Mytomanen

Mytomanen
Originaltitel: Mytomanen
Författare:
Utgiven: 2020
Sidor: 415
Format: Inbunden, Ljudbok
ISBN: 9789189007475
Goodreadsbetyg: 3.63
Efter en orienteringsdag i skolan hittas en pojke död i Ålstensskogen. Kroppen är illa tilltygad och värdesakerna försvunna. Misstankarna riktas mot ett ungdomsgäng som har knivrånat jämnåriga i Bromma. Kriminalinspektör Emma Sköld måste lösa fallet innan mördaren slår till igen, men hon har en känsla av att det är något som inte stämmer. Och vad är det hennes kolleger döljer? Ibland är sanningen för svår att uttala. Mytomanen, den åttonde boken i serien om den orädda kriminalinspektören Emma Sköld, utforskar teman som fördomar, utanförskap, klasskillnader och framför allt lögner. Vem kan du egentligen lita på? Samtidsdeckarens drottning Sofie Sarenbrant firar tio år som författare med en intrig som skulle kunna vara direkt hämtad från dagens löpsedlar.

Desto fler böcker jag läser i serien, desto mindre tycker jag om Emma, hon är svår att identifiera sig med och känns osympatisk och ytlig. När hon även fått Krille på kroken och hon kan lämpa över det största ansvaret för barnen på Nyllet, så hoppas jag att hon snart lägger ner sitt kärleksliv och bara fokuserar på arbetet. Det är ändå det hon är bäst på och brinner för. Jag skulle gärna vilja lära känna Emma mer på djupet i kommande böcker och få reda på vad det är som hindrar henne från att knyta an till en partner. Just i Mytomanen så handlar det den här gången om unga pojkar och övervåld vilket kanske inte är det mest intressanta ämnet om ni frågar mig, men det är aktuellt och handlingen flyter på lika bra som vanligt. Det är riktigt spännande. Den jäkla cliffhangern i förra boken gör sig påmind mellan var och vartannat kapitel i Nyllets terapisessioner, men det känns inte som om vi får något riktigt svar på vad som hände. Så det tillsammans med ännu en cliffhanger på slutet gör att jag inte är lika förtjust som i de tidigare böckerna. Det är en solklar sträckläsningsbok dock och även om jag är kritisk till vissa aspekter så blir böckerna bara bättre och bättre skrivna och det är en av få deckarserier som jag längtar efter att få läsa mer av!

Tack så hemskt mycket Bookmark förlag för det fina recensionsexemplaret!

Skamvrån

Skamvrån
Originaltitel: Skamvrån
Författare:
Utgiven: 2019
Sidor: 411
Format: Inbunden, Ljudbok
ISBN: 9789188859167
Goodreadsbetyg: 3.79
Ett nytt fall för Emma Sköld En flicka lägger sig på en spårvagnsräls i Bromma och inväntar tåget. I en annan del av Sverige hamnar en man i en djup grav i skogen. Ingen av deras nära och kära känner till den annalkande katastrofen. Kommer deras liv gå att rädda? De två drabbade är inte bekanta, men har något livsavgörande gemensamt. Nu är det upp till kriminalinspektör Emma Sköld att hitta sambandet innan det är för sent. SKAMVRÅN är den efterlängtade sjunde delen i succéserien om kriminalinspektör Emma Sköld. På ett unikt sätt skildras akuta samtidsfrågor som psykisk ohälsa och självmord. Vad vet du egentligen om dina närmaste?

Jag måste medge att jag gillar den här lättsamma typen av deckare med snabbt tempo och korta kapitel. Det är skönt att läsa och är även en skön kontrast till alla tunga och – i många fall onödigt – komplicerade böcker där huvudpersonerna alltid ska ha en inre ångest eller ett missbruk som tar fokus från det rättsfall hen arbetar med. Skamvrån är en väldigt aktuell bok om psykisk ohälsa och självmord där åtminstone jag sitter på helspänn genom hela boken. Jag gillar att man i varje bok får lära känna någon ny sidokaraktär som för handlingen framåt och Emmas systerdotter Julia är en frisk fläkt. Något som inte är en frisk fläkt är dock Emmas kärleksliv eller bristen på kärlek, det är också ett intressant tema, när man har allt men ändå aldrig blir helt nöjd eller tillfreds med livet. Det här var hur som haver en väldigt spännande bok även om den avslutades med både en otroligt irriterande cliffhanger samt hade ett brottsfall med en upplösning som var rätt otillfredsställande, minst sagt. Rekommenderar den här serien till alla som vill läsa deckare som känns mer som filmer än böcker.