld är Lord Horlocks imperium, och i bortglömda tunnelsystem under första världskrigets slagfält väcker han liv i sedan länge stupade soldater. Men för att Lord Horlock till fullo ska kunna ta över världen med sin armé av döda måste han själv dö.

Den sista delen i trilogin om Jannike Faltin (de två tidigare var Den femte systern & Det viskande barnet) tar vid där den förra slutade, efter att Jannike gjort sin militärtjänst så kastas hon direkt in i mysteriet med Lord Horlock. Det är inte fullt lika spännande som man skulle kunna tro, det hintas en del om hur det hela ska sluta så när det väl händer något så känns det väntat. Några saker fanns det dock som jag inte var beredd på, vilket var kul. Det tog ett tag att komma in i boken som vanligt men sen flöt det på.

Jag gillade Jannike i förra boken, men kände inte mycket för henne i De dödas imperium. All min sympati gick åt till stackars Geoffrey och hela biten med honom och Jannike tyckte jag var ganska tråkig, hade förväntat mig något mer himlastormande. Som slutet på boken då jag fick en bit av det jag ville ha. I det hela är det här ännu en underhållande bok, trots att jag blev uttråkad till och från i mitten.