B O K B E S A T T
Inläggen innehåller reklam genom annonslänkar för Bokus.

Kungens fånge

170918-10

Kungens fånge av Victoria Aveyard

I tredje delen av Victoria Aveyards Röd drottning-serie prövas lojaliteter på alla sidor.

Mare Barrow är fånge, maktlös utan sin blixtförmåga, hemsökt av de förödande misstag hon begått. Hon lever på nåder av den förrädiske unge man som hon en gång älskade, Maven Calore. Numera är han kung, och han fortsätter att väva sin döda mors nät för att behålla kontrollen över sitt rike – och över sin fånge. Samtidigt fortsätter Mares gäng av blandblodiga och röda att organisera sig, träna och expandera. De förbereder sig för krig. Och Cal, prinsen som befinner sig i exil och har sitt eget romantiska intresse av Mare, är beredd att göra allt för att få henne tillbaka. När blod ställs mot blod, förmåga mot förmåga, finns det kanske inte någon kvar som kan släcka elden – och Norta, så som Mare känner det, riskerar att förtäras…

Just den här bokserien har jag inte alls varit lika förtjust i som andra i samma genre, mycket på grund av de ganska så lama huvudpersonerna. Det krävs lite mer än att man kan kontrollera elektricitet och skjuta blixtar för att vara intressant…

Men i den här boken så börjar jag äntligen att tycka om Mare. Hon blir så mycket större i min bok när hon tar för sig och inte behöver gömma sig hela tiden. Det andra största minuset är kärleksintresset Cal, som trots att han bokstavligt talat är het, är väldigt tråkig. Så fruktansvärt tråkig att jag inte förstår vad Mare ska ha varken honom eller hans lillebror till.

Allt detta drar ner mitt intresse totalt, men jag gillar hur den här boken var skriven. Här händer det äntligen lite grejer och jag hoppas verkligen att det kommer en fjärde bok snart så att vi får se hur det här ska sluta!

betygbetygbetygbetygbetyg

Titel: Kungens fånge | Originaltitel: King’s Cage | Författare: Victoria Aveyard | Serie: Röd drottning-serien #3 | Genre: Fantasy, Science Fiction, Unga Vuxna, YA | Förlag: Modernista | Format: Inbunden | Sidantal: 511 | Utgivningsår: 2017 | Köp boken: Bokus

Glastronen

Glastronen av Sarah J. Maas

Lönnmördare, palatsintriger, magi och romanser. Vad mer kan man begära?

I kungadömet Adarlan – där magi och gamla seder förbjudits, och där härskaren styr med järnhand – kallas landets främsta lönnmördare, 18-åriga Celaena Sardothien, till rikets vackra, skimrande glasslott.

Hon reser dit, inte för att mörda kungen, utan för att vinna sin frihet. Om Celaena besegrar tjugotre motståndare i en tävling – mördare, tjuvar och soldater – blir hon frigiven från fängelset och kommer att få tjäna som kungens kämpe.

Kronprinsen, Dorian Havilliard, kommer att utmana henne. Kaptenen för livgardet, Chaol Västfall, kommer att träna henne. Och båda kommer att försöka vinna hennes hjärta. Men något ondskefullt ruvar i glasslottet, något som är där i syfte att döda.

Celaenas kamp för sin frihet övergår till en kamp för överlevnad, till ett desperat försök att förgöra de mörka krafterna innan de utplånar hela hennes värld.

Det här är en bok i min smak, den har lite av varje och har en handling som jag tycker flyter på bra. Celaena är en intressant karaktär som inte får leva ut riktigt i den här boken av uppenbara anledningar. Vi får hoppas att hon får visa vad hon går för i kommande böcker. En sak jag inte förstår mig på är romantiken i boken, varför Chaol är intressant bland annat. Han är en ganska platt karaktär och väldigt mesig när det kommer till kvinnor. Dorian är hans raka motsats, men inte heller där så förstår jag tjusningen (okej båda tycker om böcker vilket är ett plus, men annars?) utan det verkar mest vara det yttre som lockar. Jag tror att boken hade varit ännu bättre utan romantik tills dess att man lärt känna karaktärerna bättre.

Handlingen i boken påminner en del om Hungerspelen och Divergent i och med träningen och prövningarna, men har även vissa likheter med Röd drottning. Nu tycker jag betydligt bättre om Celaena än både Tris och Mere (svårt att slå Katniss) då hon verkar ha betydligt bättre självförtroende och då hon inte har någon familj så gör det henne mer känslokall och trovärdig som lönnmördare. Jag hade som sagt gärna fått veta mer om de andras personligheter och varför de är som de är, kungen och drottningen till exempel förstår jag mig inte riktigt på. Varför utrotades allt som hade med magi att göra? Det känns som om det finns många lösa trådar i behov av att knytas samman. Det här är förvisso bara en bok av många av samma författare, så jag ser fram emot fortsättningen.

Jag måste rikta lite kritik till översättarna tyvärr, det känns inte som om de har översatt vissa ord på ett korrekt sätt. Alltså inte ersätt det engelska ordet med ett passande svenskt ord utan bara översatt det ordagrant. Det gör att jag som läsare kom av mig flera gånger. Samt att man i modern tid väljer att översätta namn bara för att det är fantasy tycker jag är beklagligt, det låter så mycket bättre med namn och orter på originalspråket om det är engelska. Om Modernista läser detta så ställer jag gärna upp på att korrekturläsa böcker som denna innan publicering – eller ge den till någon annan bokbloggare som har koll – för det känns inte som om någon har kritiskt granskat översättningen ordentligt. Många svenska översättningar står och faller på just detta, vilket är anledningen till varför så många väljer att köpa böckerna på engelska. Måste förstås säga att det är mycket av boken som är bra översatt, men just de här enstaka orden, meningarna och namnen gör att det känns som en dålig översättning, det är inte lätt att översätta – jag vet – jag har översatt en hel del i mina dar.

Slutligen så vill jag säga att jag inte direkt blev besviken, men så hade jag inga höga förväntningar heller. Jag tycker om Celaena och Nehemia, men inte fler än så. Det finns inga fantastiska killar i boken att bli upp över öronen i heller, men jag tycker inte att Celaena behöver någon romantik ärligt talat. Hon bör hålla sig till att ha ihjäl folk och monster, utrota ondskan. Det gör hon trots allt allra bäst!

Tack Modernista för recensionsexemplaret.

betygbetygbetygbetygbetyg

Titel: Glastronen | Serie: Glastronen #1 | Författare: Sarah J. Maas | Genre: Fantasy, Science fiction, Tonår, Unga vuxna | Förlag: Modernista | Format: Inbunden, Recex | Sidantal: 400 | Utgivningsår: 2016

Röd drottning

Röd drottning av Victoria Aveyard

I sjuttonåriga Mare Barrows värld är samhället inte uppdelat efter klass, religion, ras eller kön, utan efter blod.

De silverblodiga – de silvriga – är supermänniskor med häpnadsväckande förmågor, som regerar över de vanliga röda och använder dem som soldater, arbetare och tjänare.

Mare hör till den röda delen av befolkningen och ser inga tecken på att den världsordning hon växt upp med någonsin kommer att rubbas. Men när hon genom en ödets nyck börjar arbeta som tjänare vid det kungliga Solpalatset förändrats allt. Till sin egen och hovfolkets stora förvåning upptäcker Mare att hon själv besitter en unik och dödlig förmåga, trots sitt röda blod.

Kung Tiberias inser snart att Mare utgör ett hot mot den maktbalans hans rike vilar på. Men medan han smider en plan för att oskadliggöra Mare ser hon en möjlighet att krossa silverregimen inifrån – och öppna dörren till en ny värld. Samtidigt har hennes hjärta börjat dra henne åt helt fel håll…

Röd drottning är som en mer intressant Divergent (eller Hungerspelen, men jag föredrar Hungerspelen framför Divergent.) Böckerna är lika på så sätt att det är en framtidsvision där människor är uppdelade i olika grupper och en person tar på sig ansvaret med att förändra världen. Jag föredrar dock alltid när huvudpersonerna har övernaturliga krafter och inte är alltför mjäkiga och känslosamma, vilket Mare tack och lov inte är. Hon är rättfram och det uppskattas verkligen.

Själva boken börjar lite segt och man får veta lite om hur den här världen fungerar, vad personer med olika krafter kallas bland annat. Men det är tråkigt att Aveyard inte berättar varför världen är som den är, då det är det mest intressanta med boken. Något annat jag tycker var lite dåligt skrivet var twisten på slutet. Den var väldigt förutsägbar då ledtrådarna till detta upprepas mer än en gång (det kändes tjatigt till och med) innan det stora avslöjandet.

Egentligen är jag inte förtjust i allt för mycket text om hur minsta sten ser ut på gatan i bokens universum, men i Röd Drottning så får man verkligen ingen klar bild av hur allt ser ut. Efter att jag läst boken så kan inte inte för allt i världen komma ihåg hur personerna såg ut. Det är inte bra.

Med det sagt så är det en bra bok, helt klart läsvärd. Den är säkert mycket bättre om man inte har läst böcker som liknar denna tidigare förstås. Många intressanta karaktärer som jag hoppas får större utrymme i nästa bok och att man får veta mer om världen som sådan. Är väldigt intresserad av de andra länderna som vi inte fått veta så mycket om hittills.

Uppföljaren Glass sword har precis kommit ut på engelska och jag vill väldigt gärna läsa fortsättningen!

Tack Modernista för recensionsexemplaret.

betygbetygbetygbetygbetyg
Titel: Röd drottning | Serie: Röd drottning-serien #1 | Författare: Victoria Aveyard | Genre: Fantasy, Science Fiction, Unga Vuxna, YA | Förlag: Modernista | Format: Inbunden, Recex | Sidantal: 384 | Utgivningsår: 2015

Cress

cress

Cress av Marissa Meyer

Cress är en futuristisk version av sagan om Rapunzel. Ett oförglömligt äventyr i en värld befolkad av människor, cyborger och androider.

Cinder och kapten Thorne är på rymmen med Scarlet och Wolf i släptåg. Tillsammans planerar de att störta drottning Levana och hennes armé. Deras största hopp ligger hos Cress, som sedan barnsben varit instängd i en satellit med bara dataskärmar som sällskap. All denna tid framför datorer har gjort henne till en lysande hacker. Men tyvärr har hon precis fått order från Levana om att spåra upp Cinder och hennes snygge medbrottsling…

När ett våghalsigt räddningsförsök slår fel splittras gruppen. Cress får till sist sin frihet, men den visar sig ha ett högt pris. Samtidigt kommer drottning Levana inte att låta något stå i vägen för sitt äktenskap med kejsare Kai. Cress, Scarlet och Cinder har inte precis bett om att få rädda världen. Men de är nog de enda som kan göra det.

Det här är en historia som bara blir mer och mer intressant för varje bok jag läser. Som jag sagt tidigare så hade man inte behövt följa de gamla sagorna, även om det är ytterst lite, utan det här är en unik berättelse som är betydligt bättre. Det är inte ofta jag läser sci-fi som är så här underhållande, vilket är trist då jag älskar genren på film. Tyvärr så följer även denna bok mönstret i de tidigare där en av huvudpersonens familj råkar illa ut och det känns lite väl förutsägbart nu efter tre böcker. Det är i stort det enda negativa jag har att säga om Cress.

På tal om Cress så tycker jag verkligen om henne, hon är smart, liten och intressant. Hennes obsession vid Thorne är så söt, på ett stalker-aktigt sätt, och även om romantiken i böckerna är väldigt simpla så tycker jag att de är perfekt avvägda. Tjockleken på boken är först lite avskräckande, men efter halva boken så önskar jag givetvis att den hade varit minst 200 sidor längre. Jag ser verkligen fram emot sista delen av sagan! Just nu läser jag alla böckerna på svenska, men äger alla jag fått tag på, på engelska. Den svenska översättningen är riktigt bra, men så är det också Modernista som sköter utgivningen i Sverige. Tyvärr så har de gått över till omslag med läskiga dockor som inte har något med själva historien att göra – Cinder, Scarlet, Cress och Winter är allt annat än dockor! Föredrar de gamla originalen.

betygbetygbetygbetygbetyg
Titel: Cress | Författare: Marissa Meyer | Serie: The Lunar Chronicles #3 | Genre: Science Fiction, Unga Vuxna, YA  | Förlag: Modernista | Format: Lånebok | Sidantal: 496 | Utgivningsår: 2015

Cinder

Cinder-marissa-meyer

Cinder av Marissa Meyer

Människor och androider trängs på de stökiga gatorna i Nya Beijing. En dödlig pest plågar befolkningen. Från rymden övervakas de av ett hänsynslöst månfolk, som väntar på att sätta sina planer i verket. Ingen vet att Jordens öde hänger på en enda flicka…

Cinder, begåvad mekaniker till yrket, är en cyborg. Hon är en andra klassens medborgare med ett mystiskt förflutet, vars styvmamma klandrar henne för hennes styvsysters sjukdom. Men när den snygge prins Kai kommer in i hennes liv upptäcker hon plötsligt att hon hamnat mitt i en intergalaktisk kamp, och samtidigt dragits in i en förbjuden attraktion.

Cinder slits, i denna futuristiska version av Ask­unge­sagan, mellan plikt och frihet, lojalitet och förräderi, och tvingas nu gräva fram hemligheter ur sitt förflutna om hennes värld ska ha en framtid.

Skeptisk till den här nya världen var jag garanterat redan innan jag började läsa. Den påminner mig en hel del om The Silver Metal Lover & Metallic Love av Tanith Lee, fast med en twist. Cinder är otroligt bra skriven och jag kunde inte lägga ifrån mig boken utan läste ut den i ett svep. Jag hade förväntat mig mer Askungen-referenser men tycker ärligt talat att de inte behövs, de är överflödiga för storyn står bra på sina egna ben (konstgjorda eller ej.)

Det enda som jag inte riktigt förstod mig på är hur alla ser ut, det beskrivs en del, men inte tillräckligt. Har Cinder ett asiatiskt utseende fast hon inte är från Nya Beijing? Jag blev smått förvånad över vissa delar i boken där det kändes lite som i Mockinjay – varför gör man så mot sina karaktärer? Det kändes inte befogat och bara onödigt. Jag kommer dock att sätta tänderna i uppföljaren Scarlet så fort jag bara kan för det här är precis det jag älskar att läsa. En av de bättre böckerna jag har läst i år!

betygbetygbetygbetygbetyg
Cinder | Marissa Meyer | 336 s. | Modernista | 2015