Syndätarens dotter

The Sin Eater's Daughter
Titel: The Sin Eater's Daughter
Författare:
Utgiven: 2018
Sidor: 277
Format: Danskt band
ISBN: 9789155264482
Goodreadsbetyg: 3.47
Låt dig sugas in i en mörk, häpnadsväckande och förförisk debutroman! En historia full av oväntade vändningar. En fantasyskildring som kommer att förändra hela din definition av vad en YA-bok kan vara. Twylla bor i slottet och är förlovad med prinsen, men hon är inte en vanlig del av hovet. Twylla är drottningens bödel. Som drottningens utvalda kan enbart Twylla dricka ett gift som blandas med hennes blod. Hennes beröring dödar. Vem vågar vara nära en sådan person? Twylla är isolerad och saknar sin familj. Hon avskyr att tvingas avrätta människor, men hur ska hon kunna slippa ifrån sin påtvingade roll? Men när hon får en ny vakt förändras allt. Lief är olik alla hon tidigare träffat. Han ser igenom hennes fasad och vill komma nära. Men att komma nära Twylla är farligt. Och hon är redan bortlovad. Drottningens ögon iakttar ständigt allt som Twylla gör. Och hon har hemliga planer som hotar både Twyllas och hela rikets framtid ...

Den här var den sista boken jag läste ut i September. Den var ärligt talat lite av en besvikelse då jag av det fina omslaget hade väntat mig mer fantasy och syndätande än vad jag fick. En annan sak som jag ogillade var Twylla som karaktär. Hon var på tok för mesig för att vara en dödlig "bödel" som har ihjäl folk på kommando och hon valde förstås helt fel kille att förälska sig i. Jag tyckte bättre om den andra. En intressant karaktär som inte får så mycket plats är Twyllas mamma, syndätaren. Hon kändes verkligen osympatisk, men stark och självständig och jag undrar verkligen hur det kommer sig att hon blev sån, men ändå hittade någon att skaffa flera barn med.
Nu kommer jag trots den svaga huvudpersonen att läsa de andra böckerna i trilogin ändå, för boken var bra skriven och de andra delarna har andra huvudpersoner tack och lov.

Tack för det fina recensionsexemplaret!

Cress

cress

Cress av Marissa Meyer

Cress är en futuristisk version av sagan om Rapunzel. Ett oförglömligt äventyr i en värld befolkad av människor, cyborger och androider.

Cinder och kapten Thorne är på rymmen med Scarlet och Wolf i släptåg. Tillsammans planerar de att störta drottning Levana och hennes armé. Deras största hopp ligger hos Cress, som sedan barnsben varit instängd i en satellit med bara dataskärmar som sällskap. All denna tid framför datorer har gjort henne till en lysande hacker. Men tyvärr har hon precis fått order från Levana om att spåra upp Cinder och hennes snygge medbrottsling…

När ett våghalsigt räddningsförsök slår fel splittras gruppen. Cress får till sist sin frihet, men den visar sig ha ett högt pris. Samtidigt kommer drottning Levana inte att låta något stå i vägen för sitt äktenskap med kejsare Kai. Cress, Scarlet och Cinder har inte precis bett om att få rädda världen. Men de är nog de enda som kan göra det.

Det här är en historia som bara blir mer och mer intressant för varje bok jag läser. Som jag sagt tidigare så hade man inte behövt följa de gamla sagorna, även om det är ytterst lite, utan det här är en unik berättelse som är betydligt bättre. Det är inte ofta jag läser sci-fi som är så här underhållande, vilket är trist då jag älskar genren på film. Tyvärr så följer även denna bok mönstret i de tidigare där en av huvudpersonens familj råkar illa ut och det känns lite väl förutsägbart nu efter tre böcker. Det är i stort det enda negativa jag har att säga om Cress.

På tal om Cress så tycker jag verkligen om henne, hon är smart, liten och intressant. Hennes obsession vid Thorne är så söt, på ett stalker-aktigt sätt, och även om romantiken i böckerna är väldigt simpla så tycker jag att de är perfekt avvägda. Tjockleken på boken är först lite avskräckande, men efter halva boken så önskar jag givetvis att den hade varit minst 200 sidor längre. Jag ser verkligen fram emot sista delen av sagan! Just nu läser jag alla böckerna på svenska, men äger alla jag fått tag på, på engelska. Den svenska översättningen är riktigt bra, men så är det också Modernista som sköter utgivningen i Sverige. Tyvärr så har de gått över till omslag med läskiga dockor som inte har något med själva historien att göra – Cinder, Scarlet, Cress och Winter är allt annat än dockor! Föredrar de gamla originalen.

betygbetygbetygbetygbetyg
Titel: Cress | Författare: Marissa Meyer | Serie: The Lunar Chronicles #3 | Genre: Science Fiction, Unga Vuxna, YA  | Förlag: Modernista | Format: Lånebok | Sidantal: 496 | Utgivningsår: 2015

Maze runner

IMG_6819

Maze runner – i dödens labyrint av James Dashner

När Thomas vaknar upp i en hiss minns han ingenting, bara sitt eget namn.

När hissdörrarna öppnas möter Thomas en stor grupp tonårskillar, som liksom han själv har fått sina minnen raderade. De är inlåsta i ett stort område som omges av höga stenmurar.

Allt de vet är att dörrarna till en enorm labyrint som omger dem öppnas varje morgon, och varje kväll stängs de. Labyrinten myllrar av dödliga faror, och väggarna i den flyttas dessutom varje natt. På något sätt måste de försöka hitta ut, men hur?

Då händer något oväntat – Teresa skickas dit. Hon är den första tjejen någonsin som kommit. Det verkar som om hon och Thomas känner varandra sedan tidigare. Vad betyder det? Kan hon vara till hjälp när de ska försöka ta sig därifrån levande? Och vem vet vilka svar som väntar där ute ?

Jag läste boken efter att jag såg filmen – som jag för övrigt älskade – och det är inte alltid som filmen än bättre än boken, men i det här fallet så föredrog jag filmen. Den enda karaktären i boken jag tyckte om var Chuck, alla andra känns så platta och tråkiga, speciellt Thomas. Minho är också en intressant karaktär, men tyvärr får man inte lära känna dom i boken, det finns kanske inte så mycket att lära känna med tanke på att de inte har några minnen. Men lite snålt med karaktärsskildringar tycker jag. Theresa är också ensam tjej bland en massa killar, men det är tydligen inget problem i Maze runner vilket bara känns konstigt.

Sen tycker jag om när man inte får all information direkt utan måste läsa vidare för att få svar på sina frågor, men i just Maze runner så blir det bara ett stort irritationsmoment när man bombarderas med slang som man inte förstår och som inte förklaras direkt. När det väl gör det så har man glömt bort i vilket sammanhang det användes tidigare om man inte bläddrar tillbaka och läser om kapitlet. Man ska inte behöva läsa om kapitel i en bra bok.

Det är en underhållande bok som jag definitivt kommer att läsa fortsättningen på och jag är en sucker för dystopier så…

betygbetygbetygbetygbetyg0
Maze runner – i dödens labyrint | James Dashner | 368 s. | Lånebok | Semic förlag | 2014