Helgfrågan v.46 – Adventskalender

Helgfrågan

“Snart är det advent och dags att ta fram ljusstakarna och adventskalendern.” – Mia

Har du någon adventskalender?

Jag är något av en julgalning och älskar julen oavsett förutsättningarna, den blir ju bara så bra som man själv gör den! Låt ingen styra er jul! Just nu har jag fem adventskalendrar här hemma. Den rätt löjliga numrerade chokladkakan från Marabou, En från The Body Shop, en Yankee Candle och två Te-kalendrar från The English Tea Shop (en till mig och en till min pojkvän.) Men jag kan tänka mig att köpa en riktig chokladkalender också. Eller den med lakrits som varit en favorit tidigare år.

Och läser ni detta så måste ni vara med och tävla i min julkalender på instagram! Man kan även vara med genom att kommentera inlägget på Deliquate.se om man inte har instagram. Så det finns ingen ursäkt till att inte vara med, ni kan ju vinna böcker och godsaker hela vägen fram till och med julafton! På tal om godsaker…

Bonusfråga: Choklad eller chips?

Choklad! Jag gillar bara lättsaltade chips annars, men det är förrädiskt att köpa hem. Choklad orkar jag bara äta lite av så det är bäst att ha hemma.

Helgfrågan kommer från Mias bokhörna.

Rosa pocket

Bokpost från Älska Pocket och min medverkan i #rosapocket på Instagram.

Astrid Lindgren-priset 2018

Det här var första gången jag fick en inbjudan till Astrid Lindgren-priset och jag trodde först inte att jag skulle ha möjlighet att gå, då det var kl 15 på en vardag, men eftersom jag inte börjat jobba än så var jag ledig.

Själva priset instiftades den 14:e november 1967 av Rabén & Sjögren på Astrids 60-årsdag. Det har hädanefter delats ut varje år för att främja författare inom barn- och ungdomslitteraturen. Sedan förra året så är prissumman 100 000 kronor och juryn består av Karin Nyman och Annika Lindgren från Astrid Lindgren AB samt Cecilia Knutsson, publicistisk chef textbok och Ann Sköld, förlagschef på Rabén & Sjögren.

Det bjöds på ostkaka och portvin/kaffe passande nog på den småländska ostkakans dag. Jag dricker aldrig portvin annars, men det är en trevlig söt dryck.

Jag fick även med mig Aldrig våld av Astrid Lindgren. En nyutgåva illustrerad av Stina Wirsén.

I år är det nämligen 40 år sedan Astrid Lindgren tilldelades den tyska bokhandelns fredspris. Sitt tacktal formade hon till ett flammande och angeläget upprop mot våld och tyranni. Talet är lika aktuellt än i dag, med sin raka beskrivning av ondskans mekanismer och vår starka längtan efter fred.

Juryns motivering:

”För ett mångsidigt, insiktsfullt och lovande författarskap som inte räds svåra ämnen, och som med hög trovärdighet skapar stora läsupplevelser för barn i alla åldrar.”

Och vinnaren blev förstås Lisa Bjärbo!

Det var inte förvånande med tanke på alla bra böcker hon skrivit för barn och unga i olika åldrar. Hon släppte sin första ungdomsroman Det är så logiskt alla fattar utom du år 2010 och har skrivit ytterligare fyra ungdomsböcker, samt medverkat i flera bilderböcker, kapitelböcker och vegetariska kokböcker. Grattis Lisa!

Helgfrågan V.45 – Stressad till tusen

Helgfrågan

“Då var det torsdag igen, veckorna går fort nu, jag fattar inte riktigt hur man ska hinna fixa allt. […] Jag har inte heller varit så aktiv bloggare så frågan denna veckan blir lätt.” – Mia

Vad läser du nu?

Jag har varit så sjukt stressad på sistone, på gränsen till att lägga mig ner på golvet och skrika och gråta på grund av att jag har så mycket att göra, men det känns inte som om jag får något gjort alls. Det går åt helvete med min NaNoWriMo som jag skriver på, men jag har svårt att hålla mig till min genre och vill hela tiden döda mina karaktärer. Det är roligare att skriva om misär än om lycka har jag märkt.

Men jag försöker att läsa ändå och just nu så lyssnar jag på Kämpa Tjejer av Jenny Gromark Wennberg, en underbart rolig ljudboksserie i tio delar. Boken jag läser annars är De hemlösa katterna i Homs av Eva Nour för bokcirkeln Kollektivet.

Bonusfråga: Berätta något du tror vi inte vet om dig?

Jag tror inte att alla vet att jag har en aspergerdiagnos, eller autismspektrumtillstånd som det heter numera. Jag kämpar dagligen med sociala situationer och att intala mig själv att jag klarar mer än jag faktiskt gör.

Helgfrågan kommer från Mias bokhörna.

NaNoWriMo 2018

Nu när det är National Novel Writing Month så kanske ni kommer att få se mindre av mig. För jag ska vara med i år igen! Jag har aldrig vunnit NaNoWriMo, alltså slutfört de 50 000 ord man ska skriva under November, men nu så ska det bli av. Även om det inte blir någon bra bok så tänkte jag ta och skriva om något jag känner till. Vårt landställe. Hittills så har jag skrivit 3420 ord på två dagar vilket är okej för att vara jag. Jag tänker inte redigera något förrän jag nått målet. Hoppas att jag klarar av det nu när jag ska börja jobba igen!

Vänförfrågan

Friend request
Originaltitel: Friend request
Författare:
Utgiven: 2018
Sidor: 368
Format: Inbunden
ISBN: 9789188107732
Goodreadsbetyg: 3.83
"Du har fått en vänförfrågan från Maria Weston." Mejlet från Facebook gör Louise bestört och illamående. Maria Weston har varit försvunnen i över 25 år. Senast hon sågs var på avgångsklassernas avslutningsfest 1989. Sedan den kvällen har hon varken setts till eller hörts av. Alla tror att hon är död. Louise har levt hela sitt vuxna liv med känslan av att hon bär skulden till Marias mystiska försvinnande. Och nu är Maria tillbaka - eller? Louise tvekar först men nyfikenheten tar över och hon bekräftar vänförfrågan och klickar sig in på Marias profilsida. Det blir början på en mardröm.

Jag hade höga förväntningar på Vänförfrågan och de blev bara högre när Louise genom hela boken ältar det hemska som hon var med om 1986. Det hela föll ganska platt när det hemska avslöjades och det här är inte någon riktig psykoligisk thriller utan snarare en bok om mobbing och rädslan över att man flera år senare ska få betala för allt elakt man gjort i sin ungdom.

Jag har alltid tyckt om böcker skrivna i Jag-form, men den här är väldigt seg och det tar mig nästan halva boken innan jag kom in i handlingen ordentligt. Just andra halvan av boken är betydligt bättre och jag gillar att den har en liten twist, något som lyfter de flesta böcker och den här hade ett stort behov av.

I det stora hela så händer det inte så mycket i boken, det är mycket fokus på Louise son Henry, hennes få vänskapsrelationer och paranoian kring meddelandena från Maria.

Jag tycker att det är en läsvärd bok om man inte förväntar sig en spänningsroman utan snarare ett psykologiskt relationsdrama om kretsar kring en försvunnen flicka och hur det som hände påverkade livet för de som kände henne.