Det finns så mycket här i livet…



Hehe, om någon undrar vad jag gör istället för att läsa – eller snarare förutom att läsa så kollar jag igenom en massa gamla anime-serier jag missat eller glömt bort att kolla på. Har äntligen sett klart på Fushigi Yuugi, 52 avsnitt. Tycker att mangan är tusen gånger bättre men vissa saker är ju bättre i svartvitt än i färg, The Artist var ju en jäkla bra film bland annat 🙂

Nu glor jag på andra säsongen av Ah! My Goddess! och sen blir det Vampire Knight Guilty och en Maid-serie, sist kommer andra säsongen av Oreibo, samt nya Arata-animen som jag blev riktigt överraskad av. Hade ingen aning att den skulle komma ut. Hoppas att Yuu Watases andra serier (Genbu Kaiden!) får animeras snart också 🙂

Nörderier


Jag är inte bara en boknörd, bokbesatt. Utan även film-, tv-serie- och spelnörd in till benmärgen. Gottar mig åt min fina utgåva av The Legend of Zelda Hyrule Historia som kom på posten för inte så länge sedan. Visst är den underbar?! Längtar efter nya Zelda-spel även fast jag ännu inte spelat ut Twilight Princess eller Skyward Sword. Dåligt I know… Men nu kan jag bläddra i boken och läsa om alla gamla spel.

Och ja, jag kollar på Game of Thrones i bakgrunden. Tyrion! Ska läsa böckerna någon gång.

Tema: Serieböcker

Hungerhuset avLoka Kanarp & C/M Edenborg

Hungerhuset är en kuslig spökhistoria berättad i skarpa, vackra bilder.

Systrarna Elsa och Fredrike vantrivs hos sina fosterföräldrar i villaområdet. Trots de vuxnas varningsord ger sig flickorna av för att hitta ett förfallet ödehus som ligger djupt inne i skogen. Systrarna anar inte att huset väntar på dem, med en hunger som hotar att utplåna dem.

Hungerhuset är en kuslig spökhistoria berättad i skarpa, vackra bilder. Den handlar om systerskapets närhet och fiendeskap, och om en kärlek som trotsar döden.

Jag gillar stilen och karaktärerna men jag kunde inte riktigt ta till mig historien. För mig var det inte så skrämmande. Jag har sett det här förut, läst det förut. Den hade skrämmande scener, men jag tyckte att slutet var det bästa och hade gärna sett mer av det.

Tummelisa eller den andra vildmarken av Matilda Ruta

Med sirliga akvareller och uppkäftigt tusch målas den nya vildmarken och den nya värden för Tummelisa.

Efter H C Andersens Tummelisa från 1835 har Matilda Ruta gjort en hård och genomträngande grafisk roman. Originalets berättelse har styrts om och Tummelisa har blivit subjekt. Genom att skärskåda klassiska manliga generationsromaner har Matilda tagit språket och gett det till Tummlisa som spottar, lever i smuts, tänker, agerar och slåss själv.

Med sirliga akvareller och uppkäftigt tusch målas den nya vildmarken och den nya värden för Tummelisa. Hon blir sin egen och anpassar sig inte till någon. I prunkade miljöer anfaller Tummelisa sina motståndere på det sätt man önskar att hon alltid hade haft modet till.

En väldigt genomförligt målad serie med stundtals även väldigt konstnärlig text. Trots de fina bilderna så är det här verkligen ingen serie för mig. Det finns inget underhållande i serien, manuset känns ointressant bortsett från några våldsamma ändringar i historien som jag inte tyckte var så pjåkiga. En historia och serie som faller platt på brist på entusiasm och tanke på läsaren. Den känns inte riktad till mig helt enkelt.

Maran av Lina Neidestam

Maran är en del i Femisex, Kolik förlags bokserie för för feministisk erotik.

Nora har bestämt sig för att skriva den stora generationsromanen, men sommar blir inte som hon tänkt sig. Den norrländska ensamheten är för stor, skrivkrampen är för svår och den fäbodvall hon hyrt visar sig dessutom vara hemsökt. Medan hon stirrar sig blind på det vita pappret, dras hon ut i en hallucinatorisk malström av erotiska folksagor, där gränsen mellan dröm och skrivmaskin suddas ut. Men när skymningen faller vaknar ett urgammalt väsen till liv, och nere i byn viskas det att en mara börjat hemsöka trakten.

Maran är en grafisk roman som kokar av lust, ett serieäventyr som dyker rakt ner i den svenska folktron. Den är en erotisk Decamerone fylld av kåta kolare, hejdlösa huldror och värmländska varulvar, allt skildrat med skamlös humor och förtrollande vackra bilder. Maran är en modern myt för förtappade folklorister och storstadens sagotörstande massor, det är en monstruöst burlesk bildorgasm, men samtidigt en djupt litterär skapelse. Och kanske är det till och med en generationsroman.

Hade sett fram emot den här sedan jag fick se delar av den på Linas blogg och jag blev verkligen inte besviken när jag på bokmässan fick boken i mina händer, signerad och fin. Teckningarna är fantastiska. Snuskiga och riktigt jävla bra. Serien i sig är även den helt underbar med mina favoriter från svenska folktron. Det enda som saknades var trollen. Men det kommer väl mer sånt här Lina? Det måste det! Du är en av få som kan rita så här fina serier med snusk utan att det blir hjärndöd porr. Gillar att det är killarna som är objekten och att tjejerna tar för sig.

I dödsskuggans dal av Ola Skogäng

Tredje albumet om i serien Theos ockulta kuriositeter.

I denna den tredje boken om den antikvitetshandlande björnen Theo samlas de länge efterfrågade episoderna som publicerades i tidningen Nemi mellan åren 2007-2009.

Med 50 nytecknade sidor väver Ola Skogäng in dessa episoder i en längre kringhistoria som utspelar sig på ett mentalsjukhus.

Då jag redan läst det mesta i tidningen Nemi så är episoderna inte nya för mig men i och med kringhistorien som väver samman dem så var det en fröjd att få läsa om dom. Teckningarna är toppen som vanligt och jag hoppas på mycket mer serier från Skogäng. Theo är en underbar karaktär.

Bokbussen till Bokmässan 2011

Det började med att jag skickade in anmälningar både för mig och min annars ganska skygga vän och kollega Walter, som motvilligt gick med på att åka – trots att han inte tål stora folksamlingar och trängsel. Ungefär som jag då, men jag har åtminstone lärt in några knep som gör att jag klarar av det under en längre tid. Hur jag gör då, kanske ni undrar? Jo, jag ställer in min hjärna (eller vad man nu ska säga) på att alla människor är rörliga föremål. Det gör det förvånansvärt lättare och mindre klaustrofobiskt – för föremål kan man flytta på och man slipper tänka på vad folk tycker och tänker (som jag alltid gör annars.) Eh, men nu ska jag snacka om mässan inte mina psykiska störningsmoment.

Vi gick upp vid fyra på morgonen och åkte in mot stan klockan fem. Var där 20 i men knappt några hade hunnit dit så vi väntade ett tag med att gå på bussen. När vi sedan hade tagit plats och fått två enorma kassar med böcker(!) så fick vi vänta på eftersläntrare, men det var mysigt i bussen. Vi fick frukost bestående av en väldigt god ostmacka, kaffe och en smoothie. Välbehövt kan jag lova.

Trots att vi var dödströtta så gick det inte att sova på bussen. Solen lyste starkt och vi bjöds på höguppläsning och presentationer av författarna som åkte med. Jag tänkte läsa en bok men orkade inte. Hade inte med mig någon ljudbok heller så det blev till att lyssna på musik.

Författarna som var med var; Peppe Öhman (som skrivit bland annat Livet & Barnet), Kajsa Norell (som debuterar med Halleluja Brasilien), Petra Östergren (som skrivit Berättelsen om Esmara – fick mig en liten pratstund med henne och en signatur i boken) samt Christina Stielli (som skrivit Jag älskar dig inte – även den fick jag signerad). Den sistnämnda var inte med hela vägen utan vi plockade upp henne på vägen till Göteborg.

I Jönköping bytte vi busschaufför och fick oss en liten bensträckare innan vi körde vidare.

Vi fick även möjlighet att pröva på läsplattor och iPads. Och vad kan jag säga om det… Jag blev helt frälst och ville ha mig egna läsplatta direkt (gick inte att smyga ner en av de man fick låna i väskan…) Inte av någon sådär praktisk anledning utan mest för att det är en sån häftig pryl. Helst en iPad, då jag föredrog gränssnittet och möjligheten till annat än just böcker. Det idiotiska är dock att man inte kan ringa eller sms:a med iPad (om man inte jailbreakar den alltså.) Är Apple helt hjärndöda? Visst att man har både en iPhone och en iPad, men tar jag med den ena vill jag inte släpa med på den andra. Så tar jag med iPaden så kan jag inte höra av mig till folk och tar jag med iPhonen så är det inte lika smidigt att läsa på den. Nej, de borde fixa så att man kan använda Paddan som en telefon om man vill eller behöver. Kanske skaffar en då. Om jag har pengar alltså.

Det fanns även andra läsplattor som fungerade bra de också. Ganska dyra och färglösa dock, men med bättre batteritid och plats för extra minne. Det vill säga det som Paddan inte hade. Fortfarande ingen läsplatta som har allt; A. är billig, B. har extra minneskapacitet, C. har färg och D. går att använda till annat/surfa med. Några har allt utom A. Vilket för mig är viktigast. Nej, man får vänta några år till innan läsplattan blir så pass populär att priset sjunker till lagom nivå (inte ska de kosta mer än en handhållen konsol!)

Vid lunchtid så var vi framme i Götet och alla bokbloggare skingrades för vinden. Såg inte av många på mässan.

Jag tappade bort tiden totalt i vimlet. Missade 95% av allt jag ville se och lyssna på, men hann med det jag ansåg viktigast. Vi försökte leta rätt på den där svindyra räkmackan, men var helt lost (kanske kan någon snäll bokbloggare leda oss rätt nästa år?) så det blev lite billigare mat till middag.

Såg och träffade en del kändisar/författare, bland annat Sören Olsson, Leif GW Persson, Jan Guillou, Plura Jonsson, Lasse Åberg, Anders de la Motte, Lasse Diding (säger Hotell Gästis och Leninbadet dig något?) och  Lina Neidenstam.

Vad jag missade och är lite missnöjd med:

Visste inte att man fick gratis böcker vid Hotell Gästis monter, deltog bara i tävlingen.

Fick inte tag på böckerna (som jag ville ha signerade). Bland annat Blod Eld Död av Jon Jefferson Klingberg, Ika Johannesson och Valhall: Den samlade sagan 1 av Petser Madsen.

Blev ingen räkmacka. Matställena runt mässan… herregud så dåligt utbud!

Att mässan var rent utsagt oorganiserad. Köerna var hemska. Folk stod och trängdes i klunga, ingen visste vem som var först. Gångarna var omöjliga att gå i pga allt folk som bara stod mitt i och samtalade i brist på utrymme att sitta och stå på. Nej, de borde ha en maxgräns på antal besökare inne på mässan samtidigt. Bättre att folk köar utomhus än inne i hettan. Anställ mig gärna som ordningsvakt nästa år, jag styr garanterat upp allt åt er 😉

Kartorna var hemska. Inför moderna skyltar med pekskärm och/eller tangentbord där man kan söka på det man är ute efter och få upp det på en skärm. Det funkar på biblioteken så varför inte på bokmässan?

Vad jag är supernöjd med:

Alla böcker jag fick signerade! Är så glad över min Maran, Hungerhuset och Tummelisa!

De trevliga försäljarna som tog sig tid att snacka lite med mig istället för att bara ta pengarna och ge mig en kasse utan ens ett litet ”varsågod!”

Alla mysiga författare.

Bokbussen. Mysigt och kul att åka med.

Följer gärna med nästa år om jag får. Om det inte blir bokbuss så kanske det blir boktåg för min del.






Hade nog varit bättre om bokbussen hade åkt på fredagen dock, alt. söndagen om bokbloggarna inte kan ta ledigt från jobbet? Den jobbigaste dagen är väl alltid lördagen…

Bokhyllans nya maskot!


Jag tog en bunt av mina samlarfigurer från japan, nendoroids. Små kroppar, stora huvuden, Chibi-stil. Det blev många delar, men jag valde ut de jag tyckte bäst om och satte ihop det till en ny figur, Mayura, May här. Innan jag valde henne som maskot så testade jag några andra men de började äta på böckerna (se kommande bilder) så de blev utbytta.

Förhoppningsvis kommer ni få se mer av May i framtiden här på bloggen.

Mara från Ulthar

Mara från Ulthar av Karl Johnsson

En mustig fantasyberättelse med högt tempo och stort hjärta som passar så väl ungdomar som vuxna med smak för äventyr.

Berättelsen tar sin början i den mystiska hamnstaden Ulthar, en orientalisk medina som hämtad från Tusen och en natt, där omänskliga figurer med svarta galärer regelbundet köper alla slavar de kan komma över. Den unga flickan Maras pappa är den som säljer slavarna, men en natt försvinner han själv spårlöst. Tillsammans med katten Nardos ger sig Mara ut på jakt efter sin pappa, ett sökande som leder långt bortom Ulthar, till och med bortom jorden.

Den här hundrafemton sidor långa grafiska novellen var jag osäker på innan jag valde den tillsammans med min prenumeration på Utopi, men när jag väl började läsa så fastnade jag för den unika historien och de jävligt snygga bilderna. Påminner lite i stilen om en serie jag gillade när jag var liten, det var konstigare versioner av berättelser ut Tusen och en Natt. Minst lika bra som den här. Kul med en serie med katter, där katterna inte tar över helt utan Mara får behålla sin huvudroll. Katterna är för övrigt riktigt intressanta karaktärer och när alla hundrafemton sidor är utlästa så vill jag bara ha mer. Rekommenderas.