Inläggen innehåller reklam genom annonslänkar för Bokus.

Nio dagar till Uksáhkká

Nio dagar till Uksahkka

Nio dagar till Uksáhkká av Nicklas von Matérn

Tre ungdomar; Tyra, Simone och Richard, börjar samla in pengar till ändamål som ligger dem varmt om hjärtat. Men sinom tid övergår deras goda intentioner till våld, rån och sedermera till mord och terrorism. Det visar sig att en i gruppen har en dold agenda.

Parallellt med den historien utspelar sig Sandras stillsamma liv, en småbarnsmamma och entomolog vid Naturhistoriska museet i Göteborg. Snart dras hon dock in i en härva som bara växer. En arbetskollega försvinner spårlöst och en flicka börja besöka henne på museet. Vem är flickan och varför är hon så inspirerad av Sandra?

Den tankspridde och konstintresserade poliskommissarien, Axel Harryson, sugs in i en historia där gärningsmännens motiv är mångskiftande och där kunskapen om samisk mytologi verkar få en alltmer betydande roll för att försöka lösa mordfallen. Och förhindra förövarnas sista plan.

Den här boken var jag ganska osäker på hur jag skulle formulera min recension. Å ena sidan så är den verkligen aktuell i och med miljöfrågan och psykisk ohälsa samt det ökande våldet bland ungdomar, men å andra sidan så fick jag ingen känsla för karaktärerna. Varken Sandra, Harryson eller ungdomarna föll mig i smaken och det är så viktigt när jag läser en bok. Om jag inte bryr mig om personerna jag läser om så tappar jag fort intresset för handlingen. Och handlingen var det verkligen inget fel på, det är en intressant historia som tar upp mycket av det som – även jag – tycker är stora problem i dagens samhälle. Jag har själv haft att göra med psykisk ohälsa och arbetsförmedlingen så jag vet hur det kan vara. Just de bitarna får mig att haja till och det är tråkigt att de inte fick större utrymme i boken istället för delarna om Sandras familj och arbete som bara slöade ner tempot i boken.

Jag gillade verkligen delarna där själva brotten begicks, men de var på tok för korta och jag har aldrig varit en fan av utdraget berättande med ytterst få dialoger i böcker. Just dialoger är så viktiga för att man ska lära känna karaktärerna och det jag tyckte var roligast att läsa var delarna där Sandra och Harryson kommunicerade med varandra. I det stora hela så var Nio dagar till Uksáhkká en lite för seg bok för mig som vill ha mer spänning, detaljerade brottsbeskrivningar och underhållande dialoger för att uppskatta en deckare eller spänningsroman.

Tack Visto Förlag och Nicklas för recensionsexemplaret.

12 september, 2017

Drinks & books

leopardforlag

Var en sväng förbi Leopard förlag på Söder förra veckan och kollade in deras utförsäljning av böcker. Drack lite drinkar och minglade runt en tag innan vi drog vidare, men hittade flera böcker som jag tyckte verkade intressanta. Bra priser, men jag hade verkligen inte råd att köpa något just nu. Tråkigt för jag hittade några riktigt fina böcker. Hallongrottan var ju hur festlig och informativ som helst! Len och ta på var den också, men vilken hallongrotta är inte det 😉

11 september, 2017

Måste hålla mig undan från Biblioteket

bibliotek

Det är helt hopplöst att gå till biblioteket för mig. Jag hittar nämligen alltid något nytt jag vill läsa trots att jag inte har tid på grund av min hög av recensionsex. De har prio ett just nu tack vare alla fina författare som frågat mig om jag vill läsa deras böcker – har svårt att säga nej till så fina erbjudanden! Var där idag och lämnade tillbaka Heir of Fire som jag hade lånat, men valde att köpa boken istället på grund av den korta lånetiden (två veckor) samt skicket som boken var i. Halvt utrivna sidor och vattenskadad. Inte av mig tack och lov då jag aldrig har tappat en bok i vattnet när jag läser i badet.

Men nu när jag lämnade tillbaka boken så såg jag att tredje boken i Röd drottning-serien hade kommit in och så har jag länge velat läsa Diabolic. Två böcker som jag inte fått som recex tråkigt nog. Så jag får se om jag hinner läsa låneböckerna eller om jag får låna om dom senare. Har flera recensioner att skriva också, så det blir mycket att göra nu i veckan 🙂

Kan ni låta bli att låna böcker om ni har ont om tid till att läsa?

11 september, 2017

Vox by Opal

För att vara en ganska introvert person så är jag ovanligt förtjust i att gå på event. Då framförallt event där det bjuds på mat och dryck samt trevligt sällskap i form av andra bokälskare som på torsdagens releasefest på Södra teatern. Det var denna gång en våning ner i Kägelbanan som var en perfekt mingellokal med många små bord, bar och en scen. I sällskap av bland annat Cecilia, Siri och Johanna så gled jag runt och deltog i tipspromenad, drack gott rödvin och senare så bjöds det även på pizza.

Vox by Opal är ett imprint till Bokförlaget Opal som startade hösten 2017 med syfte att ge sina böcker för unga vuxna större möjlighet att nå ut i bruset. För att ge dem en egen röst.

Vox ger ut böcker som i första hand riktar sig till ungdomar och unga vuxna. Men egentligen är deras böcker till för alla som någon gång haft kroppen så full av känslor att hjärtat vill sprängas. De ger ut böcker som känns, som stannar kvar hos läsaren, som gör att den som läser mår bra. Helt enkelt böcker som förtjänar att höras och synas.

Thomas Stenström

Författarna Emma Johansson och Yrsa Walldén kom upp på scen och tävlade i flera olika grenar, bland annat genom att svara på frågor om sina egna böcker. Det var roligt att se hur lite man faktiskt kommer ihåg av allt man skriver – det är långa böcker så helt förståeligt dock.

Thomas Stenström uppträdde sedan innan vi fick reda på vilka som vunnit tipspromenaden. Det var tydligen 110 000 ord i Ursula Poznanskis Layers, när jag och Cecilia gissat på 130 000. Attans! Efter den här kvällen (i och med goodiebagens innehåll) så äger jag tack och lov redan tre av de fyra böckerna man kunde vinna så det var ingen kännbar förlust 🙂

Det var verkligen en trevlig kväll även om jag inte kunde stanna så länge – skulle ju ta mig tillbaka till Uppsala 😛

5 september, 2017

Varghamn

170815-22

Varghamn av Sara Dalengren

Andra delen i Paranormal Romance-serien Flocken.

Anja får betala hårt för sitt svek mot flocken. Ensam och utsatt förvandlas hennes liv snart till en mardröm. Längtan efter frihet och chansen att få visa mannen som hemsöker hennes drömmar vad hon egentligen går för, håller henne vid liv.
Simon har inte glömt den vackra och dödliga Anja, trots hårt arbete och en strid ström av tillfälliga förbindelser. Inget kan få minnet av deras första möte att blekna. När deras vägar korsas på nytt ser han sin chans, men Anja är inte det minsta villig att låta sig charmas.

Då jag tyckte så mycket om Miriam från första boken så är jag glad att hon är med på ett hörn även i den här boken, men här får vi istället följa skiftaren Anja och hennes flykt från broderns flock. Man får även följa den unga Lukas och vi får även veta mer om Simon som Anja träffade som hastigast i slutet av första boken. Det är sådär mysigt spännande att läsa om och jag kan inte hjälpa att älska hur aggressiv och stark Anja kan vara när hon behöver det. Där har vi en kvinna som reder sig själv! Det blir förstås en del problem och missförstånd på vägen, vilket överskuggade hotet från Anjas och Lukas gamla flock. Det kändes inte som om det var så farligt förrän mot slutet och som bad guys så känns antagonisterna i boken inte riktigt så skrämmande som jag tror att de ska vara. Men jag tycker oavsett om boken och den har allt det jag vill ha av en paranormal romance, så jag kan varmt rekommendera den här serien, då den är en av de bästa jag läst på svenska! Mycket på grund av att romantiken och sexet inte känns sådär pinsamt som i vissa böcker. Här är det vilt och härligt som det ska vara.

Varghamn slutar med en liten cliffhanger inför kommande bok och jag gillar vart det här är på väg. Satt och skrockade lite pinsamt för mig själv när jag tänkte på vad jag själv gärna hade läst om och vilka personer jag hoppas får upp ögonen för varandra… Men hur det slutar är det bara Sara som vet. Längtar redan efter del tre!

Tack Upper Room Förlag och Sara för det fina recensionsexemplaret.

4 september, 2017

Idag är allt

Idag är allt av Nicola Yoon

En roman om att aldrig riktigt duga för sina föräldrar, om att veta att man inte får stanna i landet man är född i – men också om kärlek som uppstår när man minst anar det och om hur varje litet val kan få stora konsekvenser.

Natasha: Jag tror på vetenskapen, på fakta. Inte på ödet eller på drömmar som ändå aldrig kommer att slå in. Jag är garanterat inte en tjej som träffar en söt kille på en New York-gata och blir kär i honom. Särskilt inte när jag och min familj bara har tolv timmar kvar i landet innan vi blir utvisade till Jamaica. Min historia handlar inte om att bli kär.
Daniel: Jag har alltid varit den skötsamma sonen, den duktiga studenten som alltid lever upp till mina föräldrars förväntningar. Aldrig poeten. Eller drömmaren. Men när jag ser henne glömmer jag allt annat. Något med Natasha får mig att tro att ödet har fantastiska planer för oss två.
Universum: Varje sekund av våra liv för oss fram till en särskild stund. Miljoner framtider ligger framför oss. Vilken av dem ska bli sann?

Som ni kanske vet så tyckte jag inte om Ingenting och allting, då det kändes som om man som läsare blev lurad, varför kan jag inte säga utan att spoila boken men ni som läst den förstår nog vad jag menar. Den här boken tyckte jag desto bättre om och omslaget var verkligen ett av de snyggaste på länge! Nu fanns det inget som bryter mot bakgrunden, som hjärtat på den förra boken. Designen speglade även innehållet bra och det är en berg- och dalbana av känslor från första till sista kapitlet. Yoon låter huvudpersonerna i sina böcker spegla henne själv då de hittills har varit både asiater, afroamerikaner och jamaicaner. Det är skönt att få läsa om något annat än de stereotypiskt vita kvinnliga huvudpersonerna som är med lite väl ofta. Jag gillar Natasha och Daniel är en sådär perfekt imperfekt kille som man inte kan låta bli att tycka om. Att ha var och vartannat kapitel berätta om en sidokaraktär gör berättelsen mer levande och det gör en hel del att man får ta del av deras sätt att tänka. Det gör även de mindre sympatiska karaktärerna älskvärda på ett sätt. Hur som haver så var jag glatt överraskad och jag gillar verkligen hur Yoon skriver även om jag ogillade den förra bokens andra halva. Den här är jämn och spårar inte ur mot slutet, snarare tvärtom. Den blev bättre.

Nyare inlägg

Äldre Inlägg