Inläggen innehåller reklam genom annonslänkar för Bokus.

Ingenting och allting

2c0av0u

Ingenting och allting av Nicola Yoon

Kärlek stark nog att dö för.

“Vi kanske inte kan förutsäga framtiden, men vissa saker går ändå att förutspå. Som att jag kommer att bli kär i Olly. Och att det kommer att sluta i katastrof.”

Maddy lider av en extremt ovanlig sjukdom som i princip innebär att hon är allergisk mot världen. På sjutton år har hon aldrig varit utanför huset. Hon fördriver sina dagar med att plugga på distans, umgås med sin mamma och sköterskan Carla och läser mängder av böcker.

Så en dag flyttar den jämnårige Olly in i huset bredvid – svartklädd, graciös som en katt och med ögon blåa som Atlanten. Fascinerade betraktar de varandra från varsitt fönster. Men när de börjar chatta och lär känna varandra på riktigt inser Maddy att hon måste få träffa honom, vilka riskerna än är. För vad är egentligen livet värt om man aldrig får veta hur det är att älska någon på riktigt?

Det här var verkligen en bok för mig, en person som vägrade att lämna huset under flera år – jag gick bara ut för att hämta posten – och för en person som har varit så pass isolerad så kan jag relatera till Maddy, men även störa mig något enormt på historien.

Den börjar bra och jag är lite av en sucker för omöjlig kärlek, men så ska det till en twist i slutet som i min (och många andras) mening förstör mer än den hjälper boken. Det känns inte som om författaren kunde skriva en hel ungdomsbok om en sjuk/handikappad person utan var tvungen att hitta på något för att få ut Maddy från sin bubbla istället för att berätta en tragisk historia om en obotligt sjuk tjej. Boken är för övrigt full av plot holes när det kommer till allergierna, saker som händer och man får inte reda på så mycket om sjukdomen som jag hade hoppats. Det förstörde boken för mig, men upp till twisten så var den riktigt bra skriven, hade intressanta karaktärer som jag tyckte bra om och ville veta mer om. Illustrationerna är så fina och omslaget är en av mina personliga favoriter under 2016 (även om jag stör mig på det röda hjärtat i mitten.)

Tack Bonnier Carlsen för det fina recensionsexemplaret.

betygbetygbetygbetygbetyg

Titel: Ingenting och allting | Författare: Nicola Yoon | Genre: Unga Vuxna, YA, Romantik | Förlag: Bonnier Carlsen | Format: Häftad | Sidantal: 300 | Utgivningsår: 2016 | Köp boken: Bokus

Bokfrukost hos Rabén & Sjögren

Jag var på årests sista bokfrukost hos Rabén & Sjögren för några veckor sedan där vi fick lyssna på några aktuella författare och illustratörer. Det var bland annat Ann-Helén Laestadius, Elin Johansson, Ellen Ekman, Siri Spont och Jenny Jägerdeld. Jag fick även en goodiebag med två böcker och Ahlgrens bilar. Tio över ett av Ann-Helén Laestadius vann ju Augustpriset och jag fick boken signerad vilket jag var väldigt glad över. Har läst så mycket bra om boken och jag kommer att läsa den så fort jag kan!

Let it Snow

Let it snow

Let it Snow av John Green, Maureen Johnson & Lauren Myracle

En julromantisk följetong i tre delar.

När Jubilees föräldrar inte kommer hem efter en shoppingtur före jul, sätter sig Jubilee på tåget till morföräldrarna i Florida. Samma kväll drar en snöstorm av guds nåde in och tåget blir stående mitt ute i ingenstans. Det här ska komma att bli en annorlunda jul för Jubilee: mötet med Jeb i kafévagnen, mannen i folie inne på Waffle House – och så Stuart. Stuart som öppnar upp sitt hem och sitt hjärta …

Tobin och hans kompisar The Duke och JP sitter djupt nersjunkna i soffan med ett Bond-maraton på teven när Keun, som jobbar på Waffle House under julhelgen, ringer. Hans önskan är lika tydlig som desperat: Kom till Waffle House NU. Och ta med Twister-spelet. Det ska visa sig bli en lång och äventyrlig färd – i snöstorm.

Addie deppar. Hon har dumpat sin pojkvän Jeb och nu ångrar hon sig. Det är jul och snö i massor och det bakas julkakor i köket, men Addie stannar på rummet. Tjejkompisarna försöker muntra upp henne men någonstans inne i Addie gror en självinsikt, och den är inte speciellt vacker. En såld minigris, en peppande pensionär på Starbucks och turkos snagg verkar vara vad som behövs för att få Jeb tillbaka.

Det är roligt hur en bok kan överraska en så. Eftersom jag inte har läst någon av de andra författarna så trodde jag att John Green skulle skrivit den bästa av de tre berättelserna, men jag skulle personligen betygsätta Maureen Johnssons som den bästa, Lauren Myracles som den näst bästa och John Greens sist.

Ingen av delarna är dåliga dock utan sådär småmysiga och vävs tillsammans på ett smart sätt som gör boken till en helhet istället för tre separata noveller. Men jag var mest förtjust i Jubilee och även Addie trots att jag störde mig på hennes usla minne… Det är en läsvärd bok bara för att den innehåller en minigris! Hur många böcker har minigrisar med i historien? En julig bok utan att vara alltför julig är en bra bok i min mening 😉

betygbetygbetygbetygbetyg

Titel: Let it Snow | Författare: John Green, Maureen Johnson & Lauren Myracle | Genre: Ungdom, YA | Förlag: Bonnier Carlsen | Format: Häftad | Sidantal: 332 | Utgivningsår: 2016

Gruvdamen

gruvdamen

Gruvdamen av Daniel Svanberg

Maja vill ha kött.

När den hyllade författaren Bergdahl hittas död i sitt townhouse på Upper East Side i New York City rasar Jakob Jonssons värld samman. TV-producenten Jakob är Bergdahls enda arvinge och när han hittar ett gammalt ljudband på sin döda mentors vind får han inblick i ett mörkt förflutet vars rötter sträcker sig långt bak i tiden till Bergslagens djupa skogar. På det knastriga bandet hörs hur två barn mördas.

När Jakob beger sig till Sverige för att nysta i Bergdahls förflutna rullas den gamle författarens smärtsamma barndom upp. Den ensamma uppväxten på barnhem, sadismen och de täta granskogarna precis runt knuten. Och Gruvdamen. Maja. Hon som vill ha kött.

Kort därpå blir Jakobs liv ännu mer förvirrat. Under sitt besök i Sverige kopplar det där mörka och onämnbara som vilar i skogen grepp om honom. Det vägrar att släppa taget. Samtidigt börjar de döda att komma tillbaka …

Jag kan inte låta bli att vara förtjust i den här typen av böcker, de är så härligt läskiga! Det är spännande att läsa när man inte vet vad som är verkligt eller inte, när man får höra historien berättas från olika karaktärers synpunkter och när det hoppar mellan nutid och dåtid. Just de partier som utspelar sig när huvudpersonens pappa var liten, var jag extra förtjust i och alla hemskheter som – trots att de inte utförligt berättas – gör att man får kalla kårar utmed ryggraden.

Efter att ha spelat Until Dawn så hade jag en bra bild av gruvor och läskiga monster som lurar där nere vilket gjorde Gruv-Maja till en mer verklig fara i mitt huvud även om hon inte var det enda hotet. I andra genres så tycker jag inte om att läsa om landet vi lever i, men när det gäller skräck så finns det inget läskigare ställe för en bok att utspela sig på!

betygbetygbetygbetygbetyg

Titel: Gruvdamen | Författare: Daniel Svanberg | Genre: Skräck, Spänning | Förlag: Hoi Förlag | Format: Inbunden | Sidantal: 318 | Utgivningsår: 2016 | Köp boken: Bokus

Raseri

Raseri
Originaltitel: Raseri
Författare:
Serie:
Förlag:
Utgiven: 2016
Sidor: 328
Format: Inbunden, Ljudbok
ISBN: 9789163921100
Goodreadsbetyg: 3.11

Finns det några vinnare i raseriets spår?

Ett livsfarligt virus sprider sig som en löpeld genom Stockholm och lämnar inget annat än förödelse efter sig. Telefonlinjerna är överbelastade och polisen Erik får inte tag i sin fru som befinner sig på annan ort med deras dotter. Han måste se till att de hamnar i säkerhet. Att de klarar sig från den ondska som viruset bär med sig. Den framgångsrika MMA-fightern Pontus räds inte några kamper. Runt hörnet väntar en ljus framtid men när Stockholm drunknar i kaos, tar livet en helt ny vändning.

Jag tackar inte ja till alla förfrågningar jag får om att läsa och recensera då det helt enkelt finns för mycket bra böcker att läsa. Men Raseri lät som en spännande bok som inte påminner om något annat som jag läst av en svensk författare tidigare.

Jag brukar klaga på att det inte är lika intressant att läsa om svenska miljöer då det inte blir något verklighetsflykt. Fast i den här boken så är det snarare det faktum att den till stor del utspelar sig i Stockholm, där jag rör mig till vardags, som gör hela handlingen så mycket mer skrämmande. Det och mina farhågor om att det faktiskt skulle gå precis så här illa för Sverige vid ett eventuellt utbrott.

Det jag tyckte bäst om i boken var språket och hur den är skriven. Det flyter på så pass bra att det inte går att lägga den ifrån sig. Den blev inte långrandig som så många andra böcker tenderar att bli av för mycket beskrivningar av miljöer och – ofta – ointressanta karaktärsuppbyggnader. Här lär man istället känna de inblandade i ett snabbt tempo vilket jag uppskattar något enormt.

Det enda jag störde mig lite på var det något abrupta slutet, boken kändes inte riktigt slut (väntar med spänning på en uppföljare) så för mig hade Raseri gärna fått vara dubbelt så lång. Jag tyckte verkligen om boken och rekommenderar den varmt.

Att inget av de större förlagen ville ge ut denna bok tycker jag är helt galet! Det ges ut på tok för lite skräck av svenska författare och jag hoppas att det satsas mer på det nästa år. Lika mycket för ungdomar som för vuxna.

Tack till Andreas Ek för det fina recensionsexemplaret!

Poppy Pym & Faraos förbannelse

160711-05

Poppy Pym & Faraos förbannelse av Laura Wood

Kommer de alla att drabbas av Faraos förbannelse?

Poppy Pym var bara ett spädbarn när hon övergavs av sina föräldrar och lämnades till en kringresande cirkus. Som tur är fick hon en underbar uppväxt på cirkusen, omgiven av akrobater, trapetskonstnärer, jonglörer och den karismatiska föreståndarinnan Madame Pym.

Men när hon fyller elva år bestämmer hennes cirkusfamilj att det är dags för Poppy att få en mer traditionell utbildning – och skickar henne till den tjusiga internatskolan Saint Smithen’s. Först trivs hon inte alls. Skolan är raka motsatsen till den härliga tillvaron på cirkusen.

Men så blir en antik egyptisk ädelsten stulen och det börjar hända saker på skolan… Mystiska saker. Otäcka saker! Poppy kallar samman hela sin cirkusfamilj för att tillsammans med dem leta rätt på ädelstenen och få slut på farligheterna.

Men kommer de att hinna? Eller kommer de alla att drabbas av Faraos förbannelse?

Det finns en hel del likheter med Harry Potter, det är sant, med de olika husen (döpta efter fåglar jag knappt hört talas om), men magin i Harry Potter finns inte hos Poppy Pym. Jag skulle inte skriva något om det på boken för det skapar onödigt höga förväntningar som även de bästa böckerna har svårt att leva upp till.

Det mysiga med Hogwarts och dess lektioner i magi är inte alls samma sak som en – i stort sett – vanlig internatskola som Poppys. Förbannelsen känns inte så värst spännande och om historien istället hade kretsat kring cirkusen och inte alls utspelat sig på en skola så hade boken varit mycket bättre. Jag kan tänka mig att den här boken passar yngre läsare mer och är tyvärr inte en sådan bok som tilltalar både yngre och äldre samtidigt.

Tack Modernista för recensionsexemplaret.

betygbetygbetygbetygbetyg

Titel: Poppy Pym & Faraos förbannelse | Serie: Poppy Pym #1 | Författare: Laura Wood | Genre: Barn, Unga vuxna | Förlag: Modernista | Format: Inbunden, Recex | Sidantal: 320 | Utgivningsår: 2016