Skuggspelaren är en överraskande stark och välskriven debut som direkt fångade mitt intresse. Sara Bohlin har ett bra grepp om både spänning och karaktärsbygge, och trots att mina förväntningar på en debutthriller ofta är ganska låga lyckas hon leverera något som verkligen engagerar.
Det som gör att boken fungerar så bra för mig är att jag bryr mig om karaktärerna. Framför allt fastnade jag för Elias, men även Lea gjorde intryck – trots att hon stundtals är impulsiv och starkt känslostyrd. Just den där känslan av empati är avgörande i en psykologisk thriller, och här sitter den. De parallella berättelserna, särskilt de som utspelar sig långt tillbaka i tiden och ger mördaren en röst, tillför mycket till helheten. De skapar både djup och en obehaglig närvaro som förstärker spänningen.
Läsupplevelsen är som en berg- och dalbana och jag var som mest engagerad i mitten av boken, när Elias och Lea börjar undersöka Företaget och pusselbitarna sakta faller på plats, men också under det intensiva slutet. Tempot är något ojämnt – inledningen känns lite långsam när alla karaktärer ska introduceras, medan i slutet går det i ett rasande tempo. Att kapitlen är korta är toppen och det gör att jag inte kunde lägga ifrån mig boken förrän den var utläst.
Som debut är Skuggspelaren imponerande. Det är en spännande, välskriven och känslomässigt engagerande spänningsroman som lovar gott inför framtiden. Jag vill definitivt läsa vidare om Lea och Elias i kommande böcker och har nu betydligt högre förväntningar. Rekommenderas varmt!
