Dimdans tyckte jag var väldigt välskriven, finstämd och melankolisk. Det är mer en familjehistoria än en spänningsroman för mig, då den är lite för långsam och segdragen för min smak. En finstämd och ledsam berättelse som kretsar kring en familjetragedi och hur den påverkar både familj och vänner. Det känns däremot som om den blivit felförpackad – jag hade helt andra förväntningar på boken även efter att jag hört Malin berätta om den. Jag såg framför mig en bok med drag av Jägarna och Silvervägen ungefär och det är långt från vad Dimdans handlar om även om den hade några likheter. Otroligt snyggt förpackad dock, omslaget är helt i min smak, men det hade nog passat bättre på en läskigare bok. Om man har öga för detaljer så är det inte svårt att bilda misstankar mot en person redan i början av boken och det gör att twisten i slutet faller lite platt för mig. Jag läser hemskt gärna mer av Malin, men något mindre tragiskt.