Simona Ahrnstedt är skicklig på att skildra starka känslor, just det där som man vill åt i romance – en närvaro som gör att man vill stanna kvar i berättelsen.
Det är relationerna som bär mycket av helheten, och jag tycker om hur de får ta tid. Det finns både värme och motstånd, vilket gör att det känns levande snarare än tillrättalagt. Samtidigt ligger det hela tiden något större under ytan, med tydliga stråk av samhällsförändring och klass, som ger berättelsen mer tyngd.
Jag fastnar som alltid i hennes historiska berättelser i miljöerna och tidsandan – det finns en omsorg i detaljerna som gör att allt känns genomarbetat utan att det tar över.
Det här är en bok att sjunka in i snarare än att bara “ta sig igenom” – och en historia som stannar kvar i känslan mer än i detaljerna. Jag älskar Simonas historiska romaner och hoppas att det kommer fler, för även om de kräver mer research än nutida så är det här hon är bäst på, Sveriges Romancedrottning!
Jojomen.