Det var länge sedan jag läste något av Sarah J. Maas och jag har inte läst A Court of Thorns and Roses-serien som man tydligen borde läsa innan Crescent City-serien. Trots det så hade jag inte svårt att komma in i den här unika världen influerad av allt från nordisk till grekisk mytologi och andra kända berättelser. Det är en av de tjockaste böckerna jag läst på flera år, vilket gjorde att det tog ett tag att komma in i handlingen och lära känna alla karaktärer, men när jag väl gjort det så var de svåra att släppa. Alla är förstås otroligt vackra och sexiga, vilket känns lite endimensionellt, men jag köper det då det handlar om alver och andra övernaturliga väsen. Bryce som huvudperson är så lätt att tycka om trots att hon super, festar och gör en hel del annat för att döva smärtan av förlusten av sin bästa vän. Hon är en klassisk Maas-hjältinna som givetvis visar sig vara speciell på mer än ett sätt. Jag gillar även Hunt, som kompletterar Bryce på ett ypperligt sätt och är en härlig typ på många sätt… Det finns så klart lite romantik i boken, men det är extrem slow burn och förväntar man sig mycket sex så blir man nog besviken. Det här är – enligt mig – inte Romantasy utan huvudsakligen en deckare med fantasyinslag och en normal dos med kärlek. Bokens sista kapitel är extremt spännande och värt 5/5 i betyg, men boken som helhet känns på tok för lång – hade man klippt bort 200 sidor av utfyllnad så hade det inte påverkat handlingen nämnvärt. Det är inledningen och slutet som gör boken till en av mina bästa läsupplevelser i år och gav mig tillbaka suget efter fantasy igen. Rekommenderas varmt till er som inte är rädda för långa böcker!