Pachinko: Bok I Gohyang/Hemstaden 1910 –1933

Pachinko av Jin Min Lee
Även fast bokklubben tråkigt nog blev inställd så tänkte jag ändå köra på med läsningen och om du gör detsamma så är det bara att slänga in en kommentar med dina egna reflektioner här eller i Johannas inlägg på instagram.

Första delen av boken tycker jag var väldigt lättläst och jag kände mig direkt hemma i den koreanska och japanska kulturen på 10- till 30-talet just på grund av de många asiatiska filmer jag sett från den tidsperioden. Senast såg jag Fighter in the Wind som innehåller en del av det som tas upp i boken, framförallt om hur det är att vara en korean i japan under slutet av andra världskriget.

Det bästa med den här boken hittills tycker jag ändå är att det får plats så mycket historia på så lite text. Att Jin Min Lee inte har fyllt boken med onödiga miljöbeskrivningar utan bara håller sig till det väsentliga och fokuserar på att berätta historien. Det här är en av få tegelstenar till böcker som inte känns urvattnad på det sättet. Jag tappar helt enkelt inte intresset och sträckläser i stort sett den här första delen, för språket är enkelt och handlingen flyter på i ett raskt tempo.

Jag tycker även om karaktärerna boken kretsar kring. Det är förstås lite väl mycket religiöst nonsens för min smak, men det känns ändå rätt tidstypiskt och viktigt för handlingen i det här fallet. Jag ogillar starkt äldre män som utnyttjar naiva flickor (även alla otrogna män), så nu får jag läsa vidare och hoppas på att det kommer att gå bra för Sunjas familj och mindre bra för den som utnyttjade henne.

Inga spoilers i kommentarerna nu, annat än från bok I 😉

En ocean av kärlek

A Very Large Expanse of Sea
Originaltitel: A Very Large Expanse of Sea
Författare:
Utgiven: 2019
Sidor: 301
Format: Flexband
ISBN: 9789132209833
Goodreadsbetyg: 4.29
Det är 2002, ett år efter attentatet mot World Trade Center. Det är en orolig tid, speciellt för någon som Shirin en sextonårig muslimsk tjej som bär hijab. Elaka kommentarer, föraktfulla blickar och fysiskt våld är en del av hennes vardag. För att skydda sig själv böjer hon ner huvudet, sätter på hög musik i hörlurarna och går genom livet utan att möta någon annans blick. Hon har rest höga murar runt sig själv och låter ingen komma nära. Tills hon träffar Ocean James.

Det här är en fantastisk bok som kretsar kring den infekterad tiden efter terrordådet mot World Trade Center. Hur det är att tillhöra samma religion som vidriga varelser som använder religion som ursäkt för att mörda oskyldiga människor. Något som för övrigt hänt inom de flesta religioner, vilket gjort att jag tagit avstånd från all form av religiöst dravel. Man kan tro på något utan att sätta en etikett på det.

Det sköna med den här boken är att trots att Shirin drabbas av mycket hemskt på grund av sin hijab så låter hon inte det stoppa henne från att göra det hon vill göra. Hon är en fri kvinna och det är alla runt omkring henne som sätter käppar i hjulen för henne, inte religionen i sig. Den kommer i andra hand vilket är precis som det bör vara, men tråkigt nog är det inte så för alla. En annan smart religiös kvinna är Mayim Bialik, som precis som Shirin och Tahereh har en intelligent syn på tron, rekommenderar hennes youtubevideor.

Om man inte var så förtjust i Taherehs poetiska sätt att skriva Rör mig inte-serien så är den här mycket lättare att ta till sig. Ocean är en intressant karaktär som man tycker om även fast han kanske inte är så värst nyanserad.

Något som jag tycker är skrämmande är att många muslimer som läst och recenserat boken skriver att Shirin är en dålig muslim som inte följer ”reglerna”, att det inte är så man ska tro och känna. Det är just därför den här boken är så viktig, för tro är något personligt och det är något fel i huvudet på dom som märker fel hos andra i det här avseendet. Sköt dig själv! Om det inte skadar andra levande varelser så får man tro precis hur och på vad man vill.

Minnets slutna rum

Minnets slutna rum
Originaltitel: Minnets slutna rum
Serie:
Förlag:
Utgiven: 2019
Sidor: 317
Format: Inbunden
ISBN: 9789176970850
Goodreadsbetyg: 3.12
Den kände festfixaren, kulturpersonligheten och samhällsdebattören mördas i sin exklusiva lägenhet mitt i centrala Stockholm. Kriminalinspektör Vanja Ek får ansvar över utredningen och regeringskansliet visar plötsligt ett stort intresse för mordet. Samtidigt pyr konflikterna inom polisen under ytan och hon får kämpa hårt med sin osäkerhet som chef, sunkiga attityder mot kvinnor och det ansträngda förhållandet till pressen. Saker kompliceras ytterligare när Vanja stöter på något som väcker minnen till liv från hennes eget, mörka förflutna och frågan är hur det kommer att påverka arbetet.

När man läser så pass mycket som jag faktiskt gör, så gäller det att böckerna har en ordentlig USP (unique selling point) och det är tyvärr här som Minnets slutna rum faller för mig. Jag har läst massor med deckare och även serier (Mästerdetektiven Conan) som har med mord i slutna rum där det är betydligt mer fokus på det invecklade mordet än i den här boken. Här är det mer fokus på Vanja, hennes bakgrund och uppväxt, vilket är spännande i sig och förvisso får mig att vilja läsa fortsättningen på serien. Fast jag kände att det här bara var ännu en deckare i mängden.

Det är bra skrivet och trots de lite längre kapitlen så läser jag vidare för att få reda på hur det ska sluta. Något som jag däremot hade velat se mer av är alla personer runt Vanja, men även lite mindre snack om hennes vackra utseende som – till skillnad mot alla andra litterära skönheter – tillkommit på kirurgisk väg. Störde mig mycket på att det hela tiden pratas om att Vanja var så ful innan operationerna, men samtidigt så verkar hon inte bry sig om sitt utseende alls. Hon är en minst sagt underlig karaktär som jag hoppas får utvecklas i framtida böcker.

Tack Hoi för det fina recensionsexemplaret!

Gråleken

Gråleken
Originaltitel: Gråleken
Författare:
Utgiven: 2019
Format: Inbunden, Ljudbok
ISBN: 9789150941692
Goodreadsbetyg: 3.17
Maria Sveland är tillbaka med en klaustrofobisk relationsroman som utspelar sig på den mytomspunna ön Anholt. Gråleken är en berättelse om den förödande destruktivitet som kan uppstå i en relation. Om maktkamp, projektioner, svek, förhoppningar och längtan. Julia och Jesper åker med sin fem månader gamla dotter till Anholt, en ö i Kattegatt mitt emellan Sverige och Danmark, där de fått låna ett hus över sommaren. Med miljöombyte och lugn och ro hoppas de hitta tillbaka till varandra efter några omtumlande månader då gräl och missförstånd alltmer tagit över deras samliv. En ständigt pågående maktkamp som gått så långt att de mest vardagliga situationer utlöser tärande dispyter. Deras respektive olikheter gör inte saken lättare. Julia kommer från ett övre medelklasshem i Stockholm, Jesper är uppvuxen i Skellefteå i en familj utan akademiska poäng eller kulturellt kapital. Den olikhet de från början fascinerades av hos varandra blir alltmer ett föremål för irritation och förakt. Väl framme i huset på den märkliga ön med en öken som upptar stora delar av landskapet, blir ingenting som de hade hoppats. Tvärtom växer ångesten och klaustrofobin, förstärkt av ökenlandskapet som breder ut sig framför dem. Julia dricker alltmer för att stå ut och snart tycker hon sig se syner och höra oförklarliga ljud. Är det bara inbillning, en konsekvens av vinet?

Det här är verkligen en klaustrofobisk och skrämmande skildring, men jag tolkar den förmodligen på helt fel sätt. Det som får mig att känna obehag är hur det framställs att ha ett barn. Det eviga ammandet. Det är bröstvårta hit, bröstvårta dit. Det låter bara besvärligt. Sexet som är så osexigt det bara kan bli. En vidrig man som jag inte förstår varför någon skulle vilja ha att göra med. Relationen känns bara fel. Det känns psykiskt jobbigt att läsa om de här karaktärerna och den riktar sig nog främst till personer som kan sätta sig in i deras situation. Förstå mammarollen, klasskillnaderna, missbruket och de olika könsrollerna. Jag kan inte relatera till någonting, då jag helt enkelt inte tänker som andra kvinnor. Jag skulle inte försätta mig och/eller stanna kvar i en sån situation. Det här var ingen bok för mig helt enkelt.

Tack HarperCollins Nordic för recensionsexemplaret!

Staden

Staden
Originaltitel: Staden
Författare:
Förlag:
Utgiven: 2019
Sidor: 408
Format: Inbunden
ISBN: 9789113087061
Goodreadsbetyg: 3.55
Det har gått sextio år sedan hela befolkningen i den lilla gruvstaden Silvertjärn försvann. Niohundra människor spårlöst borta. Ingen vet hur det gick till. Var det en olycka, ett massjälvmord eller spelade stadens fanatiska väckelserörelse en roll i försvinnandet? Alice är en ung dokumentärfilmare som vuxit upp med sin mormors berättelser om Silvertjärn. Nu vill hon en gång för alla ta reda på sanningen. Hon och hennes team ska tillbringa fem dagar i den isolerade och övergivna staden och samla in material till filmen. Men så fort de anländer börjar de höra underliga ljud och se oförklarliga saker. Snart måste de fråga sig om det förflutna verkligen är förflutet, eller om staden kommer att sluka dem också. Staden är en klaustrofobisk nagelbitare om en ondska som inte borde finnas och en gåta som kanske aldrig borde lösas.

Det här är en mycket spännande och välskriven roman som jag hemskt gärna vill se som film eller tv-serie! För mig som är tokig i skräck och mysterier så är den smått förutsägbar, men det gör den inte mindre fängslande och skrämmande! De bästa delarna tycker jag är de som utspelar sig , och jag gillar verkligen hur Camilla skriver. Det känns genuint och man förstår hur mycket hon tycker om den här genren. Jag kan för övrigt personligen intyga om att det är en riktig nagelbitare – för jag hade knappt några kvar efter att jag läst Staden!

Silvervägen

Silvervägen
Originaltitel: Silvervägen
Författare:
Utgiven: 2018
Sidor: 302
Format: Inbunden, Ljudbok
ISBN: 9789100176006
Goodreadsbetyg: 3.80
Det är sommar. Sedan tre år tillbringar Lelle nätterna med att köra bil. Han kör utmed väg 95 som skär genom landet från Skellefteå i nordvästlig riktning förbi Arvidsjaur, Arjeplog och mynnar vid norska gränsen, den väg som kallas Silvervägen. För tre år sedan försvann hans dotter spårlöst och hennes försvinnande gnager sönder Lelle inifrån. Samtidigt anländer Meja och hennes mamma till samma lilla ort. Meja är i samma ålder som Lelles dotter var när hon försvann. Medan höstens mörker närmar sig knyts Lelles och Mejas öden ihop och när ytterligare en ung flicka försvinner förstår vi att deras liv för evigt kommer att vara ihoptvinnade. Silvervägen är en stark och berörande psykologisk spänningsroman. Med den lilla orten som fond, där alla känner alla, utvecklar sig ett drama om att aldrig ge upp, om att orka vara stark när det är som mörkast.

Det här är en bok som direkt påminner mig om ett avsnitt av mordpodden. Ett försvinnande som efter flera år inte har blivit löst. Samtidigt som man får följa de som blev kvar, de som försöker leva sina liv som om allting är normalt fast det inte är det, så närmar man sig så smått en lösning. Jag älskar den här typen av böcker och tycker att det är mycket spännande, men även väldigt jobbigt att läsa om såna här försvinnanden där man inte vet om ett brott har begåtts eller inte. Jag vill hemskt gärna läsa mer av Stina och tycker att det här är en värdig kandidat till Årets bok 2019.