Drottningen av önsketänkande

The queen of wishful thinking
Originaltitel: The queen of wishful thinking
Författare:
Utgiven: 2022
Sidor: 500
Format: Ljudbok
ISBN: 9789177959052
När Lewis Harley får en hjärtattack precis efter att ha fyllt fyrtio är det en riktig varningssignal. Det är dags att lämna den stressiga tillvaron i storstaden och göra det han alltid har drömt om. Tillsammans med sin fru Charlotte öppnar han en antikaffär. När Bonnie Brookland en dag kliver in I butiken känner hon sig som hemma. Hon har vuxit upp med en pappa som var antikhandlare, nu arbetar hon för mannen som köpte hennes pappas butik, något hon inte alls trivs med. Och så när Bonnie och Lewis börjar jobba tillsammans märker de snart att de dras till varandra. Bonnie är fast i ett kärlekslöst äktenskap, och Lewis och Charlotte har fler problem i sin relation än vad de vill erkänna. Dessutom har båda hemligheter i sitt förflutna som snart inte går att dölja. Kan de få den lycka de båda förtjänar?

Det här var en riktig berg- och dalbana till bok! Det är många toppar och dalar med känslor av hopplöshet, kärlek, sorg, vänskap och ett enormt persongalleri som jag inte har några som helst problem med att komma ihåg. Det tack vare att många av karaktärerna inte benämns med namn utan smeknamn som anspelar på vad de gör eller hur de är som person. Det är i grund och botten en kärlekshistoria, en ganska utdragen sådan då kärleksparet i fråga båda är gifta med andra personer och varje gång Bonnies man eller Lewis fru nämndes i boken så hoppades jag på omedelbar skilsmässa. Det är inte ofta jag hoppas på att någon ska vara otrogen, men huvudpersonernas respektive var riktigt odrägliga figurer som inte förtjänade sina partners på långa vägar. En sak jag tyckte om var att var och vartannat kapitel hade små roliga notiser från tidningen The Daily Trumpet och även om de inte tillför mycket till handlingen så lättar de upp något när det känns extra tungt för Bonnie och Lewis. Något som jag tyvärr störde mig på under läsningen är att alla tjocka karaktärer beskrivs i negativa ordalag och att vara/bli tjock används som ett skällsord mer än en gång. Det synsättet passar inte riktigt in i en feelgood om ni frågar mig och jag hoppas att det inte är ett genomgående tema i Millys böcker, för om vi bortser från det så är det här en perfekt feelgood i övrigt. Den har allt man kan önska sig och jag sträckläste den i ett svep. Det här är den första boken jag läser av Milly Johnson, men jag blev sugen på att läsa fler. Så här i efterhand förstår jag att det här är en fristående del i en serie böcker som alla utspelar sig i samma område, Spring Hill Square, precis som en annan favorit “Kvarteret Kronan” av Lilly Emme och Sara H. Olsson.

Pachinko

Pachinko
Originaltitel: Pachinko
Författare:
Utgiven: 2018
Sidor: 521
Format: Inbunden
ISBN: 9789177950677
I en liten fiskeby i Yeondgo, Korea föds 1911 Sunja, den efterlängtade dottern till fattiga men stolta föräldrar. Men när Sunja blir gravid med en gift yakuza är hela familjens tillvaro nära att falla samman. När Isak, en kristen tuberkulosdrabbad präst, ber om Sunjas hand uppenbarar sig en lösning - ett nytt liv för henne i Japan, som hans hustru. I ett främmande land där hon inte känner någon och inte pratar språket måste hon finna styrkan att skapa sig ett nytt hem och göra de uppoffringar som krävs för att överleva. Med breda penseldrag målar Min Jin Lee en myllrande fresk över exiltillvarons smärtpunkter sedda genom en familj som sveps med i efterverkningarna av historiens skoningslösa vingslag. Pachinko rör sig mellan Koreas trånga gatumarknader, Japans toppuniversitet och den undre världens pachinkohallar, och spänner över fyra generationer starka och motsägelsefulla kvinnor och män. Den är en episk berättelse om familj, identitet, kärlek, död och överlevnad. Den fick ett jublande mottagande när den kom ut i USA.

Första delen av boken tycker jag var väldigt lättläst och jag kände mig direkt hemma i den koreanska och japanska kulturen på 10- till 30-talet just på grund av de många asiatiska filmer jag sett från den tidsperioden. Senast såg jag Fighter in the Wind som innehåller en del av det som tas upp i boken, framförallt om hur det är att vara en korean i japan under slutet av andra världskriget.

Det bästa med den här boken hittills tycker jag ändå är att det får plats så mycket historia på så lite text. Att Min Jin Lee inte har fyllt boken med onödiga miljöbeskrivningar utan bara håller sig till det väsentliga och fokuserar på att berätta historien. Det här är en av få tegelstenar till böcker som inte känns urvattnad på det sättet. Jag tappar helt enkelt inte intresset och sträckläser i stort sett den här första delen, för språket är enkelt och handlingen flyter på i ett raskt tempo.

Jag tycker även om karaktärerna boken kretsar kring. Det är förstås lite väl mycket religiöst nonsens för min smak, men det känns ändå rätt tidstypiskt och viktigt för handlingen i det här fallet. Jag ogillar starkt äldre män som utnyttjar naiva flickor (även alla otrogna män), så nu får jag läsa vidare och hoppas på att det kommer att gå bra för Sunjas familj och mindre bra för den som utnyttjade henne.

Boken är rakt igenom lättläst och jag gillar verkligen alla japanska och koreanska uttryck som inte översätts. För de läsare som inte kan språken (jag förstår en del japanska) så är det säkert mindre kul. Oishii betyder exempelvis “utsökt” eller “delikat” och uttryck när något man äter smakar extra bra. Det finns en himla massa uttryck och seder som man tar till vid just måltiderna, lite udda men ganska kul när man väl är van vid det.

I den här delen så är det mest fokus på Sunjas söner och deras uppväxt samt livet efter atombomberna och krigets slut. Jag gillade Noa till en början då han verkade smart, och Mozasu aningen mindre. Mot slutet av den här delen så tyckte jag precis tvärtom. Noa är för stram, strävar efter kunskap och vill inte bli sedd som korean, det han i grunden är, utan som en människa. Han tror att han är mer än vad han är och förskjuter sin familj på grund av att de ljugit för honom. Mozasu däremot är en bråkstake som sätter familjen främst och strävar efter rikedom och bryr sig inte så mycket om sin bakgrund. Han är en skön typ med vänner som jag gärna hade läst mer om.

Jag tycker mindre illa om Hanzo efter atg man fått reda på mer om hans familjesituation, men det ursäktar inte hans beteende och det faktum att han är en väl dold yakuzaboss. Han utnyttjar kvinnor och tror att pengar löser alla problem.

Sista delen av boken tycker jag var den svagaste av de tre.

Jag förstår mig inte alls på Noa och det han gör i den här boken. Det känns inte alls som om det passade in i hur han blivit uppfostrad, av en troende adoptivfar, och trots att det inte nämns något om en vettig anledning så måste han varit mycket deprimerad eller sjuk för att lämna båda sina familjer på det viset. Noa var en riktig besvikelse även för läsaren.

Det är väldigt mycket fokus på sex i den här delen, vilket inte är något fel i sig, men det känns inte som om språket som används passar så bra ihop med resten av historien. Jag gillade bitarna med Mozasu, men när han blir tillsammans med Etsuko och det börjar handla om Solomon och Hana – som jag inte alls tyckte om – så tappar jag intresset för familjen. Solomons jobb och flickvän är så tråkiga att det förtar lite av nöjet. Att det skulle sluta så platt och trist!

Sunja och Kyunghee får inte alls lika stort utrymme i den här delen och det är nog anledningen till varför jag inte tyckte slutet var så bra. Boken avslutas även på ett sorgligt och otillfredsställande sätt på en kyrkogård. Att Hansu fortsätter att vara en horbock som behandlar kvinnor som skit även som gammal man känns trist, han har inte lärt sig någonting, karaktärsutveckling finns det mycket lite av i Pachinko är jag rädd.

I det stora hela så tyckte jag om de två första delarna och den sista var lite av en besvikelse.