När jag först såg boken så trodde jag att det skulle vara en ren självbiografi med fokus på yoga, något jag inte brukar läsa, men det här var något helt annat. Det är något så annorlunda som en självbiografisk roman, vilket betyder att Sara skriver öppet och ärligt om egna delar av sitt liv men kryddar till det något så att det blir lättare att ta till sig och mer underhållande. Boken i sig är har en väldigt personlig ton och dialogen är rapp och stundtals väldigt humoristisk. Det väger av väldigt bra mot de tunga ämnena, bland annat självdestruktivitet och prestationsångest.

Som vanligt så både lyssnar och läser jag om vart annat, men när jag började lyssna på Saras inläsning så hade jag svårt att byta tillbaka. När hon själv läser så växlar hon sömlöst mellan olika känslotillstånd och jag följer med av bara farten i den här berg- och dalbanan till berättelse. Även om jag personligen inte har samma bakgrund eller erfarenheter, men delar många av hennes drag, så känner jag med Sara och blir under läsningen så fruktansvärt arg på de som utnyttjar och gör henne illa på olika sätt. Det blir mycket mer personligt när jag lyssnar och det känns verkligen som att sitta och lyssna på en vän som berättar sin historia. Det är riktigt jäkla bra!

Boken innehåller en del referenser till Elizabeth Gilberts roman “Eat, Pray, Love”, som fungerar som en parallell till Saras egen resa. Men då jag bara har sett filmatiseringen med Julia Roberts, som jag inte alls fastnade för, så måste jag säga att “Är allt jag lärt mig om en kärlek en lögn?” är så mycket bättre på alla sätt! Saras förmåga att väva in sina personliga erfarenheter med insiktsfulla reflektioner samtidigt som hon ändå bjuder på en hel del självdistans och humor, gör det här till en unik läsupplevelse och en bok jag varmt kan rekommendera till alla. Jag ser fram emot att läsa mer från Sara i framtiden!