Inläggen innehåller reklam genom annonslänkar för Bokus.
Gråleken
Originaltitel: Gråleken
Författare:
Utgiven: 2019
Format: Inbunden, Ljudbok
ISBN: 9789150941692
Goodreadsbetyg: 3.17
Maria Sveland är tillbaka med en klaustrofobisk relationsroman som utspelar sig på den mytomspunna ön Anholt. Gråleken är en berättelse om den förödande destruktivitet som kan uppstå i en relation. Om maktkamp, projektioner, svek, förhoppningar och längtan. Julia och Jesper åker med sin fem månader gamla dotter till Anholt, en ö i Kattegatt mitt emellan Sverige och Danmark, där de fått låna ett hus över sommaren. Med miljöombyte och lugn och ro hoppas de hitta tillbaka till varandra efter några omtumlande månader då gräl och missförstånd alltmer tagit över deras samliv. En ständigt pågående maktkamp som gått så långt att de mest vardagliga situationer utlöser tärande dispyter. Deras respektive olikheter gör inte saken lättare. Julia kommer från ett övre medelklasshem i Stockholm, Jesper är uppvuxen i Skellefteå i en familj utan akademiska poäng eller kulturellt kapital. Den olikhet de från början fascinerades av hos varandra blir alltmer ett föremål för irritation och förakt. Väl framme i huset på den märkliga ön med en öken som upptar stora delar av landskapet, blir ingenting som de hade hoppats. Tvärtom växer ångesten och klaustrofobin, förstärkt av ökenlandskapet som breder ut sig framför dem. Julia dricker alltmer för att stå ut och snart tycker hon sig se syner och höra oförklarliga ljud. Är det bara inbillning, en konsekvens av vinet?

Det här är verkligen en klaustrofobisk och skrämmande skildring, men jag tolkar den förmodligen på helt fel sätt. Det som får mig att känna obehag är hur det framställs att ha ett barn. Det eviga ammandet. Det är bröstvårta hit, bröstvårta dit. Det låter bara besvärligt. Sexet som är så osexigt det bara kan bli. En vidrig man som jag inte förstår varför någon skulle vilja ha att göra med. Relationen känns bara fel. Det känns psykiskt jobbigt att läsa om de här karaktärerna och den riktar sig nog främst till personer som kan sätta sig in i deras situation. Förstå mammarollen, klasskillnaderna, missbruket och de olika könsrollerna. Jag kan inte relatera till någonting, då jag helt enkelt inte tänker som andra kvinnor. Jag skulle inte försätta mig och/eller stanna kvar i en sån situation. Det här var ingen bok för mig helt enkelt.

Tack HarperCollins Nordic för recensionsexemplaret!

Svara

E-postadressen publiceras inte. Required fields are marked *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.