En snöängel till jul

En snöängel till jul
Originaltitel: En snöängel till jul
Förlag:
Utgiven: 2023
Sidor: 330
Format: Ljudbok, Lånebok
ISBN: 9789113128771
Vad är en god människa? Aida ser sig åtminstone inte som en. Idén om att ordna en julfest för ensamma var ju bara ett sätt att slippa ta jobbjouren över jul. Nu finner hon sig i ett virrvarr av planering, med döttrarna som enda vapendragare. När hennes exman på nytt dyker upp i hennes liv börjar hela projektet alltmer likna en fars. Margit tycker att hon vid sjuttioåtta års ålder har rätt god självkännedom. Ändå överraskar hon sig själv med att besvara en okänd människas nödanrop på Facebook. Men vad gör man inte, när åldern får släkt och bekanta att börja räkna bort en? Milo är ingen att räkna med. Det har han fått bevisat för sig gång efter annan. Lika bra det, om det hjälper honom att undgå föräldrarnas bråk och skolans krav. Men när han blir skickad hem till en okänd tant för att sätta upp en julgardin, tar hans liv en helt ny riktning. Julen närmar sig och alla tre är snart involverade i festplanerna. Men när motgångarna staplas på varandra börjar de fundera på om det ändå inte är de själva som behöver julfesten mest?

Jag har ofta svårt att hålla koll på vem som är vem när det är många huvudpersoner i böcker och de har massor med släkt och vänner, men det är verkligen inget problem i “En snöängel till jul”. Jag fastnade direkt för Margit, sedan Milo och sedan Aida efter ett tag, de växer allt eftersom man lär känna dom mer. Det är givetvis mycket fokus på familjerelationer och nya bekantskaper, men jag tycker ändå att julmyset fick ta plats också. Det är en sån där bok som får läsaren att vilja engagera sig lite mer kring jul och ge något till mer behövande. Oavsett om det gäller människor eller djur så är det en perfekt tid att ta från de “rika” (från sin egen plånbok eller av sin egen tid, om man har turen att ha lite till övers) och ge till de “fattiga”.

Det är förstås extra kul att läsa om platser i Sollentuna som jag besöker var och varannan dag. Märtas berså som nämns har en väldigt fin, öppen – om än privat – innergård med en gångväg rakt igenom som lätt kan användas som genväg på väg till och från centrum. Man kan alltid passera och “se men inte röra” utan problem. Personligen saknar jag det gamla Sollentuna centrum från 90-talet, eller Turebergs centrum som det egentligen borde heta, då det kändes mer öppet och inte var så trångt med alla nybyggnationer tätt inpå och dessa trånga bilvägar mellan husen. Dyrt är det också. Hade inte mina morföräldrar ägt tomt i Sollentuna i över 30 år innan jag föddes, så hade vi nog aldrig haft möjlighet att bo som vi gör idag.

Jag hoppas att böckerna som Birgitta, Sara och nu Johanna skriver får fler att vilja besöka Sollentuna. Kanske kan de göra en sån där bokvandring i kommunen med kartor över platser som karaktärerna besöker. För även om jag har bott här i över 36 år och har utforskat de flesta platserna genom geocaching och många cykelturer, så finns det en hel del kvar att upptäcka. Det är något jag förstått efter att jag läst den här mysiga boken. Det är förstås lite mindre snöslask och bilköer i bokens värld. Så det här är en julbok jag varmt kan rekommendera!