Inläggen innehåller reklam genom annonslänkar för Bokus.

Som en bok på posten



I egenskap av bokbloggare så får jag ibland förfrågan om att läsa och recensera böcker som ännu en gått till tryck och får då hem boken som en stor pappersbunt. Lite svårare att läsa men kul att få göra det innan alla andra. Ibland hittar förlagen på roliga saker med sina utskick och här hade de slagit in boken i tidningspapper från Värmlands folkblad (boken utspelar sig i Hagfors) samt lagt med en brandvarnare. Fantastiskt bra initiativ då jag inte hade någon här hemma och skruvade genast upp den i taket 🙂

Jag har läst en del om Ninni Schulmans bok Flickan med snö i håret men det har inte blivit av att jag har läst den men nu tar jag mig an den här fristående uppföljaren; Pojken som slutade gråta. Fick en gratis ljudbok på Storytel och valde att ladda ner just den här boken så att jag kan ”läsa” även när jag har migrän eller bara är trött i ögonen. Ett bra sätt att komma vidare i läsningen om det går trögt eller om man inte har tid eller ork att bläddra i pappersbunten 😉



Sen finns det recensionsex som jag mailar och ber om att få recensera. Som Döda flickors dans av Rachel Caine. Läste första boken i den här serien förra året och blev fast. Var tvungen att läsa vidare och se hur det går för Vampyrerna i Morganville och huvudpersonerna. Rekommenderas om ni – som jag, gillar ungdomsböcker.

Håll utkik imorgon för då kommer min tidsinställda recension av Analys av ett försvinnande av Hisham Matar att läggas upp på bloggen då recensionsdagen på den är 24:e januari. 🙂

0
  • Dela

Tema: Serieböcker

Hungerhuset avLoka Kanarp & C/M Edenborg

Hungerhuset är en kuslig spökhistoria berättad i skarpa, vackra bilder.

Systrarna Elsa och Fredrike vantrivs hos sina fosterföräldrar i villaområdet. Trots de vuxnas varningsord ger sig flickorna av för att hitta ett förfallet ödehus som ligger djupt inne i skogen. Systrarna anar inte att huset väntar på dem, med en hunger som hotar att utplåna dem.

Hungerhuset är en kuslig spökhistoria berättad i skarpa, vackra bilder. Den handlar om systerskapets närhet och fiendeskap, och om en kärlek som trotsar döden.

Jag gillar stilen och karaktärerna men jag kunde inte riktigt ta till mig historien. För mig var det inte så skrämmande. Jag har sett det här förut, läst det förut. Den hade skrämmande scener, men jag tyckte att slutet var det bästa och hade gärna sett mer av det.

Tummelisa eller den andra vildmarken av Matilda Ruta

Med sirliga akvareller och uppkäftigt tusch målas den nya vildmarken och den nya värden för Tummelisa.

Efter H C Andersens Tummelisa från 1835 har Matilda Ruta gjort en hård och genomträngande grafisk roman. Originalets berättelse har styrts om och Tummelisa har blivit subjekt. Genom att skärskåda klassiska manliga generationsromaner har Matilda tagit språket och gett det till Tummlisa som spottar, lever i smuts, tänker, agerar och slåss själv.

Med sirliga akvareller och uppkäftigt tusch målas den nya vildmarken och den nya värden för Tummelisa. Hon blir sin egen och anpassar sig inte till någon. I prunkade miljöer anfaller Tummelisa sina motståndere på det sätt man önskar att hon alltid hade haft modet till.

En väldigt genomförligt målad serie med stundtals även väldigt konstnärlig text. Trots de fina bilderna så är det här verkligen ingen serie för mig. Det finns inget underhållande i serien, manuset känns ointressant bortsett från några våldsamma ändringar i historien som jag inte tyckte var så pjåkiga. En historia och serie som faller platt på brist på entusiasm och tanke på läsaren. Den känns inte riktad till mig helt enkelt.

Maran av Lina Neidestam

Maran är en del i Femisex, Kolik förlags bokserie för för feministisk erotik.

Nora har bestämt sig för att skriva den stora generationsromanen, men sommar blir inte som hon tänkt sig. Den norrländska ensamheten är för stor, skrivkrampen är för svår och den fäbodvall hon hyrt visar sig dessutom vara hemsökt. Medan hon stirrar sig blind på det vita pappret, dras hon ut i en hallucinatorisk malström av erotiska folksagor, där gränsen mellan dröm och skrivmaskin suddas ut. Men när skymningen faller vaknar ett urgammalt väsen till liv, och nere i byn viskas det att en mara börjat hemsöka trakten.

Maran är en grafisk roman som kokar av lust, ett serieäventyr som dyker rakt ner i den svenska folktron. Den är en erotisk Decamerone fylld av kåta kolare, hejdlösa huldror och värmländska varulvar, allt skildrat med skamlös humor och förtrollande vackra bilder. Maran är en modern myt för förtappade folklorister och storstadens sagotörstande massor, det är en monstruöst burlesk bildorgasm, men samtidigt en djupt litterär skapelse. Och kanske är det till och med en generationsroman.

Hade sett fram emot den här sedan jag fick se delar av den på Linas blogg och jag blev verkligen inte besviken när jag på bokmässan fick boken i mina händer, signerad och fin. Teckningarna är fantastiska. Snuskiga och riktigt jävla bra. Serien i sig är även den helt underbar med mina favoriter från svenska folktron. Det enda som saknades var trollen. Men det kommer väl mer sånt här Lina? Det måste det! Du är en av få som kan rita så här fina serier med snusk utan att det blir hjärndöd porr. Gillar att det är killarna som är objekten och att tjejerna tar för sig.

I dödsskuggans dal av Ola Skogäng

Tredje albumet om i serien Theos ockulta kuriositeter.

I denna den tredje boken om den antikvitetshandlande björnen Theo samlas de länge efterfrågade episoderna som publicerades i tidningen Nemi mellan åren 2007-2009.

Med 50 nytecknade sidor väver Ola Skogäng in dessa episoder i en längre kringhistoria som utspelar sig på ett mentalsjukhus.

Då jag redan läst det mesta i tidningen Nemi så är episoderna inte nya för mig men i och med kringhistorien som väver samman dem så var det en fröjd att få läsa om dom. Teckningarna är toppen som vanligt och jag hoppas på mycket mer serier från Skogäng. Theo är en underbar karaktär.

0
  • Dela

Biokväll: Hamilton


Ikväll blir det biopremiär i Kista med Emilia. Vi ska se Hamilton: I nationens intresse med Persbrant i huvudrollen. Blir intressant att se. Låg hela natten och spydde som en tok men mår nu bättre – tror att jag åt något olämpligt. Så får hoppas att jag orkar mig igenom kvällen. Det är inte bara trettondagsafton utan även min mammas födelsedag. Grattis!

0
  • Dela

Den odödliga Henrietta Lacks

Den odödliga Henrietta Lacks av Rebecca Skloot

I januari 1951 diagnostiserades Henrietta Lacks med cancer.

Nio månader senare avled hon. Men de cellprov som hennes läkare tog lever fortfarande. De har gett upphov till tre Nobelpris, de låg till grund för poliovaccinet, de har varit på månen. Men ingen kände till den fattiga, svarta tobaksodlaren som var alltings upphov.

Den odödliga Henrietta Lacks är en storartad berättelse om vetenskapens fantastiska förmåga att skapa ett bra liv för oss alla. Men också en tragisk historia om krocken mellan medicin, etik och ras. Och inte minst en djupt skakande berättelse om en dotter som förtärdes av frågor om sin mor som hon aldrig fick lära känna.

Jag har alltid sagt att faktaböcker inte är något för mig. Främst för att jag har läsandet som en form utav verklighetsflykt – något man oftast inte kopplar samman med fakta. Men även fast jag läser en verklig historia om riktiga människor som både finns och har funnits och deras liv så är det inte mycket jag kan sammankoppla till mitt eget och på så sätt blir boken skön att läsa även för en person som är avogt inställt till faktaböcker.

Det är lite vanskligt att de bästa faktaböckerna skrivs antingen för att berätta om något tragiskt eller för att berätta en solskenshistoria. Ofta innehåller faktaböcker bådeoch. Det är för mig inte särskilt intressant att de följer en mall. Boken om Henrietta Lacks tycker jag inte gör detta eller så gör det det men på ett betydligt bättre sätt.

För mig känns det dock som att tiden då Henrietta levde, och tiden kring hennes död var det mest gripande att läsa. Jag fascineras av att läsa om en annan tid och hur det gick till väga på sjukhus i en tid då man inte behandlade minoriteter som människor. Hemskt och sant. Kan tänka mig att det här kommer att bli en fantastisk film om det stämmer att Oprah & Alan Ball ska göra den.

Sättet Rebecca Skloot skriver på känns enkelt att förstå även om ämnet är på en helt annan nivå än den jag hann till i skolan. Det fick mig ärligt talat att bli intresserad av biomedicin och celler, hur allt fungerar och hur man framställer vaccin. Var och vaccinerade mig häromdagen med Twinrix mot Hepatit A & B samt fick Dukoral mot Kolera. Funderar även på att vaccinera mig med Gardasil. Tänk vad en enda människas celler kan åstadkomma!

Recensionsex från Booked.nu.

0
  • Dela

Det som komma skall

BÖCKER JAG HAR LÄST OCH SKA RECENSERA:

Analys av ett försvinnande av Hisham Matar

Maran av Lina Neidestam

I dödsskuggans dal av Ola Skogäng

De andra sagornas bok av Emma Lundqvist

Sankta Psyko av Johan Theorin

Hungerhuset av Loka Kanarp

Tummelisa: eller den andra vildmarken

Feber av Maggie Stiefvater

Dead Reckoning av Charlaine Harris

0
  • Dela

Henrietta Lacks

I januari 1951 diagnostiserades Henrietta Lacks med cancer. Nio månader senare avled hon. Men de cellprov som hennes läkare tog lever fortfarande. De har gett upphov till tre Nobelpris, de låg till grund för poliovaccinet, de har varit på månen. Men ingen kände till den fattiga, svarta tobaksodlaren som var alltings upphov.

 

Den odödliga Henrietta Lacks är en storartad berättelse om vetenskapens fantastiska förmåga att skapa ett bra liv för oss alla. Men också en tragisk historia om krocken mellan medicin, etik och ras. Och inte minst en djupt skakande berättelse om en dotter som förtärdes av frågor om sin mor som hon aldrig fick lära känna.
(Leopard Förlag)

 

Just nu läser jag boken Den Odödliga Henrietta Lacks av Rebecca Skloot. Fick hem den från Booked och jag såg genast att det var en bok som skulle intressera mig. Är annars inte så lättroad av faktaböcker men Henriettas liv och det som hände efter hennes död är verkligen fascinerande.

Henrietta Lacks var en svart fembarnsmor i USA. Hon drabbades av cancer och var bara 31 år gammal när hon dog i svåra plågor. Det visade sig att just Henriettas cancerceller var av ett osedvanligt aggressivt slag och livskraftiga. Nya celler odlades fram, och så småningom sändes vad som kom att kallas HeLa-celler till cancerforskare runt om i världen. Varken Henrietta själv eller hennes familj hade någon aning om detta. Medan cancerforskarna hade stor hjälp av de ständigt förnyade cellproverna från den fattiga patienten hade hennes efterlevande inte råd att uppsöka läkare när det behövdes.

En bok om rasdiskriminering, om fattigdom, om etiska ställningstaganden som utges av Leopard förlag nu i januari.

0
  • Dela
Nyare inlägg
Äldre Inlägg