Maze runner

IMG_6819

Maze runner – i dödens labyrint av James Dashner

När Thomas vaknar upp i en hiss minns han ingenting, bara sitt eget namn.

När hissdörrarna öppnas möter Thomas en stor grupp tonårskillar, som liksom han själv har fått sina minnen raderade. De är inlåsta i ett stort område som omges av höga stenmurar.

Allt de vet är att dörrarna till en enorm labyrint som omger dem öppnas varje morgon, och varje kväll stängs de. Labyrinten myllrar av dödliga faror, och väggarna i den flyttas dessutom varje natt. På något sätt måste de försöka hitta ut, men hur?

Då händer något oväntat – Teresa skickas dit. Hon är den första tjejen någonsin som kommit. Det verkar som om hon och Thomas känner varandra sedan tidigare. Vad betyder det? Kan hon vara till hjälp när de ska försöka ta sig därifrån levande? Och vem vet vilka svar som väntar där ute ?

Jag läste boken efter att jag såg filmen – som jag för övrigt älskade – och det är inte alltid som filmen än bättre än boken, men i det här fallet så föredrog jag filmen. Den enda karaktären i boken jag tyckte om var Chuck, alla andra känns så platta och tråkiga, speciellt Thomas. Minho är också en intressant karaktär, men tyvärr får man inte lära känna dom i boken, det finns kanske inte så mycket att lära känna med tanke på att de inte har några minnen. Men lite snålt med karaktärsskildringar tycker jag. Theresa är också ensam tjej bland en massa killar, men det är tydligen inget problem i Maze runner vilket bara känns konstigt.

Sen tycker jag om när man inte får all information direkt utan måste läsa vidare för att få svar på sina frågor, men i just Maze runner så blir det bara ett stort irritationsmoment när man bombarderas med slang som man inte förstår och som inte förklaras direkt. När det väl gör det så har man glömt bort i vilket sammanhang det användes tidigare om man inte bläddrar tillbaka och läser om kapitlet. Man ska inte behöva läsa om kapitel i en bra bok.

Det är en underhållande bok som jag definitivt kommer att läsa fortsättningen på och jag är en sucker för dystopier så…

betygbetygbetygbetygbetyg0
Maze runner – i dödens labyrint | James Dashner | 368 s. | Lånebok | Semic förlag | 2014
1
  • Dela

Nikkis dagbok #3: Berättelser om en (inte så) talangfull popstjärna

nikkis_dagbok_3

Nikkis dagbok #3: Berättelser om en (inte så) talangfull popstjärna av Rachel Renée Russell

Tredje boken i succéserien om Nikki Maxwell

Det är dags för talangtävling på Nikkis skola. Hon tänker egentligen inte delta men hon strular till sin pappas kontrakt med skolan så att hennes stipendium är hotat.En av vinsterna i tävlingen är ett stipendium till skolan.

Jag kan inte låta bli att tycka om de här böckerna om Nikki, det är väldigt befriande att få läsa en bok full med bilder även i min ålder. I den tredje boken om Nikki så är det däremot massor med text, mer än tidigare och den är riktigt underhållande och om du, eller dina barn inte har läst serien än så är det bara att klicka hem den eller besöka biblioteket nu direkt! Läsglädje i sin absolut sötaste form.

betygbetygbetygbetygbetyg0
Nikkis dagbok #3: Berättelser om en (inte så) talangfull popstjärna | Rachel Renée Russell | 310 s. | Lånebok | Modernista | 2014
0
  • Dela

Oceanen vid vägens slut

oceanen

Oceanen vid vägens slut

av Neil Gaiman

Minnets trådar drar oss in i ett sedan länge glömt händelseförlopp där en liten pojke stod öga mot öga med förgörande ondska och fann den vackraste vänskap man kan önska.

En man återvänder till sin barndoms trakter på den engelska landsbygden. Till en början har hans biltur inget mål, men snart står det klart vart hans undermedvetna har fört honom: till en bondgård med en liten ankdamm strax bakom. För länge sedan bodde familjen Hempstock där: elvaåriga Lettie, hennes mamma och mormor. Märkligt nog bor mamman och mormodern kvar, lika gamla som de var då för fyrtio år sedan, men Lettie är borta.
Mannen sätter sig på den gröna bänken bredvid dammen och genast börjar han minnas året då han var sju: hur gruvarbetaren som handlade med opaler en morgon låg hopsjunken i baksätet på en bil i vägrenen. Död. Och hur Lettie försvann.
Stunden på bänken vid dammen för honom tillbaka till våren då ondskan i en hemhjälps skepnad kom in i hans barndom och då hans världar – både barnets fantastiska och de verkliga – förändrades för alltid.

Jag hade ingen aning om vad den här boken skulle handla om när jag först plockade upp den. Jag var i behov av en bok att läsa på pendeln och den här råkade stå närmast till hands i min bokhylla. Vilken värld jag kastades in i! Det är exakt sådana här böcker jag letar efter, magiska, spännande böcker som låter läsaren besöka en värld som är mer än vår egen. Neil Gaiman är bra på just detta även fast jag inte varit överförtjust i hans böcker så gillade jag Stardust och Coraline.

Den har just den typ av berättande som gör att man lättare förälskar sig i boken. Där en person berättar om något speciellt som hände när personen var ung och man då förflyttas bakåt till den tidpunkten och sedan knyts historien ihop på slutet genom att vi kommer tillbaka till nutid. Det är en lättsam bok som verkligen känns tungt att ha läst ut. Det här är en sån där bok som man måste uppleva själv för att förstå varför den är så bra.

 

betygbetygbetygbetygbetyg0
Oceanen vid vägens slut | Neil Gaiman | 223 s. | Pocket | Månpocket | 2014
0
  • Dela

Nikkis dagbok #2 – Berättelser om en (inte så) populär partytjej

nikkis_dagbok_2

Nikkis dagbok #2 – Berättelser om en (inte så) populär partytjej av Rachel Renée Russell

Andra boken i succéserien om Nikki Maxwell

”Recept på katastrof: Ta 4 fester. Tillsätt 2 kompisar och 1 förälskelse. Dela med 1 elak tjej som vill KROSSA Nikki. Blanda väl, håll för ögonen och TA SKYDD!
Jag trodde aldrig det skulle hända, men mitt liv börjar ÄNTLIGEN ordna upp sig.”

Det är dags för Halloweenfest på Nikkis skola. Till en början är hon en del av städgruppen. Men när nästan alla i kommittén som ska anordna festen för skolan avgår blir Nikki ordförande. Allt är omkastat. På själva festdagen ska Nikki bolla tre roller samtidigt i tre olika kostymer. Det blir rörigt, galet och bra.

Det här är en så pass bra bokserie för lite yngre läsare att jag bara var tvungen att läsa vidare. Böckerna är utformade så att de börjar precis där den andra slutade, så har man möjlighet så kan man läsa alla som finns ute på raken så får man en riktigt lång bok 🙂

Nikki är i bok två fortfarande inte modig nog att stå upp för sina åsikter och känslor, men det börjar som sagt ordna upp sig för henne något. Illustrationerna är riktigt roliga, men som äldre läsare hade jag gärna haft mer text men behållit samma mängd bilder därav mitt medelbetyg. Men låt inte betyget styra, för det är som sagt en så pass bra serie att jag fortsätter läsa kommande delar. Riktigt bra översatt till svenska är de också (trots att jag föredrar titeln Dork diaries) vilket gör att man slukar böckerna på någon timme eller två. Perfekt läsgodis för både tjejer och killar i alla åldrar, men främst till de som inte riktigt har kommit in i bokbesatt-fasen och behöver lite bilder för att orka sig igenom en hel bok. Rekommenderas varmt!

 

betygbetygbetygbetygbetyg0
Nikkis dagbok #2 – Berättelser om en (inte så) populär partytjej | Rachel Renée Russell | 304 s. | Lånebok | Modernista | 2014
0
  • Dela

Spring så fort du kan

spring-så-fort-du-kanSpring så fort du kan av Sofia Nordin

Den fristående fortsättningen på ”En sekund i taget”.

”Det var feberns fel att jag hamnade här. I en glänta i skogen, med bara en usel presenning som skydd mot regn och vind. Eller min feghets fel, kan man också säga. Min eviga, förbannade feghet. En modigare person skulle ha stannat och hjälpt till. Men inte jag. När alla plötsligt blev dödssjuka drog jag. Jag struntade i min egen mamma. Jag struntade i Hillevi. Hillevi som var världens finaste tjej.”

Ante tror att han är ensam om att ha överlevt febern, men plötsligt dyker Ella och Hedvig upp och han följer med dem till gården där de bosatt sig. Det är en lättnad att träffa andra människor, men det är svårt också. Hur gör man när man ska bo ihop och alla inte vill samma sak? Är det okej att bli kär och tänka på sex trots att världen har gått under? Och får man drömma om en framtid, trots att man är en fegis som bara sprang när man borde ha stannat?

Att den är fristående kan man kanske säga, men jag rekommenderar inte att man läser den innan man har läst En sekund i taget, då missar man alltför mycket av historien om Hedvig, Ante & Ella. Att vi i denna del får se allt ur Antes synvinkel känns inte helt toppen, men samtidigt är det kul med lite omväxling. Dock förstår jag mig fortfarande inte på Ella och jag stör mig bara mer och mer på henne och hennes bekräftelsebehov. Personer som ställer sig in bara för att de ska bli omtyckta avskyr jag, de är så falska. Är man inte genuint snäll så bör man inte låtsas som om man är det. Bättre elak och ärlig än inte ärlig alls. Jag är nog mer som Hedvig och har svårt att känna för Ante till en början då han dras till Ella.

Precis som med förra boken så är den på tok för kort. Om alla tre böckerna hade varit en tjock bok i tre delar med vardera karaktärs namn som skiljeblad så hade det blivit en fantastisk bok. Nu känns den här och den förra inte kompletta och avsaknaden av en riktigt jobbig och spännande cliffhanger drar ner betyget något. Älskar hur boken är skriven och rekommenderar hela serien till alla som vill läsa om en svensk ”postapokalyps”.

 

betygbetygbetygbetygbetyg0
Spring så fort du kan| Sofia Nordin | 209 s. | Lånebok | Rabén & Sjögren | 2014
0
  • Dela

Anna och den franska kyssen

150715-02

Anna och den franska kyssen av Stephanie Perkins

Anna har ett lyckligt liv i Atlanta.

Hon har en lojal bästa kompis och är kär i sin arbetskamrat på biografen, som just har börjat återgälda hennes känslor.

Därför blir hon inte alls förtjust när hennes pappa bestämmer sig för att skicka i väg henne till Paris för att hon ska gå sitt sista skolår där. Men trots att hon inte kan ett ord franska lär Anna känna en del coola nya personer, inklusive den snygge Étienne St. Clair, som snabbt blir hennes bästa vän.

Tyvärr är han upptagen och det kanske Anna också är Kommer ett år av romantiska nästan-stunder avslutas med den franska kyss hon har väntat på?

Nu kommer jag ännu en gång att sätta ett längre betyg på en bok jag vet att många verkar älska. Tyvärr blev jag besviken på Anna och den franska kyssen som lovade mer än den kunde hålla. Boken är underbart skriven och jag har mycket litet att klaga på när det kommer till handlingen, men jag kommer inte ifrån det faktum att jag avskyr St. Clair. Mjäkiga killar som inte vet vad de vill eller vågar ta steget ut i det okända är bara jobbiga att läsa om.

Anna tyckte jag verkligen om så det kändes inte kul att jag inte föll alls för den ”underbara” killen som alla verkar tycka så mycket om. Nu fanns det i och för sig inte så många andra schyssta killar i boken, så av alla som fanns att välja mellan var väl St. Clair den bästa. Anna hade nog för övrigt inte tyckt om min recension, hon verkade vara betydligt bättre på att recensera även om det var filmer och inte böcker. Synd bara på en så bra bok, men när det finns killar som Peeta och Warner i bokvärlden så känns St. Clair ganska blek i jämförelse.

betygbetygbetygbetygbetyg0
Anna och den franska kyssen | Stephanie Perkins | 297 s. | Lånebok | Modernista | 2015
0
  • Dela
Nyare inlägg
Äldre Inlägg