Nu har jag fixat alla sidor så att de ska fungera som de ska – inga felmeddelanden längre! Sen har jag läst en massa böcker – vilken surprise haha Bokbesatt som man är har jag börjat på en ny bok redan innan jag avslutat en annan.
Idag så ska jag gå på Prosa & Marmelad inne i stan, så vi möts väl där om ni också är inbjudna 😉 Har läst boken ”Resten får du ta reda på själv” inför träffen. Recensionen finner ni i inlägget nedanför detta. Ska bli kul att få höra vad ni andra tycker om den.
Annars så har jag twittrat en massa så följ mig gärna. Börjat på nya zombie-boken Varma Kroppar av Isaac Marion och har flera andra böcker att gotta mig i innan jag reser iväg till Thailand nästa vecka. Någon som vill tipsa mig om en bra bok att ta med sig? Annat än de tiotal böcker jag har med mig i iPaden alltså 😉
Det är den 12 februari, fredagen före Alla Hjärtans Dag, och skolan firar ”Cupid Day” med att eleverna skickar rosor till varandra. En toppendag för Sam och hennes kompisar – de är skolans fruktade innegäng och får flest rosor av alla. Dagen avslutas med en stor fest. Klockan 00:40 dör Sam. Hennes liv är slut, över, finito. Allt blir svart. Men så ringer väckarklockan och det är den 12 februari. Igen. Var allt en mardröm? Nej, tyvärr inte. Men vad är det då?
Äntligen får jag läsa en ungdomsbok igen. En ny och tjock bok på svenska. Det var länge sen. Riktigt skönt att få komma tillbaka till det jag trots att tycker bäst om att läsa. En bra översättning är det också. Som flyter på så pass bra att jag läser igenom boken på tre långa sittningar – eller liggningar då jag låg fastklistrad framför boken i sängen när jag kände mig sjuk.
I bokens början så är huvudpersonen Sam en väldigt osympatisk person som väljer att följa sina vänner blint utan att ifrågasätta eller tänka efter. Hon orkar helt enkelt inte bry sig om vad det hon och hennes vänner gör har för effekt på andra i deras omgivning. Känner man inte på sig att författaren kommer följa det klassiska askungemönstret (då en person visar sig vara någon helt annan innerst inne eller ändrar helt på sitt sätt att tänka och agera) så känns början inte särskilt spännande. Den 12:e februari var i det första kapitlet en ganska trist dag så jag tycker verkligen om de efterföljande då man får veta mer, hur saker och ting förändras och hur karaktärerna uppför sig annorlunda trots att det bara är Sam som ändrar på historien.
Allt eftersom så växer boken i mina ögon. Jag älskar den söta och udda killen Kent och Lindsay har mer djup än man först kan ana. Lite trist att jag inte känner ett dugg för Juliet hon som ändå ska vara en stor del av historien känns inte tillräckligt intressant. Det finns många tjejer som Juliet, så kallade ”mobboffer” som får ta en massa skit bara för att de finns där. Men Juliet och hennes liv, bakgrund och familj hade gärna fått ta mer plats.
Populäritet är överskattat. Jag har haft vänner vars enda mål och önskan i skolan har varit att bli populära – man undrar varför de då hängde med mig, den minst intresserade av populäritet. Larv och idioti om ni frågar mig. Det är uppenbart mer vanligt och öppet med det i usa än här, men allt som kan frambringa minsta form av mobbning bör förkastas och har man chansen så ska man ta ner dessa populära individer på jorden med en smäll.
Men tillbaka till boken. Jag skulle inte ha något emot att få veta om när jag skulle dö – om jag fick samma förutsättningar som Sam, då jag kan få chansen att ta farväl av allt, göra om och göra rätt för mig.
Det är väldigt sorgligt och man får en klump i halsen av att sätta sig in i en liknande situation, men samtidigt så är en gnutta hopp bättre än ingenting. Man kan inte hjälpa att hoppas att Sam ska lyckas rädda sig själv från det oundvikliga även om det skulle bli på tok för sockersött och tråkigt – det bästa i boken tyckte jag var bitarna med Kent och Sam. Avskydde Rob och de andra ytliga karaktärerna. I slutändan tyckte jag att alla upprepningar av den 12:e som Sam fick uppleva tillsammans bildade det perfekta slutet. Inte var för sig, inte den sista. Alla.
Jag måste få läsa författarens kommande bokserie. De låter som lika spännande och läsvärda böcker.
En samtidsroman, en utvecklingsroman och en kärleksroman. Den handlar om reklam och relationer, om Stockholm och vad som händer när njutningens kickar inte längre kan fylla tillvarons tomhet.
Före: David Skoglund var fixstjärnan i Stockholms reklamvärld. Han sprang alltid framåt, ville ständigt ha mer och mer. Han fick de snyggaste tjejerna, gick på de bästa festerna, agerade cyniskt, briljant och konsumerande. En vinnare.
Efter: David Skoglund är parian i Stockholms reklamvärld. En förlorare som lever i spillror, på flykt från mörkret. Nu söker han sig själv utan vare sig kompass, karta eller nåd.
Men vad har hänt? Och vad är Tabula Rasa Hotels? Den mystiska och mytomspunna hotellkedjan som söker en reklambyrå som kan marknadsföra dem i Sverige. David får uppgiften att ro iland uppdraget. Men först måste han ta reda på vad som döljer sig bakom Tabula Rasas lyckta dörrar.
Det finns inget jag uppskattar mer än att bli överraskad av en bok jag initialt hade inbillat mig skulle vara oengagerande och ointressant utan något som helst som skulle få mig att vilja läsa vidare. Det här är en sån bok – en oväntat bra bok. Man ska se bort från baksidestexten som i mitt tycke är ganska avtändande med en beskrivning av en ytlig huvudperson vars liv går från att vara en räkmacka till att bli resterna av samma räkmacka liggandes med uppsidan ner på ett skitigt golv. Nej, det lockade ärligt talat inte mig.
Det som lockade var mysteriet (som inte var svårt att tänka ut) och jag älskade beskrivningarna och att få uppleva en del av karaktärens innersta tankar. Sen skulle jag inte vara jag om jag inte nämner sexscenerna i boken som var riktigt underhållande och långt ifrån pryda. Skönt att få läsa något annan än ungdomsböckernas avbrutna kapitel när det börjar hända grejer eller romantiserade scener där allt är så perfekt och vackert. Fast valross Jonas… Jag fastnade på det ordet och fick lite väl udda bilder i huvudet av det.
Dock har jag inte mycket till övers för kapitelindelningen med ”Före”- och ”Efter”-indelning. Det säger sig självt att man automatiskt tycker att endera är trist och man tragglar sig igenom det ena för att få komma till det andra. Det hela vävs ihop ganska bra på slutet förstås.
Huvudkaraktären David är ingen jag skulle kunna komma överens med i verkliga livet, men i vissa bitar så är det lätt att se sig själv i samma situationer och jag kan inte säga att jag inte skulle falla för frestelsen – man är inte mer än mänsklig. Fast jag är en ganska tråkig individ som höll mig ifrån allt från alkohol till sex till jag var över 23. En tjej som kunde säga nej till saker som kunde tänkas vara dåliga för mig. Något de flesta, både pojkar och flickor – i en bättre värld, borde ta efter tills dess att de är vuxna nog att kunna hantera saker och ting. I måttlig mängd funkar det mesta. Fast böckernas värld vore rätt trist om alla karaktärer var ofelbara. Så jag gillar David och allt hans bagage, hans resa och möten.
Det här är en bok jag kan rekommendera inte bara till vanliga bokbesatta utan även till mina killkompisar.
Jag tänker fira Alla Hjärtans Dag trots att det känns surt att man är en motvillig singel-tjej – var tidigare villig singeltjej – haha, det lät ju lite weird men ni förstår nog vad jag menar, och att vara det är toppen men när man börjar bli sugen på att ha ett ”vi” istället för ”jag” så är det inte roligt.
Den 14:e kommer jag att spendera med näsan i en eller flera böcker. I veckan fick jag boken Varma Kroppar av Isaac Marion från Mix Förlag som låter som något till och med en Alla Hjärtans Dag-hatare kan tänkas tycka om. Jag älskar Zombies, tack Mix!
Varma Kroppar av Isaac Marion
Zombier har inga känslor – om de inte äter av din hjärna. Världen har fyllts av zombier och ingen vet varför. R är en av dem. Zombier har inga egna känslor eller minnen – men om de äter av en människas hjärna återupplever de scener ur den personens liv.
Det är så det går till när R blir förälskad. Han dödar en ung man och övertar hans kärlek till flickvännen. Nu har R ett mål i tillvaron. Han vill hålla kvinnan gömd från de andra zombierna och se till att hon överlever.
Den unge mannens känslor blir som en drog för R; bit för bit äter han av pojkvännens hjärna. Scen för scen upplever R hans liv, och det förändrar honom för alltid.
Jag kommer sätta tänderna i boken så fort jag är klar med boken jag läser inför nästa Prosa & Marmelad-träff.
För den lite mer romantiska hundälskande-typen så har jag ännu ett supertips när man känner sig uttråkad och boksugen:
Hundar, hus och hjärtats längtan av Lucy Dillon
Juliet har nyligen förlorat sin älskade man Ben. Endast trettioett år gammal och änka stannar livet för Juliet. Hon isolerar sig hemma och tillbringar dagarna framför teven. Desperat försöker hon följa råden i olika självhjälpsböcker och väntar förhoppningsfullt på den magiska ettårsdagen då hon enligt böckerna ska ha lämnat det värsta bakom sig.
Hennes syster Louise lever ett på ytan perfekt liv. Hon är gift med framgångsrika egenföretagaren Peter, de har lilla sonen Toby och lever i ett snyggt, toppstylat hem. Men sedan barnet kom saknar Louise något i sitt äktenskap .
När mamma Diane lyckas locka ut sin ena dotter, Juliet, på hundpromenader, först med den egna lilla terriern Minton och snart även med andra hundpersonligheter i grannskapet, börjar det hända saker .
Utan att Juliet vet hur det gått till, har hon plötsligt ansvar för en mängd hundar, katter och krukväxter som behöver omvårdnad när ägarna är bortresta. Dessutom får hon energi över till att börja renovera det viktorianska hus som hon och Ben köpte tillsammans. Med hjälp av Lorcan, en god vän till den stökiga men trevliga rockmusikälskande storfamiljen i huset intill, tar Juliet tag i ett rum i sänder – något som verkar ha samma terapeutiska inverkan på hennes liv som hundpromenaderna har.
Tack till bokförlaget Forum för recensionsexet och det fina paketet med geléhjärtan, hjärtljus, näsdukar (för en riktig snyftare) och ett ton med hjärtkonfetti som nu finns överallt i min lägenhet. Pyntat lagom till Hjärtans-dag 😉
Var på en bokreleasefest på Gallery Steinsland Berliner förra veckan för Tabula Rasa Hotels av Jonas Joelson. En synbart trevlig människa som har skrivit en oväntat bra bok. Jag tyckte att baksidestexten lät oerhört ointressant men oj vad fel man kan ha, det var en streckläsare minst sagt.
En lyckad tillställning bortsett från några detaljer. Det bjöds på mat från Beijing 8 samt öl, vin och vatten. På tok för mycket folk i det lilla galleriet även om det var mysigt till en början. Träffande några bokbloggare jag kände till och mött tidigare men kunde inte stanna så länge på grund av trängseln. De var inte så noga med gästlistan då även folk som inte o.s.a:t i tid fick komma in efter lite gnäll. Mesigt. Men maten var riktigt god och sällskapet likaså.
Författaren dök upp med en gäng som hade förfestat i hans hem. Även Gustaf Skarsgård var med då han läst in ljudboken.
Jag hade redan läst ut boken (fick den i manusformat – en bunt papper) och jag gillade verkligen Tabula Rasa Hotels, speciellt de lite mer ovanliga sex-scenerna. Man fick veta lite mer än vad man hade önskat kanske. Recensionen hamnar på bloggen inom kort 😉
Här kan ni köpa den om ni vill läsa den så fort som möjligt: Adlibris.com
En lågmäld, tät och vacker berättelse om hur livet förändras när en älskad person försvinner ur ens liv
Nuri är bara tio år när hans mor dör. Det känns som om ingenting kan fylla tomheten som tagit över lägenheten där de bor i Kairo. Till den dag han möter Mona.
När Nuri ser Mona första gången där hon sitter intill poolen vid Magda Marina holiday resort, bleknar resten av världen. Men det är Nuris far, en av Muammar Gaddafis mest kända dissidenter, som Mona förälskar sig i och tids nog gifter sig med. Deras lycka kväver Nuri till den grad att han önskar sin far ur världen, något han senare bittert får ångra.
Familjen ska fira jul när Nuri och Mona nås av beskedet att fadern har förts bort av egyptiska polisen. Nuris och Monas liv slås i spillror och de tvingas inse hur lite de vet om mannen som de bägge har älskat.
Analys av ett försvinnande är en sån bok som jag aldrig hade tänkt på att plocka upp om jag inte hade blivit manad till att göra så. Jag är verkligen glad att jag fick göra det och att jag satte mig ner och streckläste boken (som jag fick som en pappersbunt – svårare att bläddra & inte var sidorna numrerade heller.) För det här är en bok som berörde, var intressant och som man inte glömmer i första taget.
Huvudpersonen lever ett till synes privilegierat liv både materialistiskt och intellektuellt men sakta men säkert så går det utför när hans far försvinner. Det är en melankolisk resa full av vackra minnen, förlust och begär. Många bakomliggande känslor från författaren som väver in en del av sina personliga erfarenheter i historien.
Mycket lämnas osagt, en del får man inte veta, men den blev inte sämre för det. En väldigt lättläst och nostalgisk bok som jag rekommenderar att ni tar er tid att läsa. Den är värd varje minut.
Jag heter Lotta, bor i Stockholm och är minst sagt bokbesatt. Jag läser det mesta, bland annat romance, feelgood, skräck, thrillers, historiska, science fiction och/eller fantasy. Bra skrivna böcker i allmänhet intresserar mig och ungdomsböcker ligger mig varmt om hjärtat.
Läs mer om mig här...
Kontakta mig
Har du några frågor, eller skulle vilja skicka ett recensionsexemplar av en bok? Kontakta mig då på lotta [at] bokbesatt [punkt] se
