Inläggen innehåller reklam genom annonslänkar för Bokus.

Ormen i Essex

The Essex Serpent
Titel: The Essex Serpent
Författare:
Utgiven: 2018
Sidor: 430
Format: Pocket
ISBN: 9789100171872
Goodreads Betyg: 3.63
London 1893. Cora Seaborne är fortfarande ung men har just blivit änka, och nu förväntar sig omgivningen att hon ska snöra åt korsetten, klä sig i svart och dra sig tillbaka med en knähund i famnen. Men äktenskapet var inte särskilt lyckligt, och rollen som viktoriansk societetsfru passade aldrig den egensinniga och frihetstörstande Cora.

Hon bestämmer sig för att lämna storstaden för landsbygden i Essex, tillsammans med sin socialistiskt orienterade väninna Martha och sin mycket speciella son Francis. De hamnar i den lilla staden Colchester, där rykten om ett mystiskt odjur har skapat masshysteri hos lokalbefolkningen.

Coras teori är att det rör sig om en oupptäckt art som hon är fast besluten att hitta och klassificera. Hon finner en oväntad vän och intellektuell jämlike i traktens präst William Ransome. Tillsammans söker de svaret på gåtan, samtidigt som Will och Cora oundvikligen dras till varandra.

Det här blev andra boken vi läste i bokcirkeln jag är med i och jag måste haft för höga förväntningar på Ormen i Essex för jag tyckte inte att den var så bra.

Den är skriven med ett melodiöst språk och översättningen till svenska var väldigt bra då jag försökte lyssna på den engelska ljudboken, men den kändes svårare att ta in.

Det jag hade svårt för var först och främst handlingen. Det här kanske blir en spoiler för er som inte läst boken än, men jag förväntade mig faktiskt en riktig orm. Utan att säga mer så känner man sig ganska lurad när det handlar mer om människorna runt ormen än själva ormen i sig. Det händer knappt någonting i hela boken. En blodig scen, lite småäckliga beskrivningar och en konstig scen där en av männen står och onanerar vid vattnet är den enda spänning man bjuds på. Jag hade även förväntat mig en mer målande beskrivning av den Viktorianska tidsperioden och miljöerna i Essex, men blev snuvad även på det.

Sen har vi karaktärerna. Cora är en intressant kvinna, men ack så tråkig att läsa om. Männen och kvinnorna som flockas kring henne är ganska enfaldiga i sina försök att vinna hennes hjärta, hand eller både och. Jag fastnade bara för den underliga lilla pojken Francis och prästen Wills sjuka fru Stella - en på tok för uppoffrande och godhjärtad kvinna - som för mig känns mer övernaturlig än den förhistoriska orm som alla är rädda för i boken. Det finns en extremt religiös och spirituell underton som genomsyrar hela boken och det intresserar mig inte.

För mig var Ormen i Essex en otroligt platt och livlös bok som trots ett vackert språk inte gav mig en tillräckligt tillfredsställande läsupplevelse.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.