Det här är verkligen en klaustrofobisk och skrämmande skildring, men jag tolkar den förmodligen på helt fel sätt. Det som får mig att känna obehag är hur det framställs att ha ett barn. Det eviga ammandet. Det är bröstvårta hit, bröstvårta dit. Det låter bara besvärligt. Sexet som är så osexigt det bara kan bli. En vidrig man som jag inte förstår varför någon skulle vilja ha att göra med. Relationen känns bara fel. Det känns psykiskt jobbigt att läsa om de här karaktärerna och den riktar sig nog främst till personer som kan sätta sig in i deras situation. Förstå mammarollen, klasskillnaderna, missbruket och de olika könsrollerna. Jag kan inte relatera till någonting, då jag helt enkelt inte tänker som andra kvinnor. Jag skulle inte försätta mig och/eller stanna kvar i en sån situation. Det här var ingen bok för mig helt enkelt.
Tack HarperCollins Nordic för recensionsexemplaret!
