Emils Vinterhyss

Emils Vinterhyss
Originaltitel: Emils Vinterhyss
Författare:
Utgiven: 2019
Sidor: 128
Format: Inbunden, Ljudbok
ISBN: 9789129717709
I denna härligt vintriga bok har vi samlat tre klassiska, älskade berättelser om Emil i Lönneberga. När Emil gjorde stora tabberaset i Katthult och fångade Kommandoran i varggropen (ur Nya hyss av Emil i Lönneberga): Emil och Alfred gräver en varggrop och Emil och Ida går till fattigstugan med en stor korg med julmat till hjonen. Men Kommandoran roffar åt sig all mat, vilket gör Emil arg, så han lockar iväg Kommandoran till Skorphult, fattighjonen får komma på kalas till Katthult, och Kommandoran ramlar ner i varggropen. Inget knussel, sa Emil i Lönneberga: Det är strax efter jul och kalas i Katthult. Lärarinnan ställer till med snöbollskrig, som för Emils pappa slutar med en snöboll rakt i munnen och för Emil i snickarboden. Men lagom till middagen blir han utsläppt och sedan är det dags för alla de vuxna att leka, vilket får stora pusskalaset att bryta ut i Katthult. När Emil gjorde en bravad så att hela Lönneberga jublade och alla hans hyss blev glömda och förlåtna (ur Än lever Emil i Lönneberga): Julen närmar sig i Katthult. Alfred skär sig i tummen och får blodförgiftning, ute snöar det och är värre väder än någonsin. Alfred mår allt sämre och måste åka till doktorn i Mariannelund, men hur ska de kunna ta sig fram i snöstormen? För första gången kommer berättelserna om Emil ut i fyrfärg. Björn Bergs originalillustrationer är restaurerade och färglagda.

Emil i Lönneberga är en del av min barndom och det känns konstigt att jag som barn inte tänkte så värst mycket på att det utspelade sig många årtionden tidigare. Skillnaderna var förvisso inte lika enorma som idag, utan jag tänkte mer att det var så här det var i Småland, ute på landet. Varför ta bilen när man kan ta hästen till doktorn? Alla Astrids berättelser är ikoniska och just de här som utspelar sig under vintern är jag extra förtjust i. Listan på all mat som förtärdes i det stora tabberaset i Katthult är lika intressant då som nu. Alfreds blodförgiftning var en spännande historia och Inget knussel, sa Emil i Lönneberga kommer jag inte ihåg att jag läst tidigare så det var en kul överraskning. Bilderna är riktigt fina och roligt att de nu är i färg. Rekommenderas varmt till alla som blir nostalgiska när de läser Astrids böcker.

En jul i Småland för länge sen

En jul i Småland för länge sen
Originaltitel: En jul i Småland för länge sen
Författare:
Illustratör: Cecilia Heikkilä
Utgiven: 2021
Sidor: 32
Format: Inbunden, Lånebok
ISBN: 9789129729757
"Julafton är en konstig dag, tycker jag. Man bara går och väntar hela dan. Gunnar och jag smög oss in i salen och klämde på paketen i klädkorgen, där alla julklapparna låg." Nu ska du få höra om en jul för länge sedan, närmare bestämt julen 1913, när Astrid Lindgren bara var sex år gammal. Det här är en berättelse om när Astrid fick följa med pappa ut i skogen för att hugga ner en julgran, det var snö ända upp till knäna och det var tungt att vandra på den mörka, smala skogsstigen. Men granen var så fin och den blev ännu tjusigare när hon, pappa och Gunnar hade klätt den nästa dag. Det är också berättelsen om när julstöket hemma på gården i Småland förvandlades över en natt till det vackraste juliga hem man kan tänka sig, och om när Astrid fick en "salighetssak" i julklapp. "Salighetssak, det var om man fick nånting så till den grad härligt att man blev salig av det." Och om det roliga julkalaset hos mormor tillsammans med alla kusiner, när leken aldrig ville ta slut. Och om den magiska hemresan när stjärnorna lyste, hästarna sprang vilt i snön och Astrid låg nerbäddad i släden. I En jul i Småland för länge sen berättar Astrid Lindgren, så som bara hon kan, om en av sina barndoms jular, om den magiska stämningen, förväntningarna och om allt roligt som hon fick uppleva. Texten har tidigare publicerats i antologin En jul när jag var liten. Nu utkommer den för första gången som bilderbok med illustrationer av Cecilia Heikkilä.

Jag trodde inget kunde slå en berättelse av Astrid Lindgren, speciellt om hon själv har läst in den. Men den här illustrerade boken ger hennes historia en till dimension och jag gillar verkligen Cecilia Heikkiläs stil. Jag vet inte om jag tycker att allt var bättre förr, men tänk om man fick uppleva en sådan traditionell jul någon gång.